Självständigt arbete (30hp)
Författare Program/Kurs
Major Björn Blomberg HOP 19-21
Handledare Antal ord: 19 990
Docent Aida Alvinius Beteckning Kurskod
Självständigt arbete mastersuppsats,
krigsvetenskap 2HO013
MILITÄR KREATIVITET – EN MILITÄR KONSTFORM? Sammanfattning:
Kreativitet är en förmåga som Försvarsmakten önskar att militär personal behärskar och använder. Samtidigt saknas en tydlig beskrivning av vad militär kreativitet är, hur det ska tolkas och om det påverkas av yttre påverkansfaktorer. Trots vikten av att officerare ska kunna behärska kreativitet i en militär kontext, återfinns det inte en entydig sammanhållen definition av begreppet att förhålla sig till.
Syftet med denna studie var att bidra till en djupare förståelse för militär kreativitet och de drivkrafter som påverkar kreativiteten i en militär kontext. De två frågeställningar som ligger till grund för studien var: Hur tolkas kreativitet i en militär kontext av yrkesofficerare i Försvarsmakten? Vilka drivkrafter hämmar alternativt stimulerar kreativitet i en militär kontext hos den enskilde yrkesofficeren? Frågeställningarna undersöktes genom intervjuer med yrkesofficerare i Försvarsmakten och analyserades i enlighet med en Grounded Theory-ansats.
Studiens resultat visar att det finns en militär kreativitet som uppstår då militär personal befinner sig i en militär kontext och ständigt tänker nytt. Mer specifikt kan denna militära kreativitet definieras som: när militär personal på ett nytt och nyttigt eller generativt sätt skapar progression i en militär kontext. Denna studie bidrar således med att belysa progression som en viktig utgångspunkt för förståelsen av militär kreativitet.
Studien visar också att den organisatoriska miljön har en central betydelse för den militära kreativiteten eftersom den stimulerar eller hämmar den militära personalen i sitt utövande. Studiens resultat pekar särskilt på att förekomsten av negativ korrigering, eller bestraffning, inom Försvarsmakten har en påtagligt hämmande effekt på militär kreativitet.
Nyckelord:
Kreativitet, militär kreativitet, nerifrån-och-upp, drivkraft, organisatorisk miljö, militär kontext, bestraffning, ledarskap innovation och Grounded Theory.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 5
1.1 Inledning ... 5
1.2 Problemformulering ... 6
1.3 Syfte och frågeställning ... 7
1.4 Avgränsningar ... 7
1.5 Centrala begrepp ... 7
1.5.1 Drivkraft ... 7
1.5.2 Militär kontext ... 8
2 TEORI- OCH FORSKNINGSÖVERSIKT ... 9
2.1 Ett teoretiskt perspektiv på kreativitet ... 9
2.1.1 Kreativitetens utgångspunkter ... 9
2.1.2 Kreativitetens olika definitioner ... 11
2.2 Kreativitet i en militär kontext ... 12
2.3 Organisatoriska miljöns påverkan på kreativitet ... 14
2.3.1 Creative Climate Questionnaire ... 14
2.3.2 Assessing the Climate for Creativity ... 14
2.4 Sammanfattning av teori- och forskningsöversikten ... 15
2.5 Kritiskt förhållningssätt till teori- och forskningsöversikten. ... 16
2.6 Forskningens bidrag ... 16 3 METOD ... 17 3.1 Forskningsdesign ... 17 3.2 Metod för datainsamling ... 18 3.2.1 Urval av respondenter ... 19 3.2.2 Intervjuer ... 19 3.3 Analysmetod ... 19
3.4.1 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 22 3.4.1 Reflexivitet ... 22 3.4.2 Citat ... 23 3.4.3 Etiska överväganden ... 23 4 RESULTAT... 25 4.1 Progression ... 26 4.1.1 Individen ... 26 4.2 Organisatorisk miljö ... 29
4.2.1 Stimulerande organisatorisk miljö ... 30
4.2.2 Hämmande organisatorisk miljö ... 34
4.3 Sammanfattning av den framtagna teoretiska modellen ... 39
5 DISKUSSION ... 40
5.1 Resultatdiskussion ... 40
5.1.1 Progression det sjunde P:t ... 42
5.1.2 Militär kreativitet – en definition? ... 44
5.1.3 Organisatoriska miljöns drivkrafter ... 46
5.1.4 Den militär kreativetens förmåga ... 48
5.1.5 Sammanfattande resonemang ... 49
5.2 Resultatets kvalitet och användbarhet ... 49
6 SLUTSATSER OCH FORTSATT FORSKNING ... 51
6.1 Slutsatser ... 51
6.2 Förslag på fortsatt forskning ... 51
LITTERATURFÖRTECKNING ... 53
BILAGA 1, INTERVJUGUIDE ... 57
BILAGA 2, FÖRFRÅGAN OM ATT DELTA I FORSKNING ... 57
Figurförteckning
Figur 1 Forskningsfältets befintliga sex kreativa P:n ... 10
Figur 2 Modell över studiens forskningsdesign. ... 18
Figur 3 De tre centrala kategorierna efter substantiv kodning ... 21
Figur 4 Teoretiska konceptet av analysresultatet ... 21
Figur 5 Övergripande bild av resultatet ... 25
Figur 6 Överkategori individen ... 27
Figur 7 Överkategori organisatorisk miljö med indelade kategorier ... 30
Figur 8 Teorimodell innefattande militär kreativitet ... 40
Figur 9 Teorimodell över organisatoriska miljöns påverkan på militär kreativitet ... 42
Figur 10 Teorimodell innefattande Progression – det sjunde P:t ... 43
Tabellförteckning Tabell 1 Studiens påvisade drivkrafter i en jämförelse med tidigare forskning ... 47
1 Inledning
1.1 Inledning
2001 höll presidenten George W. Bush (2001) ett tal för nyutexaminerade amerikanska marinofficerare och få kunde förutspå hur aktuellt det som adresserades skulle vara även 20 år senare.
”För att bygga en militärförmåga som passar 2000-talet krävs mer än nya vapen. Det kommer också att krävas en förnyad anda av innovation i vår officerskår. Vi kan inte utveckla vår militär med gamla vapen och gamla planer. Vi kan inte heller göra det med en gammal byråkratisk inställning som hämmar kreativiteten och entreprenörskapet som en militär från
2000-talet kommer att behöva”
President George W. Bush (2001, min övers.)
Kreativitet är i allmänhet förknippat med konstnärer, artister, skulptörer och vetenskapsmän, men inte med militärer (Nazareth 1987; Vego 2013; Furtado 2019). Trots det framhålls fenomenet kreativitet som något officerare bör behärska inför eventuella framtida konflikter (Nazareth 1987; Rosen 1991; Vego 2013; Försvarsmakten 2016 2020a; Öberg 2018; Furtado 2019). En militär organisation som inte värnar om ett nytänkande tappar sin effektivitet och kommer stagnera (Grissom 2006). Med en påtaglig association till skapandet av konstverk, koreografi, dans och artisteri väcks frågan; vad är speciellt med kreativitet, vilka funktioner tillför det och hur praktiseras det i en militär kontext?
Kreativitet inom den militära kontexten har beskrivits på olika sätt. Carl von Clausewitz skriver att ”Våldet utrustar sig med konstens och vetenskapens uppfinningar för att möta annat våld” (1991, s. 29) och att ”kriget är ingenting annat än en utvidgad tvekamp” (1991, s. 29). Något som Milan Vego utvecklar och förstärker ”Övergripande är krigföring en konstform, inte en vetenskap” (2013, s. 83). Krigets natur definieras därmed både som en vetenskap och en konstform, vilket utvidgar hur kreativitet i en militär kontext kan tolkas. En reflektion är att idén om en vetenskaplig universallösning på samtliga framtida konflikter får antas som osannolik, med det skulle den konstnärliga approachen i kreativitet vara det som gör fenomenet en framtida framgångsfaktor. Vilket i sin tur placerar Clausewitzs tvekampsresonemang som något centralt, där vetenskapen förser kombattanterna med möjligheter att vara konstnärligt kreativa i utförandet av kampen att påtvinga motståndaren sin vilja.
Tankar om att officerare behöver kreativ förmåga för att bemästra det koreograferade kaos, som kriget kan sägas utgöra, har på senare tid utmanat mer traditionella idéer med rötterna i andra världskriget (Paparone 2013; Öberg 2018). Kreativitet tilldelats därmed en framtida central betydelse, vilket förstärks av kopplingen till den militära innovationsförmågan (McNerney 2005). Sammantaget är krigskonsten inte en exakthet, utan det finns en dynamik och föränderlighet som gör att framtida konflikter kommer behöva bemötas med en adaptiv kreativ förmåga på samtliga nivåer (Clausewitz 1991; Rosen 1991; McNerney 2005; Finkel 2011; Paparone 2013; Vego 2013; Ångström 2018; Öberg 2018).
