Räddningstjänstkommitten anser att det är viktigt att ett omfattande samarbete äger rum mellan de olika räddningstjänstorganen för att samhällets räddningstjänstorganisation skall kunna ingripa med sina samlade resurser och följaktligen agera så effektivt som möjligt. En samordning på det praktiska planet i räddningstjänsten skulle enligt kommittens mening
kunna stimuleras av en så långt möjligt enhetlig lagstiftning som omfattar de huvudsakliga riktlinjerna för samhällets hela räddningstjänst. En ökad effektivitet i den allmänna räddningstjänsten förutsätter enligt kornmitten att kommunerna i större utsträckning än hittills får möjligheter att komplettera sina egna resurser genom att använda personella och materiella resurser som är avsedda för andra ändamål än allmän räddningstjänst. Det gäller i första hand civilförsvarets och det militära försvarets resurser. De statliga organ som i övrigt kan medverka i räddningstjänst är. polisen, tullverkets kustbevakning, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, televerket, SMHI, giftinformationscentralen, sjöfartsverket och luftfartsverket.
Räddningstjänstkomrnitten har kartlagt verksamheten inom de olika formerna av särskild räddningstjänst samt sjuktransporter och ambulans-verksamhet. Kommitten har också undersökt i vad mån den allmänna räddningstjänstens organ skulle kunna överta uppgifter inom den särskilda räddningstjänsten. Efter samråd med företrädare för berörda kommuner, lokala och centrala polismyndigheter samt länsstyrelser bedömer kommitten att fjällräddningstjänsten knappast skulle bli effektivare om de resurser som den förfogar över skulle föras över till den allmänna räddningstjänsten.
Kommitten anser att fjällräddningstjänsten även i fortsättningen bör vara en uppgift för polisen. Kommitten finner att det inte finns några hinder för den allmänna räddningstjänstens organ att överta ansvaret för den räddnings-tjänst som nu är stationerad vid luftfartsverkets flygplatser. Kommitten bedömer att en hel del dubbelarbete därmed skulle kunna elimineras.
Luftfartsverket skulle enligt kommitten efter kommunernas övertagande utöva tillsyn av räddningstjänsten vid flygplatserna. Däremot anser kommit-ten att förutsättningarna för den allmänna räddningstjänskommit-ten att överta ansvaret för den militära s. k. basräddningstjänsten inte är desamma som vid luftfartsverkets flygplatser. Kommitten anser att den allmänna räddnings-tjänsten bör ansvara för sjöräddningen i sjöar och andra vattenområden än till havs. i kustvattnen och i insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren.
Beträffande olje- och kernikaliebekämpningen bedömer kommitten att den nuvarande ordningen med två huvudmän är ändamålsenlig och att ansvars-fördelningen mellan dessa bör bibehållas. Kornmitten understryker vikten av att ett nära samarbete mellan huvudmännen sker framför allt i strandzonen.
Vad gäller räddningstjänst vid atomolyckor anser kommitten att det knappast finns någon anledning att ålägga den allmänna räddningstjänsten några nya fasta uppgifter. Övervägande skäl talar enligt kommittens mening för att sjukvårdshuvudmännen skall behålla ansvaret för vägbundna sjuktransporter. Den ökade integration inom räddningstjänsten som kom-mitten anser viktig bör enligt komkom-mittens mening kunna genomföras på andra sätt än genom förändring av ansvaret för verksamheten. Även i ett system med särskild ambulans- och räddningstjänstpersonal kan det enligt kommittens bedömning i många fall vara till fördel för båda verksamheterna om den allmänna räddningstjänsten utför ambulansverksamheten - i varje
fall de s. k. akuttransporterna - åt sjukvårdshuvudmannen. Ett nära samarbete mellan ambulansverksamheten och räddningstjänstcn håller enligt kommittens bedömning nere kostnaderna för båda verksamheterna.
Kommitten anser att sjukvårdshuvudmännen skall vara huvudmän också för sjuktransportverksamhet som inte är vägbunden. Sjukvårdshuvudmännen bqr enligt kommitten ges möjligheter att för dessa sjuktransporter utnyttja de resurser hos andra organ som är lämpliga för ändamålet. Enligt kommittens mening bör således den allmänna räddningstjänstens organ åt sjukvårdshuvudmännen utföra marktransporter av sjuka och skadade i terräng. Kommitten framhåller att dess slutsatser i fråga om den allmänna räddningstjänstens möjligheter att ta över uppgifter från den särskilda räddningstjänsten är preliminära och att kommitten kommer att närmare överväga denna fråga i sitt fortsatta arbete.
Räddningstjänstkommitten pekar på att flera organisationer av frivilliga kan göra betydelsefulla insatser i samband med räddningstjänstens ingripan-den vid framför allt olyckor med större verkningar. Det gäller Svenska röda korset, Sjöräddningssällskapet och försvarsmaktens frivilligorgan. Även Sändaramatörernas sambandskår kan enligt kommitten bidra med insat-ser.
Räddningstjänstkomm1tten anser att den ·allmänna räddningstjänstens nuvarande skyldigheter att ingripa och uppgifter vid nödlägen skall utgöra basen även i en framtida verksamhet. Kommitten diskuterar, utan att ta ställning med hänsyn till att de ekonomiska konsekvenserna inte är tillräckligt belysta på nuvarande stadium av utredningsarbetet, frågan om en utvidgning av räddningstjänstorganens skyldigheter. Räddningstjänstkom-mitten pekar på att riskerna för att skador efter en räddningstjänstinsats inte skall avhjälpas i tid numera i stor utsträckning har reducerats genom den överenskommelse om restvärdesskydd i samband med brand som Svenska kommunförbundet och försäkringsgivarna har träffat. Det kan enligt kommittens mening diskuteras om räddningsbefälhavaren skall föreskrivas skyldighet att överlämna ansvaret till någon som har till uppgift att se till att åtgärder för restvärdesskydd blir utförda. När det ·gäller frågan om förebyggande åtgärder mot också andra nödlägen än brand, anser räddnings-tjänstkommitten att det skulle vara möjligt att ge räddningsorganen till uppgift att påtala missförhållanden som upptäcks i samband med den ordinarie räddningstjänstverksamheten och som bedöms kunna orsaka olyckor.
Enligt räddningstjänstkommittens mening bör varje företag med riskfylld verksamhet åläggas att ha en viss grundberedskap mot olyckor i eller till följd av verksamheten. Omfattningen och den närmare utformningen av ett·
företags beredskapsorganisation bör enligt kommitten i första hand kunna bestämmas på frivillig väg av företaget i samarbete med den allmänna räddningstjänstens organ. Kommitten framhåller också att företagens verksskydd kan utgöra en viktig förstärkning av den ordinarie beredskapen.
Det bör enligt kommitten även vara möjligt för ett företag att liksom hittills i stället för att ha en egen beredskap lämna ekonomisk ersättning till den allmänna räddningstj_änsten. Enligt kommittens mening bör det vidare i en ny räddningstjänstlag slås fast att företag och enskilda som driver riskfylld verksamhet har vissa av samhället uppställda skyldigheter inte bara när det gäller att hålla beredskap mot olyckor i eller till följd av verksamheten utan också att förebygga brand och andra nödlägen.
Kommitten föreslår även andra åtgärder for att åstadkomma en ökad effektivitet inom räddningstjänsten.