Progression det sjunde P:t

Studiens resultat påvisar att det finns en militär kreativitet som uppstår då militär personal befinner sig i en militär kontext och skapar en progression (figur 10). Vilket kan tolkas som att det finns grund för ett sjunde P, vilket kan anses innefattas av en specifik koppling till den militära kontexten. Studien hävdar att progression är det sjunde P:t och att det skall inordnas med de befintliga sex P:na, men det skulle även gå att argumentera för att det istället ska vara en fristående modell likt systemmodellen. En fråga som därmed också berör huruvida den militära kreativiteten kan särskiljas.

I den tidigare forskningen återfinns inte det sjunde P:t, progression. Något som talar för att studiens resultat tillför forskningsfältet ett nytt perspektiv som inte publicerats tidigare. Teorin är dock inte unik i sin grundstruktur eftersom den sätter person, produkt och påverkan som centrala ingående delar. Flera teorier som avhandlar kreativitet berör exakt dessa tre delar, vilket talar emot att teorin utgör något unikt eller att den ska placera progression som det centrala (Amabile m.fl. 1996; Csíkszentmihályi 1996; Sternberg & Lubart 1996; Hoff & Carlsson 2002; Brodin m.fl. 2014).

Exempelvis är perspektivet (p)erson ett av de sex P:na och kan antas utgöra ett alternativ till att underordna teorin om progression eftersom utvisande person är centralt i den teorin också. Person placerar, likt namnet antyder, den kreativa personen i centrum för det kreativa utövandet

och hävdar att det inte finns någon möjlighet att vara kreativ utan det centrala, person (Amabile m.fl. 1996). Argumentet är relevant, personen har en avgörande roll för kreativitet, för det argumenterar även systemmodellen och investeringsteorin (Csíkszentmihályi 1996; Sternberg & Lubart 1996). Studiens resultat avviker inte från att uppfatta person som något centralt eftersom resultatet placerar den militära personalen som en av de tre centrala kategorierna. Det råder därmed enighet omkring att det inte kan uppstå någon form av kreativitet utan en person, oavsett omständighet.

Ovanstående argument kan tolkas som om att studien bör omvärdera att progression är en utgångspunkt, det är inte fallet. Studien vidhåller att person är något central för kreativitetens uppkomst men inte för perspektivet på kreativitet, ett argument som Csíkszentmihályi (1996) och Sternberg och Lubart (1996) också framför. Studien argumenterar därmed för att militär personal utgör det centrala för den militära kreativitetens uppkomst, men samtidigt att det inom militär kreativitet är progression som är centralt i hur det förstås. Något som talar för att studien bör vidhålla progression som ett perspektiv och tillräknas som det unika sjunde P:t.

I forskningsfältet finns det även modeller som inte utgår från något P. Csíkszentmihályis (1996) systemmodell är en av dessa och han hävdar att kreativitet behöver en domän och någon som kan fältet, en expert, för att skapa en nyttig produkt. En argumentation som även kan tänkas inbegripa militär kreativitet eftersom det innefattar en specifik domän och en expert på fältet,

militär personal. Vilket bildar en grundläggande samsyn på betydelsen av domän och fält som stärker studiens uppfattning om den militära kreativitetens avgränsning, militär kontext och militär personal. Det går därmed på god grund argumentera för att studiens resultat till stor del liknar systemmodellen och att den bör inordnas under systemmodellens kreativitetsperspektiv. Vilket därmed innebär att progression inte är det sjunde P:t.

Den tillsynes starka samsynen försvinner dock vid en närmare analys av hur systemmodellen hävdar att det är en värdering av produkten som ska ligga till grund för att avgöra om det har varit en fråga om kreativitet eller inte (Csíkszentmihályi 1996). Det kan exemplifieras med att en konstkännares värdering av ett konstverk blir avgörande i bedömningen om ett konstverk är skapat med kreativitet eller inte. Trots att systemmodell sammantaget är snarlik studiens tolkning av militär kreativitet blir skillnaden i hur kreativitet bedöms och värderas en uppenbar särskillnad mellan teorierna.

Sammantaget uppvisar forskningsfältet ingen för studien relevant teori eller modell som innefattar militär kreativitet med utgångspunkt i progression. Något som skulle kunna betyda att det möjligen har infunnit sig någon form av övertolkning eller missuppfattat av studiens empiri. Men när resultatets tre centrala delar sätts i kontexten av tidigare forskning återfinns det fler likheter än skillnader, vilket även tycks gälla för merdelen av de teorier och modeller som forskningsfälteten uppvisar. Teorierna liknar varandra övergripande och det är i detaljerna som särskillnaden uppstår, vilket återspeglar forskningsfältet i sin helhet för kreativitet.

Studiens resultat kan därmed inte avfärdas eller tillmätas ett värde utifrån den tidigare forskningen eftersom referensramarna de skall tillföra är svaga i sig själva, det finns flera argument som talar för och emot. Inom krigsvetenskapen återfinns det ingen teori att förhålla sig till likt de ovan, men Furtado (2019) har presenterat en definition där han argumenterar för att det finns en militär kreativitet särskild från kreativiteten i generell mening. I slutet av denna definition skrivarer han: ”[…] som är nya och användbara för att uppnå någon form av målmedveten relativ fördel” (Furtado 2019, s. 122, min övers.). Definitionen pekar på en målmedveten relativ fördel som något centralt för den militära kreativeten. Vilket studien tolkar som om att han riktar sig mot det som resultatet menar är centralt för att förstå den militära kreativitet, progression. Furtados (2019) definition av den militära kreativeten kan därmed anföras som en argumentation vilket i sig stärker studiens resultat.

Sammantaget finns det argument som talar för att progression inte skall ses som något unikt utan inordnas i forskningsfältets befintliga perspektiv. Men det finns också argument för att progression har en likartad grundstruktur som övriga perspektiv men att den militära kontexten skapar särskillnader i vilket ett unikt perspektiv uppstår. Studien hävdar därmed att resultatet, med stöd i Furtados (2019) definition, kan hävda att det finns en militär kreativitet som med utgångspunkt i progression skapar det sjunde P:t.