1.2 Problemformulering
I den vetenskapliga litteraturen saknas en tydlig definition av begreppet militär kreativitet. Något som bottnar i de oklarheter som råder omkring hur fenomenet uppstår och om det kan påverkas av yttre faktorer (Kaufman & Sternberg 2006; Vego 2013; Furtado 2019). I ett gemensamt försök av flera forskare genomfördes en vetenskaplig ansats för att fånga och samla alla olika perspektiv på kreativitet. Inom ramen för denna ansats tillfrågades de skandinaviska länderna om deras gemensamma definition av kreativitet. Svaret blev att det inte fanns en gemensam syn på kreativitet i Skandinavien (Carlsson & Smith 2006; Kaufman & Sternberg 2006). En uppfattning som understryker problemet med att hantera militär kreativitet som något vedertaget och som tydligt problematiserar Försvarsmaktens uppmaning till yrkesofficerare att vara kreativa för att inte göra uppdragstaktiken verkningslös.
”Villighet att ta initiativ är starkt beroende av en organisationskultur och miljö som uppmuntrar oberoende hos underlydande chefer. En anda av kreativitet är absolut nödvändig, för om inga initiativ tas blir uppdragstaktiken verkningslös.” (Försvarsmakten 2020a, ss. 31–32).
Yrkesofficerare uppmanas att vara kreativa och att hitta innovativa lösningar på komplicerade utmaningar för att upprätthålla uppdragstaktiken och för att vinna framtida konflikter; en förmåga som de militära skolorna både bör utbilda blivande officerare i och sedan aktivt praktisera. Men ingen har preciserat eller konkretiserat vad militär kreativitet är.
Tidigare studier visar också att det finns subkulturer som motarbetar kreativa förändringar och det som den militära kreativiteten uppfattas stå för (Mrazek 1968; Vego 2013). Den militära kreativeten uppfattas ur ett professionsperspektiv ha en alltför avvikande eller ingripande effekt och då ses det som ett hot (Terriff 2006). Trots det förhåller sig Försvarsmakten, likt övriga militära organisationer, som om kreativitet i alla delar vore en självklarhet och berör inte den spänning som kreativitet i en militär kontext uppfattas medföra (Försvarsmakten 2017; Furtado 2019).
Försvarsmakten (2020a) kan bäst beskrivas som en hierarkisk organisation eller linjeorganisation som nyttjar ett uppifrån-och-ner- perspektivförhållande (top-down) på den kreativa förmågan (Björkman 2018). Det vill säga att från ledningstoppen och ner i organisationen åstadkomma militär kreativitet nerifrån-och-upp (bottom-up), som därmed sträcker sig från den enskilde individen längst ut i organisationen upp till yttersta ledningstoppen (Stewart m.fl. 2015). Att beslut som berör militär kreativitet initieras från toppen, vilket kan ses som en normal beslutsinitiering i en linjeorganisation, skapar därmed fler frågor än svar eftersom Försvarsmakten hanterar ett begrepp som innefattar ett abstrakt odefinierat fenomen (Björkman 2018; Furtado 2019). Att efterfråga kreativitet i en militär kontext är att efterfråga något som står i bjärt kontrast till vad som i normalfallet premieras i den militära hierarkiska linjeorganisationen; uniformitet och konformitet (Janowitz 1960; Mrazek 1968; Vego 2013).
Kreativitet är därmed otvetydigt en förmåga som Försvarsmakten önskar att yrkesofficerare behärskar och använder. Samtidigt råder det oklarheter i vad kreativitet är, hur det ska tolkas och om det påverkas av yttre påverkansfaktorer. Trots vikten av att kunna behärska kreativitet i en militär kontext finns det inte en entydig sammanhållen definition av begreppet att förhålla sig till (Vego 2013). Vad är det som gör kreativitet unikt och hur tar det sig uttryck i en militär kontext? Med sådan verklighetsbild uppstår ett behov av en djupare förståelse där empirin kommer från utövaren själv. Problemformuleringen adresserar därmed krigsvetenskapen;
huruvida kreativitet ska tolkas som ett fenomen som tillför den militära kontexten något vitalt, eller om det finns ett vitalt fenomen, militär kreativitet, som verkar i den militära kontexten.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att bidra till en djupare förståelse för kreativitet och de drivkrafter som påverkar kreativiteten i en militär kontext utifrån ett nerifrån-och-upp-perspektiv.
Genom att anta yrkesofficerares perspektiv möjliggör studien för en ökad förståelse för hur källan till kreativiteten förstår begreppet. Studien avser, genom en kvalitativt konstruktivistisk grundad teori, bidra till en ökad teoretisk förståelse som praktiskt kan utveckla och stärka yrkesofficerares utövande av kreativitet i en militär kontext.
Med utgångspunkt i problemformuleringen och frågeställningens syfte resulterar detta i följande frågeställning:
Hur tolkas kreativitet i en militär kontext av yrkesofficerare i Försvarsmakten? För att svara på frågeställningen och möta syftet tillförs även följande underfråga:
Vilka drivkrafter hämmar alternativt stimulerar kreativitet i en militär kontext hos den enskilde yrkesofficeren?
1.4 Avgränsningar
Empiriinhämtningen avgränsas till att innefatta yrkesofficerare i Försvarsmakten. De har kollektiv erfarenhet som sträcker sig från en fredstida förvaltning till strid, något som studien bedömer täcker hela konfliktskalan. Men eftersom Sverige inte har befunnit sig i krig i modern tid, avgränsas forskningen från att innefatta den militära personalens kreativitet då de befinner sig i krig för statens överlevnad, det som för en stat är den yttersta nivån för nyttjandet av det militära maktmedlet.
1.5 Centrala begrepp
1.5.1 Drivkraft
Drivkraft är ett centralt begrepp i studien och enligt Svenska Akademin (2009) tolkas begreppet drivkraft som yttre kraft som orsakar rörelse. Svenska Akademins definition för tankarna till något fysiskt som förflyttar sig. Fabrizio Battistelli (1997) breddar begreppsinnebörden genom att förbinda det med motivation. Han definierar det som ”samverkade faktorer vilka leder någon att uttrycka en strävan, ta ett beslut eller ett antagande till en viss grad” (1997, s. 470). Med Battistellis definition tillförs begreppet därmed en social kontext vilket kompletterar det fysikaliska och används som lämplig definition för den här studien.
Utifrån Batistellis (1997) definition definierar denna studie drivkraft som yttre påverkan, bestående av en eller flera samverkande faktorer härledda till varierande domäner, vilket förmår individen att: göra antagande, ta ett beslut eller uttrycka en strävan i någon riktning. Riktningen
har en innebörd som kan vara stimulerande eller hämmande. Utifrån syftet med studien blir begreppet drivkraft därmed centralt för hur fenomenet kreativitet ska tolkas.
1.5.2 Militär kontext
Begreppet militär kontext definieras som ett sammanhang, omständighet, omgivning eller situation där det inbegriper ett utövande av en stats militära maktmedel (Försvarsmakten 2017). Det kan därmed inte finnas något militärt utövande om det inte återfinns i en närvaro av militär expertis.
2 Teori- och forskningsöversikt
I följande kapitel presenteras för studien relevanta teorier och tidigare forskning. Kapitlet inleds med att avhandla teorier och definitioner av kreativitet. Därefter presenteras tidigare forskning som avhandlar kreativitet i den militära kontexten och den organisatoriska miljöns påverkan. Avslutningsvis reflekterar studien kritiskt till det som avhandlats och ett resonemang förs kring dess forskningsbidrag.
Inom krigsvetenskapen refereras det till kreativitet som något allmänt vedertaget och med en tillhörande accepterad vetenskaplig grund, vilket står i bjärt kontrast till forskningsfältets nuvarande positionering. Forskningsöversikten kommer därför att fokusera på de teorier och den forskning som fältet själv refererar och har att förhålla sig till, men som också är för studien relevanta. De presenterade teorierna tillför därmed studien ett teoretiskt perspektiv som används i resultatdiskussionen för att fördjupa och placera diskussionen i aktuellt forskningsläge (Rienecker m.fl. 2018).
2.1 Ett teoretiskt perspektiv på kreativitet
När kreativitet ska definieras uppstår ett problem. Dels finns det inte någon definition som det råder vetenskaplig konsensus kring och dels tolkas begreppet olika beroende på var du befinner dig geografiskt (Sternberg 2006). Trots det saknas inte teorier eller hypoteser om vad kreativitet är och hur det tar sig uttryck. Vilket även gäller kreativitet i en militär kontext, militär kreativitet, som i förhållande till kreativitet i generell mening är relativt outforskat. Litteratur som berör kreativitet hävdar att det i den militära kontexten har olika positiva förmågor och egenskaper utan att precisera den exakta innebörden (Rosen 1991; McNerney 2005; Grissom 2006; Finkel 2011; Paparone 2013; Försvarsmakten 2017 2020a; Öberg 2018).
