Remissinstanserna ger räddningstjänstkommittens förslag till åtgärder för ökad effektivitet inom räddningstjänsten ett genomgående positivt bemö-tande. Inte någon instans motsätter sig en enhetlig lagstiftning som omfattar de huvudsakliga riktlinjerna för samhällets räddningstjänst. Rikspolisstyrel-sen hälsar förslaget med stor tillfredsställelse. LänsstyrelRikspolisstyrel-sen i Jönköpings län framhåller att den nuvarande mängden av författningar som reglerar olika former av räddningstjänst motverkar en naturlig samverkan och många gånger leder till ett icke avsett sektoriellt handlande. Genom en ny och enhetlig räddningstjänstlagstiftning skulle det enligt en kommun bli möjligt att införa mer enhetliga begrepp inom hela räddningstjänstområdet vilket skulle bidra till en ökad effektivitet. Enligt kommunens mening skulle enskilda räddningsåtgärder inte riskera att fördröjas på grund av svårigheter att bestämma vilken form av räddningstjänst som behövs eller vilket organ som skall ingripa. Likartade synpunkter om behovet av en enhetlig lagstiftning som de nu :redovisade förs fram av andra instanser.
Även förslaget att-kommunerna skall få möjlighet att komplettera-sina resurser med personella och materiella resurser som är avsedda för andra ändamål än allmän räddningstjänst tas emot positivt. Riksrevisionsverket delar kommittens bedömning att möjligheterna till samverkan mellan olika former av räddningstjänst och andra verksamheter bör kunna utnyttjas_
bättre än i dag. Länsstyrelsernas organisatoriska uppbyggnad talar enligt verket för att detta i hög grad är en uppgift för den regionala statliga nivån.
Statens brandnämnd delar kommittens uppfattning att företagens verks-skydd bör utnyttjas som lämplig förstärkning av brandförsvaret. En ytterligare personell förstärkning skulle enligt nämndens mening kunna uppnås genom att i bi::gränsad utsträckning utnyttja vapenfria tjänstepliktiga t. ex. i skärgårdskommunerna under sommarsäsongen och i fjällkommuner-na under skidsäsongen. Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker ett förbättrat utnyttjande av militära resurser och civilförsvarets resurser. i synnerhet i fråga om civilförsvarets diir bl. a. materielen kan göras liittare tillgänglig och där möjligheter kan skapas för en bättre omsättning av materielen. Flera andra remissinstanser förordar också en ökad samverkan. Svenska
kommun-förbundet har inga erinringar mot förslagen om användningen inom räddningstjänsten av andra resurser, t. ex. civilförsvar, militära förband.
vapenfria tjänstepliktiga, frivilliga organisationer inom totalförsvaret, övriga frivilligorganisationer samt företag och liknande. En integrering av rädd-ningstjänsten i fred med räddrädd-ningstjänsten i krig inom ramen för ett kommunalt ledningsansvar för såväl allmän räddningstjänst som civilförsvar kommer enligt förbundets mening att göra det betydligt lättare än i dag att använda civilförsvarets resurser även i fredstid. Några remissinstanser påpekar att kommitten inte har uppmärksammat en betydande resurs som finns i samhället och som finns inskriven i de flesta räddningstjänstorgani-sationers planer,. nämligen de resurser som finns inom entreprenadföretag i alla kommuner.
Flera remissinsbnser pekar på betydelsen av insatser av frivilliga.
Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att betydande insatser har gjorts på många platser genom att organisera frivilliga brandkårer. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att frivilligorganisationerna utnyttjas i Sverige i liten utsträckning jämfört med norska förhållanden. Dessa organisationer, särskilt Svenska röda korset men även många andra, förfogar enligt länsstyrelsen över betydande personella och materiella resurser som kan vara gripbara relativt kort tid efter en inträffad olycka.
Flera remissinstanser understryker angelägenheten av att förbättra informationen, självskyddsutbildningen. forskningen och utvecklingen samt alarmeringen och sambandet. Svenska kommunförbundet tillstyrker således förslaget att öka informationsinsatserna inom räddningstjänstområdet i syfte att motverka skador. Svenska brandförsvarsföreningen utför här enligt förbundet ett förtjänstfullt arbete och bör med stöd av samhället kunna svara för en stor del av informationsinsatserna. Förbundet erinrar om att kommunerna i fråga om alarmeringsfunktionen har insett sitt ansvar genom att tillsammans med Landstingsförbundet och Televerket bygga upp länsalarmeringscentraler inom ramen för SOS Alarmering AB.
Remissinstanserna är genomgående positiva till räddningstjänstkommit-tens synpunter på frågan om den allmänna räddningstjänsräddningstjänstkommit-tens skyldighet att ingripa. Från många håll framhålls emellertid att det är nödvändigt att i det fortsatta arbetet klart avgränsa och precisera räddningstjänstens skyldighe-ter och befogenheskyldighe-ter. Samtidigt påpekas det att också den kostnadsmässiga fördelningen måste klarläggas.
