I detta kapitel kommer vi att besvara våra frågeställningar och vi kommer också att resonera kring vårt resultat och vår analys för att på så sätt sedan kunna redovisa våra slutsatser. De frågeställningar som vi vill besvara är:
Förekommer det något motstånd på arbetstid och i så fall hur ofta?
Vad gör anställda på sin arbetstid som kan definieras som motstånd?
Varför utför anställda motstånd?
Förekommer det skillnad på hur mycket motstånd produktionsanställda gör och hur
mycket motstånd tjänstemän gör?
Vi avslutar kapitlet med att föra en diskussion kring uppsatsen samt ge förslag på vidare forskning.
Det är nu vi ska dra ihop den öppna säcken, hitta alla trådar som gör att vi kommer fram till ett svar på våra frågeställningar. Syftet med denna uppsats var att undersöka om det förekommer något motstånd under våra respondenters arbetstid och studien genomfördes med 76 enkäter varav 38 enkäter från tjänstemän och 38 enkäter från produktionsanställda.
6.1 Svar på frågeställningar
För att svara på våra frågeställningar har vi valt att ta varje frågeställning varför sig, vi börjar med att gå in på den första:
Förekommer det något motstånd på arbetstid och i så fall hur ofta?
På denna fråga kan vi kort och gott säga att det sker ett motstånd på arbetsplatserna. Vi kan se översiktligt i diagram 4.1 att alla våra omfrågade aktiviteter förekommer och att fem av våra åtta utvalda icke arbetsrelaterade aktiviteter har en svarsfrekvens på över 40 % och tre av dem har fler ”Ja” än ”Nej” på våra två undersökta företag. Det var ingen som svarade att de inte utförde en enda icke arbetsrelaterad aktivitet under arbetstid. Däremot varierar det rätt kraftigt när det kommer till hur ofta motståndet sker, alltså hur ofta respondenterna utför en av aktiviteterna. Vi kan se att någon form av motstånd alltid sker dagligen men vissa motståndstyper förekommer snarare mer sällan som varje vecka eller varje månad. Så vi kan sammanfattningsvis konstatera att motståndet syns och finns i organisationen.
Vad gör anställda på sin arbetstid som kan definieras som motstånd?
Det vi i vår undersökning har kommit fram till är att det är när de anställda inte ägnar sig åt arbetet på arbetstiden som de gör ett motstånd. Det vi då, som vi tidigare nämnt, plockat fram som motstånd är de icke arbetsrelaterade aktiviteterna privata mobilsamtal, extra rast utöver de vanliga, läsa/skicka privata mejl, samtala med kollegor om annat än arbete, surfa på internet för privat bruk, skriva ut papper för privat bruk, använda material från arbetsplatsen för privat bruk samt utföra privata arbeten på arbetstid. Det som vi kan se i vårt resultat och som sticker ut är att våra respondenter har privata mobilsamtal och samtal med kollegor om annat än arbete. Dessa två aktiviteter är vanligast förekommande hos våra respondenter.
52 Varför utför anställda motstånd på arbetstid?
I vår teoretiska referensram såg vi en tendens att missnöjdheten från anställda resulterar i ett motstånd på olika sätt. Men något intressant som vi sett i vår studie är att våra respondenter trots att de är nöjda över arbetssituationen, med sin arbetsgivare och arbetsmiljö, gör motstånd. Vi kan se i diagram 4.1 att motstånd förekommer, men vi kan också i tabell 4.9 se att våra respondenter överlag är nöjda på sitt arbete genom att de flesta anser sig ha positiva eller ganska positiva inställningar inför arbetet.
Men varför förekommer det då motstånd, speciellt om våra anställda är nöjda med arbetssituationen. Vi kan utifrån vårt resultat se tendenser på att motstånd inte kommer från ett underliggande missnöje mot ledningen, som vi upplevde utifrån den teoretiska referensramen. Det skulle kunna bero på att människor kanske inte går att tämja helt. Vi människor gör lite som vi vill så länge det generellt sätt går som arbetsgivaren vill, företaget går framåt och tjänar pengar. Det skulle kunna bero på ett mänskligt beteende där sträva emot är något infött.