Trots att den vetenskapliga litteraturen saknar en tydlig definition av begreppet kreativitet finns det en gedigen mängd forskning om kreativitet i allmänhet. Det är med utgångspunkt i denna forskning som forskningsöversikten tar sig an den militära kreativiteten. Forskningsöversikten gör dock inte anspråk på att täcka in hela forskningsfältet, det är för denna forskning inte relevant eller i studien möjligt att inrymma. De presenterade teorierna ska därmed ses som för studien passande urval, där exempelvis forskare som Amabile m.fl. (1996 2005), Ekvall (1996), Csikszentmihalyi (1996), Sternberg och Lubart (1991 1996) samt Parkhurst (1999) höjer sig över mängden och blir frekvent citerade, vilket i sig gör att deras bidrag får anses utgöra vetenskapliga referenspunkter.
2.1.1 Kreativitetens utgångspunkter
Forskningsfältets teorier centreras omkring; person, process, produkt, plats, potential och påverkan, något som refereras till som de sex P:na (figur 1) (Hoff 2014). Varje P tillför en unik komponent utifrån vilket kreativitet tolkas. En fråga som påverkas av fältets övergripande oenighet är hur många P:n det bör finnas. En sådan diskussion är om utgångspunkten för kreativitet ska bestå av fyra, sex eller flera P:n (Hoff 2014). Nedan följer en fördjupning i process och person, två av de tre dominerande teorierna inom kreativitetsforskningen.
Rober J. Sternberg och Todd Lubart (1991) har med utgångspunkt i den kreativa processen skapat investeringsteorin. De menar att kreativitet handlar om ett investeringsbeslut och att de kreativa individerna ”köper billigt” och ”säljer dyrt” i olika dimensioner. Forskarna ser kreativiteten som en utdragen försäljningsprocess där ”galna idéer köps lågt” och när de lyckats fästa sina idéer i någon som avser köpa ”säljs de dyrt”. De menar att kreativa individer av sin natur inte attraherar publik och att den kreativa individen därmed alltid möter ett motstånd. Den kreativa individen går sin egen väg och följer inte konformismens utlagda vägar. Därmed härleder Sternberg och Lubart (1996) kreativitetens individuella begränsningar till hur mycket individen vill passa in i det organisatoriska sammanhanget, det är den kreativa individen själv som lägger en kognitiv1 begränsning på det individen vill ”sälja”.
Kreativitet definieras av Sternberg som ”produktionen av en idé eller produkt som är ny, överraskande och övertygande (det ska vara av hög kvalitet). Om produkten eller personen ska klassas att vara av särskilt hög kreativitetsnivå ska alla tre egenskaper vara uppfyllda” (2017, s. 289, min övers.). Vidare menar Sternberg (2017) att de kreativa hindren återfinns i jaget som måste trotsa sig själv, publiken samt det största hotet av de alla, den medvetna övertygelsen vilken byggts upp utifrån en mängd antaganden.
Sammantaget hävdar Stenberg och Lubart (1996) med sin teori att kreativitet uppstår då en individ ser ett embryo till produkt men att processen ”sälja den kreativitetsprodukt” är kärnan i förståelsen för kreativitet. De argumenterar för att motståndet återfinns i omgivningens förmåga att ”köpa kreativa produkter”.
Teresa M. Amabiles (1997) kreativitetsforskning tar istället utgångspunkt i person, där hennes komponentsteori sammanflätar flera olika delkomponenter som teorin hävdar behövs för att kreativitet ska utvecklas. Amabile m.fl. (1996) definierar kreativiteten som ”produktionen av nya och användbara idéer i någon form av domän” (1996, s. 1155, min övers.). De lägger fokus på personen som tillför kreativitet då denne har motivation, divergent tänkande och talang för aktuell domän och den organisatoriska kontexten reglerar nivån av kreativitet hos personen. Amabile m.fl. (1996) sammanför därmed individen och organisationsmiljön till en samverkande helhet. De hävdar att kreativitet återfinns i personen som i sin tur behöver ett korrekt stöd och uppmuntran för att kreativitet ska utvecklas; den organisatoriska miljön reglerar nivån av förmågan att vara kreativ. Teorin hävdar därmed att kreativitet uteslutande återfinns i personen och skapas utifrån en växelverkan mellan olika delkomponenter som
1 Studien tolkar begreppet kognitiv som en abstrakt process tillhörande de intellektuella funktionerna; uppfatta, lagra, återge, värdera och skapa information. Men innefattar också bearbetningen och kodning av minnen, samt
regleras av förhållanden i den organisatoriska miljön. Amabile m.fl. (1996) skiljer inte på dessa två delar som Stenberg och Lubart (1996) argumenterar för.
Mihaly Csikszentmihalyi (1996) tillför forskningsfältet ett annat perspektiv som inte utgår från något P. Han antar ett systemperspektiv på kreativiteten och definierar kreativitet som ”en mental process involverande generering av nya idéer och koncept eller nya associationer mellan existerande idéer och koncept i syfte att producera något som anses vara till nytta av kollegor eller området i stort” (Csíkszentmihályi 1996, s. 6, min övers.). Csikszentmihalyi (2018) argumenterar även för att kreativitet ska ses som en produkt av en individs flow, vilket han hävdar är resultatet av ett samverkande system innefattande en individuell förmåga, en domän och ett fält där experter kan avgöra om produkten är ny och nyttig. Det som avgör om produkten är resultatet av kreativitet eller inte, hävdar Csikszentmihalyi (1996) återfinns i kunskapen att värdera om produkten tillför något nytt och om den är nyttig.
Systemmodellen skiljer sig därmed något från tidigare redovisade teorier, eftersom den lägger ett fokus på att ett samverkande system skapar en produkt där en expert för fältet värderar om den är värdefull. Det krävs därmed inte enbart individuell förmåga, utan det krävs även kunskap inom aktuell domän, samt kontakter med fältet, för att det enligt Csikszentmihalyi (1996) ska ses som kreativitet. Ett fokus som är ifrågasatt eftersom en känd konstnärs tavla rimligtvis inte behöver vara mera kreativ i sitt uttryck än en amatörkonstnärs liknande resultat, bara för att den av experter bedöms vara mer värdefull.
Forskningsfältet har tillförts flera olika perspektiv, merparten av dessa har en utgångspunkt i något av de sex P:na. Systemmodellen avviker och förhåller sig inte till något P, den tillför fältet ett systemperspektiv där kreativiteten ytterst bedöms utifrån produktens tillförda värde. Sammantaget avhandlar alla perspektiv i olika former; individ, domän, ett fält och en produkt som är ny och nyttig. Skillnaderna återfinns i detaljerna för vad som tilldelas den centrala betydelsen för kreativeten, processen, personen eller det samverkande systemet.
2.1.2 Kreativitetens olika definitioner
Utöver de tre ovanstående definitionerna återfinns en mängd olika definitioner av kreativitet. Den här delen i forskningsöversikten presenterar de definitioner fältet refererar till och de delar i definitionerna som är återkommande.
Gudmund Smith m.fl. hävdar att kreativiteten kan definieras utifrån perceptionen av verkligheten, ”generativt eller produktivt sätt att uppleva verkligheten, inklusive uppfattarens eget jag” (Smith m.fl. 1990, s. 5, min övers.). Med den här tolkningen tillskrivs den kreativa processen en avgörande roll och låter omvärldsperception vara en del i kreativiteten. Howard B. Parkhurst (1999) argumenterar mot definitionen i sin ambition att samla fältet. I sitt arbete lyfter han särskilt fram Smith m.fl.:s definition av kreativitet och ifrågasätter avsaknaden av begreppen nytt och användbarhet, han hävdar att begreppen ska anses som självklara i ett kreativt sammanhang. Deras försök att definiera kreativitet resulterade snarare i en splittring av fältet än en utveckling, eftersom forskningsfältet istället behöver samlas och enas.
Parkhurst (1999) identifierade och argumenterade mot införandet av generativ verklighetsupplevelse, som enligt honom breddar och tillför kreativitet ett psykologiskt perceptionsperspektiv som inte är applicerbart. Eftersom en sådan definition skulle kräva grundläggande ontologiska och metafysiska ifrågasättanden. Parkhursts hävdar att hans
föreslagna definition är tillräckligt bred och innefattande att alla borde vara nöjda, ”Den förmåga eller kvalitet som visas när individen löser hittills olösta problem, utvecklar nya lösningar på problem som andra har löst annorlunda eller när det utvecklas original- och nya (åtminstone för upphovsmannen) produkter” (Parkhurst 1999, ss. 16–19, min övers.).
