Relationella aspekter

Det finns ett antal aspekter som är betydelsefulla i mötet med barn för att få en god relation som kan underlätta processen genom placeringen och främja barnets delaktighet. Ansvaret för den goda relationen är socialtjänstens och det är deras förhållningssätt som sätter tonen i hur denna relation ska utvecklas. I denna del lyfts bemötande och lyhördhet fram som aspekter som visat sig vara betydelsefulla i arbetet med ökad delaktighet för placerade barn.

3.2.1. Bemötande

Det finns flera aspekter som barnen lyfter fram i de analyserade samtalen kring bemötande och vad de ser som betydelsefullt för ett gott bemötande och hur detta kan uttryckas. Det centrala för dessa aspekter handlar som vi ser det om förtroende. För att barnet ska känna delaktighet är det viktigt att skapa ett förtroende mellan den vuxne och barnet. Detta förtroende menar barnen kan skapas på flera sätt. Ett handlar om att få vara delaktig i planeringen, ett annat sätt är att socialsekreteraren ser till att barnet verkligen förstår vad som sägs och vad som ska hända.

Detta förutsätter givetvis att barnet bjuds in i planeringen, samt att samtalen och informationen sker på ett sådant sätt så att det är möjligt för barnet att förstå. Det är socialtjänsten som är ansvarig för att detta sker på ett sätt som är begripligt för barnet. När det blir tydligt för barnet

att socialsekreteraren tar detta ansvar finns det en bra grund för att ett förtroende ska kunna utvecklas på ett bra sätt.

Socialsekreteraren måste således förvissa sig om att det som blivit sagt är begripligt för barnet.

Ett sätt detta kan ske genom är att socialsekreteraren ber barnet återkoppla kring vad de har pratat om så att det ur detta finns en gemensam förståelse av vad som blivit sagt och hur processen kommer att se ut. Det har visat sig att ett sådant förhållningssätt kan leda till att barnet känner sig förväntansfull inför placeringen istället för misstro och oro som barn ibland annars kan känna.

Ett annan betydelsefull aspekt för att skapa förtroende mellan barn och vuxen är att visa tilltro till barnet. Som vuxen handlar det om att visa respekt för det barnet säger, tycker eller frågar om. Det vill säga, att respektera och ta vara på den kunskap och de erfarenheter som barnet lyfter fram och se detta som lika viktigt som den kunskap och erfarenheter som socialsekreteraren har. Att barnet vågar fråga om det hen inte förstår kan tolkas som att barnet känner tillit och förtroende till den vuxne. På detta sätt blir det tydligt hur viktigt det är med lyhördhet för att barnet ska känna sig delaktig, vilket för oss över till nästa tema.

3.2.2. Lyhördhet

I materialet framkommer det att de flesta barnen tycker att socialtjänsten lyssnar på dem, i all fall när det gäller större problem. Barnen är också tydliga med att de märker om socialsekreteraren lyssnar eller inte. Flera av barnen anger att de upplever att socialsekreteraren lyssnar när denne skriver anteckningar under mötena. Ett annat sätt som visar på socialtjänstens lyhördhet menar barnen är, när det sker en förändring i en situation, d.v.s. att det man pratar/pratat om omsätts i handling.

I intervjuerna framkommer olika tips på hur socialtjänsten kan bli mer lyhörda för barnen. Ett sådant tips är att det är viktigt att tänka på att en del barn kan behöva betänketid innan de kan lämna ett svar eller ha en åsikt om något. Som vi förstår det, handlar det om att inte tolka barnens tystnad som ointresse bara för att de inte svarar, och inte heller pressa dem att säga eller göra något de inte vill bara för att de inte fått tillräcklig tid för eftertanke eller reflektion.

Ett annat förslag på hur lyhördheten kan ökas handlar om barnens önskemål om att socialsekreteraren ska lyssna på deras berättelse även om det inte alltid går att förändra situationen utifrån barnets önskemål eller ge de svar barnet önskar. Barnen menar att det känns bra för dem att få uttrycka sin åsikt även om de inte alltid kan få som de vill. Det behöver inte vara så stora och omvälvande saker som barnet vill eller har önskemål om. Det kan röra sig om barnets önskemål vid exempelvis umgängesplanering, hur ofta umgänge ska ske eller vem som ska köra barnet vid umgänget. Det kan också handla om att bli tillfrågad om barnet vill bo i det tilltänkta familjehemmet eller inte och får lämna synpunkter på det. Även om barnet egentligen vet att det inte finns så många valmöjligheter så upplever barnet ändå sig lyssnad på om någon verkligen är intresserad av dennes åsikter och tankar och visar respekt för det och kan motivera det beslut som till sist fattas.

