År 1975 lämnade regeringen in en avfallsproposition till riksdagen som handlade om åter-vinning och omhändertagande av avfall. Det föreslogs en tydlig avgränsning mellan mil-jöfarligt avfall och icke milmil-jöfarligt avfall och i stora drag berörde propositionen aspekter som resurshållning, förebyggande av avfall, materialåtervinning och aktörers ansvar och miljökrav för avfallshantering. Förslagen som lades fram var ett resultat från den arbets-grupp som tillsattes 1974 för att utreda vissa frågor på avfallsområdet. Propositionen var inte den första i sitt slag och heller inte den sista. Syftet var att möjliggöra ökad återvin-ning av pappersavfall vilket skulle ske i kommunernas regi samt att kemiskt avfall skulle separeras från övrigt avfall och tas om hand om genom det kommunala renhållningsmo-nopolet.81
3.1.1 Idéer och samhällsklimat
Av propositionen framgår tydligt vilken syn på avfall som började bli den nya samhällsnor-men. Av utredningen framtagen av arbetsgruppen skulle avfall ses som en resurs och återanvändning var något som borde få en central del i hantering av avfall.82
”... avfall är en resurs som i största utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall. Sparsam-het, hushållning och återanvändning bör alltså vara grundläggande för vårt utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår varuproduktion.”83
Det föreslogs bland annat ändring i kommunala renhållningslagen (1970:892) 4 § samt införande av två nya paragrafer, 5 och 6. I 4 § hette det innan ”allmän avstjälpnings-plats” eller ”allmän destruktionsanläggning” vilket föreslogs ändras till ”behandlingsan-läggning” eller ”upplagsplats” vilken kommunen skulle forsla hushållsavfall eller liknande.
81Proposition 1975:32. Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall, 1-3.
82Ibid, 28.
83Ibid, 28.
Regeringen föreslogs, i 5 §, få befogenhet att föreskriva att ”visst slag av avfall”, ur åter-vinningssynpunkt, ”skall förvaras skilt från annat avfall och orenlighet” i väntan på att bestämmelser kring ändamålet hanterades. Den sista paragrafen handlade om det straff som skulle tillämpas om den aktör som samlade in avfallet inte följde ovanstående anvis-ningar.84
Ytterligare lagändringar föreslogs i hälsovårdsstadgan (1958:663) och i lagen om hälso-och miljöfarliga varor (1973:329) vilka främst syftade till att göra liknande ändring som i kommunala renhållningslagen för det ord som skulle användas för avfallsplatsen. I 7 § i lagen om hälso- och miljöfarliga varor framlades även förslag om vikten av att avfallet hanterades på rätt sätt :85
”... Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpuunkt, kan regeringen föreskriva att återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring eller annat därmed jämförligt förfarande för slutligt omhändertagande av visst slag av avfall [...] får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person vari staten har inflytande. ”86
I propositionen framfördes olika remissyttranden rörande hushållsavfall, pappersavfall och kemiskt avfall och arbetsgruppens syn på att hushållsavfall skulle ses som en tillgång och resurs delades av många vilket syntes i de remissyttranden som gjordes. Oppositionen handlade även om att behovet av återvinning ansågs vara stort med hänsyn till miljövård och begränsade naturresurser.87
”Enligt Svenska naturskyddsföreningen måste åtgärder också sättas in för att minska avfalls-mängderna. [...] Naturvårdsverket förordar separeringsplikt även beträffande kemikalierester i hushållen. Enligt verket strider nuvarande hantering mot de allmänna principer om akt-samhet som är ledande för miljöskydds- och produktkontrollagstiftning.”88
Gällande hantering av pappersavfall fick arbetsgruppens förslag ett positivt bemötande och många aktörer ansåg att insamlingen av avfallet även bör göras inom ramen för det kommunala renhållningsmonopolet.89
”Svenska kommunförbundet framhåller att ett kommunalt ansvar på området är särskilt motiverat mot bakgrund av papperets varierande värde [...] Det kommunala ansvaret utgör enligt förbundet en garanti för nödvändig kontinuitet i verksamheten.”90
84Proposition 1975:32. Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall, 3-4.