Eva V. Hoff och Ingegerd Carlsson (2002) bemöter Parkhursts kritik med att tillföra nytt till Smith m.fl.:s definition. De vidhåller och argumenterar för begreppet generativ, det är i den generativa processen många nya produkter och idéer kommer till stånd. De argumenterar outtalat att Parkhurst definitionsförslag inte är en konsensuslösning genom att själva föreslå definitionen: ”ett produktivt eller generativt nytt sätt att uppleva verkligheten - inklusive uppfattarens eget” (Hoff & Carlsson 2002, s. 22, min övers.).
Forskarna har inte lyckats att presentera en definition som det råder konsensus kring och begreppet kreativitet förblir oklart och tvetydigt trots en forskningsöversikt. (Parkhurst 1999; Hoff 2014). Övergripande har definitionerna ett fokus på användbarheten och nyhetsvärdet i produkten av kreativitet och den minsta gemensamma nämnaren berör nyhet och användbarhet i resultatet av kreativiteten. Det torde därmed råda en vetenskaplig konsensus om att definitionen av kreativitet ska innehålla något om nytt och användbart, ett resonemang som även Parkhurst (1999) argumenterar för.
Ovanstående översikt täcker långt ifrån alla teorier och definitioner som litteraturen erbjuder för kreativitetforskning, den syftar istället till att visa bredden och splittringen som präglar fältet. För även om kreativitet ska definieras eller teoretisk förklaras uppvisar forskningsfältet en mängd olika positioneringar som alla var för sig ger insikter över kreativitets komplexitet som fenomen.
2.2 Kreativitet i en militär kontext
Då kreativitet placeras i en militär kontext smalnas forskningsfältet av påtagligt. Forskningens argumentation är till sin karaktär positiv eftersom den tar utgångspunkt i de fördelar som kreativiteten hävdas tillföra domänen. Trots flera uppenbara forskningsluckor och en något ensidig perspektivargumentation, hävdar studien att det som tillförts fältet är relevant för den här studien.
1968 skrev James Mrazek (1968) boken The Art of Winning Wars, där han argumenterar för att kreativitet i den militära kontexten är en central individuell egenskap som officerare bör bemästra för att ge sig själva möjlighet att vinna framtida konflikter. Han hävdar att kreativitet är en mystisk icke-vetenskapliga uppenbarelse som tillför viktiga komponenter och förmågor i alla nivåer. Att fenomenet för med sig något positivt i det oväntade som uppkommer i spåren av kreativa militära ledare som saknar motstycke i andra domäner. Samtidigt menar han dock att fenomenet kan utgöra ett hot mot officersprofessionen i sin strävan att driva ledarna mot nonkonformitet (Mrazek 1968). Han argumenterar dock för att fördelarna med kreativiteten överväger och att alla officerare bör bekanta sig med kreativitet (Mrazek 1968).
Nazareth (1987) argumenterar också för att kreativitet ska tillföras den militära kontexten. Den militära kontexten är unik och om kreativitet tillförs uppstår något speciellt, eftersom även den militära professionen utgör något unikt med sitt våldsmonopol och ett beslutsfattande som innebär liv eller död. (Nazareth 1987). Han hävdar att kreativitet har försett världen med ovärderliga förmåner genom kognitiva uppenbarelser och att kraften måste användas i en militär
kontext. Vilket skulle skapa både fördelaktig påverkan rörande påtagliga produkter och händelser. Den största potentialen ligger dock i den aktiva kognitiva beslutsmekanismen, eftersom hela den militära aktiviteten är uppbyggd på att utöva ledning via beslut. En renodlad kreativitet i den militära kontexten öppnar upp det kognitiva beslutsutfallsrummet som har sin hemvist i officeren (Nazareth 1987).
Milan Vego (2013) argumenterar likt Nazareth för att militär kreativitet utgör ett nyckelelement som tillför framgång i planering, förberedelser och utförandet av krigföringens samtliga nivåer, inte minst i att vinna kriget. Genom att dra paralleller till konst och artisteri definierar Vego kreativitet med ” ens förmåga att föra fram något nytt - att skapa nya idéer som värdesätts av andra” (Vego 2013, s. 83, min övers.). Studien tolkar definitionen som att Vego argumenterar utifrån att den militära kontexten tillförs kreativitet.
Öberg (2018) argumenterar för kreativitet inom ramen för konceptet militärt designtänkande. Han hävdar att kreativiteten i en militär kontext varit närvarande sedan Clausewitz dagar. Närvaron av kreativitet måste uppmärksammas och förflyttas, från att bara vara närvarande till att vara ett huvudfokus (Öberg 2018). Något som adresseras av framtidens globalisering av slagfältet, vilket kommer kräva att försvarsmakter använder militär design som erbjuder en påtaglig kreativitet i en militär kontext (Öberg 2018). Öberg stannar där och underbygger inte sin argumentation genom att presentera en definition.
Matthew Furtado (2019) vänder på perspektiven och argumenterar för en systemförståelse av kreativitet där fenomenet kompletterar beslutsfattaren med guidning i befintliga beslutsstrukturer, vilket innebär att det inte utgör huvudfokus. Han argumenterar samtidigt för att kreativitet i en militär kontext kommer tillföra en bättre förståelse för hur ledare och planerare ska genomföra effektiva beslut. Vidare hävdar han att definitionen av kreativitet ska vara ”samspelet mellan förmåga och process genom vilken en individ eller grupp producerar ett resultat eller en produkt som är både ny och användbar inom något socialt sammanhang” (Furtado 2019, s. 122, min övers.). Furtado definierar militär kreativitet enligt ”samspelet mellan expertis och organisationsprocess genom vilken militär personal eller organisationer producerar resultat eller produkter som är nya och användbara för att uppnå någon form av målmedveten relativ fördel” (Furtado 2019, s. 122, min övers.).
Furtado argumenterar därmed för att det finns en skillnad mellan kreativitet och militär kreativitet. Nazareth (1987) hävdar också en särskillnad på begreppen, men är inte lika precis som Furtado eftersom han inte definierar militär kreativitet. Han utelämnar definitionen med motiveringen att det uppfattas var en ny företeelse som dessutom har en naturlig utgångspunkt i grundbegreppet kreativitet, vilket anses vara för outforskat. Trots det framhåller han det unika i både militär kreativitet och kreativitet. Genom den militära kreativiteten appliceras kreativitetens kärna i den militära professionens beslutsutövande ledarskap (Nazareth 1987). Genomgående är det en argumentation för att kreativitet ska tillföras den militära kontexten och inte att det finns en militär kreativitet. De motargument som finns för att placera kreativitet i en militär kontext, eller ifrågasättande av betydelsen för de positiva egenskaper som tillskrivs kreativitet, summeras övergripande till att kreativetet i sin natur utmanar officersyrkets professionskultur på ett påtagligt sätt.
2.3 Organisatoriska miljöns påverkan på kreativitet
Genomgående hävdar forskningsfältet att kreativitet är oföränderligt oavsett vilken kontext det befinner sig i, men framhåller samtidigt att den organisatoriska miljön påverkar kreativitetsnivån (Amabile m.fl. 1996; Hoff 2014). Forskningsfältet hanterar påverkansfaktorerna företrädesvis var för sig men inte utifrån den militära kontexten specifikt, vilket studien eftersöker. Det finns dock en gedigen mängd forskning avhandlande de enskilda påverkansfaktorerna i generell mening och det får anses som tämligen okontroversiellt att anta att det även finns påverkansfaktorer i en militär kontext (Amabile 1997; Ekvall & Ryhammar 1999; Amabile m.fl. 2005; Rasulzada 2014).
Två teorier är framträdande och blir företrädesvis citerade av andra forskare i fältet eftersom de sammanför flera påverkansfaktorer i avsikt att mäta den organisatoriska miljöns påverkan på kreativitet (Amabile m.fl. 1996 2005; Ekvall 1996; Ekvall & Ryhammar 1999). För studien är det inte instrument som tillför resultatet ett mervärde, utan de påverkansfaktorer som respektive instrument hävdar inverkar på kreativitet generellt.
2.3.1 Creative Climate Questionnaire
Ekvall (1996; 1999) argumenterar utifrån sin CCQ: Creative Climate Questionnaire för den organisatoriska miljöns centrala betydelse då individen utövar sin kreativitet och skapar kreativa innovativa produkter. Utan att definiera kreativitet förhåller sig Ekvall (1996) strikt till den organisatoriska miljöns påverkan på kreativitet och presenterar CCQ: Creative Climate Questionnaire vilken han hävdar är ett instrument som kan indikera en nivå av påverkan. Ekvall (1996) förhåller sig till tio miljödimensioner som han hävdar är avgörande stimulerande faktorer; utmaning, frihet, idéstöd, tillit, livfullhet, humor, debattklimat, konfliktnivå, tid för idéer och riskbenägenhet.
