Örebro universitet HumUS-akademin
”En björn som inte sover”
En kritisk diskursanalys av svensk dagspress
positionering av Ryssland i försvarsdebatten
C-uppsats Medie- och kommunikationsvetenskap VT-09 Handledare: Åsa Kroon Lundell Författare: Mats Lindblom
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Åsa för värdefulla kommentarer och tankeväckande idéer. Ett speciellt tack vill jag rikta till min älskling som fått stå ut med mig under arbetets gång, men likväl förmått mig att kämpa vidare.
Abstract
Title: ”En björn som inte sover” - En kritisk diskursanalys av svensk dagspress positionering av
Ryssland i försvarsdebatten.
Author: Mats Lindblom
Tutor: Åsa Kroon Lundell
Course: Bachelor thesis, Media- and communication.
The aim of this essay is to analyze how media constructs strategic positional statements in debates of great immediate interest in order to stress ideological standpoints. Two questions are derived on the basis of this aim.
- How is Russia positioned in Svenska Dagbladet’s and Dagens Nyheter’s editorials in the debate on the Swedish defence during 09-01-13 – 09-01-31? - Are there differences in the positional statements between the newspapers? In the study a Critical Discourse Analytical (CDA) approach is applied, and more specifically that of Teun A. van Dijk. Both the theoretical basis and the methodological tools are based on van Dijks CDA. As the theoretical basis regards focus lies on van Dijks rather specific concept of ideology. The methodological tools applied in the study are lexicalization, implications and analysis of how actors are described as agent or patient in the propositional structure. Besides these micro oriented tools an analysis of the thematic structure is also applied. The analysis is based on a schema that is composed with regard to the aim, the theoretical basis and the methodological tools. In the study a total of eight editorials are analyzed; six from Svenska Dagbladet and two from Dagens Nyheter.
The result points out to a difference between the two newspapers positioning of Russia. Svenska Dagbladet polarizes Russia and this positional statement can be understood as both nationalistic discourse and, partly, as Russophobia. Dagens Nyheter doesn’t position Russia as a potential threat and Russia doesn’t play a significant role in Dagens Nyheter’s discourse. Dagens Nyheter is mainly focusing on the debate itself. Svenska Dagbladet’s opinion making might possibly be more effective, but at the expense of reproducing a negative construction of Russia.
Keywords:
Editorial, critical discourse analysis, ideology, positional statement, Russia, Svenska
Innehåll
Förord...ii
Abstract...iii
Innehåll...iv
1. Inledning...1
1.2 Syfte och frågor...2
1.3 Avgränsningar...2
1.4 Uppsatsens disposition...2
2. Bakgrund...4
2.1 Debatten om det svenska försvarets framtid...4
2.2 Georgienkriget...5
3. Tidigare forskning...6
3.1 Militarisering med språket som vapen...6
3.2 En historiskt betingad nationell identitet?...7
4. Teoretiska utgångspunkter...9
4.1 Ledare som kommunikativ genre...9
4.2 Kritisk diskursanalys - CDA...10
4.2.1 Diskurs...11
4.2.2 Ideologi...12
5. Material och metod...17
5.1 Urval och material...17
5.1.1 Publiceringsdatum samt kodning...17
5.2 Metod...18
5.2.1 Kritisk diskursanalys – CDA...18
5.3 Metodproblem...22
5.3.1 Validitet och reliabilitet...22
6. Resultatredovisning och analys...24
6.1 Analys av kommunikativ kontext...24
6.1.1 Definition av skribenternas grupptillhörighet...24
6.1.2 Medium, genre och avsedd(a) publik(er)...24
6.1.3 Syftet med författandet av ledarartiklarna...24
6.2 Analys av tematisk struktur...25
6.2.1 Sammanfattning - analys av tematisk struktur...28
6.3 Redogörelse för explicita åsikter och attityder om Ryssland...29
6.3.1 Hur beskrivs Ryssland med avseende på lexikala val?...29
6.3.2 Sammanfattning – hur beskrivs Ryssland med avseende på lexikala val?...32
6.3.3 Hur beskrivs Ryssland med avseende på aktiva och passiva roller i satser, och hur påverkas beskrivningen av modala uttryck?...33
6.3.4 Sammanfattning - hur beskrivs Ryssland med avseende på aktiva och passiva roller i satser, och hur påverkas beskrivningen av modala uttryck?...34
6.4 Redogörelse för det förutfattade och det implicita...34
6.4.1 Hur beskrivs Ryssland med avseende på implikationer?...34
6.4.2 Sammanfattning - hur beskrivs Ryssland med avseende på implikationer?...36
7. Diskussion och slutsatser...37
8. Sammanfattning...42
Käll- och litteraturförteckning...43
Tryckta källor...43
Otryckta källor...44
1. Inledning
Väck inte en björn som sover. Särskilt inte en björn som är irrationell men ändå egocentriskt beräknande, farlig, odemokratisk och på det stora hela omänsklig och ond. Björnen i öst, den ryska björnen, den stora stygga björnen. Även inte så kära barn har många namn. Europas och nordens östra granne har i historien genomgående representerat något farligt, egensinnigt och okontrollerbart. Detta något kan betecknas som ”rysskräck” eller ”russofobi”, en ideologisk diskurs med långa historiska rötter. I Fänrik Ståls sägner beskriver Johan Ludvig Runeberg ryske Kulneff under 1808-1809 års krig: ”Det var en äkta folkets man, båd' dö och leva kunde han, den främste, där det höggs och stacks, den främste, där det dracks. (…) Han kysste och han slog ihjäl, med samma varma själ” (Runeberg 1991:90ff). Runeberg beskriver Kulneff som en vilde till sin natur.
Senare i tiden, under kalla kriget, beskrevs världen som en maktkamp mellan två politiska block. I medier talades det om kapprustning och stjärnornas krig och under denna tid var ryssdiskursen kanske som mest etablerad. I såväl västerländska nyheter som populärfilm gestaltades Sovjet allt som oftast som ”fienden”, ”den onde” eller ”hotet”. Stefan Höjelids slutsats i Sovjetbilden i
nordisk press är att man i svenska dagstidningar beskrev Sovjet som ”en aggressiv
supermaktsdiktatur”, som gör ”systematiska övergrepp”. Supermakten är också ”dåligt
organiserad” och behärskar varken ”avancerad teknologi eller har ett kompetent försvar”. Vidare är Sovjetunionen ett ”totalitärt, slutet och omänskligt samhälle, med både paranoida och
ociviliserade drag”. De styrande har även ”vissa intellektuella brister” (Höjelid 1991:77). Efter Berlinmurens fall, Sovjetunionens kollaps, kalla krigets slut och Michail Gorbachovs och Boris Jeltsins mera västvänliga politik kan man säga att den ideologiska diskursen om Ryssland legat latent jämte försiktigt förhoppningsfulla uppfattningar om Ryssland (Höjelid 1991:98ff). I den här uppsatsen skulle jag vilja utgå från att denna diskurs upplever en renässans, och att detta sker på ideologiska grunder. Jag kommer dock inte att närmare definiera den tidigare diskursen för att sedan följa upp hur den kommer till uttryck idag. Men manifesterandet av en ryssdiskurs i medier utgör ett exempel på uppsatsens övergripande kommunikationsteoretiska problem, nämligen hur olika aktörer positioneras i medier, och närmare bestämt i ledarartiklar.
Vid första anblick kan ledarjournalistik verka som en genre tillägnad privilegierade skribenters allmänna tyckande och tänkande om saker och ting. Men vilken betydelse har ledare egentligen? Hur arbetas innehållet fram och i vilken mån påverkas läsarna? Ur ett medie- och
kommunikationsvetenskapligt perspektiv är ledarjournalistiken intressant att undersöka med avseende på syftet med åsikterna som förs fram i dem. Varför positioneras aktörer som de gör och varför inte annorlunda? Särskilt intressant är det att granska hur olika aktörer positioneras, eller vilka roller de tilldelas, i heta debattämnen där det finns delade meningar mellan olika
grupperingar. Min förmodan är att opinionsbildare konstruerar positioneringar på ideologiska grunder, för att skapa argument för sin åsikt, i politiska frågor av strategiskt värde.
1.2 Syfte och frågor
Syftet med uppsatsen är att analysera hur olika strategiska positioneringar konstrueras i brännande debatter i medier för att understryka skilda ideologiska ståndpunkter.
- Hur positioneras Ryssland på Svenska Dagbladets respektive Dagens Nyheters ledarsidor i försvarsdebatten 09-01-13 – 09-01-31?
- Finns det skillnader i positioneringen mellan tidningarna?
Stipulativ definition: Med positionering avses dels hur en grupp förhåller sig till en annan, och dels omvänt hur en annan grupp sägs förhålla sig till den egna gruppen. Således handlar
uppsatsen om hur ledarskribenterna placerar sig i förhållande till Ryssland, samt hur de placerar Ryssland i förhållande till sig själva.
1.3 Avgränsningar
I det här avsnittet avgränsas uppsatsens fokus, såväl teoretiskt som empiriskt.
