Relationer

Detta tema kommer att behandla pedagogernas synsätt samt elevgruppernas dynamik och hur detta kan ha en påverkan för eleverna. Temat kommer även att beröra ämnet öppenhet och dess fördelar samt nackdelar. Därav så har huvudtemat delats in i tre underteman, Pedagogens förhållningssätt, Gruppens dynamik och

Öppenhet.

6.4.1 Pedagogens förhållningssätt

Under flertalet av intervjuerna framkom det att pedagogens förhållningssätt till ämnesområdet samt deras sinnesstämning var relevanta faktorer för att eleverna skulle få sina behov tillgodosedda samt för att sex- och

samlevnadsundervisningen skulle kunna hålla en bra kvalitet.

Man får ha klänning på sig om man vill det [som kille], och det är viktigt också att man pratar om det, om det känns konstigt för en om man kommer ut med det. Att man inte ska gå och bära på någonting som man kanske tycker känns fel fast att det inte är det. (Pedagog 3)

Pedagogernas exempel på hur hen bör vara för att kunna utföra en sex- och samlevnadsundervisning av bra kvalitet beskrevs bland annat som att det var viktigt att vara flexibel för att kunna anpassa sig efter elevernas varierande behov och förutsättningar samt att ha ett positivt förhållningssätt för att eleverna ska kunna ta efter den inställningen. Dessutom beskrevs det som viktigt att också vara lyhörd för att kunna uppfatta och ta in elevernas varierande behov, känslor och uttryck.

Ovanstående citat exemplifierar det som Eriksson och Markström (2000) belyser i Deweys förhållningssätt som utgår från att pedagogerna har en särskilt betydande roll i elevens utveckling och lärande. I exemplet går det att tolka att pedagogens sätt att hantera och bemöta elevens känslor spelar en betydande roll för elevens egna känsloliv och förtroende för pedagogen. Förtroendet och relationen till pedagogen kan påverka undervisningen för eleven och påverkar då samtidigt vilka erfarenheter eleven får med sig från undervisningen. Att eleverna ska kunna prata öppet om sina känslor utan att skämmas, oroa sig eller tro att det är fel är ett starkt återkommande tema hos alla de intervjuade pedagoger.

Vi pratar väldigt mycket om det [sexuella identiteter], att det... och det glömmer man bort också själv när man säger ja, att man pratar om det att man blir kär till exempel. Hur känns det att vara kär? När du blir kär i någon tjej kanske man säger till en kille, eller när du blir kär i en kille. Man kommer på sig själv att just det för det kan ju mycket väl hända, kan det liksom […] (Pedagog 2)

Enligt Deweys teori kan eleven försöka att ta efter vad pedagogen gör och utstrålar och agerar då utifrån det hen tror att pedagogen vill se (Eriksson & Markström, 2000). Detta tyder på att pedagogernas inställningar, attityder och hur

dessa uppfattas av eleven kan ha en påverkan för bland annat elevens sexuella- och sociala utveckling. Om pedagogen glömmer bort att inkludera alla individer i sättet hen uttrycker sig, exempelvis som det framkommer i ovanstående citat, kan detta påverka eleverna negativt. I citatet lyfts det ett exempel på hur heteronormen ibland kan ta överhanden och att det därav glöms bort att inkludera alla individer, oavsett sexuell läggning, personlighet eller intressen. Pedagogen menar att hen ibland kommer på att det sättet hen uttryckte sig på kunde uppfattas som

exkluderande och väljer då att ändra sin formulering eller lägga till andra möjliga relationer för att kunna inkludera fler. Det kan däremot tänkas att det hos de olika pedagogerna även händer att de inte kommer på sig själva i stunden och att det därmed har skapats ett exkluderande uttryck. Enligt Erikssons och Markströms (2000) tolkning av Dewey kan detta bland annat påverka hur eleverna ser på olika typer av relationer trots att det tas upp under undervisningen så kan det tänkas att det kan upplevas som att heterosexualitet är mer vanligt förekommande och därmed mer accepterat då det av pedagogen oftast anges exempel utifrån en heterosexuell relation. Detta kan i sin tur påverka hur eleverna själva uttrycker sig och huruvida de väljer att vara öppna med sin egen sexualitet, intressen med mera men även hur öppna de är mot andra de möter. Även WHO (2010) och Lukkerz (2014) redogör för att olika förhållningssätt och värderingar kan ha en negativ påverkan för individens utveckling, som bland annat innefattar sexualitet och sexuella hälsa. Detta kan vidare kopplas till andra typer av normer och föreställningar som både medvetet och omedvetet uttrycks av pedagogen i undervisningen såsom exempelvis i vilka sammanhang sexuellt umgänge hör till, vem som ska ha sex och med vem det är okej att ha sexuellt umgänge med, vad sexuell hälsa är etc.

