Produktionsanställda kontra tjänstemän

5.4 Produktionsanställda kontra tjänstemän

Vi har frågeställningen ”Förekommer det skillnad på hur mycket motstånd produktionsanställda gör och hur mycket motstånd tjänstemän gör?” och har genom diagram 4.2 besvarat detta. Överlag är utbredningen av utförandet av icke arbetsrelaterade aktiviteter stor över båda yrkena på våra företag men tjänstemännens staplar är högre än produktionsanställdas staplar. Vilket resulterar i att tjänstemän utför mer motstånd och icke arbetsrelaterade aktiviteter än vad produktionsanställda gör. Det resultatet är egentligen inte så förvånansvärt då forskare (Lim 2002, D’Abate och Eddy 2007, D’Abate 2005) menar att de vanligaste förekommande icke arbetsrelaterade aktiviteter är indirekt typiska aktiviteter som

45

är mer lättillgängliga på kontor och i den typen av miljön än i produktionsmiljön. Vår förutfattade mening sedan tidigare i uppsatsen stämmer alltså inte, tjänstemän gör mer motstånd än produktionsanställda.

Det som syns i diagram 4.2 är att det enda produktionsanställda gör mer än tjänstemän är att ta extra raster utöver sina vanliga och att anledningen är att de känner att de är värda rasten. En sådan känsla att de är värda det, anser vi speglar att den anställda känner att den är värd det inför ledningen, att den har arbetat hårt för sina arbetsgivare. Detta styrks av Kramer & Tyler (1996:399) som påstår att anställda ägnar sig åt icke arbetsrelaterade aktiviteter på grund av att de känner sig värda det. De säger också att de anställda tar till exempel en extra rast om det är lättillgängligt i kombination med att en vinst upplevs. Karlsson (2012) menar att det finns olika dimensioner för värdighet på arbetsplatsen, det handlar dels om att arbetstagaren ska känna respekt från arbetsgivaren. Känner inte en anställd värdighet kan det möjligtvis bero på att anställda känner att arbetsgivaren utnyttjar deras makt och utför ett dåligt ledarskap. Kanske har detta att göra att med att anställda tar en extra rast på grund av att de känner att de är värd det och känner av maktförhållandet som Huzell (2005:3) diskuterar. Karlsson (2012:4) säger också att vid ett dåligt ledarskap motarbetar anställda ledarskapet. En form av motarbetning kan då kanske vara att de anställda känner sig värda att luta sig tillbaka och ta en extra rast. En anledning till att våra produktionsanställda utför detta mer än tjänstemännen kan vara att tjänstemän ser sitt utförande av icke arbetsrelaterade aktiviteter som extra raster. Alltså att de aktiviteterna som utförs kan avlasta på samma sätt som en rast gör. Har en tjänsteman haft ett privat samtal, vilket är vanligt enligt både diagram 4.1 och 4.2 så kanske respondenten känner att den fått lite av en rast.

Vidare i vårt resultat kan vi se att vi har fått en låg svarsfrekvens på våra respondenter använder material från arbetsplatsen. Det tror vi kan bero på att våra respondenter inte riktigt har tänkt på sådant som vi har tänkt på angående frågan om materialanvändning, som vi nämnt i metodkapitlet. Vi syftar på material såsom pennor och papper som kanske slinker med hem och används hemma. Dock är materialanvändning inte en aktivitet som många forskare tagit upp och kanske beror det på att kostnaderna där inte är lika stora som de blir vid till exempel datoranvändning. Att vi också har en låg svarsfrekvens på privata arbeten har nog till stor del att göra med att det rent praktiskt är svårt att utföra dessa aktiviteter på vissa arbetsplatser. Hade vi undersökt någon typ av verkstad eller liknade hade nog den frågan passat bättre in. Så trots vår tanke vid konstruerandet av enkäten om vilken typ av arbeten vi tänkt att de anställda skulle utföra som att till exempel laga cyklar passar bättre på produktionsanställdas arbetsplatser före tjänstemäns arbetsplatser. Men enligt diagram 4.2 är det flest tjänstemän som sysslar med dessa aktiviteter. Där är en fråga intressant, vad för typ av arbeten är det den yrkeskategorin utför? Kan det vara så att tjänstemännen skulle kunna utföra privata arbeten såsom att skriva ett protokoll från ett möte i en ideell verksamhet eller förbereda något inför ett möte i en idrottsförening.