I uppsatsen analyseras ledarartiklar i Svenska Dagbladet (SvD) och Dagens Nyheter (DN) under tidsperioden 09-01-13 – 09-01-31. Ur SvD analyseras sex artiklar och ur DN två stycken. Urvalet motiveras och reflekteras över i avsnitt 5.1, urval och material.
Analys av text, kan innebära just det, textanalys, men kan även utvidgas till att innefatta analys av textens produktion och reception. I den här uppsatsen utgör enbart texterna föremål för analys, medan produktion och reception inte analyseras.
1.4 Uppsatsens disposition
Följande kapitel beskriver kortfattat debatten om det svenska försvaret, för att ge en bakgrund till ledarartiklarna. I kapitel tre redogörs för relevant tidigare forskning och behandlar
undersökningar som gjorts rörande ledarjournalistik och opinionsbildning i förhållande till ideologi. Det fjärde kapitlet beskriver uppsatsens teoretiska utgångspunkter, som är van Dijks sociokognitiva kritiska diskursanalys, härefter CDA (critical discourse analysis). Fokus ligger på van Dijks ideologibegrepp. I kapitel fem redogörs för de metodverktyg, främst ur van Dijks
sociokognitiva kritiska diskursanalys, som tillämpas i analysen i kapitel sex. Uppsatsens slutsatser redovisas i kapitel sju. I kapitel åtta sammanfattas uppsatsen.
När referenser görs till internetkällor anges i texten källans organisationsnamn samt ”hemsida”, exempelvis DN – hemsida. Fullständig internetadress anges i litteraturförteckning under ”otryckta källor”. Beträffande underrubriker så numreras dessa ner till tredje nivå. I de fall då underrubrik sätts i fjärde led förekommer ingen numrering och rubriken markeras i fetstil.
2. Bakgrund
Det här kapitlet beskriver bakgrunden till försvarsdebatten som empirin, dvs. ledarartiklarna handlar om. Därtill ges en kort beskrivning av Georgienkriget.
2.1 Debatten om det svenska försvarets framtid
Allians för Sverige övertar regeringsmakten i.o.m. segern i riksdagsvalet 2006. I juli 2007 aviserar finansminister Anders Borg nedskärningar i försvarsanslaget med uppemot fyra miljarder kronor (SVT - hemsida). Dåvarande försvarsminister Michael Odenberg tar strid mot förslaget, men statsminister Fredrik Reinfeldt backar upp finansministern och i september 2007 avgår Odenberg i protest (DN - hemsida). Till ny försvarsminister väljs Sten Tolgfors (DN - hemsida).
I slutet av september 2007 kommer budgetpropositionen där det framgår att anslaget föreslås bantas med 350 miljoner år 2008, 620 miljoner år 2009 och 980 miljoner år 2010
(Försvarsmakten - hemsida). Alliansen motiverar beslutet i sin vitbok Fler i arbete – första året
med alliansregeringen, där de skriver att försvaret skall rekonstrueras från invasions- till
insatsförsvar och att utlandsstyrkan skall dubbleras. Orsaken därtill är att hotbilden förändrats sedan kalla krigets slut (Allians för Sverige - hemsida).
Allt sedan finansminister Borg yppade planerna på nedskärningar i försvaret har frågan
debatterats i svenska medier. Men i och med femdagarskriget eller Georgienkriget i augusti 2008 hårdnar kritiken mot nedskärningarna. Säkerhetspolitiska kommentatorers resonemang publiceras allt oftare på dagstidningarnas opinionssidor. Under konferensen Folk och försvar i Sälen den 20 januari 2009 skapar Folkpartiets partiledare Jan Björklund såväl stor politisk som medial
uppståndelse med sitt tal. Björklund kräver, hänvisande till en rysk hotbild, ett rejält omtänkande inom försvarspolitiken.
(…) sanningen är att i de avseenden som bör ligga till grund för en säkerhetspolitisk bedömning så går det mycket i Ryssland sedan några år åt fel håll. Ryssland satsar stora resurser på en militär återupprustning, samhällssystemet blir alltmer auktoritärt, det är återigen på modet att hylla Stalin. Angreppet på Georgien måste bli en väckarklocka. (Folk och Försvar - hemsida)
Genom sitt tal går Björklund emot regeringens försvarspolitiska linje och reaktionerna i pressen är delade. En del anser att Björklund förstör för Alliansen genom att agera på eget bevåg
tvärtemot den överenskomna linjedragningen. Andra tycker att han bara fiskar röster för Folkpartiet. Men det finns även de som hyllar Björklund för att våga ta bladet från munnen och säga sanningen.
Björklund positionerar Ryssland som ett hot vilket Sverige bör ta i beaktande när man diskuterar försvaret. Hans beskrivning av Ryssland, medvetet formulerad eller inte, för tankarna till forna
Sovjetunionen. Hur positioneras Ryssland, och Björklund för den delen, på landets ledande dagstidningars ledarsidor?
2.2 Georgienkriget
Georgien blev självständigt från Sovjetunionen 1991, men har sedan dess haft problem med att hävda sin nya nationella gräns. Abchazien och Sydossetien har aldrig erkänt styret från Tbilisi, Georgiens huvudstad. I början av 1990-talet bröt ett blodigt krig ut i dessa utbrytarprovinser och omkring 1000 personer miste livet. I fredsavtalet med Georgien tillskrevs Abchazien och
Sydossetien autonomi, men varken Georgien eller utbrytarprovinserna har varit nöjda med uppgörelsen.
Abchazien och Sydossetien har sedan fredsavtalet haft egna regeringar och åtnjutit stöd från Moskva. Ryssland har även erbjudit medborgarna ryskt medborgarskap. När Georgienkriget bröt ut var meningarna om orsak och verkan, offer och förövare delade. Förloppsbeskrivningen här ger för handen de konkreta skeenden som förekom samt i vilken ordning dessa ägde rum (Sveriges Radio - hemsida).
Den fjärde augusti dödas sex separatister av Georgiskt bombanfall. På morgonen den åttonde augusti meddelar Rysslands premiärminister Vladimir Putin att Ryssland befinner sig i krig med Georgien och på förmiddagen intar Georgiska styrkor Sydossetiens huvudstad Tschinvali. Ryssland svarar med att attackera mål i Georgien från luften. Kriget pågår tills onsdagen den 13 augusti då parterna undertecknar ett avtal om vapenvila.
Omvärlden har delade meningar om skuldfördelningen i kriget. Både Ryssland och Georgien beskyller varandra för oproportionerligt våld och folkmord. I väst anser många att Rysslands motattack framhålls varit oproportionerlig i förhållande till Georgiens anfall (DN - hemsida).
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet redogör jag för relevant tidigare forskning inom mitt problemområde. Jag har främst använt mig av databaserna Communication & Mass Media Complete och Discourse & Society. Utifrån syftet att analysera dagstidningars ledarartiklar ur ett ideologikritiskt perspektiv har jag använt sökord som editorial, ideology, critical discourse analysis, nationalism och
opinion. Vad gäller studier om ideologi och nationalism inom ledarjournalistik är den tidigare
forskningen omfattande. Studier som anknyter till nationell identitet och nationalism undersöks i flera olika kontexter. Bland annat studeras hur minoriteter representeras på ledarplats, och hur detta sker utifrån ideologiska ståndpunkter. Noterbart är att ansatserna varierar. I flera studier tillämpas retorisk analys och argumentationsanalys. I enstaka fall används text- och
innehållsanalys. CDA är också en vanlig ansats för att studera ideologi och nationell identitet i förhållande till ledarjournalistik.
I den tidigare forskningen återfinns flera intressanta infallsvinklar på opinionsbildning genom ledarjournalistik. Jag nämner inledningsvis några av dessa i korta drag, för att sedan gå närmare in på de artiklar som ligger allra närmast uppsatsens fokus. Avslutningsvis positionerar jag min studie till den tidigare forskningen.
Verica Rupar analyserar ledarartiklar utifrån deras förmodade anspråk på att förmedla en sunt-förnuft-hållning till samhälleliga frågor. Med en CDA-ansats analyserar hon hur en journalistisk genres diskursiva praktik, nämligen rapportering av fakta i nyheter, påverkar en annan, yttrandet av åsikter på ledarplats (Rupar 2007:597). Resultatet visar att ledarredaktörer använder de fakta som konstaterats i nyhetsartiklarna, polariserar dessa för att simplifiera sakförhållandena och kan därmed demonstrera sin åsikt som sunt förnuft (Rupar 2007:599ff).
Christiane Eilders och Albrecht Lüter undersöker, genom innehållsanalys, hur ledande
dagstidningar konstruerar Tysklands roll i Kosovokriget. Deras resultat visar att enigheten är stor även om konservativa tidningar i högre grad än liberala konstruerade kriget som oundvikligt och nödvändigt för Tyskland. De liberala tidningarna framhöll mera frekvent de humanitära frågorna och vikten av en lösning på konflikten (Eilders & Lüter 2000:426).