6.4.2 Gruppens dynamik

Alla pedagogerna tog under intervjuerna upp olika delar som kan kopplas till gruppen och dess dynamik. En av pedagogerna beskrev att undervisningen fungerade bättre om eleverna kunde känna sig trygga med att vara öppna kring sina funderingar och åsikter inom gruppen:

Men sen beror det ju på den elevgruppen man har och hur mycket verbala de är och hur mycket de tänker och vågar prata om. Och i den här gruppen så har vi en elev som är jättesnackig och hade inte den eleven funnits med så hade det sett helt annorlunda ut så. Så att det är beroende på elevgruppen och hur … vilka relationer de har, hur gruppen mår och någon säger någonting och hur mycket vidare man kan tänka en tanke och släppa på känslor och sådär. Det är en jättefin grupp och som jobbar jättemycket med relationer över huvud taget och så... det hör till att man får till det här i klassen. (Pedagog

1)

En del av pedagogerna menade att förhållandet och förfarandet i elevgrupperna kunde variera beroende på gruppernas sammansättning. Samtidigt var alla pedagogerna överens om att i en bra fungerande grupp kunde eleverna prata om det mesta i öppna diskussioner, våga lyfta sina funderingar samt be om det stöd och hjälp som eleven kunde vara i behov av. De olika personligheterna hos

eleverna kunde i vissa fall vara underlättande för stämningen i klassrummet. I exemplet ovan framkommer det att en av eleverna, på grund av sin extroverta personlighet, lyfter och öppnar upp konversationer som andra elever i klassen kanske inte hade vågat. Pedagogernas åsikter kring gruppen och dess dynamik som en central del för sex- och samlevnadsundervisningen är i enlighet med Gougeon (2009) samt Deweys (1999) åsikter kring det sociala sammanhanget och delaktigheten som en viktig del av elevernas utveckling.

En del av pedagogerna menade att förhållandet och förfarandet i elevgrupperna kunde variera beroende på gruppernas sammansättning. Samtidigt var alla pedagogerna överens om att i en bra fungerande grupp kunde eleverna prata om det mesta i öppna diskussioner, våga lyfta sina funderingar samt be om det stöd och hjälp som eleven kunde vara i behov av. De olika personligheterna hos eleverna kunde i vissa fall vara underlättande för stämningen i klassrummet. I exemplet ovan framkommer det att en av eleverna, på grund av sin extroverta personlighet, lyfter och öppnar upp konversationer som andra elever i klassen kanske inte hade vågat. Pedagogernas åsikter kring gruppen och dess dynamik som en central del för sex- och samlevnadsundervisningen är i enlighet med Gougeon (2009) samt Deweys (1999) åsikter kring det sociala sammanhanget och delaktigheten som en viktig del för elevernas utveckling.

Vidare så tog pedagogerna också under intervjuerna upp att de diskuterar en del kring det sociala samspelet, såsom hur eleverna bör behandla sina klasskamrater och vänner samt att det finns situationer och företeelser som eleverna ibland får ha överseende med. En pedagog beskriver:

Ska de våga säga det ”Nej, det vet jag inte vad det är.” Det är... det kan bli knepigt. Men då måste gruppen vara så schyssta att de inte: ”Va, vet du inte vad det är?” som händer där ute också i

grundskolan och så... men här blir det ju så… stämningar. Jag tror också att det är det som gör att det som ämne överhuvudtaget i grundskolan [upplevs svårt och jobbigt], som mest känt, liksom... så är ju det här det svåra också ju. Vi vill ju pratat om det, men i vissa grupper så vill man inte för man vet inte vad man utsätter eleverna för. (Pedagog 1)

Ett tydligt exempel på vikten av gruppens respekt för varandras känslor lyfts bland annat av en av pedagogerna genom nedanstående citat:

Vi har en bra grupp, jaa.. Men i en bra grupp, som vår, så ska eleverna kunna vara sig själva och trygga, ehrm, men asså ha hänsyn till varandra, alla är olika personligheter. […] att kunna vara öppen i samtalen, asså både mellan eleverna men mellan eleverna och pedagogerna också. Typ så. (Pedagog 6)

