PRIORITERADE VATTENRESURSER INOM KOMMUNEN

Prioriteringen av vattenresurser utgick dels ifrån den beräknade uttagskapaciteten i de olika tillgångarna (se Figur 11), dels ifrån den poängsättning med rangordning som multikriterieanalysen gett (Viktning 1, 2 och 3) där särskilt de vattenresurser som hamnade bland de tio bästa i respektive viktning togs i beaktande (Tabell 10). De prioriterade vattenresurserna är lokaliserade enligt Figur 13. Flertalet används redan i nuvarande kommunal vattenförsörjning, andra skulle kunna nyttjas som

reservvattentäkter eller fylla en kompletterande funktion. De prioriterade vattenresurserna kan sorteras och beskrivas under följande kategorier.

6.3.1 GRUNDVATTENTÄKTER FÖR LOKAL FÖRSÖRJNING

De mindre grundvattentäkterna i vattenresurserna Gullmarsberg (nr. 11), Hässleröd (13), Fagerhult (14) och Kyrkebyn (15) fyller en viktig funktion lokalt i de samhällen där de ligger. Även framöver utgör de den naturliga lösningen på det lokala vattenbehovet.

Frågor att utreda vidare är behovet av reservvattentäkter i Fagerhult och Kyrkebyn, där Järpered (nr. 2) skulle kunna vara relevant för Fagerhult. Vattenverket i Hässleröd söder om Uddevalla stad är på väg att avvecklas, men kan tjäna som lokal reservvattentäkt.

6.3.2 VATTENTÄKTER FÖR ATT FÖRSÖRJA HELA KOMMUNEN

Bäveåns avrinningsområde uppströms de centrala delarna av Uddevalla stad utgör grunden för dagens huvudvattenförsörjning och är en självklar och prioriterad vattenresurs även för framtiden (nr. 313–328). Av särskilt stor betydelse är de delavrinningsområden där dagens råvattenintag ligger, men Öresjö såväl som övriga delar av avrinningsområdet är prioriterade vattenresurser.

Figur 13. Vattenresurser som bedömts som prioriterade för den allmänna vattenförsörjningen i Uddevalla kommun. Befintliga vattenskyddsområden skyddar alla vattenresurser som används idag för allmän vattenförsörjning. Notera att även vattenresurserna 11 och 13 har vattenskyddsområden.

De vattenresurser utanför Bäveåns avrinningsområde som skulle kunna användas för reservvattenförsörjning är i första hand Backamo-Grinneröd (nr. 10), en

grundvattenresurs som skulle kunna försörja delar av Ljungskile med reservvatten.

Resursen får mycket höga betyg när det gäller Tillgång, Kvalitet och säkerhet samt Påverkan och hot, och bedöms även vara relativt robust mot klimatförändringar.

Backamo-Grinneröd är utpekad som en vattenförekomst i vattenförvaltningen och har sedan länge varit påtänkt som möjlig reservvattentäkt för Ljungskile (Lång 2008;

Uddevalla kommun 1990).

Ytvattenresurser som skulle kunna användas för reservvattenförsörjning är dels Utloppet av Stora Skarsjön (nr. 334), där sjön tidigare har använts för att försörja hela Ljungskile. Genom möjlighet till reglering, och det förhållande att Stora Skarsjön däms av en isälvsbildning, skulle troligen större mängder kunna tas ut härifrån än vad som beräknats ovan utifrån medellågvattenföringen (jfr. Tabell 7). Vidare Utloppet av Store-Väktor (nr. 335), där en överpumpning till Öresjö och Bäveåns avrinningsområde skulle åstadkomma en reservvattenfunktion till nuvarande huvudvattenförsörjning. Förutom att Store-Väktor har stor sjövolym avrinner den österut mot Sollumsån och Göta älv, och ingår därmed inte i Bäveåns avrinningsområde.

6.3.3 VATTENTÄKTER SOM STÖD I BEFINTLIG FÖRSÖRJNING

Grundvattenresursen Östra Kuröd (nr. 7) är ett slutet grundvattenmagasin strax öster om Uddevalla som får höga poäng i multikriterieanalysen, främst på grund av dess strategiska lokalisering i relation till befintliga råvattenledningar. Visserligen är uttagskapaciteten inte så stor (1–5 l/s), men resursen är skyddad med tätande jordlager och en anslutning skulle potentiellt kunna göras till befintliga

råvattenledningar för vidare transport till Mariebergs vattenverk. Ett skäl att prioritera resursen är att grundvatten härifrån skulle kunna användas för att kyla råvatten från Köperödssjöarna och Bäveån. Detta behov kan uppstå till följd av kommande

klimatförändringar med tillhörande generella höjning av ytvattentemperaturer.

Vattenkvaliteten och risk för transport från ytliga föroreningskällor inom denna resurs, särskilt i de sårbara inströmningsområdena, skulle behöva utredas ytterligare.