3.1 Militarisering med språket som vapen
Scott Saft och Yumiko Ohara hypotetiserar i The media and the pursuit of militarism in Japan -
Newspaper editorials in the aftermath of 9/11 (2006), att den japanska regeringen använde
9/11-attentatet för att bryta sin lagstadgade pacifism och utöka sin militära potential. De undersöker sambandet mellan språkanvändning i medier och Japans militarisering,och menar att företaget lyckades med hjälp av just språkliga medel. Föremål för analys är ledarsidorna i landets fyra
ledande dagstidningar och dessa undersöks under en två veckors period, den 12 – 26 september 2001 (Saft & Ohara 2006:85f). Metoden som används i studien är CDA-betonad, och författarna nämner Hallidays systemfunktionella lingvistik och samband mellan språk och ideologi,
hegemoni och makt för att konkretisera sin ansats (Saft & Ohara 2006:82). Vidare tillämpar de CDA:s anspråk på tvärvetenskaplighet genom att lyfta in Altheides verktyg ”problem frame”, Lakoffs resonemang om metaforer samt Herman och Chomskys kritik mot mediernas tendens att underlåta presentation av alternativa handlingsmöjligheter (Saft & Ohara 2006:83).
Saft och Ohara menar att konstruerandet av 9/11 som ”utmaning” i majoriteten av ledarartiklarna bidrar till en stark opinion för militarisering. Utmaningsdiskursen är formulerad så att även Japan inkluderas som utmanad av terrordådet (Saft & Ohara 2006:86f). Ytterligare pro-militaristiska effekter erhålls genom negativa metaforiska skildringar av terroristerna och metaforer om en eventuell militariserings kostnadseffektivitet. Författarna lyfter även fram bestämningsord1 som förstärker eller försvagar yttranden, samt en grammatik som framhåller situationens brådskande natur2 (Saft & Ohara 2006:89f). Avslutningsvis understryker Saft och Ohara att förbehållsamma attityder till militarisering endast kommer fram genom indirekta talhandlingar.
3.2 En historiskt betingad nationell identitet?
Élisabeth Le undersöker i Collective memories and representations of national identity in
editorials - Obstacles to a renegotiation of intercultural relations (2006) ledarartiklar i Le Monde
och The New York Times. Studiens syfte är att avslöja i vilken utsträckning representationer av en annan nationell identitet kan vara påverkade av historien (Le 2006:708). Eller med författarens egna ord: “(…) in which measure did Western collective memories about the Soviet Union participate in the construction of the image of Russia almost a decade after the end of the Cold War?” (Le 2006:711)
Författaren konstruerar två frågeställningar:
1. “Which historical framework was used in Le Monde’s and The New York Times’ editorials to talk about Russia when Vladimir Putin came to power?”
2. “What does this tell us about the manner in which new events pertaining to Russia could be framed and interpreted in the future?” (Le 2006:709)
Studien baserar sig på samtliga ledarartiklar som publicerades i Le Monde och The New York Times från augusti 1999 till mars 2000, dvs. tiden då Vladimir Putin gjorde entré i internationell politik (Le 2006:711). Teoretiska begrepp som författaren använder sig av är Bells resonemang
1 Eng. modifiers. Grammatisk term. 2 Eng. grammar of urgency.
om nationell identitet, Halbwachs resonemang om att kollektiva minnen interagerar med individuella och Lang & Langs tankar om varför journalister åkallar det förgångna i sina texter (Le 2006:709). Le använder CDA och av de många verktyg denna metod tillhandahåller tillämpar författaren koherensanalys. Hon granskar alltså hur olika textenheter ges olika framträdande roll och kan på så vis peka på artiklarnas mest inflytelserika innehåll (Le 2006:711f). Hon skapar ett kodningsschema med fyra kategorier: värderande yttranden, instruktioner, varningar och objektiv bas för argumentationen.
Resultatet, för den första frågan, visar att två tredjedelar av de historiska kontextualiseringarna i bägge tidningarna baserar sig på en kalla kriget-kontext. Historiska anmärkningar används också i högre grad då Ryssland framställs negativt. Beträffande den andra frågan visar resultatet att Ryssland framställdes negativt i 53 procent av artiklarna i The New York Times och 39 procent i Le Monde. Ifall Ryssland kommer att framställas negativt i framtiden kan författaren bara
spekulera i. The New York Times hade dock en mera förhoppningsfull inställning till ”positiv” utveckling i Ryssland (Le 2006:722f).
I dessa två artiklar finns likheter med denna studie. Syftet i Safts och Oharas studie, dvs. att se hur opinion kan bildas med hjälp av språket, ligger nära denna uppsats syfte, dvs. hur man i media gör strategiska positioneringar i högaktuella debatter. I den japanska studien var dock regeringen drivande, medan det i den här uppsatsen är medierna själva som försöker skapa opinion. Således kan denna studie eventuellt säga mera om ledarjournalistiken som självständig aktör. Även resultatet, dvs. att medierna konstruerade en utmaningsdiskurs, från Safts och Oharas studie är intressant och det kan jämföras med denna studies resultat. Även Les studie är lik i.o.m. dess fokus på hur Ryssland representerats i ledarartiklar. Till skillnad från dessa studier fokuserar jag i denna studie mera på hur ledarskribenters diskursiva strategier kan medföra ideologiska positioneringar.
4. Teoretiska utgångspunkter
I det här kapitlet beskriver jag uppsatsens teoretiska utgångspunkter, vilka jag härleder från, främst, Teun A. van Dijks kritiska diskursanalys, härefter CDA (critical discourse analysis).
Kapitlet inleds med ett avsnitt om ledare som kommunikativ genre. I återstoden av kapitlet redogörs för den teoretiska delen av CDA. Denna redogörelse börjar med en kort genomgång av teoritraditionens rötter, dess grundläggande antaganden om samhällets maktrelationer och de olika inriktningarna inom CDA. Därefter går jag närmare in på van Dijks sociokognitiva CDA, och framför allt dennes ideologibegrepp, som utgör den här uppsatsens teoretiska grund. De egentliga, metodologiska, verktygen inom CDA beskrivs i metodkapitlet.
4.1 Ledare som kommunikativ genre
Ledarartiklar förväntas, allmänt taget, uttrycka åsikter (van Dijk 1998:21). Som regel är det endast på ledarplats, och på sportsidorna, som det är tillåtet att vara partisk (Hadenius
m.fl.:2008:314). Detta till skillnad från nyhetsrapportering, där kriterierna i stället är objektivitet och opartiskhet. Verica Rupar använder distinktionen kunskap kontra åsikt för att illustrera skillnaden mellan nyheter och ledare (Rupar 2007:595). Förutom åsikter menar hon att även utvärderingar är konstituerande för ledarartiklar (ibid.). I linje med Rupar definierar van Dijk åsikter som utvärderande övertygelser (van Dijk 1998:29).
En viktig aspekt av ledare som kommunikativ genre är tillgång till diskurs (van Dijk 1993:255). van Dijk beskriver denna tillgång som en social resurs på vilken makt och dominans baseras. Utan att fördjupa resonemanget och definiera makt och dominans kan tillgång till diskurs förstås som enskilda språkanvändares större eller mindre frihet att uttrycka sig i särskilda diskursiva genrer eller deras relativa frihet att delta i specifika kommunikativa händelser och kontexter (van Dijk 1993:256). Ledarskribenter besitter således en form av makt som betingas av deras tillgång till den enda genre inom press där det är berättigat att uttrycka åsikter och utvärdera händelser. De har tillgång till att uttrycka åsikter i den offentliga diskursen, och samtidigt indirekt tillgång till läsarnas sinnen.
Beroende på en tidnings politiska ställning varierar åsikternas ideologiskt rotade premisser (van Dijk 1998:21). I Sverige hade dagstidningar en stark partipolitisk koppling under merparten av förra seklet. Detta började förändras efter andra världskriget och efter mitten av 1980-talet fanns inte längre någon direkt koppling mellan tidningar och partier. Orsaken var att tidningarna utvecklades till mera självständiga aktörer. Men trots att den direkta kopplingen mellan tidning och parti upphört så företräder tidningar fortfarande skilda politiskt ideologiska linjer. 107 dagstidningar, eller 70 procent av dagstidningarna i Sverige, uppgav 2005 att de företräder en politiskt ideologisk linje på ledarplats (Hadenius m.fl.:2008:131ff, 252f).
SvD omnämner sig själva som ”(…) på ledarplats obunden moderat. På övriga sidor finns ingen politisk tendens” (SvD hemsida). DN:s egenhändiga beteckning lyder ”oberoende liberal” (DN -hemsida).
4.2 Kritisk diskursanalys - CDA
CDA är ett resultat av den forskning under 1900-talets senare hälft som kombinerade nya insikter om diskurs med makt- och dominansteori. Michel Foucault, Antonio Gramsci och Louis
Althusser är teoretiker som med sina verk bidragit till CDA:s uppkomst. Foucaults nydanande maktteori, som bryter med synen på makt som något en styrande elit påtvingar en passiv massa, är en viktig komponent inom CDA. Han menar att makten återfinns överallt i, dvs. genomsyrar, samhället. Individer reproducerar, och legitimerar därmed, samhällets befintliga maktrelationer genom sina handlingar. Maktrelationer skapas och återskapas alltså på mikronivå av de
dominerade individerna själva (Berglez & Olausson 2008:124).
