Ett antal premisser ligger till grund för fördjupnings- och fallstudien liksom följande redovisning.
För det första att den särskilda ungdomssatsningen i allmänna
samlingslokaler handlar om verksamhetsutveckling i ett perspektiv av ung kultur, nya kulturella uttrycksformer och mötesformer och kring behovet av en vidgad tillgänglighet, anpassning samt stimulans till eget deltagande och inflytande.
Premissen ligger helt i linje med gällande Förordning, olika förarbeten och tidigare lagda förslag.
För det andra att det som prioriterat område främst handlar om unga, om mångkulturell förortsmiljö och om ”förortshus” i som utanför storstä- derna.
Det är viktigt att påpeka att det för stöd generellt till ungdomars kultur, fritid och organisering finns avsatt mångdubbelt större belopp än här be- rörda särskilda satsning, t.ex. via de projektmedel som Ungdomsstyrelsen fördelar. En öronmärkning för verksamhetsutveckling i specifikt mång- kulturell förortsmiljö är högst motiverad.
För det tredje att de ungdomspolitiska målen, perspektiven och satsnings- områdena måste läggas till grundval för de konkreta ändamål, villkor och prioriteringar som fastlägges för verksamhetsbidraget.
De ungdomspolitiska målen, perspektiven och satsningsområdena har fastlagts i regeringens proposition 2004/2005:2, Makt att bestämma – rätt
till välfärd. Där stadgas att ungdomar skall ha verklig tillgång till välfärd
och verklig tillgång till makt, att unga skall ha goda möjligheter att leva ett självständigt liv, verkliga möjligheter till inflytande och delaktighet samt att ungas engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas tillvara som en resurs i samhället. Fyra grundläggande ungdoms- politiska perspektiv på ungdomars livsvillkor skisseras, nämligen att ”Ungdomar är en resurs” (en resurs att ta tillvara genom eget inflytande), att ”Ungdomar har rättigheter” (rätt att vara med och självständigt på- verka), att ”Ungdomars självständighet och oberoende är viktig” (genom motverkan av olika former av beroendeförhållanden och vidgning av eget handlingsutrymme) samt att ”Ungdomar är olika” (med en mångfald av livsstilar och värderingar att jämlikt bejaka). Ett av ungdomspoliti- kens huvudområden utgörs av ”Kultur och fritid” med rätt och möjlighet till deltagande, identitetsutveckling på egna villkor i det kulturella och konstnärliga livet med dess kulturella mångfald och konstnärliga förny- else, med möjlighet att utveckla egna kulturella uttryck, med tillgång till nya former av kultur- och fritidsverksamhet. Ett annat utgörs av ”Lärande och personlig utveckling” med betoning på att få utvecklas som män- niska och kunna skaffa sig kunskaper. Ett tredje huvudområde handlar om ”Inflytande och representation”, d.v.s. möjlighet att göra sin röst hörd,
59 Bilaga • Lokal kultur/lokalkultur
verklig representation och verkligt inflytande. Övriga områden handlar om ”Hälsa och utsatthet” samt ”Egen försörjning”.
Ungdomspolitiken med sina mål, perspektiv och typ av satsningar är förpliktigande och skall naturligtvis tillämpas generellt, vilket har en såväl tillämpad som sektorsövergripande konsekvens.
För det fjärde att ungas faktiska kultur- och fritidsliv med sina specifika behov och intressen samt de lokala villkoren måste utgöra en avgörande utgångspunkt för ungdomssatsningar generellt och för ifrågavarande spe- cifika ungdomssatsning.
I Ungdomsstyrelsens Focus-rapport 2006 (FOCUS 2006 - En analys
av ungas kultur och fritid, Ungdomsstyrelsen, 2006) konstateras bl.a. att
unga är storkonsumenter av fritid och kultur, men att de samtidigt har begränsade ekonomiska resurser och därför är beroende av offentligt finansierade och organiserade verksamheter. Unga saknar ungdoms- och fritidsgårdar, ”mer att göra”, ställen att träffas på som kaféer och all- männa mötesplatser, badhus, uteställen, diskotek och dansmöjligheter, idrottsaktiviteter och sportanläggningar. Kompisumgänge och sociala relationer är centralt i ungas liv, vilket betyder att ett attraktivt kultur- och fritidsutbud för unga måste utgå ifrån, vidmakthålla och stimulera detta, liksom att unga säger sig vilja ”lära sig” saker på fritiden. Samlingslo- kaler, mötesplatser, ungdomens hus och föreningsdrivna mötesplatser är viktiga och rymmer en stor utvecklingspotential. Verksamhet som är reellt öppen för alla grupper ses som viktig. Upplevelser av inflytande och att man får lära sig saker är uppskattat.
Rapporten konstaterar att kultur- och fritidsaktiviteter ser olika ut bero- ende på kön, social bakgrund, ålder och vart i landet man bor. Utbudet av fritids- och kulturmöjligheter och de ungas behov och intressen varierar kraftigt med orten. Uppfattningen om vad man saknar är alltså inte bara påtagligt beroende av kön, födelseland och ålder, utan också av bostads- ortens särart. Unga som är relativt sett inaktiva på sin fritid och som samtidigt är missnöjda med utbudet inom kultur- och fritidsområdet är också minst benägna att ange vilka aktiviteter de saknar. De förmår inte göra sina röster hörda.
Påpekas skall att förortsungdomar är underrepresenterade i Focus-rap- portens material. Konstaterade behov och intressen är i realiteten ännu mer uttalade och angelägna i den mångkulturella förorten än generellt till följd av den segregation och det utanförskap som här ofta råder parallellt med en brist på samlingslokaler. Detta gör det ännu mera angeläget att un- derstryka den generella slutsatsen att satsningar inom kultur- och fritids- området måste ta sin utgångspunkt i det lokala och de konkreta erfarenhe- ter och önskningar som unga har lokalt, uttryckligen uttryckta eller ej. För det femte att man i konkret verksamhetsutveckling måste ta fasta på det som har konstaterats i tidigare nämnda utredningar och inventeringar, i omedelbar mening såväl Äga/Rum som Våga öppna!
I den förra konstateras bland annat behovet av fler och förnyade (andra former av) lokaler, öppnare (hus) och flexiblare (verksamhet och tillgäng- lighet), (bättre fysisk) utformning och (ändamålsenlig) utrustning, (fler) personal och (mer och mångsidigare verksamhets-) coaching, (fördjupad) kompetens och (målmedvetnare) pedagogik, (offensivt verksamhets-) utbud, inte bara (tillfredsställelse av uttryckt) efterfrågan, mera av till-
fälligt (arrangerad verksamhet), inte bara permanent (verksamhet), (brett) samverkande, inte bara (det som organiseras och iscensätts) självt.
I den senare konstateras vikten av att öppna dörren, att möta olikheter och de som har en annan bakgrund, att offensivt invitera och bidra till att fler blir delaktiga, att vitalisera genom att utnyttja kunskaper, livserfarenhet, lust och energi som idag inte tas i bruk, att medvetet motverka diskrimi- nering och att bidra till integration.