2.3.2 Assessing the Climate for Creativity
Amabile m.fl. (1996) argumenterar för att KEYS: Assessing the Climate for Creativity kan mäta eller indikera den organisatoriska miljöns påverkan på kreativitet och att deras instrument KEYS vilar på en vetenskaplig grund. Något de ifrågasätter om CCQ gör, eftersom åtminstone delar i CCQ inte har varit föremål för en publicering i god akademisk ordning.
KEYS är strukturerat utifrån fem grundläggande konceptuella kategorier: uppmuntran till kreativitet, frihet och självständighet, resurser, arbetsbelastning och organisatoriska hinder för kreativitet (Amabile m.fl. 1996). Kategorierna blir därefter i sin tur uppdelade i åtta påverkansfaktorer för den organisatoriska miljön (Amabile m.fl. 1996): organisatorisk uppmuntran, uppmuntran från ledningen, arbetsgruppsuppmuntran, resurser, frihet, arbetsbelastning, utmanande uppgifter och organisatoriskt motstånd.
Vid jämförelse är CCQ och KEYS lika varandra, men instrumenten har tolkat innebörden av vissa påverkansfaktorer på olika sätt. Vilket har till följd att en kategori i CCQ kan innefatta en eller flera i KEYS och vice versa. En viktig skillnad bör dock uppmärksammas; KEYS utgår, till skillnad från CCQ, från att det finns organisatorisk miljö som har hämmande påverkan (Amabile m.fl. 1996; Ekvall 1996). Amabile m.fl. hävdar att det individuella utövandet av
kreativitet har ett direkt eller indirekt samband med den organisatoriska miljön individen befinner sig i för tillfället och de har en stimulerade eller hämmande effekt på individens förmåga till att vara kreativ (Amabile m.fl. 1996). Ekvall hävdar å andra sidan att det bara finns en stimulerande nivå eller en icke-stimulerande nivå för den individuella kreativiteten. Alla indikatorer i CCQ är därför framtagna för att påvisa närvaro eller frånvaro av stimulansnivån (Ekvall 1996).
Sammantaget uppvisar forskningsfältet en gedigen mängd forskning som avhandlar organisatoriska påverkansfaktorer enskilt, men fältet begränsas påtagligt då faktorerna ska placeras i specifika organisatoriska kontexter. Studien förhåller sig därför till Amabiles m.fl.:s (1996) och Ekvalls (1996) respektive påverkansfaktorer vilka anses vara relevant för den här forskning, eftersom forskningsfältet saknar en inriktning som inbegriper den militära kontexten specifikt.
2.4 Sammanfattning av teori- och forskningsöversikten
Forskningsfältet uppvisar flertalet teorier, som utifrån fältets divergerande perspektivtolkningar berör kreativitetens utövande och uppkomst i olika dimensioner. Det har över tid tillfört forskningsfältet en bredd istället för begreppsavgränsningar, vilket det ges uttryck för är behovet (Parkhurst 1999). Det går på god grund anta att en definition av kreativitet bör beröra nyhetsvärdet och användbarheten i den produkt som är förknippad med kreativitet, vilket även är överförbart till krigsvetenskapen då begreppet är i en militär kontext.
Grunden till avsaknaden av en definition som det råder koncensus kring återfinns i forskningsfältets olika perspektiv på hur kreativitet i sin natur tar sig uttryck. De teorier som forskningsfältet förhåller sig till och som den här studien anser vara relevanta för den här forskningen är systemmodellen, kompetensteorin och investeringsteorin. Kompetensteorin och investeringsteorin har utgångspunkt i ett av de sex P.na. Till skillnad från systemmodellen som argumenterar för system av inverkande funktioner som skapar kreativitet.
Kreativitet är beroende av vilken organisatorisk miljö som individen befinner sig i, eftersom det finns organisatoriska faktorer som verkar hämmande eller stimulerande. För att identifiera och mäta påverkan har olika former av instrument utvecklats, men ingen som specifikt berör den militära kontexten. I mätinstrumentet KEYS återfinns det både stimulerande och hämmande faktorer, vilket särskiljer den från CCQ som enbart inriktar sig på de stimulerande indikatorerna. Båda instrumenten är dock centrala för forskningsfältet. Den organisatoriska kontexten tillskrivs därmed en viktig funktion för hur det kreativa fenomenet generellt påverkas av yttre påverkansfaktorer i organisationsmiljön.
Forskning som rör kreativitet i en militär kontext är begränsad vilket kan härledas till att grundbegreppet kreativitet inte har en accepterad definition. Krigsvetenskapen förhåller sig till begreppet kreativitet som om att det tillförs en militär kontext, eller som om att det finns en militär kontext som gör att kreativitet blir unikt och skapar begreppet militär kreativitet. Den bärande argumentationen till att begreppet militär kreativitet är gällande grundas i de argument som hävdar att officersprofessionen är unik i sin kontext, uppgifterna som en officer ska lösa handlar ytterst om liv eller död. Motargumenten lyser med sin frånvaro i diskursen och på en övergripande nivå förhåller sig forskningsfältet enbart till kreativitet som om att det tillförs den militära kontexten.
Utifrån resultatet av forskningsöversikten bedömer studien att krigsvetenskapen saknar en förståelse för hur kreativitet i en militär kontext tar sig uttryck och att det inte finns någon teori med en specifik militär kontextinriktning som är relevant att applicera i forskningen.
2.5 Kritiskt förhållningssätt till teori- och forskningsöversikten.
Forskningsfältet karakteriseras av tvärvetenskaplighet, abstraktion och avsaknad av konsensus för en begreppsdefinition. Något som får till följd att studien inte kan täcka alla olika teoretiska perspektiv eller hävda utgöra en heltäckande översikt. Argument för att studien utlämnat teorier eller inte presenterar en heltäckande bild är därmed befogad. Studien har utifrån forskningsfrågan prioriterat ett urval av de teorier och den litteratur som forskningsfältet erbjuder och som anses vara relevanta för forskningen. Relevant forskning har bedömts vara aktuell forskning som fältet citerar, argumenterar för eller problematiserar (Rienecker m.fl. 2018).
Teorier och litteraturen i forskningsöversikten är alla skrivna utifrån en västerländskförståelse för kreativitet och empirin kan härledas till att vara inhämtad i västerländsk kultur. Det är inte ett uttryck för ett aktivt val utan istället ett uttryck för hur forskningsfältet tar sig uttryck. Något som studien bedömer acceptabelt och att det inte påverkar studiens resultat eller syftet med forskningen.
2.6 Forskningens bidrag
Utifrån rådande forskningsläge kan studien konstatera att det finns en forskningslucka inom krigsvetenskapen, som innefattar en krigsvetenskapligt förankrad förståelse för kreativitetens funktioner och uttrycksätt i en militär kontext. Forskningsluckan innefattar även förståelsen för kreativetens funktionella samband med yttre påverkansfaktorer i en militär kontext. Ingen tidigare studie har antagit ett nerifrån-och-upp-perspektiv för att förstå och bilda en teori där kreativitet i en militär kontext tolkats.
Inomvetenskapligt bidrar studien med en fördjupad förståelse för kreativitet och hur den organisatoriska miljöns påverkansfaktor hämmar eller stimulerar kreativeten i en militär kontext.
Det utomvetenskapliga bidraget är att förmedla en för Försvarsmakten verksamhetsnära förståelse för kreativitet i den militära kontexten, samt att praktiskt och teoretiskt bidra med förståelse som kan appliceras in i verksamheten för att öka den operativa förmågan och Försvarsmaktens produktivitet generellt.
3 Metod
I kapitel presenteras vilken strategi som valts för att genomföra forskningen. Här beskrivs de överväganden och val som påverkat forskningen. Avslutningsvis reflekteras över reflexivitet i studien och de etiska överväganden som genomförts.
3.1 Forskningsdesign
Studie har sin hemvist i socialkonstruktivismen vilket förknippas med att det återfinns referenspunkter i den sociala, nyansrika och flerdimensionella världen då omgivningen tolkas om det är av intresse. Människorna har skapat samhället som vi alla är en del av och något som blir till en central utgångspunkt. Individer i samhället bygger sociala strukturer genom sina emotionella sinnen. De låter sig påverkas av och vill påverka andra individer eller skeenden. I sin uppenbarelse är människan oberäknelig och följer inga givna lagar vilket gör kunskapen om henne, a posteriori (Wallén 1996; Della Porta & Keating 2008; Denscombe 2018).