Neo-marxistiska Gramsci och Althusser framhåller att maktrelationer inte enbart bör studeras utifrån ekonomiska och materiella perspektiv. De menar att även språket, kulturen och
meningskapandet, spelar roll i produktionen och reproduktionen av maktrelationer. Hegemonin, dvs. det faktum då de dominerades sinnen kan påverkas så att de accepterar dominans och agerar i enlighet med de dominerandes intressen av egen vilja (van Dijk 1993:255), upprätthålls, delvis, genom språket. Ernesto Laclaus och Chantal Mouffe drev Gramscis resonemang vidare
ytterligare och sammanvävde dessa med bl.a. Foucaults och Derridas poststrukturalistiska teorier om språk och samhälle. I och med det blev kopplingen diskurs och makt ännu tydligare (Berglez & Olausson 2008:124f).
CDA är en tvärvetenskaplig teori och metod vars syfte är att analysera språk och makt (Berglez & Olausson 2008:123, van Dijk 1988:15). CDA kombinerar lingvistiska, diskursanalytiska, psykologiska, sociologiska, politiska, psykoanalytiska m.fl. teorimodeller (van Dijk 1988:15, Wodak 1995:206). CDA är vidare en ideologikritisk teori och målet är inte enbart att bidra vetenskapligt, utan även att förändra en social och politisk verklighet (Berglez & Olausson 2008:133, van Dijk 1997:22f). Teorin är alltså normativ (van Dijk 1993:253). Inom CDA studeras relationen mellan diskursiva strukturer och maktstrukturer. Dels är fokus på vilka strukturer, strategier och andra egenskaper hos text och tal som spelar roll i produktion och reproduktion av samhälleliga strukturer som t.ex. maktförhållanden. (van Dijk 1993:250). Men omvänt kan den elementära frågan vara hur diskursens semantiska struktur styrs av
underliggande ideologier (van Dijk 1995:243). Centrala begrepp för CDA är diskurs, makt, hegemoni och ideologi (Berglez & Olausson 2008:132f).
Inom CDA finns olika inriktningar, till följd av de olika utvecklingsstegen inom teoritraditionen. Dels finns den sociolingvistiska grenen, som mynnar ur den kritiska lingvistiken som på 1970-talet införlivade sociala och politiska metoder i lingvistiken (Berglez & Olausson 2008:125). Här kan Gunther Kress’ och Theo van Leeuwens sociala semiotik nämnas. Inom social semiotik riktas fokus särskilt på bildens och det visuellas meningsbärande funktion i diskurs (Berglez &
Olausson 2008:126, Kress 1993:176f, Wodak 1995:207). Norman Fairclough är en annan teoretiker som utvecklat sin egen variant av CDA. Hans primära fokus är makt och institutionell diskurs och han betonar intertextualiteten, dvs. hur utsagor och texter är länkade till och beroende av varandra, mellan olika sociala praktikers former, t.ex. förhållandet mellan utbildningssystem och PR. Enligt Fairclough konstituerar språkanvändning sociala identiteter, sociala relationer samt kunskaps- och trossystem (Wodak 1995:208, Kroon 2000:170).
Den andra stora grenen, jämte den sociolingvistiska, är den sociokognitiva, där van Dijk är den störste företrädaren. Denna gren baserar sig delvis på psykologisk teori, närmare bestämt kognitiv psykologi. Men van Dijk vänder sig mot traditionell psykologi, där fokus ligger på individuell kognition, och studerar kognition som ett socialt fenomen, därav sociokognition (Berglez & Olausson 2008:126). Inom den sociokognitiva varianten av CDA analyseras sociokognitiva strukturer och praktiker, och hur dessa innefattar ideologiska föreställningar (Berglez & Olausson 2008:127).
I den här uppsatsen använder jag mig av van Dijks sociokognitiva CDA. Dess fokus på relationen mellan ideologi och text gagnar uppsatsens syfte, som är ideologiorienterat. van Dijks
konkretiserade ideologibegrepp och den teoretiskt fruktbara kopplingen mellan ideologi och diskursiva strukturer föranleder användningen av hans teori och metod. I uppsatsen tillämpas enbart van Dijks CDA, men teoribildningen är komplex och en fördjupning är nödvändig för att göra van Dijks specifika approach begriplig.
4.2.1 Diskurs
Diskurs framhålls genomgående som ett svårdefinierat och omtvistat begrepp (Berglez & Olausson 2008:133, van Dijk 1998:2, van Dijk 1997:1). Den mest elementära beskrivningen är emellertid att diskurs innebär språklig praktik, dvs. att tala eller skriva. Vidare skall dessa språkliga praktiker betraktas som sociala handlingar. Kännetecknande är också tanken att språkanvändning strukturerar verkligheten, utifrån en given position varur språket mynnar, t.ex. en institutionell position som politikens eller mediernas, en social position som en etnisk grupps eller en ideologisk position som nyliberalismens (Berglez & Olausson 2008:133). Diskurser bör även förstås i förhållande till de kontexter de uppträder i. Cook poängterar detta i ett citat om diskursanalys.
[I]t is not concerned with language alone. It also examines the context of communication: who is communicating with whom and why; in what kind of society and situation, through what medium; how different types of communication evolved, and their relationship to each other. (Cook 1992:1)
Kontexten utgörs av den sociala situation eller kommunikativa händelse som omger diskursen. Den specifika kontexten och dess karaktär kan påverka texten eller talet (van Dijk 1997:3). Med diskurs kan åsyftas hur språket brukas i specifika sammanhang, som t.ex. ett polisförhör eller en tv-intervju. Men diskurs kan också betyda föreställningar, så som konservatism eller rasism. En central aspekt för CDA är dock synen på diskurs som ideologi, dvs. hur diskurser
fungerar som legitimerande, normaliserande och gynnande vissa intressen, men inte andra (Berglez & Olausson 2008:133).
4.2.2 Ideologi
Ideologibegreppet har en lång genealogi sedan Destutt de Tracy myntade begreppet på 1800-talet (van Dijk 1995:244). Traditionellt förknippas ideologi med marxistisk analys av dominerande och dominerade klasser (Berglez & Olausson 2008:132). van Dijk kritiserar tidigare definitioner för att vara formulerade i ”vag filosofisk och sociologisk jargong” (van Dijk 1995:244).
Begreppets interna struktur eller dess relation till diskurs har sällan formulerats (ibid.). van Dijks perspektiv på ideologi är tvärvetenskapligt. Han definierar ideologi på följande sätt:
Ideologies are basic frameworks of social cognition, shared by members of social groups, constituted by relevant selections of sociocultural values, and organized by an ideological schema that
represents the self-definition of a group. Besides their social function of sustaining the interests of groups, ideologies have the cognitive function of organizing the social representations (attitudes, knowledge) of the group, and thus indirectly monitor the group-related social practices, and hence also the text and talk of its members. (van Dijk 1995:248)
Denna definition är relativt specifik och åskådliggör även van Dijks resonemang om hur det kausala sambandet mellan ideologi och diskurs ser ut. Men definitionen innehåller flera nya begrepp, som social kognition och ideologiskt schema, vilka behöver definieras innan innebörden klarnar. Med social kognition avser van Dijk socialt delade representationer angående
samhälleliga ordningar, grupper och relationer, liksom mentala funktioner som tolkning,
tänkande och argumentation, slutledning och inlärning (van Dijk 1993:257). Dessutom beskriver van Dijk i citatet att ideologi kan sammanlänkas med diskurs. Hur detta är möjligt, teoretiskt sett, återkommer jag till nedan. Även innebörden av ideologiskt schema framgår nedan.
Med detta citat i åtanke beskriver jag först sju grundläggande premisser som van Dijk gör beträffande ideologibegreppet. Därefter redogör jag för de viktigaste begreppen i van Dijks ideologiteoretiska ramverk. Avslutningsvis beskriver jag hur van Dijk menar att ideologi kan länkas till diskurs, teoretiskt sett.