85Ibid, 4-5.
Sammantaget av åsikterna rörande hantering av kemiskt avfall gick i samma linje som remissyttrandena om hushålls- och pappersavfall där bland annat länsstyrelsen i Göte-borg och Bohuslän med flera, Kommunförbundet, Riksförbundet för allmän hälsovård och Naturvårdsverket ställde sig alla positivt till förslaget. Det ansågs både vara kommunens ansvar att hanteringen av miljöfarligt avfall hanterades på rätt sätt och att indelningen av miljöfarligt och icke miljöfarligt avfall var ett måste för att ta hänsyn till de hälso- och miljörisker som miljöfarligt avfall bidrog till.91
3.1.2 Händelser
Av propositionen framgick inga specifika händelser som påverkade utvecklingen av avfalls-hantering eller syn på avfall i den benämning som Sjöstrand definierar som händelser.
3.1.3 Ekonomi
Genom utnyttjande av teknik och vetenskap har, enligt propositionen, samhället föränd-rats och blivit ett industrisamhälle med hög varuproduktion. Övergången till industri-samhälle har inneburit ”välstånd och frigörelse från nöd och fattigdom” och har i grunden förändrat tillvaron för många människor.92Synen på den ekonomiska aspekten av samhäl-let ses härigenom som framgångsrik och att en stor förändring i människors ekonomiska möjligheter har skett.
3.1.4 Tekniska och ekonomiska förutsättningar
Fram till år 1975 var den vanligaste metoden för kvittblivning av hushållsavfall som in-samlats deponering. Metoden att deponera avfallet användes i upp till 80 procent av fallen och förbränning för i stort sett den resterande mängden.93Av propositionen framgick dock att nya metoder var under utveckling vilka till exempel var pyrolys (plaståtervinning) och mekanisk separering av blandat hushållsavfall. Vidare förklarades att ”en omfattande försöksverksamhet igångsatts för separering av papper, glas och plåt” från övrigt hushålls-avfall. 94
I propositionen föreslogs att statsbidrag skulle ges till aktörer som investerar i olika an-läggningar som hanterar avfallsförbränning och avfallshantering där stödet föreslogs till 50
91Proposition 1975:32. Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall, 18-23.
92Ibid, 27.
93Ibid, 29.
94Ibid, 28-29.
procent av själva anläggningskostnaden. Även statligt stöd till behandlingsanläggningar som medför en förbättrad hantering av hushållsavfallet utan att ha en direkt koppling till separering eller återvinning föreslogs. 95 Bidragsbeloppet kunde uppgå emot 5 miljoner kronor till sådana anläggningar med möjlighet till högre belopp enligt särskilda bestäm-melser från regeringen. Opinionen beträffande statsbidrag till anläggningar som verkade framåt styrktes även av några av de remissinstanser som menade att ”försöksanläggning-ar helt bör bekostas med statsbidrag samt att statsbidragen i övrigt bör graderas efter återvinningsgrad”.96 Det fanns därmed en vilja att stödja och främja utvecklingen av an-läggningar som hanterade avfall och avfallsförbränning vilket innebar goda ekonomiska förutsättningar och för att tekniken skulle kunna utvecklas var det avgörande att det fanns ekonomiska medel som kunde driva utvecklingen framåt.
Det kemiska avfallet innefattades bland annat av miljöfarligt avfall och den slutliga kvitt-blivningen, som återvinning, oskadliggörande eller långtidsförvaring, förordades samhället, vilket innebar att samhället skulle bära ansvaret för att det skulle finnas resurser för så-dant omhändertagande. En lösning för detta kunde vara att ett enda företag, som ägdes av staten, kommunerna och näringslivet (även kallat behandlingsföretag, skulle få ensamrätt för hanteringen av det miljöfarliga avfallet med stöd av det bemyndigande som föreslogs inskrivas i lagen (1973:329). I realiteten skulle detta samordnande av ett gemensamt om-händertagande tas upp med redan befintliga behandlingsföretag och att möjligheterna till att dessa företag kunde fortsätta med sin verksamhet skulle komma av ett särskilt tillstånd av regeringen. 97
3.1.5 Avfallets mängd och sammansättning
Från mitten på 1950-talet hade avfallsmängderna från hushåll nästan fördubblats och låg på 317kg per person och år 1975. Ökningen kom bland annat från att användningen av förpackningar av olika slag hade stigit och att avfallets sammansättning hade förändrats i och med tillkomsten av nya material och kemiska medel.98
Kommunerna föreslogs få större ansvar gällande insamling av pappersavfall från hus-håll och därmed hus-hålla pappersavfallet helt skilt från övrigt avfall vid bortforsling från kommunerna. På hushållen föreslogs ett krav om separeringsskyldighet som skulle avse tidningar och tidskrifter. Utöver hantering av pappersavfall togs även frågan kring
ke-95Proposition 1975:32. Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall, 10-11.
