Rätt frågor hanteras och processen förbättras

Från detaljer till sammanhang. Som vi sett i fallstudierna tenderar aspekter som uppfattas

som viktiga av både allmänhet och remissinstanser att vara otillräckligt beskrivna i de befintliga MKB-dokumenten. Både Kallak Norra och Kattegatt Offshore beskrivs med omfångsrika MKB och ett stort antal bilagor. Ändå var det ett flertal aspekter som remissinstanserna inte ansåg vara belysta. Förvisso fångades dessa aspekter upp senare i de befintliga processerna, men ett EST- perspektiv bör kunna guida så att bedömningsprocessen i större grad ägnas åt frågor av

betydelse också på ett tidigt stadium. Att tidigt fånga upp väsentliga frågor är en ambition redan idag, men EST kan vara ett verktyg för detta. Genom att flytta fokus från detaljer till

sammanhang kan ekosystemtjänster bidra till att sätta adekvata systemgränser och därmed förbättra förutsättningarna för att fokusera på de mest relevanta aspekterna i tid och rum. Användandet av en bruttolista med EST skulle kunna ge stöd redan i screening och scoping- stegen. Detta hindrar dock inte att ny information kan komma in under processens gång – under samråd och utredningar – som gör att fokus ändras längs vägen. Detta gäller lika mycket SKA som MKB för planer och projekt. Genom att systematiskt undersöka vilken påverkan en plan eller ett projekt skulle kunna ha på människors välbefinnande ökar sannolikheten för att detta fångas upp tidigt och att acceptansen för process och beslut därmed ökar. Genom att förstå värderingar och farhågor kan planer och projekt anpassas bättre för att undvika eller minska negativa konsekvenser på det som faktiskt är viktigt att skydda (jämför med

skadebegränsningshierarkin).

I synnerhet gällande konfliktfyllda förhandlingar, såsom Kallak-fallet, är det troligt att EST- perspektivet kan bidra till att öka förståelsen för helheten, och inte minst tjäna till att underlätta kommunikationen mellan olika perspektiv och därmed underlätta för en konstruktiv dialog. I detta specifika fall skulle EST-perspektivet kunna ha demokratiserat processen och lagt större vikt vid ursprungsbefolkningens kultur, natur- och kulturturism samt rekreation. Kanske hade det minskat eller åtminstone klargjort konfliktytorna.

Den demokratiserande potentialen i EST-begreppet ligger i att det som ligger nära människors intressen – deras välbefinnande – lyfts upp som legitima argument i prövningsprocessen. Detta förutsätter naturligtvis att själva begreppet inte står i vägen som ett vetenskapligt svårfångat ord. Det är således viktigt att utforma samråd och MKB-dokument på ett sådant sätt att de bidrar till deltagande av olika intressenter. Till detta bidrar också själva formen för samrådet och att berördas synpunkter tas om hand på ett mer återkopplande sätt än de stormöten som i dagsläget ofta används för öppna samråd.

En smidigare process. I bästa fall innebär ett EST-perspektiv också att bättre beslut kan fattas i

slutändan, både för att fler saker potentiellt fångas upp, och för att acceptansen av olika skäl blir större. Detta bygger på att EST-perspektivet i bästa fall tillhandahåller ett helhetsperspektiv på alla tjänster i landskapet, tar in berördas synpunkter för prioritering och värdering av EST, och att perspektivet bör kunna bidra till att många aspekter presenteras i ett sammanhang. Dessutom ger EST-perspektivet väsentlig information för en SKA, som därmed får en större potential att ge rättvisande information beträffande det projekt/den plan som MKB:n gäller.

Eftersom vi inte har möjlighet att presentera något nuläge för hur ofta ansökningar beviljas eller avslås på ”fel” grunder är det mycket svårt att resonera om hur stor förbättringspotentialen är om EST-perspektivet tas tillvara. Vi kan heller inte uttala oss generellt om underlagen brister idag. Vi kan däremot vara säkrare på att samrådsprocessen ofta brister. Indikationer på det är överklaganden och prövotidsvillkor, det vill säga att målet inte kan avgöras slutligt, ofta för att någon part inte accepterar utgången. Det syns även i fallstudierna. Här kan det antropocentriska EST-perspektivet göra en reell skillnad. Genom att göra sakägarnas värdering av

miljöstörningsaspekterna till en nödvändig information, så måste deras synpunkter efterfrågas aktivt. Förutsättningarna för att projektet når acceptans ökar om och när sakägarna upplever att framförda synpunkter tas omhand. Förhoppningsvis kan det även få följdeffekter på hur samrådsprocessen utformas och genomförs, så att identifiering, värdering och prioritering av miljöstörningsaspekter görs systematiskt och effektivt. Värdet av ett framgångsrikt samråd är svårt att överskatta. Mer resurser på samrådet ger färre kompletteringskrav, mindre risk för överklaganden och en kortare handläggning. Verksamhetsutövare tjänar på en smidigare process. Myndigheter och domstolar får ett mer överskådligt och mindre ifrågasatt beslutsunderlag, färre motstående uppfattningar om målets ramar.

Man skulle kunna befara att ett EST-perspektiv i bedömningsprocesser kommer att kräva ytterligare analyser och därmed öka arbetsbördan på verksamhetsutövare, konsulter, planerare och beslutsfattare i en annars snäv tidsram där behovet för kostnadseffektiva utredningar är stort för konsulter som ofta är i offertsituationer. Det behöver dock inte nödvändigtvis handla om att inkludera mer utan om att inkludera rätt saker. Om EST-perspektivet kan bidra till detta kan i stället processerna snabbas upp snarare än bromsas. Inte desto mindre krävs nya metoder som åtminstone i dagsläget skulle kräva extra arbetsinsatser för att tillämpa. Det skulle antagligen också innebära att mer material behöver tas fram tidigt i processen när ovissheten om utgången är störst, vilket skulle kunna möta visst motstånd. EST-konceptet kan uppfattas som akademiskt och krångligt, men jämfört med de naturvetenskapliga frågeställningar som idag hanteras i bedömningsprocesser är frågan om vilken nytta människor har av naturen möjligen lättare att hantera både för beslutsfattare och för allmänheten. Vi kan dock inte utifrån våra tre fallstudier avgöra vad EST-perspektivet faktiskt skulle innebära för den sammanlagda arbetsinsatsen.