5.5 Work-life Balance

För att gå vidare är en annan anledning som vi har skrivit om i vår teoretiska referensram att privatlivet tränger in i arbetslivet och de anställda utför icke arbetsrelaterade aktiviteter på grund av att de inte hinner göra det på fritiden. Men aktiviteterna utförs även på grund av att det anställda ska göra inte går att uträtta efter så kallade kontorstider. Som vi tog upp i vårt

46

metodkapitel kan det ha blivit ett missförstånd mellan vad vi menar och vad respondenterna tolkade det som i vår anledning ”Du hinner inte göra det i ditt privatliv så du gör det under din arbetstid”. Vad vi förstod på respondenterna vi kom i kontakt med på tjänstemannaföretaget var att de påstod att det inte var för att de inte hann göra det på privatlivet, utan det var för att de företag som de skulle uträtta ärendena på inte längre hade öppet efter sin egen arbetstid. Vi menar att även detta ingår i anledningen att de inte hinner i privatlivet. Därför anser vi att det kanske är ett tolkningsfel som gjort att denna anledning generellt har lägre svarsfrekvenser på alla icke arbetsrelaterade aktiviteter än vad den kanske borde ha. Vår anledning hinner inte i privatlivet ser vi vara kopplat till Work-life Balance. Forskare såsom D’Abate (2005:1 014) har förklarat att Work-life Balance är en anledning till att utföra icke arbetsrelaterade aktiviteter. Och utföra dem för att kombinera skyldigheterna från privatlivet genom att hitta tid på arbetet för att uträtta ärendena. Tidsbristen som D’Abate (2005) pratar om återfinns både i privatlivet och i arbetslivet. Egentligen kanske våra respondenter inte har mindre att göra på arbetet än vad de har under fritiden, utan genom Work-life Balance perspektivet kan det även handla om att anställda har svårt att hinna sitt arbete under arbetstid och får därför utföra lite av arbetsuppgifterna under privatlivet. Det som vi dock främst syftade på var det D’Abate (2005:1 021) understryker att det under dagtid är lättare att få tag i andra människor på andra arbetsplatser som de behöver hjälp av.

Hur ligger det till med vår enkätfråga om våra respondenter tänker på sitt privatliv under arbetstiden? I tabell 4.10 kan vi se att det är störst svarsfrekvens i svarsalternativet ”Ibland”, kan även detta ha med engagemang på arbetsplatsen att göra? Är det kanske så att om respondenterna tänker på privatlivet är de inte engagerade i arbetet? Eller är det kanske tvärtom, på grund av att de anställda ibland kan sväva bort i tankarna gör att de sedan när de är tillbaka i arbetstankar är mer fokuserade och sugna på arbetet om de får ta en sekund bort från det. Det kan vi även koppla ihop med det som tidigare tagits upp angående att de anställda som upplever arbetspress är mer benägna att slarva eller ta genvägar (Sagie, Stashevsky och Koslowsky 2003:57 & Mchshulskis 1997). Kanske är det så att när de anställda flyter iväg i tankarna till privatlivet är det på grund av arbetspressen och att det inte har med engagemang till deras arbete att göra.

Tabell 5.3 Korstabell – Hinner inte extra rast i privatlivet och yrke

Yrke. Procent Produktion Tjänstemän Anledning till extra rast: Ja 3 13 Hinner inte i privatlivet Nej 97 87

Totalt 100 100

n = 37 38

För att diskutera vidare Work-life Balance perspektivet har vi gjort en korstabell (Tabell 5.3) mellan anledningen hinner inte i privatlivet vilket gör att respondenterna tar en extra rast och våra yrkesgrupper. Som vi kan se i tabell 5.3 är det 13 procent av tjänstemännen som tar en extra rast på grund av att de inte hinner i privatlivet. Vad är det egentligen som gör att anställda tar en extra rast på grund av att de inte hinner i privatlivet, det kan tänkas låta lite konstigt. Men om vi ser till vad Ivarsson och Larsson (2012) och Hochschild (2001) säger att hemmet förr var en plats för andhämtning men att det idag börjar bli mer och mer krav från

47

familjen kan resultatet kännas mer förståeligt. Arbetet har i vissa fall blivit en plast för att ta igen sig från alla krav från privatlivet. Kanske är det därför 13 procent som säger att de tar en extra rast och gör det för att de känner att de måste få vila en stund från det annars så fullspäckade privatlivet och gör det därför under arbetet. Alltså att arbetstagarna gör som Ivarsson och Larsson (2012:15) säger att de försöker tillgodose sina behov under arbetstiden istället för under privatlivet. Detta kan även kopplas samman med det Mchshulskis (1997) och Sagie, Stashevsky & Koslowsky (2003:57) säger angående varför de anställda utför ett oetiskt beteende på grund av att de anställda känner press från arbetet. På grund av denna arbetspress gör anställda ofta saker såsom att slarva eller ta genvägar och då kanske de tar en extra rast för att smita undan från all den press som ligger på dem. Kanske är det så att anställda tar sig en extra rast för att de måste vila från både den press som kommer från arbetet och arbetsgivarna men också från pressen som kommer från privatlivet och familjen. Kanske tar de anställda en tupplur på arbetstid för att de har det körigt hemma och inte får sova ordentligt om nätterna.