Ideologibegreppets premisser hos van Dijk
I Basic concepts of ideology beskriver van Dijk sju antaganden om ideologier, givet sitt kritiskt diskursanalytiska perspektiv. För det första är ideologier kognitiva eftersom de involverar mentala objekt, så som idéer, tankar, trosföreställningar, bedömningar och värderingar. Ur en aspekt är ideologier alltså trossystem. Denna egenskap skall dock inte förstås som att ideologier är individuella kognitioner (van Dijk 1995:244). För det andra är ideologier sociala, eftersom ideologier relaterar till grupper, gruppositioner, gruppintressen och konflikter mellan grupper. Till skillnad från det marxistiska fokuset på dominerande ideologier poängterar van Dijk att även dominerade gruppers ideologier bör beaktas. Grupper ses i ett bredare perspektiv än
aktivistgrupper som anti-rasister och organisationer eller institutioner som polisen (van Dijk 1995:245). För det tredje är ideologier sociokognitiva. Med detta menar van Dijk att sociala trosföreställningar, som kunskap, opinioner och attityder utgör ett gränssnitt mellan det kognitiva och det sociala. Ideologier är socialt delade tolkningsramar som möjliggör för gruppmedlemmar att förstå och göra den sociala verkligheten och relationen till andra grupper begriplig (ibid.). Den fjärde aspekten van Dijk lyfter fram är att ideologier varken är sanna eller falska. Ideologier är endast mer eller mindre relevanta eller effektiva för en given grupp om de kan gagna gruppens intressen. För det femte kan ideologiers grad av komplexitet variera. Det är inte enbart politiska ståndpunkter som demokrati eller socialism som är uttryck för ideologi. van Dijk menar att ideologier skall ses som grundläggande axiom för en naiv, implicit social teori hos en grupp om dess självbild och position i samhället (van Dijk 1995:246) Han menar här att ideologier inte nödvändigtvis behöver vara väldiga komplex av idéer som i fallet demokrati. Ideologier kan även vara simpla, osammanhängande och delade av bara en liten grupp. En sjätte aspekt som van Dijk tar upp är att ideologiska manifestationer varierar beroende på kontexten. Individer kan t.ex. vara medlemmar i flera grupper, med olika ideologiska föreställningar. Vidare kan generella normer och lagar, så som normer och lagar beträffande diskriminering, påverka manifesterandet. Sammantaget kan sociala, sociokognitiva och personliga faktorer påverka uttryck för ideologi (van Dijk 1995:246f). Slutligen menar van Dijk att ideologier är generella och abstrakta. Ideologier är oberoende av situationen. Dock kan manifestationen av ideologin variera, vilket nämndes ovan. van Dijk menar att så är fallet då minoritetsrepresentanter kan urskilja rasistiska praktiker och dess underliggande rasistiska ideologi oberoende av kontext (van Dijk 1995:246).
Centrala begrepp i van Dijks ideologiteoretiska ramverk
Värderingar: Ideologier är sociokognitiva system som är utvärderande till sin essens. Exempel på
värderingar är jämlikhet eller rättvisa. Varje social grupp gör ett urval, utifrån gruppens
egenintresse, och tillskriver värderingarna en rangordning baserat på gruppens intressen och mål. Värderingarna förväntas utgöra de grundläggande utvärderande kriterierna för åsikterna som definierar ideologiska system (van Dijk 1995:248).
Ideologistrukturer: Ideologier är organiserade på olika sätt. Rasistiska och nationalistiska
ideologier kategoriserar t.ex. människor utifrån ett ingrupp-utgrupp- eller Vi och De-perspektiv. Den ideologiska representationen av den egna gruppen och dess relation till andra grupper kan definieras utifrån några grundläggande kategorier:
- Identitet/medlemskap: Vem ingår och vem ingår inte i gruppen? Vem ges och vem ges inte tillträde till gruppen?
- Uppdrag/aktivitet: Vad är karaktäristiska handlingar? Vad förväntas av gruppen? Vad är gruppens roll eller uppdrag?
- Normer/värderingar: Vilken/vilka normer och värderingar vägleder gruppen? Hur går gruppen till väga i sitt handlande?
- Position: Hur positionerar sig gruppen i relation till andra grupper?
- Resurser: Till vilka resurser har gruppen tillgång och till vilka resurser har gruppen inte tillgång? Resurser kan innebära materiella resurser, men även symboliska, som
medborgarskap, hemvist, status, mänskliga rättigheter, respekt, arbete, hälsa, inkomst, kunskap eller offentlig diskurs.
Dessa kategorier definierar tillsammans en grupps intressen (van Dijk 1995:248ff, van Dijk 1998:25).
Attityder: En basal sociokognitiv funktion hos ideologier är organiseringen av specifika kluster,
eller socialt delade åsikts-schemata beträffande sociala frågor. Dessa åsikts-schemata kallar van Dijk attityder (van Dijk 1995:251). Således förväntas attityder, kontrollerade av rasistisk
ideologi, vara specifikt inriktade på ”de andras” ras och etnicitet i olika sociala frågor som t.ex. arbete, utbildning osv. (ibid.). van Dijk poängterar att han inte gör någon distinktion mellan sociala och personliga attityder. Han skriver: ”(…) attitudes (…) are schematically organized
forms of evaluative social cognition, and hence social representations shared by the members of a group (ibid.).”
Kognitiva modeller – situationsmodeller och kontextmodeller
Modeller är, teoretiskt sett, den viktigaste komponenten i van Dijks CDA. För att det skall vara möjligt att länka ideologi och de sociala attityder ideologin kontrollerar med text och tal behövs ett kognitivt gränssnitt (van Dijk 1995:251). van Dijk menar att modeller är gränssnittet mellan sociala representationer, som ideologier, å ena sidan, och sociala praktiker och diskurs, å andra sidan (van Dijk 1998:27). Han skriver:
Ideologies organize specific group attitudes; these attitudes may be used in the formation of personal opinions as represented in models; and these personal opinions may finally be expressed in text and talk. This is the usual, indirect way of ideological expression. (ibid.)
Modeller är mentala representationer av personliga upplevelser av specifika handlingar, händelser eller situationer (van Dijk 1995:251). Till skillnad från sociala representationer är modeller personliga, subjektiva och kontextberoende (van Dijk 1998:27). De visar vad människor tycker och tänker om olika skeenden och är orsaken till att handlingar och händelser tolkas subjektivt (ibid.). Förutom kunskap om händelser representerar modeller även åsikter, dvs. de är
utvärderande (van Dijk 1995:252). Modeller utgör den mentala grunden för text och tal. Förutom att de är vad människor skriver om, så avgör de även hur människor konstruerar händelser i det förgångna, nutida eller framtida. De representerar såväl personliga erfarenheter som
Häri, menar van Dijk, kan ideologier länkas samman med diskurs. Planerandet, liksom
tolkningen, av en text, involverar konstruktion av en ny modell eller uppdatering av en befintlig modell i förhållande till en händelse. För att detta skall vara genomförbart behövs ett effektivt schema. Schemat kan bestå av kategorier som tid och plats, omständigheter, aktörer, handlingar osv. Dessa kategorier återfinns i satsers funktionella struktur, i form av kasus och satsordning (ibid.). Alltså, menar van Dijk, kan modellstrukturer läsas ur3 den semantiska meningsstrukturen, vilket resulterar i en länk mellan kunskap om en händelse och meningen av diskursen om en händelse. Kort sagt kontrollerar modeller innehållet, eller semantiken, i diskursen eftersom modeller representerar vad människor tycker och tänker om en given händelse.
Själva innehållet i en text innehåller dock enbart en del av den mentala modellen hos skribenten. Det är inte alltid nödvändigt eller lämpligt, för en skribent, att skriva exakt vad denne tycker. Omvänt behöver läsaren inte en exakt redogörelse för att, enligt sin egna mentala modell, skapa sig en bild av vad skribenten bakom en text menar, påstår och tycker (van Dijk 1998:28).
van Dijk urskiljer en annan typ av modeller gentemot de jag har diskuterat ovan, dvs. modeller som mentala representationer av personliga erfarenheter av specifika handlingar, händelser eller situationer (situation, event eller episodic models4). Den andra typen kallar van Dijk
kontextmodeller. Skillnaden är att med kontextmodeller avser van Dijk specifika modeller för de kommunikativa händelser som personer deltar i. En kontextmodell kännetecknas av en situations övergripande definition, t.ex. styrelsemöte, festtal, nyhetsintervju eller författande av ledarartikel. Vidare karakteriseras den av subjektiva föreställningar om deltagare och deras roller,
övergripande syften och mål, tid och plats osv. (van Dijk 1998:28). Situationsmodeller står för vad som kommuniceras, medan kontextmodeller representerar hur något kommuniceras, dvs. formella variationer i text och tal (ibid.). Dagstidningsläsning kan exemplifiera skillnaden. Läsaren konstruerar och uppdaterar tidigare modeller denne har beträffande tidningen, skribenterna och sig själv som läsare. Dessa modeller, dvs. kontextmodeller, handlar inte om själva innehållet i artiklarna, utan om kontexten de framträder i. van Dijk menar att
kontextmodeller är avgörande i både produktion och förståelse av diskurs (van Dijk 1995:253, van Dijk 1998:28). De spelar roll för kontrollering och förståelse av ordval och ordföljd, som kan vara en funktion hos den kommunikativa kontexten. Informationen, dvs. kunskap och åsikter, organiserade i kontextmodeller styr över hur situationsmodeller formuleras i diskursen.
Ideologi-modeller-diskurs
Liksom övriga gruppattityder påverkar ideologiska attityder konstruerandet eller uppdateringen av situations- och kontextmodeller. Modeller kan således, indirekt, vara ideologiska. Och, menar van Dijk, då modeller är den mentala grunden för diskurs så är det genom ideologiskt påverkade
3 van Dijk skriver ”model structures may be mapped onto semantic sentence structures.” “Läsas ur” är en fri
översättning.