Det som stämmer överens och ger någon typ av logisk bild i vårt resultat är att produktionsanställda tycker arbetsgivaren bestämmer för mycket vilket då är en anledning till varför de gör motstånd. De som tycker det vill också bestämma mer över sin egen arbetsdag. Där syns maktrelationen som mest som vi tidigare diskuterat.
Något som vi kan konstatera, är att respondenter inte själva uppfattar att syssla med aktiviteter som inte är arbete under arbetstid kan relatera i ett motstånd. Har det med tillgängligheten att göra? Eftersom det är lättillgängligt att komma åt till exempel internet samt att företag ofta inte verkar ha regler och policys för användningen resulterar det i att icke arbetsrelaterade aktiviteter lätt sker och anställda kanske inte tänker lika mycket på det för det är så vanligt med teknik i dagens samhälle. Alltså kan det bero på tillgängligheten till tekniken.
Förekommer det skillnad på hur mycket motstånd produktionsanställda gör och hur mycket motstånd tjänstemän gör?
När vi har jämfört de olika yrkena anser vi att svaret på denna fråga är, som vi fått fram i vår undersökning, att tjänstemännen utför mest motstånd vilket alltså gör att vi ser en skillnad. Den enda aktiviteten som produktionsanställda utför mer än tjänstemän på våra företag är extra raster utöver sina vanliga raster. Vår förutfattade mening var från början att produktionsanställda utför mer motstånd än tjänstemännen, hur kommer det sig att vår tanke inte stämmer? Det skulle kunna bero på att de anställda i produktionen är mer kontrollerade än tjänstemännen. Alternativt beror det på att tjänstemännens motstånd är mer förekommande på grund av att det är mer tillgängligt att utföra det informella motståndet i en kontorsmiljö än i en produktionsmiljö.
6.2 Slutsats
Det vi slutligen kan sammanfatta vårt resultat i är att alla dessa olika typer av utförande av icke arbetsrelaterade aktiviteter går att koppla till ”presenteeism”. Detta då våra respondenter ägnar en hel del tid till icke arbetsrelaterade aktiviteter som i sig blir ett motstånd mot ledningen eftersom de inte gör det arbetsgivaren vill. Vi ser som vi nämnt tidigare faktumet att respondenterna överlag är nöjda, då framförallt tjänstemännen. Som vi tidigare nämnt
53
känner tjänstemännen att de får bestämma mycket men trots det gör våra tjänstemänrespondenter motstånd och många vill även bestämma ännu mer över sin arbetsdag. Det gör att vi återigen dras tillbaka till perspektivet ”Labor process theory and
recent industrial sociology: conflict and contradictrion”(Collison & Ackroyd 2005:312) och
motsättningen som finns mellan parterna. Collison och Ackroyd (2005) menar att motsättningen förekommer på grund av en kapitaliserad organisation vilket för tankarna till att trots att människor känner sig nöjda och allt vad det innebär, till exempel värdighet och autonomi, nöjer de sig inte. Pengarna lockar lite extra och ska en anställda utföra ett arbete så vill den personen ha autonomi och betalt för sin ansträngning som den lägger ner. Därför tror vi att sökandet efter mer självbestämmande. trots en generell nöjdhet hos våra respondenter beror på dagens ekonomiska samhälle och att anställda, vilket vi kan se i diagram 4.11, blir motiverade av lön bland många saker.
En ytterligare slutsats vi kan dra efter att ha analyserat tidigare kvalitativa undersökningar och teorier är att motstånd ofta förekommer på grund av att den anställde känner att den befinner sig i en underordnad position. Där den anställde upplever att den vill känna värdighet, motivation och förtroende för att nämna några av många faktorer. Det vi kan sammanfatta i vårt resultat är att våra respondenter är nöjda överlag och de tycker att en god arbetsmiljö är viktigt. Vilket gör att våra respondenter enligt tidigare forskning inte borde utföra den mängd motstånd de faktiskt gör.
