Redogörelse för det förutfattade och det implicita

I momentet ovan redogjordes för åsikter och attityder som finns explicit i artiklarna. I detta avsnitt analyseras vilka åsikter och attityder som inte framgår uttryckligen, men som skribenten ändå menar.

6.4.1 Hur beskrivs Ryssland med avseende på implikationer?

I DN finns en betydelsefull implikation. Hanne Kjöller skriver i DN1, angående Sveriges

energiförsörjning, att ”Rysk gas känns ju inte så där jättelockande (DN 21 jan).” ”Ju” antyder att satsen rymmer en implikation. Den fruktbara frågan för att kunna betänka vilken implikationen är lyder: varför är rysk gas inte lockande? Åtminstone är det underförstått att något med rysk gas inte är tilltalande. I en annan passage i DN1 skriver Kjöller: ”Det är riskfyllt att göra sig beroende av ett auktoritärt, rustande och nyckfullt Ryssland. Fråga Ukraina (ibid.).” Detta ger en

fingervisning. Ifall Ryssland är en nyckfull, och därmed, indirekt, opålitlig, leverantör av gas, så är rysk gas inte ”jättelockande” p.g.a. det kan uppstå handelsrelaterade komplikationer som drabbar Sverige i form av utebliven gas trots avtal. Vidare säger Kjöller att ett beroende av Ryssland är riskfyllt och i nästa mening ”Fråga Ukraina.” Ukraina drabbades hårdast i gastvisten

och det rådde brist på gas under en förhållandevis lång tid. Detta förstärker antagandet att

implikationen är att Ryssland är opålitlig handelspartner och att rysk gas därför inte är tilltalande. DN:s implikation innefattar en negativ uppfattning om Rysslands pålitlighet, men uppfattningen gäller uttryckligen handelsrelationer. I SvD:s artiklar återfinns frånvarande information som ger skäl för att dessa är ideologiskt rotade. I SvD3 skriver Arvidsson: ”I takt med intäkter från energiimporten har Rysslands ton hårdnat mot omvärlden, och då inte minst mot de grannländer som har velat fortsätta på den väg Ryssland inte längre går på (SvD 17 jan).” Den väg Ryssland inte går på längre är demokratins väg. Upptakten till meningen handlar om att reformer i

Ryssland för tio år hade skapat demokrati i landet. Arvidsson säger alltså att Ryssland inte längre är en demokrati. Men Arvidsson säger även att Rysslands ton hårdnat särskilt mycket mot de grannländer som fortfarande går på den demokratiska vägen. Ifall Rysslands ton är hårdare mot grannländer som är demokratier än mot övriga, så säger Arvidsson implicit att Ryssland har något emot demokratier. Implikationen att Ryssland inte är en demokrati är uttryck för en negativ attityd till Ryssland, eftersom det är en definition av Ryssland som inte är allmänt vedertagen. Ett sådant påstående positionerar Ryssland som ett annorlunda och farligt system, i relation till Sverige. Men implikationen att Ryssland är anti-demokratiskt är än mer långtgående eftersom den positionerar Ryssland som en fiende till demokratin i sig. Med denna implikation blir Arvidssons negativa attityd ännu mer polariserande.

I dårraden ”Ny hotbild knackar på (SvD 24 jan)” i SvD5 säger Arvidsson implicit att det finns en hotbild mot Sverige. Vidare är den aktuell och påtaglig i.o.m. ”knackar på”. Hotbilden består i Ryssland vilket framkommer i artikeln där Arvidsson beskriver ett förändrat säkerhetspolitiskt läge som uppstått i.o.m. Georgienkriget. Implikationen i ”Ny hotbild knackar på” är alltså att Ryssland är ett hot mot Sverige, även om en viss analytisk förbehållsamhet bör tillräknas denna slutsats. ”Hotbild” är mera ett potentiellt hot eller ett hot som är tänkbart i ett visst scenario. En hotbild är något man laborerar med och inte ett direkt, konkret hot. Men likväl är det utan tvivel Ryssland som är fienden i ett sådant hotbildsscenario. Sammantaget är även denna implikation uttryck för en polariserande attityd gentemot Ryssland. För det är inte en logisk följd på Georgienkriget att Ryssland sedermera utgör ett hot mot Sverige.