96Ibid, 30.
97Ibid, 11-12.
98Ibid, 28.
miskt avfall (som ansågs miljöfarligt) upp i propositionen och även detta skulle separeras från övrigt avfall. Det kemiska avfallet var bland annat olje- och lösningsmedelsavfall, avfall innehållande cyanider och vissa metallföreningar och PCB-haltigt avfall. Utifrån arbetsgruppens betänkande föreslogs även att det avfall som inte kunde återanvändas bör
”successivt minskas”.99
3.1.6 Kunskap om miljöpåverkan
Det är tydligt utifrån propositionen att miljön spelar en central roll för vidare hantering av avfall och hur det ska hanteras vilket bland annat ses gällande vilka lagar som föreslås ändras. Även hur synen på miljö och naturresurser indikerar att kunskapen inom området har ökat. Det står bland annat:100
”[...] ett hårt utnyttjande av naturtillgångar. Vi vet nu att dessa inte är obegränsade. Ut-vecklingen har också medfört svåra olägenheter från miljöskyddssynpunkt. Därför kan vi inte utan allvarliga följder för framtiden fortsätta på samma sätt.”101
Det nämns även att avfallet har setts som en ”oanvändbar restprodukt” och att använda varor har betraktats som ”slutgiltigt förbrukade”. Med propositionen främjas alltså en utveckling av avfallshantering och separering av avfallstyper för att minska miljöpåverkan och det framgår även att industrins påverkan på miljön var stor:102
”I dag har en stor del av industrins avfall en komplicerad sammansättning. I vissa fall är metoder för behandling och oskadliggörande av avfallet inte kända. Detta är ett oacceptabelt förhållande med hänsyn till att hantering av avfallet i många fall medför risker från hälso-och miljösynpunkt.”103
För hushållsavfall framgår det att ”slutbehandlingen av hushållsavfall i många fall inte är tillfredsställande från miljövårdssynpunkt” och att det är ”angeläget att en förbättring sker”.104
3.1.7 Sammanfattning
De rådande idéerna och samhällsklimatet handlade om att avfallet skulle enligt 1975 års proposition ses som en resurs och att återanvändning föreslogs få en central roll i
hante-99Proposition 1975:32. Regeringens proposition om återvinning och omhändertagande av avfall, 2-11.
100Ibid, 30.
101Ibid, 27.
102Ibid, 28.
103Ibid, 28.
104Ibid, 30.
ringen av avfall. Samhället ansågs blivit ett industrisamhälle med välstånd och därmed hög varuproduktion. Den ekonomiska situationen ansågs därmed vara god. Beträffande tekniska och ekonomiska förutsättningar framgår av propositionen att nya metoder för hantering av hushållsavfall var på intåg och en fortsatt utveckling skulle främjas. För att omvandlingen skulle vara möjlig föreslogs statsbidrag till aktörer som investerade i anlägg-ningar med koppling till separering eller återvinning. Avfallets mängd hade ökat kraftigt från 1950-talet och därmed också avfallets sammansättning. En insamling av pappersav-fall från hushåll föreslogs och även ett krav om denna separeringsskyldighet. Kunskapen om miljöpåverkan var också något som framgick av propositionen där bättre omhänder-tagande av naturtillgångar och att avfallet tidigare setts som en värdelös restprodukt poängterades. Mycket i propositionen pekade på att en förändring gällande miljövård var nödvändig och önskades ske inom en snar framtid.