Kreativitet är ett fenomen som av naturen uppfattas vara abstrakt i sin karaktär, vilket tillsammans med den flerdimensionell sociala världen skapar en komplex social funktion att vetenskapligt förstå och definiera (Brodin m.fl. 2014). Utifrån fenomenets karaktär och forskningsfältets positionering lämpar sig en kvalitativ, induktiv och grundad teori som forskningsdesign för att tillföra krigsvetenskapen en djupare förståelse, se figur 2. På en övergripande nivå placerar sig studien därmed i det hermeneutiska tolkande paradigmet (Wallén 1996).
Den kvalitativa metoden valdes för att kreativitet betecknas och uppfattas som ett abstrakt fenomen, uppfattas kunna beskrivas med ord, avsågs tolkas utifrån ett holistiskt perspektiv och att forskningen skulle bedrivas med en medveten närhet (Denscombe 2018; Fejes & Thornberg 2019). Den induktiva ansatsen valdes i syfte att på ett djupare plan förstå kreativitet och inte generalisera fenomenet eller bekräfta det utifrån annan teori (David & Sutton 2016). Studien utgår från verkligheten där kreativitet ska förstås i den militära kontexten. Ett metodval som möjliggjorde att den inhämtade empirin tolkades löpande och att studien kunde inta ett holistiskt forskningsperspektiv på frågeställningen samtidigt som en närhet hela tiden eftersträvades (Jacobsen 2015; Denscombe 2018). Problemställningens ramverk var därmed av förståelsekaraktär, vilket passar ett fenomen av abstrakt tvärvetenskaplig grundstruktur (Sternberg 2006).
Studien valde att samla in empirin genom enskilda intervjuer av yrkesofficerare och i en fokusgrupp, vilket karaktäriserar en kvalitativ intervjustudie (Fejes & Thornberg 2019). De enskilda intervjuerna berikade empirin med ett djup och fokusgruppen vidgade och förstärkte det studien eftersöker, en växelverkan mellan holistiskt perspektiv och detaljerad förståelse. För att analysera den inhämtade empirin användes en grundad teori som lämpar sig för forskningen, eftersom syftet är att förstå ett fenomen och därefter skapa en ny teori, inte använda en befintlig (Lysek 2018).
3.2 Metod för datainsamling
Empirin som eftersöks kan beskrivas som den enskildes erfarenhet, uppfattning och känsla, alltså den individuella tolkningen av kreativitet. Valet att insamla empiri via enskilda intervjuer och fokusgrupp gjordes i en strävan att låta studien samla in detaljrik empiri och kunna hävda att det finns datatriangulering, empiriinsamling från enskilda och i fokusgrupp, vilket ökar empirins värde (Denscombe 2018).
Studien hävdar vidare att det som beforskas är av komplex art och att informationen som respondenterna delger kan anses vara av priviligierat innehåll, vilket gör att intervjuer lämpar sig väl som metod för datainsamling och ska klassificeras som primärdata (Jacobsen 2015; Denscombe 2018). Samtliga intervjuer genomfördes under januari 2021, i en tid som var påverkad av pandemirestriktioner. Intervjuerna var initialt planerade att göras i fysisk form, men på grund av restriktionerna var det inte möjligt och därför genomfördes samtliga intervjuer via någon form av digitala mötesplattformar, företrädesvis Zoom. Eftersom möjligheten att etablera en personlig kontakt, som borgar för tillit och öppenhet, minskar vid digitala möten kan det varit till nackdel för strävan att inhämta empiri som förser studien med en djupare förståelse (David & Sutton 2016). Trots den konstaterade begränsningen är den sammantagna bedömningen att det digitala kommunikationshjälpmedlet inte påverkat datainsamlingen i sådan grad att kvaliteten i empirin eller resultatet kan ifrågasättas.
3.2.1 Urval av respondenter
Studien har utifrån sin problemformulering begränsat populationen till yrkesofficerare i Försvarsmakten som totalt består av 9 277 stycken aktiva yrkesofficerare (Försvarsmakten 2020b). Urvalsfaktorn ett nerifrån-och-upp-perspektiv applicerades vilket innebar att enbart yrkesofficerare i Försvarsmaktens produktions- eller verkansdelar på respektive organisationsenhet ingick i urvalet. I en strävan att inhämta empiri från en representativ urvalsgrupp identifierades ett antal urvalsfaktorer, där respondenterna som grupp ska representera alla vapengrenar, båda könen, samtliga yrkesofficerskategorier, olika nivåer och olika ålder (David & Sutton 2016; Denscombe 2018). Den här småskaliga forskningen är trots denna strävan explorativ och i nästa steg använde studien ett selektivt urval för de individuella intervjuerna och för fokusgruppsintervjun användes klusterurval. Den utifrån ett övergripande explorativt syfte valda urvalskombinationen av selektivt- och klusterurval tillför empirin en djupare förståelse och ett holistiskt perspektiv.(David & Sutton 2016; Denscombe 2018).
3.2.2 Intervjuer
Intervjuerna inleddes med de fyra individuella intervjuerna och avslutades med en intervju av fokusgruppen. Sammantaget har 14 stycken respondenter varit delaktiga (bilaga 3) via det digitala kommunikationsverktyget. Intervjuerna pågick mellan 60 och 120 minuter och varje intervju spelades in för att sedan transkriberas inom 24 timmar. Intervjuguiden (bilaga1) som användes var av öppen semistrukturerad art. Respondenterna intervjuades utifrån intervjuguiden där frågorna skapats utifrån problemställningens kärnämne (Jacobsen 2015; Denscombe 2018). Efter den första intervjun justerades den inbördes ordningen på frågorna. Inga justeringar som förändrade karaktären utifrån kärnfrågeperspektivet.
Hela intervjun ljudupptagningsdokumenterades vilket respondenten hade informerats skriftligt om innan och påmindes om i samband med att utrustningen skulle aktiveras. Ingen ytterligare dokumentation skedde även om möjligheten fanns, vilket är i enlighet med det som respektive respondent lämnat medgivande till. Intervjuerna har därmed genomförts i enlighet med den intervjustruktur som Jacobsen (2015) och Denscombe (2018) förespråkar.
Fokusgruppsintervjun genomfördes efter de fyra individuella intervjuerna och med samma upplägg som de individuella intervjuerna. Skillnaden var att forskaren intog en moderatorroll som kombinerades med intervjuarrollen. Fokusgruppen jobbade med de individuella reflektionerna genom att nyttja en växelverkan mellan ett vad- och varför perspektiv, något Denscombe (2018) menar är en av styrkorna med att nyttja en fokusgrupp. Fokusgruppen konkretiserade även skillnader och likheter mellan individernas uppfattning och upplevelser, vilka sedan härleddes till individen respektive organisationen. Studien nyttjade därmed styrkan i att låta fokusgrupper tillföra empiri utifrån en integration mellan individer (Denscombe 2018).
3.3 Analysmetod
Analysen av empirin genomfördes med Katthy Charmazs (2014) konstruktivistisk (Constructivist) grundade teorin som har sin grund i Glaser och Strauss (1967) grundad teori (GT, Grounded Theory). Den konstruktivistiska metoden är tillsammans med klassisk (Classic) och Straussianska de idag tre dominerande varianterna av grundad teori. Den klassiska
grundade teorin är något striktare än de två andra versionerna, vilket bottnar i grundsynen på hur induktiv metoden kan och ska vara (Charmaz 2014; Jacobsen 2015; Thornberg & Forslund Frykedal 2019a).
Då Glaser och Strauss (1965) presenterade Grounded Theory uppmärksammades den delvis revolutionerande analysmetod eftersom den tillförde ett forskningsfokus på sociala fenomen utifrån ett huvudargumentet om att forskaren istället ska utgå från verklighetens data med fördomsfria ögon (Thornberg & Forslund Frykedal 2019). Den kvalitativa forskningen fick med Grounded Theory en mer strukturerad analysmetod som skilde sig från de vedertagna positivistiska kvantitativa metoderna. Grundad teori har erhållit en vetenskaplig acceptans som metod, samtidigt som den kan kritiseras för att inte lämpa sig för generalisering eller att den induktiva förankringen gör den grundade teorin alltför beroende av empirin (Charmaz 2014; Denscombe 2018; Thornberg & Forslund Frykedal 2019).
3.3.1 Konstruktivistisk grundad teori
Den konstruktivistiska grundade teorin strävar efter att förstå genom att fokusera på vad som faktiskt händer i empirin, main concern, något Charmaz (2014) menar uppnås genom ett varsamt tolkande utifrån en växelverkan mellan sensitivitet närhet och analytiskt distans. En process som hela tiden ska vara närvarande från första datainsamlingen till dess att analysen är avslutad. Trots att analysmetoden är systematisk i sin struktur, teoriutveckling krävde ett kritiskt förhållningsätt av forskaren. Det genomfördes även en kontinuerlig prövning av kodningarna, relationerna, kategoriseringen och avslutningsvis även av resultatet. Forskningen förhöll sig tydligt induktiv och blandade inte in andra teorier under analysskedet, vilket framhålls av Charmaz som en framgångsfaktor (Charmaz 2014; Thornberg & Forslund Frykedal 2019).