Flera remissinstanser uttalar sig för en utökad skyldighet för räddnings-tjänstorganen att ingripa redan när fara föreligger för att ett nödläge eller liknande händelse skall inträffa. Svenska brandförsvarsföreningen finner förslaget av särskilt intresse. Den nuvarande brandlagstiftningen har här enligt föreningens mening i vissa fall vållat tveksamhet huruvida brandför-svaret skall ingripa. Då det ofta är fråga om att förhindra skadeverkningar av omfattande betydelse, finner föreningen det angeläget att denna skyldighet klarläggs i det fortsatta utredningsarbetet. Föreningen anser att
kostnads-konsekvenserna av en sådan utökad skyldighet för räddningstjiinstcn måste ägnas uppmärksamhet av kommitten. Likartade synpunkter framförs även av andra rcmissinstanser.
Svenska brandförsvarsföreningen framhåller att restvärdesproblemen är av en sådan omfattning vid många bränder att en mycket snabb och effektiv insats krävs för att begränsa följdskadorna. Även om föreningen anser att en vidareutveckling av restvärdesskyddet bör ske på nuvarande avtalsmässiga grund, kan det enligt föreningens mening finnas anledning för räddnings-tjänstkommitten att närmare överväga de frågor som gäller övergången av ansvar från räddningsbefälhavare till någon representant för ägaren eller dennes försäkringsbolag. Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar sitt stöd för kommittens tanke att föreskriva en skyldighet för räddningsbefäl-havaren att överlämna ansvaret till någon som har till uppgift att se till att åtgärder för restvärdesskydd blir utförda. Den överenskommelse om restvärdesskydd i samband med brand som Svenska kommunförbundet och försäkringsgivarna har träffat utgör enligt riksförbundet en god grund för ett vidareutvecklat samarbete. Svenska kommunförbundet framhåller att för-bundet delar kommittens uppfattning att det inte finns några skäl som talar för att räddningstjänstorganen skall ha en i lag reglerad skyldighet att utföra återställnings- eller saneringsarbete. Överenskommelser av det slag som har träffats om restvärdesskydd ger enligt kommunförbundets mening flexibla lösningar och bör kunna vidgas även till andra behov av restvärdesskydd.
Kommunförbundet anser att en lagreglering enbart skulle leda till en formalisering som snarare skulle inverka negativt på effektiviteten i arbetet.
Liknande synpunkter framförs även från annat håll.
Flera remissinstanser är tveksamma till att införa en skyldighet för räddningstjänstorganen att svara för förebyggande åtgärder när det gäller andra nödlägen än brand. Länsstyrelsen i Östergötlands län konstaterar att redan nuvarande förebyggande åtgärder mot brand inte medhinns på ett tillfredsställande sätt. Det finns alltså enligt länsstyrelsen inte utrymme för utökade uppgifter inom detta område om inte personalökningar tillåts.
Karlskrona kommun framhåller att förslaget om ökade uppgifter måste ur total skadeförebyggande synpunkt anses positivt. Uppgiften bör dock enligt kommunens mening inte ·utformas som en skyldighet utan som en möjlighet för räddningsorganen att göra dessa påpekanden. I det fall det skulle föreskrivas uppkommer ett alltför omfattande utbildningsbehov av besikt-ningspersonal inom en mångfald olika tekniska områden. Kommunen anser att det finns anledning att vara tveksam även med hänsyn till det juridiska ansvar som en föreskrift om skyldighet att påtala brister innebär. Andra remissinstanser framför likartade synpunkter.
Remissinstanserna är positiva till kommittens förslag om företags skyldig-heter att hålla beredskap och förebygga nödlägen. Statens brandnämnd understryker önskvärdheten av att skyldigheten att hålla beredskap utvidgas så att inte bara företag som driver miljöfarlig verksamhet utan också företag
med annan riskfylld verksamhet åläggs att svara för beredskapen i eller till följd av deras verksamhet. Statens naturvårdsverk anser att det bör slås fast att företag och enskilda som driver riskfylld verksamhet har vissa av staten fastställda skyldigheter inte bara när det gäller att hålla beredskap mot olyckor i eller till följd av verksamheten utan också att förebygga brand och andra nödlägen. Enligt verket bör en samverkan vid räddningsplaneringen ske mellan miljöstörande industrier på orter med flera sådana industrier.
Länsstyrelsen i Jämtlands liin framhåller att ett utvidgat ansvar för företag att organisera räddningstjänst medför att företagen får ett snabbt och effektivt närskydd samtidigt som den allmänna räddningstjänsten kan avlastas en del uppgifter. Enligt länsstyrelsens mening bör industrivernet i Norge kunna tjäna som modell för en motsvarande svensk organisation. Det bör enligt länsstyrelsen undersökas vilka fördelar ur försäkringsmässig synpunkt som bör kunna vinnas om man organiserar egen räddningstjänst. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund instämmer i uppfatt-ningen att omfattuppfatt-ningen av den grundberedskap som företag med riskfylld verksamhet bör ha kan bestämmas på frivillig väg i samarbete samt anser att detsamma bör gälla de förebyggande åtgärderna. Enligt dessa remissinstan-ser torde en utökad samverkan mellan kommuner och företag innebära att de samlade resurserna kan utnyttjas på ett effektivt sätt.· Lantbrukarnas riksförbund framhåller att lantbrukarna själva har insett behovet av förebyggande brandskydd och är representerade i Lantbrukets brandskydds-kommitte som också består av företrädare för myndigheter, Iantbruksinstit-utionerna och försäkringsbolag. Brandskyddskommitten utfärdar rekom-mendationer på sådana skadeförebyggande åtgärder som normalt betraktas som skäliga från såväl myndigheters som försäkringsbolags och övriga organisationers sida.