Utifrån ovanstående resultat infinner sig ytterligare ett antal idéer och reflektioner på hur socialtjänsten kan öka förutsättningarna för att barnet ska uppleva sig lyssnad på. Det kan ske genom att ha enskilda samtal med barnet så denne känner sig fri att berätta om olika saker som hen kanske inte kan göra tillsammans med familjehemmet eller den biologiska familjen. Det

kan också vara att regelbundet under placering ställa frågan om barnet trivs i familjehemmet, men också lyssna till svaret och ta till sig de åsikter barnet lyfter fram. Det räcker sällan med att bara lyssna, barnet behöver också se att det sker något, att det man pratat om omsätts i handling. Antingen att barnet får ett välgrundat argument för varför socialtjänsten inte kan möta upp de önskemål om förändring som barnet har, alternativt att det i socialtjänstens fortsatta arbete blir tydligt att deras agerande har påverkats av de åsikter och önskemål som barnet har lyft fram.

Ytterligare en aspekt som framkommer i materialet som handlar om lyhördhet berör de strategier barn kan använda för att bli lyssnade på. En sådan strategi kan vara att missköta sig för att uppnå en förändring, en annan kan vara att agera med ilska för att göra omgivningen uppmärksam och in-lyssnande på vad barnet vill lyfta fram. Det kan också uttryckas genom att barnet missköter skolan, för att på så sätt visa att barnet inte får det stöd denne behöver i skolan.

Strategier är att betrakta som ett hanteringssätt, något som vi alla använder för att få vår vardag att fungera. Betydelsefullt i detta sammanhang är att medvetandegöra dessa strategier och inte tolka dessa som negativa beteenden, tecken på sjukdom, funktionshinder utan istället se dem som en styrka att ta vara på. Att vara lyhörd och utforska vad ligger bakom olika beteenden är en förutsättning för att förstå och kunna hjälpa barnet. Utifrån en tanke om att barnets agerande kan vara en mer eller mindre medveten strategi för att hantera en situation kan det ge en bättre relation och förutsättningar för att förstå vad som ligger bakom barnets agerande. Detta kan förhoppningsvis skapa en bättre relation som i sin tur ger en placerings-process med ökad delaktighet och förståelse och minskad risk för konflikter. Som vuxen person är det exempelvis viktigt att välja sina strider och inte gå in i varje möjlig situation med konflikt som följd. Det handlar vidare om att ta sig tid att lyssna och prata med barnet även om denne visar motstånd.

Delaktighet, och då reell delaktighet där barnen känner sig räknade med och lyssnade på är av stor betydelse för att en placering ska kunna bli så bra som möjligt. För socialsekreterarna är det viktigt att reflektera över vad just det barnet behöver för att känna sig lyssnad på och verkligen ska vilja uttrycka sin mening. Det finns inte en enkel lösning på hur detta ska ske, det går inte att enbart styra med manualer och metoder även om det kan vara ett bra verktyg.

Eftersom förhållningssätt och bemötande är så viktiga aspekter så behöver dessa frågor regelbundet reflekteras och diskuteras i arbetsgruppen, för att i så hög utsträckning som möjligt säkra upp att barnen känner sig lyssnade på och kunna vara delaktiga.

3.2.3. Relationsstöd

Utöver relationen mellan socialsekreterare och barn så har socialtjänsten att jobba med och verka för goda relationer mellan barnet och andra aktörer. I materialet framkommer hur viktigt det är för barnet att ha trygga vuxna i sin närhet. De relationer som barnen kan behöva stöd med som lyfts fram i de samtal som analyserats är; familjehemmet, den biologiska familjen samt skolan.

Flera av barnen lyfter fram att det är viktigt att ha en bra relation med familjehemmet. För en del barn är tydliga regler i familjehemmet viktigt, men om relationen är bra menar de intervjuade barnen att reglerna inte blir så viktiga. I de genomförda DUS-samtalen är det tydligt att flera barn tycker det är viktigt att kunna uttrycka sina synpunkter och åsikter i familjehemmet. Det kan handla om t.ex. vardagliga saker eller tankar inför möten med

socialtjänsten. Resultatet visar också att barnen lyssnar på sina familjehemsföräldrar i vardagssituationer. Det visar sig också att relationen till familjehemmet kan vara viktig även efter det att placeringen har avslutats. För socialtjänsten så är det också viktigt att tänka på att familjehemmet är en viktig länk mellan barnet och socialtjänsten. Barnen påtalar att det är viktigt för dem att känna sig rättvist behandlade. Detta är en del i det bemötande som kan skapa goda relationer. I sin tur ger goda relationer mellan barnet och de vuxna i barnets närhet en trygghet vilket förhoppningsvis ökar barnets välmående. Ett respektfullt bemötande från vuxna kan också skapa förutsättningar för beteendeförändring hos barnet, något som i vissa fall är ett mål med placeringen.