Substantiv kodning
Analysarbetet inleddes med Substantiv kodning som utfördes i två steg, initial kodning och fokuserad kodning. De två typerna benämns av Glaser som öppen kodning och selektiv kodning (Thornberg & Forslund Frykedal 2019).
Den inledande initiala kodningen påbörjades efter att första intervjun var transkriberad, genom att metodiskt flera gånger noggrant läsa igenom texten utan att fastna i detaljer eller ord. Avsikten var att som forskare närma mig empirin sensitivt och med det även påbörja substantiv kodning. Därefter fördjupades kodningen och det skapades memos i dataform kolumnvis samt i pappersform på post-it lappar. I den här delen generade empirin en stor mängd koder. Samtidigt utfördes en gallring där det rensades bort ord eller meningar utan innebörd för frågeställningens main concern. Den öppna kodningen fortsatte genom att empirinära jämföra detaljer med det övergripande ord för ord, rader för rader, ord mot rad, kod mot ord, kod för kod och vidare. I analysdelen fanns det ett konstant fokus på att inte påverka empirin, utan låta den var talande. Öppna kodningen skapade ett utgångsläge där det empiriska underlaget kunde bearbetats och till slut började analysen ge embryon till abstrakta kategorier i olika nivåer. Initialkodningen följde därmed strukturen som Charmaz (2014) menar är den logiska grunden i grundad teori.
I den fokuserade kodningen (Charmaz 2014), övergick analysen från att vara bred och förutsättningslös till att vara fokuserad och där resultatet av den öppna kodningen placerades centralt. Den fokuserade kodningen smalnade av empirin och förhöll sig på ett direkt sätt till den initiala tolkningen. Analysen bestod också av en konstant komparation, en växelverkan mellan sensitiv närhet och analytisk distans (Thornberg & Forslund Frykedal 2019). Ett förhållande som tillät detaljerna i analysen vägas samman med den holistiska distansen utan inbördes inordning, vilket tillförde empirianalysen en perspektivtolkning (Charmaz 2014). Analysmetoden upplevdes i detta intensiva analysskede bygga upp ett självgenererande behov av att hantera kodningsresultatet kvantitativt. Men för att medvetet motverka det genomfördes den avslutande kodningen fokuserat och helt utan datorstöd, vilket också värnade om närheten till empirin. Analysen avslutades inte tvärt utan minskade långsamt i intensitet, vilket kan indikera att analysen nått en teoretisk mättnad (Denscombe 2018). Resultatet av den fokuserade kodningen påvisade att det fanns tre centrala kategorier organisatorisk miljö, individen och progression, se figur 3.
Teoretisk kodning
Efter substantiv kodning övergick analysen till teoretisk kodning som innebär undersökning av analysresultatet för att identifiera och kartlägga mönsterkopplingar. Vilket utfördes med hjälp av olika perspektivtolkningar och
kodfamiljer som applicerades på koderna. Metoden syftade avslutande till att identifiera kärnprocessen och kärnkategorin. Den teoretiska kodningen gav en analysbild, det teoretiska konceptet enligt figur 4. Förfarandet kan liknas med att klarlägga ett orsak-verkansamband (Charmaz 2014; Thornberg & Forslund Frykedal 2019).
Figur 4 Teoretiska konceptet av analysresultatet
Organisatorisk miljö
Progression
Individen
3.4 Kvalitetskriterier
3.4.1 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Begreppen validitet, reliabilitet och generaliserbarhet är normalt förknippade med positivistisk och kvantitativ forskning, där de på olika sätt värderar resultaten i ett kvalitetssyfte. Begreppen har en epistemologisk och ontologisk hemvist som bottnar i en uppfattning om att omvärlden har en absolut mätbar sanning (David & Sutton 2016; Denscombe 2018; Fejes & Thornberg 2019). Det är inte den här studiens utgångspunkt och därmed appliceras inte dessa begrepp på resultatet eftersom det i sak inte tillför relevant fakta.
Generaliserbarhet är även ett begrepp som är förknippat med den positivistiskt kvantitativa forskningstraditionen (Andersson 2014). Begreppet inbegriper om resultatet av forskningen kan appliceras på flera situationer, personer, händelser eller fall än det urvalet som empirin representerar (David & Sutton 2016; Denscombe 2018). Forskningsresultatet från studien har tolkats fram där empirin kan härledas till fjorton respondenter och ska värderas utifrån kvalitetskriterier som bedömer användbarhet och kvalitet (Thornberg & Forslund Frykedal 2019).
Att föra ett resonemang omkring vad resultatet tillför och vilka kvalitetskriterier forskningen uppfyller ses av studien som relevant, men utifrån ett resonemang om kvalitet och användbarhet. Studien har därför på ett metodologiskt transparent sätt valt att förhålla sig till Kathy Charmazs (2014) kvalitetskriterier för grundad teoriforskning. Ett resonemang som återfinns i kapitel 5 efter resultatdiskussionen, där studien har presenterat sitt resultat och placerat det i en kontext av tidigare forskning.
3.4.1 Reflexivitet
Det positivistiska forskningsidealet menar att en distans mellan forskaren och forskningsobjektet är ett förhållande som borgar för att resultatet representerar en objektiv sanning likt ett fotografi (Andersson 2014). Den här studien förhåller sig istället till forskningen utifrån det socialkonstruktivistiska kvalitativa forskningsperspektivet och intar en reflexiv hållning med föresatsen att forskaren har påverkat forskningen. Att hålla sig nära det som ska beforskas ses istället som något naturligt och att det tillför forskningen något eftersträvansvärt. En forskares närhet ställer dock krav på transparens utifrån kvalitetskriterierna där forskaren kontinuerligt bör reflektera över sitt förhållande till det som beforskas, för ingen forskare kan anses vara tabula rasa, ett oskrivet blad (Andersson 2014; Jacobsen 2015). För att möta syftet och ge uttryck för när en subjektiv inverkan förekommit, förser det forskningen med möjlighet att bibehålla en god akademisk nivå genom att värna om en hög grad av reflexivitet.
Jag som forskare är officer och har genom min koppling till Försvarsmakten en förförståelse vilket kan påverkat studien. Det är dock min övertygelse att det är något positivt, där närheten till forskningen tillför resultatet ett mervärde. Min avsikt med forskningen är att förstå hur kreativitet tar sig uttryck i en militär kontext. Under intervjuurvalet valdes därför aktivt att inte intervjua de kollegor som utöver en yrkesroll har en personlig relation till mig, för att bland annat minimera tendens. Syftet med studien var att skapa en djupare förståelse vilket ett förutbestämt resultat direkt skulle motverka och därmed inte har ett syfte att fylla i denna
Studien har genomfört val och därmed valt bort något också, val som påverkats medvetet och omedvetet av min erfarenhet och förförståelse. Forskningsöversikten skapades genom subjektiva val av artiklar, böcker, teorier och vetenskapliga argument som uppfattas tillföra studien ett mervärde och är relevanta för studien. Val har därför genomgående hanterats med en ambition att upprätthålla en hög akademisk nivå och därför har alla akademiska texter hanterats utifrån att de varit föremål för kollegial expertgranskning, är frekvent citerade eller kan härledas till den så kallade Norska listan (Norsk senter for forskningsdata 2021). Något som borgar för att forskningsöversikt tillför studien ett perspektiv utifrån erkänd akademisk grund.
Sammantaget har min närhet påverkat forskningen, medvetet och omedvetet. Min närhet är därmed något som studien i god akademisk anda måste förhålla sig transparent kritiskt till, för att upprätthålla trovärdighet och kvalitet i resultatet.
3.4.2 Citat
Studien använder genomgående citat för att vitalisera påståenden och analysresultat. Genomgående används citat då det tillför ett mervärde i eller till analyserna. I resultatkapitlet används exempelvis en stor mängd citat från respondenterna eftersom det är där som empirin tillför något essentiellt. Det övergripande syftet med citat är att förstärka alternativt förtydliga de resonemang eller tolkningar som beskrivs. I resultatkapitlet där analysen av empirin presenteras, förstärker och bekräftar citaten de tolkningar som studien bygger upp i ett vidare resonemang för teoribildning. Att motivera användningen av citat möjliggör en förståelse och tillför en ökad trovärdighet för studiens strukturuppbyggnad och resultatdel (Eldh m.fl. 2020). Vid citering har det även varit av vikt att inte göra avkall på anonymitetslöftet och den respekt respondenten ska behandlas med (Eldh m.fl. 2020). Citat är genomgående ordagrant återgivna och har en referenshantering enligt Harvardstilen. I resultatdelen har dock vissa citatuttryck förtydligats i syfte att öka förståelsen för innehållet, vid dessa tillfällen har en notering tillförts i anslutning till förtydligandet. Direkta språkfel är justerade då det i sak inte har någon bärande betydelse, dessa har inte noterats specifikt.