Ytterligare en implikation framträder i en passage i SvD2. I denna passage framträder flera intressanta grepp och för att åskådliggöra sammanhanget återger jag hela stycket. Han skriver: ”Men två slutsatser kan ändå dras om Ryssland. Den ena är att tröskeln är låg för att använda våld mot ett grannland. Den andra slutsatsen är att regimen inte är en pålitlig leverantör av energi till Europa. Att i det läget dra en rysk pipeline i Östersjön kan inte ligga i Sveriges nationella intresse. Det är inte bara en miljöfråga, utan vår inställning till gasledningen ska grundas på en bredare Rysslandspolitik, som inkluderar Sveriges säkerhet (SvD 16 jan).” Arvidsson säger att gasledningen är mer än en miljöfråga, nämligen en säkerhetspolitisk fråga. Implicit menar Arvidsson att en rysk gasledning i Östersjön inbegriper säkerhetspolitiska aspekter för Sverige. Sveriges säkerhet påverkas alltså negativt av närvaron av en rysk gasledning och Arvidsson

beskriver implicit gasledningen som ett hot mot Sveriges säkerhet. Den intressanta frågan beträffande den implikationen är hur Arvidsson menar att gasledningen utgör ett hot. Vill Arvidsson påstå att Ryssland, på sidan om energihandel, har en dold agenda som inbegriper anspråk som skulle äventyra Sveriges säkerhet? Ett sådant resonemang skulle baseras på en syn på Ryssland som en lömsk fiende som döljer sina onda uppsåt i ekonomiska handlingar.

Vidare är det en osanning att beskriva gasledningen som rysk, då Nord Stream, bolaget som skall bygga gasledningen, är ett samarbetsprojekt mellan ryska Gazprom, tyska E.ON Ruhrgas, globala Wintershall Holding AG samt holländska Gasunie (Nord Stream - hemsida).

Liknande simplifieringar och generaliseringar återfinns då Arvidsson på basen av Georgienkriget säger att tröskeln är låg för att använda våld mot ett grannland. Är Georgienkriget ett tecken på att Rysslands tröskel är låg att använda våld mot Finland, Kina och Turkiet också? Och

beträffande gastvisten mellan Ryssland och Ukraina drar Arvidsson slutsatsen att Ryssland är en opålitlig energileverantör. Han generaliserar därmed gas till energi som även inkluderar olja och andra energikällor. Sådana generaliseringar bidrar till att blåsa upp konsekvenserna av Rysslands handlingar så att de framstår som mera omvälvande än de är.

6.4.2 Sammanfattning - hur beskrivs Ryssland med avseende på implikationer?

De för syftet intressanta implikationerna var få i DN, som enbart förmedlar en negativ åsikt om Ryssland i form av en ovilja att handla gas med Ryssland. Kjöller uttrycker en åsikt om att Ryssland är för opålitligt, men detta som handelspartner. SvD:s implikationer uttrycker negativa åsikter som kan betänkas i ideologiska termer. Arvidsson säger dels att Ryssland inte är

demokratiskt och dels insinuerar han att Ryssland är anti-demokratiskt. Dessa påståenden beskriver Ryssland som ett totalitärt system. Arvidssons kognitiva konstruktion av Ryssland skärper polariseringen ytterligare. Totalitära system är motparten till demokrati och Ryssland framstår där än mer som den farliga motpolen till Sverige och Europa.

Arvidssons beskrivning av Nord Streams gasledning och dess konsekvenser för Sverige antyder om en intressant aspekt i hans kognitiva modell. Hans åsikter och attityder om gasledningen uttrycker en rädsla för att Ryssland har ett bakomliggande syfte med gasledningen, vid sidan av handel. Arvidsson beskriver gasledningen som ett hot mot Sveriges säkerhet samt efterlyser åtgärder för att vid behov kunna sätta in resurser. När han yttrar sig om gasledningen ligger fokus enbart på Ryssland, även om Nord Stream är ett rysk-europeiskt samarbete. Den kognitiva modell utifrån vilken Arvidsson omtalar Ryssland inbegriper rädsla för landet eftersom han beskriver ett gasledningsprojekt mellan främst Ryssland och Tyskland som ett hot mot Sverige. Arvidsson beskriver det som farligt, för Sveriges säkerhet, att Rysslands intressen ligger nära Sveriges gränser. Detta är en tydlig markering för var gränsen mellan Vi och Dem dras. Ryssland positioneras som Dem på andra sidan och som Dem som Vi inte vill ha något att göra med.

Genom implikationen i dårraden ”Ny hotbild knackar på” säger Arvidsson också att Ryssland är ett hot.