Grundvattnet strömmar från ostnordost in mot området (Lång 2008). I bästa fall kan inströmningsområdet därigenom vara relativt fritt från bebyggelse med tillhörande föroreningar.

Även grundvattenresursen Kvarnehagen (nr. 3) är intressant som stöd till

råvattenförsörjning från Bäveån. Detta är ett öppet grundvattenmagasin som ligger ca 3,8 km från den råvattenledning som ansluter vid Stora Köperödssjön. Även denna resurs skulle kunna användas för att kyla råvatten från ytvattentäkten. Frågor att utreda vidare är vilken volym som finns i detta grundvattenmagasin och i vilken utsträckning denna står i hydraulisk förbindelse med Bäveån. Enligt SGU finns här mycket lokalt stora mäktigheter av sand och grus, men täktverksamhet och annan markanvändning har förändrat avlagringarnas utseende (Lång 2008).

Möjligen skulle en grundvattendamm kunna anläggas här, så att magasinering av grundvatten görs under vattenrika perioder av året och uttag görs när vattenföringen i Bäveån sjunker under kritiska nivåer. Det är dock viktigt att klargöra om magasinet påverkas negativt vid torrperioder då vattenflödet och därmed dräneringsbasen i Bäveån sänks. SGU bedömer att den norra delen av avlagringen har kontakt med Bäveån, och det är här som området bedömts ha uttagsmöjligheterna 1–5 l/s (Lång 2008).

Grundvattenresursen Torp (Nr. 4) utgörs av ett slutet magasin och har således ett naturligt skydd mot den omfattande exploatering som skett i detta område. Resursen bör ses som prioriterad för framtida användning som lokal reservvattentäkt. Vilka skyddsåtgärder som här skulle vara relevanta fordrar en närmare hydrogeologisk utredning av risk för föroreningstransport i området. Torp förefaller även kunna ha en jämförelsevis stor magasinerande förmåga, vilket kommenteras i det följande.

Hur mycket grundvatten som finns att tillgå för vattenförsörjning beror på olika

faktorer. Ovan har grundvattenbildningen beskrivits, men även grundvattenmagasinets förmåga att lagra vatten en faktor som påverkar. Eftersom grundvattenbildningen inte

är jämnt fördelad över året kan det i praktiken bli magasinets förmåga att lagra grundvatten som begränsar hur mycket grundvatten som kan tas ut, speciellt vid torrperioder.

En uppskattning har gjorts av den magasinerande förmågan inom de prioriterade grundvattenresurserna, baserat på metoder beskrivna av SGU (2017) och SGU (2019a).

Resultaten som visas i Tabell 11 ska betraktas med försiktighet eftersom de baseras på mycket förenklande antaganden. Area, jorddjup (SGU 2020), porositet och möjlig grundvattenavsänkning i resursen har beaktats i beräkningarna, som här gjorts utan hänsyn till variationer. Resultaten kan ses som en indikation på den inbördes

rangordningen vad gäller potentiell magasineringsförmåga, angivet som totalvolym (m³) och som volym per areaenhet (liter/m² dvs. mm). På första plats när det gäller magasinerande förmåga kommer Backamo-Grinneröd (nr. 10), på andra plats Torp (nr.

4) och på tredje plats Östra Kuröd (nr. 7).

Tabell 11. Uppskattning av magasinerade förmåga i prioriterade grundvattenresurser. Vattenresurser som ingår i dagens (år 2020) kommunala vattenproduktion markeras med asterisk.

Antaganden Magasinerande förmåga Nr. och namn

aBedömt från SGU:s kartvisare Jorddjup (SGU 2020)

bGrundvattenmagasin i berg, jorddjupet är inte relevant i beräkningen.

6.3.4 VATTENFÖRSÖRJNINGEN PÅ BOKENÄSET

Som tidigare nämnts har Bokenäset redan idag hotande vattenbrist och om samtliga hushåll skulle bli permanentbebodda så skulle vattenbehovet på delar av Bokenäset tydligt överstiga vattentillgångarna. Konkurrensen om vattnet under sommarhalvåret kan bli svår, särskilt om besöken av sommargäster sammanfaller med jordbrukets behov av bevattning och vatten till betesdjur till följd av extrem torka. Risken för vattenbrist under sådana förhållanden gäller för övrigt även inom andra delar av kommunen. Ingen av de prioriterade vattenresurserna ligger centralt på Bokenäset, närmast ligger Gullmarsberg (nr. 11, se Figur 13)

I VA-utbyggnadsplanen utpekas särskilt Södra Munkeby på södra Bokenäset, med ca 100 hushåll, som ett område i behov av allmän vattenförsörjning (Uddevalla kommun 2019). Här finns ett 20-tal bebyggelsegrupper och områden som är tillräckligt stora för att omfattas av § 6 i vattentjänstlagen och som därmed är i behov av allmän

vattenförsörjning. Grundvattenutredningar har i tidigare skede utförts av området Södra Munkeby, bland annat med vattenbalansberäkning och identifiering av områden där grundvattenbildning sker och där brunnar skulle kunna anläggas (COWI 2012;

Aqualog 2004).

