Statens folkhälsoinstitut, Hjärt-Lung-fonden och Centrum för Tobakspre-vention har utarbetat ett program,
Rökfri på Jobbet, som hjälper arbets-givare att utforma kostnadseffektiva avvänjningsprogram för personal (134).
Varje landsting bör av många skäl vara angeläget att stödja och stimulera tobaksavvänjning för sina egna anställda. Det ligger i arbetsgivarens intresse att de anställda trivs, mår bra och är friska, och att personalen tar sitt viktiga ansvar som förebilder och normbildare i hälsofrågor genom att sluta använda tobak. Rökningen orsa-kar samtidigt stora kostnader för arbetsgivaren enligt expertberäkning-ar gjorda i Rökfri på Jobbet.
Man räknar med att det tar minst 30 minuter per arbetsdag att röka. Det betyder ofta att rökaren tar fler pauser än arbetskamraterna, vilket blir en källa till missnöje på många arbets-platser. Arbetskraftskostnaden för en
”röktimme” ligger i genomsnitt på 172-230 kr. Om man räknar att rök-ningen tar 30 minuter extra per arbets-dag blir totalkostnaden för ”röktid”
19 000–25 000 kr per rökare och år (baserat på en medellön på 18 000–
24 000 kr/mån) (134).
Rökarens upp till 8 sjukdagar mer per år kostar samtidigt arbetsgivaren 8 000–11 000 kr per rökare och år.
Kostnader för vikarier, produktions-bortfall och rehabilitering tillkommer.
I regel orsakar en person kostnader motsvarande minst dubbla lönen vid sjukdom.
Arbetsgivarens extra kostnad för en rökare beräknas till sammanlagt 27 000–36 000 kr per år (134).
Arbetsgivarens beräknade kost-nader per rökare och år (134)*.
• Extra rökpauser 19 000–25 000 kr
• Extra sjukdagar 8 000–11 000 kr
• Totalt 27 000–36 000 kr
* baserat på lön 18 000–24 000 kr
RÄKNEEXEMPEL
Ett räkneexempel byggt på en rökva-neundersökning 1998 från Västernorr-land (135) får visa vad Västernorr-landstinget som arbetsgivare kan spara på att rökav-vänja de anställda som vill sluta.
• Västernorrlands läns landsting hade 8 508 anställda.
• 17 procent var rökare, det vill säga 1 446 personer.
• 11 procent var dagligrökare, varav 33 procent ville sluta, det vill säga 308 personer.
Av dagligrökarna rökte
a)14 procent inte alls under arbetsda-gen (ej heller under lunch och rast), b)58 procent enbart under lunch och
rast, och
c) 28 procent rökte även vid andra till-fällen (inte bara under lunch och rast).
I räkneexemplet används försiktigt-vis de lägsta av de ovan angivna siff-rorna för arbetsgivarens kostnader för sjukfrånvaro (8 000 kr per rökare) och röktid (19 000 kr per rökare). När det gäller röktid utgår beräkningarna från att 28 procent av personalen röker under arbetstid.
Om de 308 dagligrökarna som vill slu-ta får hjälp skulle landstinget som arbetsgivare spara
• 8 000 kr per rökare för sjukdagarna, det vill säga 2 464 000 kr per år.
• 19 000 kr för 28 procent av rökarna (86 personer) för röktiden, det vill säga 1 634 000 kr per år.
• Totalt inbesparade kostnader upp-går således till mer än 4 miljoner kr per år. Det motsvarar 10 heltidstjän-ster i landstinget beräknat på en genomsnittslön på omkring 31 500 kr inklusive sociala avgifter, eller 378 000 kr per år.
Om man räknar att samma förhållan-den råder i alla landsting skulle lands-tingen i Sverige spara 125 miljoner kr per år på att hjälpa de dagligrökare i den egna personalen som vill sluta röka. Det motsvarar 330 heltidstjän-ster.* Ändå bedöms det vara få lands-ting som i dag arbetar aktivt med att stödja rökstopp för den egna persona-len (62).
Gör dina egna beräkningar.
Räkna ut vad ditt eget landsting kan spara på att hjälpa de anställda slu-ta röka, i bilaga 5.
*) Förutsättningar: Totalt antal anställda 2002 i landstingen 261 000 (136). 11 procent är rökare, det vill säga 28 710, varav 33 procent vill sluta, det vill säga 9 474 personer. Om de daglig-rökare som vill sluta får hjälp skulle landstingen spara 8 000 kr per daglig-rökare för sjukdagarna, det vill säga cirka 75 miljoner och 19 000 kr för 28 procent av rökarna (2 652 personer) för röktiden, det vill säga cirka 50 miljoner, eller sammanlagt 125 miljoner kr per år. Det motsvarar cirka 330 hel-tidstjänster i landstingen, beräknat på en genomsnittslön på omkring 31 500 kr inkl sociala avgif-ter, eller 378 000 kr per år.
Tobaksrökningen är den enskilda fak-tor som svarar för den största andelen av sjukdomsbördan i vårt land och orsakar varje år nästan 7 000 män-niskors för tidiga död. De flesta som röker, och nästan hälften av snusarna, vill sluta. Samtidigt är nikotinberoen-det ett sjukdomstillstånd och att kom-ma ur detta beroende innebär ofta en lång och svår process. Samhället har ett stort ansvar för att hjälpa och stöd-ja dem som vill bli av med sitt beroen-de. Av denna rapport framgår att det finns kända metoder för rökavvänj-ning som är kostnadseffektiva, lätta att lära, enkla att implementera i vår-den och kan tiodubbla effekten. En investering i detta arbete som en vik-tig del i ett brett tobaksprogram som också innehåller stimulans av benä-genheten att sluta med tobak genom information och opinionsbildning, har stor potential att minska rökningen i vårt land. Kostnaderna för sjukvård, sjukskrivning och produktionsbortfall på grund av rökrelaterade sjukdomar, beräknade till minst 26 miljarder kr per år, skulle därmed radikalt sänkas.
Beslutsfattare och verksamhetschefer behöver skapa tydliga åtgärdsprogram som omfattar:
• Att det ska vara obligatoriskt för hälso- och sjukvårdspersonal att ställa frågorna: ”Röker du? Snusar du? Vill du ha hjälp att sluta?”
• Att all hälso- och sjukvårdspersonal utbildas i att kunna ge kort rådgiv-ning/motiverande samtal.
• Att varje primärvårdsenhet ska ha en utbildad resursperson för tobaks-avvänjning.
• Att varje annan hälso- och sjukvård-senhet samt apotek bör antingen ha egen tobaksavvänjning eller kunna hänvisa till tobaksavvänjare
• Att underlätta för tandvården att kunna hjälpa sina egna patienter.
• Att varje landsting bör ha en specia-listenhet (TPE) att remittera de svå-raste fallen till. Enheten bör också kunna ansvara för andra viktiga tobakspreventiva uppgifter inklusi-ve samordning av tobaksavvänjning-en i länet.
• Att genom information stimulera benägenheten att sluta med tobak.
Sammanfattning
Uppgifterna nedan om rökvanor kom-mer från en rapport från Statens folk-hälsoinstitut, men här har data uppda-terats något (2). Av den vuxna befolkningen i Sverige var 16 procent av männen och 19 procent av kvinnor-na i åldern 16–84 år dagligrökare år 2002. Det motsvarar omkring 1,2 mil-joner personer. För män minskar andelen dagligrökare i alla åldrar.
Andelen dagligrökare bland kvinnor minskar i åldrarna under 45 år, men har varit i stort sett oförändrad i åldersgruppen över 45 år de två senas-te decennierna.