4 van Dijk använder alla tre benämningar, men jag använder i fortsättningen situationsmodeller för mentala
modeller som ideologiska diskurser uppstår. En teori om mentala modeller länkar samman ideologier med diskurs (van Dijk 1995:255).
5. Material och metod
Efter att ha redogjort för den teoretiska basen för van Dijks sociokognitiva CDA övergår jag i detta kapitel till de handfasta metodologiska verktygen, med vilka ledarartiklarna kan undersökas konkret. Men först redogörs för uppsatsens material och urvalsförfarande.
5.1 Urval och material
I den här uppsatsen analyseras ledarartiklar ur SvD och DN. Jag väljer dessa eftersom de är två av Sveriges tre största dagstidningar. DN är störst och Göteborgsposten är näststörst före SvD (Tidningsutgivarna - hemsida) . Men SvD och DN väljs även för att de representerar två olika politiska ståndpunkter. SvD är, vilket nämnts, obunden moderat och DN är oberoende liberal. Valet av SvD motiveras även med att försvarsfrågan behandlades relativt flitigt i tidningen. Valet att analysera ledarartiklar kommer sig av uppsatsens fokus på opinioner. Beträffande urvalet av specifika artiklar så är det grundläggande kriteriet givetvis att de skall behandla försvarsfrågan. Vidare avgränsar jag urvalet till artiklar rörande försvarsfrågan som publicerats i januari 2009. Merparten av artiklarna publicerades under andra hälften av januari, vilket är tiden precis före, under och efter konferensen Folk och försvar, då Jan Björklund med sina uttalanden skapade delade meningar bland pressens ledarskribenter. I DN publicerades två ledarartiklar, 21 och 28
januari under denna tidsperiod. I SvD publicerades åtta ledarartiklar, alla mellan 13 och 31 januari 2009. Två artiklar, båda ur SvD, väljer jag dock att inte ta med i analysen. Den ena p.g.a. att den är väldigt kort och den andra eftersom den egentligen handlar om en helt annan fråga. Således består urvalet av två artiklar ur DN och sex artiklar ur SvD.
En CDA på åtta stycken artiklar kan verka vara i underkant. Men CDA är en ansats för att analysera text djupgående och analysens omfattning avgörs av hur många aspekter av diskursen som undersöks. Förtjänsten med CDA är också dess potential att undersöka texter djupgående. Därför vill jag hävda att åtta artiklar är ett lämpligt urval, då varje artikel analyseras utifrån flera olika aspekter, se analysschema nedan.
Vidare bör antalet artiklar från respektive dagstidning, sex från SvD och två från DN,
kommenteras. Det vore givetvis idealiskt ifall antalet var det samma för båda tidningarna. Det har dock varit min avsikt att avgränsa mig till en viss tidsperiod, och under denna tid publicerade DN bara två artiklar. Å ena sidan är det talande i sig för DN att de inte tillägnar frågan större vikt på ledarplats. Men å andra sidan bör det vägas in vid jämförelsen av tidningarna. DN:s positionering av Ryssland, liksom av sig själv, blir avhängig två artiklar, medan SvD:s positionering baseras på sex artiklar. Jämförelsen är dock inte uppsatsens primära fokus men detta är värt att notera.
5.1.1 Publiceringsdatum samt kodning
För att åskådligöra de artiklar som ingår i urvalet samt för att underlätta hänvisningen till dem i analysen anges här artiklarnas kodning, publiceringsdatum och rubrik.
DN1, onsdag 21 januari – Läge rädas ryssen? DN2, onsdag 28 januari – Dags att retirera SvD1, tisdag 13 januari – En björn som inte sover
SvD2, fredag 16 januari - Vad gör vi när Ryssland blivit macho? SvD3, lördag 17 januari – Ska vi göra Reinfeldt till Överbefälhavare? SvD4, tisdag 20 januari – Vi måste satsa på försvaret av Sverige SvD5, lördag 24 januari – Inget svar trots att ministern är hemma SvD6, lördag 31 januari – Inte en ÖB vill ha det här försvaret
5.2 Metod
I det här avsnittet redogör jag för den metodiska delen av CDA, dvs. de konkreta analytiska verktygen jag tillämpar på mitt material. Dessa verktyg integrerar jag sedan i ett analysschema. Analysschemat utgör riktlinjerna för analysens genomförande. Eftersom de teoretiska
Dijk. Till skillnad från en ren argumentationsanalys är CDA bättre för uppsatsens syfte eftersom fokus ligger på eventuella underliggande ideologier. Det finns många olika verktyg inom CDA och det är orimligt att använda sig av alla, samtidigt som det är bra att belysa diskursen ur olika perspektiv. Här tillämpas lexikala val, aktiv eller passiv beskrivning av aktörer samt
implikationer. Dessa är lämpliga eftersom de belyser aspekter som inte alltid uttrycks explicit i texten.
5.2.1 Kritisk diskursanalys – CDA
Det finns inget standardiserat tillvägagångssätt för CDA, än mindre för ideologisk analys av ledarartiklar (van Dijk 1998:61). En sak är dock given; det vetenskapliga problemet skall vara utgångspunkt för konstruktionen av analysmodell (Berglez & Olausson 2008:136). van Dijk föreslår att ideologisk analys av ledarartiklar inleds med en undersökning av diskursens kontext. Syftet med en sådan undersökning är att förstå skribentens ideologiska position. Min primära ambition med detta moment är dock inte att definiera skribenternas ideologiska position, utan syftet med detta moment är att skapa en plattform för resten av analysen. Momentet skall tjäna som en inledande och informativ redogörelse. Undersökning av den kommunikativa kontexten innefattar en definition av skribentens grupptillhörighet, syftet med den kommunikativa händelsen, dvs. författandet av ledarartikel, genre, avsedd(a) publik(er), tid samt medium (van Dijk 1998:61f).
Berglez föreslår i Kritisk diskursanalys (2000) ett analysschema som inleds med en redogörelse för rapporteringens huvudsakliga innehåll, dvs. vad artiklarna handlar om. I samband med denna inledande redogörelse bör även bilder och faktarutor i anslutning till artiklarna kartläggas
(Berglez och 2000:207). Detta analysschema är menat för analys av nyhetsrapportering, men en grundläggande redogörelse är även till godo för analys av ledarartiklar. Berglez andra punkt i analysschemat gäller artikelns tematiska struktur. En analys av den tematiska strukturen innebär att analytiskt registrera nyhetstextens hierarkiska karaktär. Vilken är den huvudsakliga händelsen och hur är den relaterad till mindre fokuserade, sekundära händelser? Temat för artikeln kan oftast härledas ur rubrik och ingress (Berglez 2008:208).
Rubriker, ingresser och sammanfattningar kallar van Dijk semantiska makrostrukturer. Ur rubriken och ingressen kan oftast en del eller samtliga makrosatser utläsas, vilka tillsammans utgör textens makrostruktur. Med makrosatser menar van Dijk den sammanfattande mening som kan härledas ur textens samtliga satser (van Dijk 1995:282). Temat uttrycker den viktigaste informationen i texten. Rubriksättningen och författandet av ingressen är inte godtycklig och den makrostrukturella definitionen av situationen kan vara uttryck för ideologiska ståndpunkter. Jag väljer att inte göra en explicit redogörelse gör det huvudsakliga innehållet eftersom jag anser att en analys av den tematiska strukturen i sig kan tjäna som en sådan redogörelse. Att göra bådadera resulterar lätt i repetition. Detta betyder att analysen av den tematiska strukturen även
får utgöra redogörelse för huvudsakligt innehåll. Det fruktbara med en inledande analys av den tematiska strukturen är att materialet, i bästa fall, kan kategoriseras i olika argumentationslinjer. Dessa två inledande moment är mera övergripande och syftet är att de skall ge en bra helhetsbild på makronivå. I de följande två momenten i analysschemat undersöks artiklarna mer detaljerat, på mikronivå.
Moment tre, som också är hämtat från van Dijks schema, är att söka efter positiva och negativa åsikter om Oss och Dem (ibid.). Hur polariseras de grupper som är involverade? Här kommer fokus, i linje med frågeställningen, att ligga på hur åsikter om Ryssland är formulerade, och därmed hur Ryssland positioneras. Enligt van Dijks förslag innefattar detta moment endast en redogörelse för textens explicita polariserande åsikter, vilket givetvis måste vara utgångspunkten. Men här vill jag specificera mitt tillvägagångssätt i detta moment. För det första måste
semantiska strukturer, liksom åsikterna förkroppsligade i dem, härledas ur textens ytstruktur. Med ytstruktur avses textens konkreta lexikala artiklar5, satser och bisatser, meningsstruktur, syntax, ordföljd, grafiska struktur osv. Det är inte rimligt att granska alla dimensioner i
ytstrukturen utan ett urval bland dessa är nödvändigt. Med tanke på syftet och frågorna kommer jag att söka efter positiva och negativa åsikter genom lexikala val, eller ordval. van Dijk beskriver lexikalisering som ”the major dimension” vid ideologikritisk analys (van Dijk 1995:259).