I vissa ärenden kan det bli problematiskt med relationen mellan barn, biologiska familjen och socialtjänsten. Det finns situationer beskrivna där föräldrarna kan göra en markering gentemot socialtjänsten för att dessa placerar deras barn. Det kan yttra sig genom att föräldrarna inte låter sina barn ta med något hemifrån till familjehemmet/HVB. På så sätt blir det barnet som straffas även om det är socialtjänsten som är måltavlan för föräldrarnas irritation. En viktig reflektion i relation till detta resultat är att socialtjänsten ska ha ett barnperspektiv, men samtidigt borga för att en god relation med föräldrarna kan utvecklas och att barnet ska kunna komma tillbaka till sin familj. Det gäller då att diskutera hur en ska prata med barnet om detta utan att spela ut föräldern och prata illa om den/dem. Ett praktiskt konkret tips kan vara att skriva en lista tillsammans med barnet på vad denne vill ha med sig när föräldern ändrat sig och låter barnet hämta något hemma. I relation till föräldrarna är det av stor vikt att hålla frågan aktiv kring detta i den mån föräldrarna ändra sig, i det här fallet, angående barnets möjlighet att ta med sig något av sina egna saker hemifrån till familjehemmet/HVB. Ett annat resultat som, som tidigare diskuterats, är att vissa barn inte vill träffa sina biologiska föräldrar och syskon, men känner att socialtjänsten bestämmer att de ska detta.

En analys av ovanstående resultat kring relation mellan barnet och socialtjänst, biologiska familjen och familjehemmet är att vi rör oss i mycket komplexa samspel och även öppna konflikter. Barnen kan komma från miljöer där det saknas goda relationer, respekt och gott bemötande. Det socialsekreterarna då kan jobba med är att vara en förebild i relationer. Det kan vara vid exv. möten och samtal där barnet ser hur socialsekreteraren dels agerar gentemot barnet men också mot andra. Det kan handla om att låta barnet komma till tals, vända sig till barnet och fråga och förklara, men det handlar också om hur socialsekreteraren bemöter ev. konflikter och försvar i mötet med föräldrar eller familjehem. Det handlar som vi ser det om parallella processer, d.v.s. hur socialsekreteraren bemöter och hanterar olika situationer ger effekter på hur exv. barnet kommer att bemöta och hantera olika situationer. På så sätt kan socialtjänsten bli en form av ställföreträdande förebild då andra runt barnet inte kan leva upp till det av olika skäl, det kan vara familjehemmet, föräldrar eller andra. Det kan handla om att planera bra, skapa goda möten, vara ett ställföreträdande hopp, visa att det är möjligt med förändring även om ingen annan tror det för tillfället.

Att det finns så många aktörer runt ett barns placering får konsekvenser för barnet och det sociala arbetet. Det gäller att det hos socialtjänsten, (men också hos övriga) finns kännedom om och förståelse för dessa aktörer, deras roller och uppdrag. Socialtjänsten ska skapa förutsättningar för en god relation mellan barn, familjehem och den biologiska familjen. Ett sätt skulle kunna vara att socialtjänsten stödjer och handleder såväl familjehem som den biologiska familjen (med barnets bästa för ögonen) mer fokuserat på relationer och relationsskapande.

Detta kan ligga till grund för god trivsel för barnet och god trivsel (tillsammans med tillit) skapar i sig förutsättningar för barnen att ta upp även svåra saker.

Om vi så övergår till skolan som aktör så framkommer det i resultatet att många (9 stycken av 17 samtal) placerade barn vill vara med och bestämma vad skolan ska veta om deras bakgrund och orsak till placering. Detta gäller inte enbart i skolsituationen, utan barn vill kunna påverka även i andra sammanhang vad som ska informeras om. De vill inte främst identifieras som placerade barn utan vill vara en i mängden. Samtidigt är det vanligt att placerade barn kan behöva extra stöd i skolan, vilket då förutsätter att skolan har kunskap om barnets situation och behov. Det innebär att socialtjänsten måste balansera upp och reflektera kring vilken information som måste ges till skolan utan att för den skull kränka barnets behov av integritet.

Vår upplevelse är att vi som socialsekreterare ofta tror att det bästa för barnet är att lärare och annan skolpersonal behöver veta en hel del om barnet för att kunna möta det på bästa sätt. Här behöver var och en inom socialtjänsten bli bättre på att fråga barnet vad som ska berättas och inte och diskutera med barnet vad skolan kan behöva veta för att barnet ska få rätt stöd. Om inte information om barnets bakgrund är nödvändig för att klara skolan, både ämnen och kamratrelationer, ska den inte lämnas.