I resultatkapitlet används citatreferensförkortningen R och en unik siffra, för att läsaren ska kunna härleda citaten till aktuell respondent som presenteras i bilaga 3.
3.4.3 Etiska överväganden
Samtliga respondenter tillfrågades om att delta i forskningen med minst en veckas framförhållning och alla fick Förfrågan om att delta i forskning (bilaga 2) tillsänt sig innan intervjun genomfördes. Innan intervjun påbörjades återupprepades förutsättningarna och respondenterna fick möjlighet att ställa kompletterande frågor som eventuellt uppstått. Respondenterna informerades vidare om att de när som helst kunde avbryta intervjun och inte delta vidare. Intervjuerna spelades in vilket respondenterna uppmärksammades på och därmed var de medvetna om när inspelningsutrustningen aktiverades och avaktiverades. Samtliga respondenter informerades om att de fick ta del av deras egna intervjumaterial samt studien i sin helhet om önskan finns. Ingen tillfrågad individ har tackat nej till att medverka som respondent. Ingen respondent har valt att avbryta intervjun eller hade andra frågor rörande deras
medverkan förutom garanti om en absolut anonymitet, vilket studien i linje med Vetenskapsrådets (2017) etiska riktlinjer tillmötesgått.
4 Resultat
Kapitlet inleds med en presentation av analysresultatets struktur och kärnkategori som tillsammans bildar en teorimodell. Därefter övergår kapitlet till att uppdelat och detaljerat i olika avsnitt redovisa respektive överkategori med tillhörande underliggande kategorier som ligger till grund för teorimodellen. Kapitlet avslutas med en sammanfattande resultatredogörelse.
Syftet med studien är att bidra till en djupare förståelse för kreativitet och de drivkrafter som påverkar kreativiteten i en militär kontext tolkat utifrån ett nerifrån-och-upp-perspektiv. Resultatet av studien tar därmed sin utgångspunkt i fenomenet kreativitet, där empirin kodats och kategorierna i olika nivåer växt fram. Analysstrukturen låter studien återspeglas i uppbyggnaden av resultatdelen; inledningsvis presenteras resultatet av förståelsen för kreativitet och därefter utvecklas resultatet med förståelsen för drivkrafterna som påverkar kreativitet, i syftet att fortsätta låta studien vara empirinära.
Analysen av empirin resulterade i kärnkategorin progression och två överkategorier individen och organisatorisk miljö. De två överkategorierna tolkas och kopplas samman med kärnkategorin progression genom samverkande flöden som tillsammans bildar en helhet, de är beroende av varandra. Analysen visar även att kategorierna ständig utveckling, tänka nytt, mod och risk återfinns under överkategorin individen och att under överkategorin organisatorisk miljö har kategorierna kognitiv inskränkning, arbetsbelastning, förändringsmotstånd, osynliggörande, detaljstyrning, bestraffning, lärande organisation, enat mål, ledarskap, forum, fri tanke och erkänsla kodats fram (se figur 5).
4.1 Progression
Studiens resultat visar att kreativitet tolkas av yrkesofficerare som progression, en abstrakt rörelse i olika dimensioner som genom sina positionsförflyttningar genererar nya utgångspunkter.
”Utan den förmågan kommer vi inte utveckla Försvarsmakten, vi kommer stagnera och till slut självdö eller i värsta fall förlora mot en mer kreativ motståndare.” (R12)
Progressionen är en uppfattad abstrakt generativ förflyttning inom en kognitiv eller konkret dimension. Den är generativ utifrån att överkategorin individ över tid strävar efter en ständig utveckling och förflyttningen är något förenklat ett uttryck för en egen uppfattad rörelse från en utgångspunkt som är relativ en annan positionering. Förflyttningen tillför en ompositionering vilket resulterar i ett nytt relativt förhållande. Empirin visar även att det innefattar både fysiska och kognitiva områden, oavsett om de kan bedömas som relevanta eller irrelevanta av organisationen alternativt individen var för sig. Progression är därmed vital i förståelsen för kreativitet.
Individer, överkategorin individen, utgör energivitaliseringen och är de som inom ramen för det tidigare beskrivna flödet möjliggör progression, vilket skulle kunna leda till att överkategorin uppfattas som en kärnkategori. Men resultatet understryker att individen måste förhålla sig till progression eftersom de individer som försöker förhålla sig likgiltiga eller motverka en förflyttning försätter sig i stagnation och motverkar kategorin ständig utveckling. Försvarsmakten måste därmed på olika sätt förhålla sig till dessa positionsförflyttningar vare sig organisationen vill eller inte.
”En militär organisation utan kreativ militär personal kommer dö mycket snabbt. Yrkesofficerare och chefer som inte vill utveckla kreativitet kommer kväva och sedan döda sin organisation.” (R3)
Kreativitet ska därmed tolkas utifrån kärnkategorin progression, men resultatet visar samtidigt att kärnkategorin i sin enskildhet inte ger en helhetsförståelse och därmed skapar kreativitet i en militär kontext. Helheten och kreativiteten återfinns i den samverkande relation kärnkategorin har med överkategorierna individen och organisatorisk miljö, där individen intar en särställning genom sin avgörande funktion för att en progression ska uppstå.
4.1.1 Individen
Överkategorin individ är den kategori som vitaliserar progressionen, det är utifrån individen som all form av kreativitet har sitt ursprung. Empirin visar samtidigt att det inte finns någon organisatorisk kreativitet i den militära kontexten eftersom alla embryon till kreativitet återfinns i individen. Trots det har individen och organisationen ett beroende av varandra vilket deras nära samband återspeglar. Resultatet visar att individen utgör en grundförutsättning för en organisatorisk progression, samtidigt som den organisatoriska kontexten påverkar individen att vara kreativ. Sambandet är därmed ett komplext samverkande system som visar att individen är det centrala för den kreativa processen tillsammans med den organisatoriska kontexten för den vitala progressionen där dessa tre skapar kreativitet.
”Organisatorisk och individuell kreativitet är som kommunicerande kärl, allt startar dock hos individen. Kreativitet är en individuell egenskap inneboende hos de militära
individerna som vill komma vidare. Som sagt finns det inte en individuell kreativitet finns det inte en organisatorisk.” (R3)
Inom ramen för resultatet ställdes en relevant fråga av respondent 3, innebörden av organisatorisk kreativitet efterfrågades. Det var en öppnande fråga som tillförde analysen ett förlösande perspektiv på individens och organisationens förhållande till varandra.
”Vad är organisatorisk kreativitet? Det är ju en fråga alla bör ställa sig. Jag är bara van vid och känner bara till den individuella kreativiteten, särskilt när det innefattar Försvarsmakten.” (R1)
På en övergripande nivå är kreativetens vitala del progressionen, vilket i sin tur vitaliseras av individen. Empirin är därefter entydig och hävdar att individen utgör progressionens vitala del som samverkar med den organisatoriska kontexten. Det är i individen, den militära personalen, som grunden för om och hur kreativitet tar sig uttryck finns, något som gäller i alla lägen både vid krig (utlandstjänst) och fred.
”När du står i ett skarpt läge är det du som individ som besitter kreativeten, det finns ingen som leker gud som hemma på övningar.” (R4)
Överkategorin individen byggs i sin tur upp av fyra kategorier tänka nytt, risk, mod och ständig utveckling (figur 6).
Figur 6 Överkategori individen
Tänka nytt
Att tänka nytt var också framträdande under den initiala kodningen och kom därmed att bilda en egen kategori vid den avslutande analysen. Kategorin ska tolkas som ett sätt att se på det omgivande ur ett nytt perspektiv. Det kan vid första anblicken antas vara förknippat med produkten eller resultatet av att tänka nytt, vilket dock inte är fallet. I fallet inbegrips den kognitiva processen i begreppet tänka nytt, vilket alltså inte enbart behöver innebära att det skapas nya produkter. Analysen visar att det som åsyftas är att när tidigare vedertagna beteenden, lösningar och handlingar på olika sätt förändras, tillförs nya perspektiv som är en del i det som förknippas med individens generativa strävan efter progression.
”Tar något som är helt självklart i en kontext och lyfter in det i en annan kontext.” (R6) ”Du gör något nytt som inte är skapat tidigare. Eller tar något gammalt och gör något nytt eller tillämpar det i ett annat sammanhang.” (R4)