Typexemplet på ideologiskt påverkat lexikalt val är beteckningen terrorist framför frihetskämpe. Att kategorisera någon som terrorist i stället för frihetskämpe är inte bara en värderande
identifiering, utan ett ideologiskt beslut, beroende på skribentens eller talarens politiska position. En viktig aspekt vid analys av lexikala val är dock att skilja på faktiska och utvärderande eller attitydbaserade uttryck. ”Tjernobyl producerade farligt kärnavfall” är en faktisk utsaga, medan ”Kärnkraftsverk producerar farligt kärnavfall är en utvärderande utsaga (ibid.).”
Förutom lexikala val kommer jag även att undersöka satser, dels med avseende på hur aktörer beskrivs som aktiva eller passiva i förhållande till en händelse, och dels hur satserna modifieras genom modala uttryck. Exempel på modala uttryck är ”X var nödvändigt” eller ”det är troligt att X”, där ”nödvändigt” och ”troligt” är modala uttryck. Modala uttryck är intressanta eftersom de kan vara uttryck för partiskhet eller opartiskhet och därmed möjligtvis för ideologier. Viktigt att komma ihåg dock är att granskandet av aktiv kontra passiv beskrivning av aktörer och modala uttryck inte kan göras enbart på satsnivå medan textens semantiska makrostruktur negligeras. Texternas makromening spelar roll när modala uttrycks ideologiska betingning avgörs, liksom aktiv/passiv konstruktionen kan betyda olika saker beroende på hela textens mening
(van Dijk 1995:262). Det ideologikritiskt intressanta med aktiv eller passiv beskrivning av aktörer är att Vi tenderar att beskrivas som aktiva vid bra handlingar och De som aktiva vid dåliga handlingar. Omvänt är tendensen att passiv form används vid Deras bra handlingar och vid Våra dåliga (van Dijk 1998:33).
I det fjärde momentet, även det från van Dijks schema, redogörs för det förutfattade och implicita i texterna. (van Dijk 1998:45). Detta är ett viktigt moment, speciellt då fokus ligger på texters ideologiska betingelser. Ideologiska attityder är inte alltid explicita i texter och även till synes icke-utvärderande och icke-ideologiska faktabeskrivningar kan implicit ta ställning för eller emot Vi eller Dem. (van Dijk 1998:63). En implikation är, kortfattat, en logisk följd av en utsaga. Implikationer kan dels vara logiskt-semantiska sådana, som t.ex. att beteckningen ”ungkarl” implicit innebär att denne är ogift. Dels kan implikationer vara implikationer baserade på
empiriska fakta, som t.ex. ordalydelsen ”överkörd av tåget” som implicit säger att den överkörde dog. I dessa två exempel är det implicita budskapet relativt tydligt, men det finns även mindre uppenbara implikationer, så som anklagelser eller grundlösa påståenden, förslag, anspelningar eller hänsyftningar. Berglez beskriver implikationer på ett fruktbart sätt genom ”frånvarande information”. Det handlar om att undersöka vilken information som inte uttrycks explicit i texten men som läsaren ändå förväntas ”läsa in” i sammanhanget (Berglez 2000:208).
Enligt van Dijk kan en implikation ha en viktig ideologisk funktion ifall dess mening är härledd på basen av attityder och ideologier. Sålunda kan en ideologisk implikation t.ex. vara att lagen om barns rättigheter inte efterföljs, ifall texten hävdar att barn nekas skolgång eller utnyttjas (van Dijk 1995:269).
Semantisk förflyttning
I samband med de mikroorienterade momenten undersöks även förnekanden, eller
dementeranden6. van Dijk kallar detta semantisk förflyttning. van Dijk nämner tre olika varianter av förnekanden, nämligen uppenbart förnekande, uppenbart medgivande och uppenbar empati. Dessa semantiska förflyttningar konstrueras så att skribenten för konstaterar något, för att sedan kontra med ”men” och efter det vända sig mot sitt konstaterande. Ett exempel på en uppenbar förnekelse är ”Jag har inget emot svarta, men (…)”. Ett exempel på uppenbart medgivande är, ”Visst finns det intelligenta svarta studenter också, men (…)” Det inledande konstaterandets syfte är för skribenten att framställa sig som tolerant och det fungerar som en gard mot den negativa fortsättningen efter ”men” (van Dijk 1998:39).
5.2.2 Analysschema
1) Analys av kommunikativ kontext.
a) Definition av skribenternas grupptillhörighet. b) Medium, genre och avsedd(a) publik(er). c) Syftet med författandet av ledarartiklarna. 2) Analys av tematisk struktur.
a) Vad är artiklarnas huvudsakliga tema?
b) Vilka andra ämnen eller händelser beskrivs i artiklarna?
c) Hur är huvudtemat relaterat till övriga ämnen eller händelser? 3) Redogörelse för explicita åsikter och attityder om Ryssland.
a) Hur beskrivs Ryssland med avseende på lexikala val?
b) Hur beskrivs Ryssland med avseende på aktiva och passiva roller i satser, och hur påverkas beskrivningen av modala uttryck?
c) Vad säger det om skribenternas attityd till Ryssland och hur positionerar de sig i förhållande till Ryssland?
4) Redogörelse för implicita åsikter och attityder om Ryssland.
a) Hur beskrivs Ryssland med avseende på implikationer (frånvarande information)? b) Vad säger det om skribenternas attityd till Ryssland och hur positionerar de sig i
förhållande till Ryssland?
5.3 Metodproblem
Som jag var inne på i början av metodavsnittet är det orimligt att tillämpa alla metodverktyg som CDA, som metod, inbegriper. Därför är ett urval nödvändigt. De verktyg jag använt mig av har fungerat bra i förhållande till syftet. Dock skulle även koherensanalys kunnat belysa ytterligare aspekter. Detta är alltså på inget sätt en fullständig CDA. Vidare fokuseras diskursens mikroaspekter mera än makrostrukturen i analysen. En redogörelse för den tematiska strukturen utförs, men detta mer som ett inledande moment för att lägga en grund för de mikroorienterade momenten. Schematisk struktur berörs t.ex. inte. Därför kan en invändning mot resultatet vara att analysen fokuserat mest på detaljer i texten medan en makroorienterad analys kunde ha gett ytterligare insikter om DN:s respektive SvD:s diskurs.
En annan synpunkt på CDA, som är av vikt för resultatens validitet och reliabilitet är att en CDA-analys kan påverkas av subjektiva tolkningar. Implikationer kan t.ex. läsas olika ur samma text beroende på betraktaren och dennes förförståelse och personliga inställning till åsikterna i materialet. Detta bör beaktas i analysen. Samtidigt är CDA en metod som kräver
reflektioner kring t.ex. ordvals och implikationers betydelse. Det handlar således om en balansgång mellan den egentliga meningen bakom texten och spekulationer om meningen bakom texten. Alltför långtgående slutsatser om skribenternas attityder och bakomliggande motiv är att missbruka metoden.
5.3.1 Validitet och reliabilitet
Validitet är ett mått på i vilken utsträckning undersökningen verkligen undersöker det som avses. Validitet handlar med andra ord om undersökningens giltighet. Reliabilitet handlar om
undersökningens tillförlitlighet. Reliabilitet är ett mått på huruvida undersökningen genomförts på ett vetenskapligt korrektsätt (Bryman 2001:86ff, Ekström & Larsson 2000:12f). Uppsatsens syfte är att undersöka DN:s och SvD:s positionering av Ryssland. Utifrån detta undersöks, i enlighet med analysschemat vissa aspekter av DN:s respektive SvD:s artiklars beskaffenheter. I linje med syftet fokuseras på de avsnitt i artiklarna som beskriver Ryssland, explicit eller implicit. CDA är dock, som nämndes i avsnittet innan, en metod som innefattar en mängd olika
analysverktyg. En befogad invändning är huruvida resultatet hade varit det samma om andra verktyg, som t.ex. koherensanalys och analys av schematisk struktur, hade tillämpats på
materialet. Detta är en invändning som skulle ifrågasätta undersökningens reliabilitet. Däremot analyseras tidningarnas positionering av Ryssland utifrån ett rätt stort antal aspekter. I
undersökningen redogörs för tematisk struktur, på makronivå och utifrån såväl lexikala val, aktiv/passiv beskrivning av Ryssland i förhållande till en handling samt implikationer, på
mikronivå. Resultaten för varje givet moment överensstämmer med resultaten för andra moment och positioneringen är i stort sett den samma oavsett analysverktyg. Sålunda kan reliabiliteten rentav stärkas i.o.m. att DN:s och SvD:s positionering av Ryssland är den samma oavsett om ordval eller implikationer analyseras. Men ur reliabilitetssynpunkt hade det givetvis varit idealiskt att analysera tidningarnas diskurser med ännu fler metodverktyg.