På Bokenäset finns några brunnar som uppvisat uttagskapaciteter på 5–10 l/s, även om den generella uttagskapaciteten i berg i detta området inte ligger högre än 200–600 l/h motsvarande som högst 0,17 l/s (Figur 9). I jordfyllda svackor finns svallavlagringar (främst svallsand) eller lera. Svallsanden ligger ibland i de mindre svackorna direkt på berg, men oftast täcker den tunna lerlager. Under leran förekommer ibland

vattenförande lager av friktionsjord som utnyttjas för enskild vattenförsörjning (Lång 2008).

Tidigare utredning av grundvattensituationen på Bokenäset (COWI 2015) utgör ett viktigt underlag till denna vattenförsörjningsplan. Provtagningar genomfördes i ett representativt urval av brunnar under den för saltvatteninträngning mest kritiska perioden av året, juli och augusti. Resultaten användes för en riskzonsindelning med avseende på saltpåverkan: hög risk (Klass 1), tämligen hög risk (Klass 2), tämligen låg risk (Klass 3) och låg risk (Klass 4). Vidare bedömdes vattentillgångarna, där

nettonederbörden 460 mm per år antogs samt en infiltrationskapacitet.

Vattenförbrukningen per fastighet antogs till 500 liter per dygn och här antogs att samtliga befintliga hus bebos året runt.

I områden på Bokenäset som ligger kustnära eller låglänt är risken för förhöjda salthalter som störst (Klass 1), inte bara sommartid utan året runt. Därför bör inte ny bebyggelse tillkomma i dessa områden. Viss restriktion gäller även för områden med tämligen hög risk för förhöjda salthalter (Klass 2), där vattenförsörjningen dock eventuellt kan lösas från ett område med lägre risk (COWI 2015). Lägst är risken för saltpåverkat grundvatten i topografiska höjdområden längre in från havet. Ny

bebyggelse bör i första hand koncentreras till dessa områden, såvida inte andra hinder föreligger. I flera områden kan dock hydrogeologiska utredningar behöva göras, dels för att klargöra uttagbar grundvattentillgång men även för att bedöma huruvida risken för saltvattenpåverkan ökar vid ett ökat grundvattenuttag. Hänsyn behöver även tas till befintliga omgivande brunnar.

För vissa områden på Bokenäset kan vattensituationen lösas genom nya lokala

vattentäkter, åtminstone om bedömningen tar hänsyn till vad som i dag finns att tillgå av färskvattenresurser. Bedömningen behöver göras från fall till fall utifrån den lokala situationen. Den utredning som gjorts av grundvattensituationen på Bokenäset (COWI 2015) tar inte hänsyn till klimatförändringarna, vilket får ses som en brist som har sin förklaring i att metoder för detta saknas eller är svårtillgängliga. Huruvida lokala lösningar är hållbara även år 2050 och år 2100 är därmed för närvarande oklart. Det kommer att behövas ytterligare fördjupande utredningar avseende vattenförsörjningen för bostadsområden utefter kusten.

Grundvattenförekomster med större uttagsmöjligheter saknas på Bokenäset. I Backa i södra Skredsvik (nr. 17 i Figur 8) finns några mindre isälvsavlagringar som utfyllnad inom ett höjdområde. Täktverksamhet har dock bedrivits på olika ställen i området vilket minskat magasinsvolymen. SGU bedömer att grundvattentillgången i de olika avlagringarna vid Backa understiger 1 l/s, att ytor för grundvattenbildning är mycket begränsade samt att tillgänglig lagringskapacitet av grundvatten är liten (Lång 2008).

På Hjältön (nr. 16) finns isälvssediment som kan ha en viss grundvattentillgång. Även om uttagsmöjligheten även här bedöms understiga 1 l/s, skulle möjligen denna grundvattenresurs kunna vara intressant för området Eriksberg som ligger på den sydöstra delen av Bokenäset. Sätts djupa brunnar på Hjältön finns visserligen en uppenbar risk att saltvatteninträngning sker, men möjligheterna till ett uttag skulle kunna utredas vidare.

Avsaltning är en relativt kostsam metod för dricksvattenproduktion som dock redan tillämpas vid Bokenäs Spa (COWI 2015). Avsaltning i större skala skulle kunna övervägas för att klara delar av den framtida vattenförsörjningen på Bokenäset.

Alternativet att ansluta Bokenäset till det allmänna vattenförsörjningssystemet i Uddevalla kompliceras genom den form av boende som finns där idag, och fördyras genom svårigheterna att dra ledningar i området vilket karakteriseras av berg i dagen eller tunna jordlager. Dykarledningar på havsbottnen med anslutning till Mariebergs vattenverk är en möjlighet som skulle kunna utredas vidare.