Trots vår förutfattade mening om att produktionsanställda gör mer motstånd visar det sig enligt vår studie att det är tjänstemännen som står för de större delarna av motståndet. De tydliga anledningarna till det är på grund av att de icke arbetsrelaterade aktiviteterna är tillgängliga, tillåtna, de anställda känner sig värda att utföra dem och att aktiviteterna utförs på grund av privatlivet. Det resultatet känns relativt logiskt så här i efterhand då vi har läst och skapat vår teoretiska referensram, där många forskare hävdar att mycket av motståndet är
aktiviteter såsom samtal och mejl vilket är enklare att utföra i en kontorsmiljö. Men kan det
finnas andra orsaker som att produktionsanställda trots allt inte vågar säga att de gör motstånd på grund av de känner att de är värda det? Eller kopplar de produktionsanställda inte sina icke arbetsrelaterade handlingar till motstånd, de kanske inte tänker att de ska ta en extra rast på grund av att de känner sig värda det, utan bara för att de är trötta och behöver det. Sammanfattningsvis har vår studie också visat att de vanligaste icke arbetsrelaterade aktiviteterna och alltså det vanligaste motståndet, som våra respondenter utför är privata mobilsamtal och samtal med kollegor om annat än arbete och anledningarna till det är att det är tillgängligt och tillåtet. Dock är det på grund av den tidigare nämnda gråzonen osäkert att hävda att det är motstånd när de anser det tillåtet.
6.3 Diskussion
Eftersom att vi har fokuserat på ett informellt motstånd, alltså inte strejker och liknande som ”syns” mer i organisationen och utåt har vi också kommit fram till i vårt resultat att våra respondenter utför ett relativt ”lugnt” motstånd. Vi har också sett tendenser till att respondenterna själva inte heller riktigt verkar ha förstått att det de sysslar med som inte är arbete under arbetstid är ett motstånd. Kanske har det att göra med att det är så pass ofarliga saker som vi valt ut som de icke arbetsrelaterade aktiviteterna som gör att resultatet visade att respondenterna är nöjda med arbetssituationen men ändå utför ett motstånd. Motståndet är
54
visserligen mer skadligt för arbetsgivaren eftersom de icke arbetsrelaterade aktiviteterna tar tid från arbetet och blir kostsamt i längden. Kanske hade vi nått en annan sida av respondenterna om vi valt att använda oss av ett mer synligt motstånd och kanske hade då resultatet blivit annorlunda. Samtidigt som det var det informella motståndet vi sökte och vi tror inte heller att formellt motstånd så som strejker med mera förekommer speciellt ofta. Det är ju dock ett område som skulle kunna vara intressant för vidare forskning.
Vi har under processens gång upptäckt att vi skulle ha haft stor hjälp av en bakgrundsintervju med arbetsgivarsidan då vi sett ett problem med att respondenterna har svarat att vissa icke arbetsrelaterade aktiviteter är tillåtna. Då vi saknar kunskap om specifika regler angående de olika motståndsaktiviteterna, uppstår det en gråzon kring huruvida det verkligen blir ett motstånd eller ej. Vi valde att låta svarsfrekvensen på alternativet ”Tillåtet” på grund av att det trots allt kändes som ett intressant resultat.
Något som vi anser skulle vara intressant att få ta del av i framtiden är mer forskning på nutiden. Det vi menar är att en del av de forskningsrapporter som vi tagit del av är cirka 10 år gamla och det får oss att lyfta på ögonbrynen att det förekom så pass mycket icke arbetsrelaterade aktiviteter redan då. Hur skulle det då se ut nu om till exempel Lim eller D’Abate skulle göra om sina undersökningar idag med ännu mer tillgång till omvärlden genom smartphones och sociala medier? Finns det någon mening i att förbjuda motstånd som förekommer genom dessa typer av aktiviteter eller borde arbetsgivarna bara börja fokusera på att utnyttja till exempel sociala medier till sin fördel? Det som också skulle kunna vara aktuellt är att forska vidare på dels om det är ett mänskligt beteende att sträva emot och hur det beteendet kontra maktrelationen mellan arbetsgivare och anställd ser ut och hur det skulle kunna utvecklas. Vi skulle även vilja se att fortsatt forskning på detta område fortsätter på vårt sätt och tar hjälp av kvantitativa metoder istället för kvalitativa som tidigare varit vanligast.
55