Beträffande validitet bör en sak genast uppmärksammas. Uppsatsen syftar till att undersöka DN:s och SvD:s positionering av Ryssland, men för SvD är det enbart Claes Arvidsson som skriver artiklar. För DN är problemet att artiklarna enbart är två till antalet, en av Hanne Kjöller och en signerad ”DN”. Därmed bör det betänkas huruvida SvD kan tillskrivas ett sätt att positionera Ryssland utifrån sex artiklar skrivna av Arvidsson. Samma sak gäller DN, men i det fallet är det antalet artiklar som är stötestenen. Kan DN:s rysslandsdiskurs definieras på basen av två artiklar. För att avgöra om tidningarnas positionering av Ryssland överensstämmer med resultatet i den här uppsatsen borde tidningarnas diskurs på ledarplats analyseras i andra frågor än den rörande försvaret. Därtill borde flera olika skribenters artiklar analyseras.
I syftet avgränsas dock undersökningen till att inbegripa försvarsdebatten under tidsperioden 09-01-13 – 09-01-31. I och med detta stärks validiteten genom att uppsatsens syfte inte är att definiera SvD:s och DN:s positionering av Ryssland överlag, utan bara i ett specifikt fall, försvarsdebatten, och bara under en specifik tidsperiod, 09-01-13 – 09-01-31.
En annan aspekt som är relevant för bedömandet av undersökningens validitet är val av metod och utformning av analysschema. Frågan är om de metodverktyg som tillämpas ger svar på uppsatsens syfte. Vid utformandet av analysschema valdes sådana verktyg som enligt van Dijk är lämpade för en ideologikritisk analys av åsikter inom ledarjournalistik och debattartiklar.
metodverktyg, som t.ex. ” Hur beskrivs Ryssland med avseende på lexikala val?” Svarar de lexikala val, aktiv/passiv-konstruktioner och implikationer på hur SvD och DN positionerar Ryssland i försvarsdebatten 09-01-13 – 09-01-31? Svaret på den frågan är avhängigt hållbarheten av van Dijks CDA, ur såväl teoretisk som metodologisk synpunkt. Huruvida van Dijks CDA är hållbar kan dock inte avgöras här. Däremot är det bra ur validitetssynpunkt att såväl uppsatsens teoretiska utgångspunkter som de metodologiska verktygen baseras på van Dijk. Metoden är kompatibel med teorin och risken för att begrepp relateras till varandra på ett felaktigt sätt minskar i.o.m. att samma teoretiker står bakom både teori och metod.
6. Resultatredovisning och analys
I detta kapitel redovisas resultaten av analysen. Redovisningen sker tematiskt utifrån analysschemat.
6.1 Analys av kommunikativ kontext
I detta inledande moment redogörs för fakta av rent informativ karaktär.
6.1.1 Definition av skribenternas grupptillhörighet
SvD är obunden moderat på ledarplats. På SvD:s webbplats beskrivs tidningens särskilda ansvar som ”att värna den individuella yttrandefriheten mot ingrepp från stat eller partsintressen; tidningen ålägger sig en särskild vaksamhet mot totalitära idéströmningar och hot (SvD -
hemsida).” SvD:s politiske chefsredaktör, som är P J Anders Linder, skall självständigt utforma ledarsidans linje i politisk debatt (ibid.) Claes Arvidsson är skribent för SvD:s samtliga
ledarartiklar i urvalet.
DN är obunden liberal på ledarplats. Vidare heter det på DN:s webbplats att ”Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda (DN - hemsida).” Hanne Kjöller har skrivit den ena artikeln medan den andra är signerad ”DN”.
Enligt van Dijk kan medlemmar av en ledarredaktion givetvis även vara medlemmar av andra grupper (van Dijk 1995:246f). Huruvida övriga medlemskap påverkar diskursen lämnar jag dock därhän. I och med att skribenterna förväntas följa chefsredaktörens linjedragning så utgår jag från
att skribenternas grupptillhörighet kan definieras som tidningens angivna politiska ståndpunkt. Claes Arvidssons ideologiska position är således obunden moderat och Hanne Kjöllers obunden liberal.
6.1.2 Medium, genre och avsedd(a) publik(er)
Mediet är dagstidning och närmare bestämt Sveriges största respektive tredje största
dagstidningar. Genren är ledarartiklar. Detta innebär att skribenterna förväntas uttrycka åsikter i enlighet med ledarredaktionens och tidningens politiska linjedragning. Detta innebär även att skribenterna förväntas skapa opinion i linje med tidningens politiska egenintresse. Den avsedda publiken är Sveriges befolkning.
6.1.3 Syftet med författandet av ledarartiklarna
Ledarartiklarnas syfte är dels att uttrycka tidningens åsikt i försvarsfrågan, dels att bilda opinion utifrån tidningens åsikt i försvarsfrågan. Således förväntas SvD:s diskurs vara uttryck för en obunden moderat åsikt i försvarsfrågan, medan DN:s diskurs förväntas uttrycka en obunden liberal åsikt. Samtidigt kan andra aspekter påverka, så som SvD:s uttalade syfte att verka speciellt mot totala idéströmningar och hot.
6.2 Analys av tematisk struktur
DN1 Rubrik: Läge rädas ryssen?
Underrubrik: Säkerhetspolitik: Gamla hotbilder går sällan i repris.
Huvudämnet i Hanne Kjöllers ledarartikel är Jan Björklunds uttalande om det svenska försvaret. Bilden till artikeln visar Björklund vid talarpodiet och han och hans uttalanden är det som andra ämnen och händelser relateras till. Övriga ämnen som behandlas är Rysslands utveckling, Georgienkriget och svensk energipolitik. Kjöllers beskrivning av Björklund och hans uttalanden är, på det stora hela, negativ och ifrågasättande, vilket rubrik och underrubrik vittnar om. I Björklunds argumentation är Rysslands utveckling och kriget mellan Georgien och Ryssland anledning till att stärka försvaret. Kjöller ifrågasätter dock denna koppling mellan de två ämnena och tonar ner ”hotet”. Hon menar att Björklunds uttalanden är uttryck för en gammaldags syn på försvaret. Kjöller skriver t.ex. ”Det är klart att kriget i Georgien får säkerhetspolitiska
konsekvenser. Men är det lika klart att det får säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige (DN 21 jan)?” Däremot framhåller hon behovet av en bättre energipolitik i Sverige. Detta ämne relaterar hon till Björklund i positiv tappning, genom ”Därför har Jan Björklund något viktigt att
säga när han talar om den svenska energipolitiken (DN 21 jan).” Kjöller menar att energipolitiken är en viktigare fråga än det säkerhetspolitiska läget.
DN2 Rubrik: Dags att retirera
Ingress: En tredjedel av armén ska bort, nya regementsnedläggningar väntar.
Larmklockorna ringer. Så trasslig och osäker som försvarsfrågan blivit behövs en nystart.
Huvudtemat i artikeln är svensk försvarspolitik och vidare att försvarsfrågan blivit allt snårigare. I relation till huvudtemat beskrivs överbefälhavare (ÖB) Håkan Syréns förslag på försvar utifrån budgeten på 38 miljarder kronor, Sten Tolgfors reaktion på Georgienkriget och försvarets
internationella insatser. Alla sekundära händelser relateras till huvudtemat utifrån hur de bidragit till att göra försvarsdebatten mera förvirrande. Rapporteringen om ÖB:s förslag till försvar för regeringens budget, beskrivs som ”drastisk”. ”Från mer än en halv miljon soldater till 12 500 på tjugo år, en sådan uppgift får många att sätta frukostkaffet i halsen”, skriver DN. Vidare beskrivs Sten Tolgfors som ambivalent i artikeln. Efter Georgienkriget har Sten Tolgfors öppnat för ett insatsberett försvar på hemmaplan, men ändå vidhållit att internationella insatser fortsättningsvis ska prioriteras. Om Tolgfors linjedragning skrivs: ”Mest Afghanistan men också Östersjön om det bränner till, alltså.” Beträffande internationella insatser skriver DN att det nationella försvaret bör prioriteras framför internationella insatser. Georgienkriget nämns endast i en bisats och Rysslands utveckling berörs inte överhuvudtaget (DN 28 jan).
SvD1 Dårrad7: FÖRSVARET | Efter Georgien Rubrik: En björn som inte sover
Rubriken refererar till artikelns huvudtema, som dock inte är Ryssland, utan Björn von Sydow, och närmare bestämt hans uttalande att försvaret måste ”få ökad tonvikt”. von Sydows uttalande relateras till Georgienkriget genom: ”von Sydow menar att det är fel väg att reducera
förbandstyper som var avgörande i Georgienkriget (SvD 13 jan).” Georgienkriget används som argument för huvudtemat. För övrigt relateras von Sydows uttalande till Mona Sahlin och socialdemokraterna genom Arvidssons spekulation över hur stor politisk tyngd uttalandet
egentligen har. Han skriver: ”von Sydow vill öka försvarsanslaget, men det tror jag inte att Mona Sahlin vågar slåss för (ibid.).”
7 ”(…) skämtsam benämning på förklarande eller förstärkande rubrikrad placerad ovanför en huvudrubrik, ofta i