Båda ovanstående citat från de intervjuade pedagogerna visar på att pedagogerna ville att eleverna skulle kunna känna sig trygga i gruppen och delaktiga i

undervisningen. Vidare så menade pedagogerna på att de ansåg att detta har en betydande roll för att eleven ska kunna utvecklas och inhämta nya kunskaper på ett kvalitativt sätt. Eriksson och Markström (2000) beskriver utifrån Deweys teori

hur individer utvecklas i samspel med sin omgivning vilket även belysts av Gougeon (2009). I framförallt Erikssons och Markströms (2002) tolkning av Deweys teori krävs det att elevens egna tankar och känslor får utrymme att framföras och diskuteras. För att eleverna ska vilja och våga framföra dessa krävs det inte enbart ett accepterande och uppmuntrande av pedagogen, utan även av klasskamraterna, vilket framkommer i citaten ovan. Majoriteten av pedagogerna lyfte upp exempel kring hur känslan av sammanhållning i gruppen kan påverka både undervisningsmiljön samt elevernas förutsättningar att kunna utvecklas i sin sexualitet. Pedagogernas uppfattning kring delaktighet som en viktig del av elevernas utveckling kan bekräftas genom deras arbete för att skapa en så uppmuntrande och tillåtande miljö som möjligt. Utifrån detta undertema så

framgår det tydligt att majoriteten av pedagogerna är av den gemensamma åsikten att gruppen och dess dynamik är väldigt relevant för både undervisningen och elevernas utveckling.

6.4.3 Öppenhet

Något som de intervjuade pedagogerna ansåg vara både en fördel och en nackdel var den öppenhet som förekommer hos majoriteten av eleverna i grundsärskolan och hur den öppenheten känslomässigt kunde påverka både enskilda elever samt gruppen.

Här är man så öppen, man är så öppen i klassen, som sagt man pratar om vad som helst. ’Jag ska gå och byta binda’, ja men så: ’När jag vaknade på morgonen så var det en blöt fläck’, ja alltså det pratas om det här liksom öppet och där sitter tjejer och där sitter killar och det är inget konstigt liksom. ’Åh vad pinsamt det är att få stånd’, alltså ja, det kommer, så det är ju jätteskönt och det pratar man om här öppet men det gör man ju inte i en grundskoleklass, där öppnar man sig ju inte på det sättet, absolut inte. Det gör man inte.

(Pedagog 2)

Majoriteten av de intervjuade pedagogerna menade att den beskrivna öppenheten kunde bidra till att skapa en sammansvetsning inom gruppen då man inte höll sig inom några ramar för vad det är okej samt inte okej att prata om. Pedagogerna menade att det fanns en större frihet och trygghet för eleverna att veta att det i skolan är okej att prata om det man vill och behöver utan att bli dömd av andra. Trots att pedagogerna värdesatte elevernas öppenhet kunde de samtidigt känna ett behov av att vilja dämpa elevernas öppenhet lite. Detta för att pedagogerna var oroliga över hur elevernas öppenhet skulle bemötas i samhället. Pedagogerna oroade sig bland annat för den kollision som skulle kunna inträffa mellan elevernas öppenhet och övriga samhällets normer om återhållsamhet kring den privata sfären. ”Det är viktigt att de också lär sig att man kanske inte pratar öppet

om precis allt heller.” (Pedagog 6). Pedagogerna tror att elevernas öppenhet kan komma att uppfattas som avvikande ute i samhället då det inte är fullt acceptabelt att prata om vad som helst till vem som helst.

Enligt Szönyi och Tideman (2011) har barn och unga med funktionsnedsättningar inte lika stora möjligheter att skapa och upprätthålla sociala relationer men att de i särskolan har pedagogerna till stöd som uppmuntrar och hjälper eleverna att skapa

och bevara kamratrelationer. Detta kan tänkas innebära att majoriteten av de sociala relationerna som barn och unga med funktionsnedsättningar har är de som skapats och befinner sig inom skolans verksamheter. På grund av detta kan det även anses vara rimligt att de inte har lika stor tillgång och möjlighet att prata öppet om sex och samlevnad med till exempel kompisar som övriga barn och unga har. Därmed kan det anses vara extra viktigt för pedagogerna att uppmuntra och möjliggöra att prata öppet om dessa frågor, tankar och känslor i skolan där de främst har sina sociala relationer. I en rapport redogör Skolinspektionen (2010) för att undervisningen är bristfällig i utvecklingen av elevernas sociala färdigheter samt förmågan att kunna formulera och förmedla sina egna känslor och tankar till andra. Utifrån de exemplen som pedagogerna beskrivit i citaten ovan kan det tolkas som att de står med ett dilemma. Ett dilemma som handlar om att inte begränsa eleverna i diskussioner inom sex- och samlevnadsämnet samtidigt som de anser att samhället inte är accepterande av elevernas öppenhet och de vill därmed lära eleverna vad som är mindre okej att prata öppet om. Det kan ifrågasättas om det verkligen är så att eleverna behöver lära sig att inte prata om allting, utan att det kanske mer handlar om hur de pratar om vissa ämnen. Vidare kan det med hjälp av pedagogerna tänkas att eleverna i stor utsträckning kan behålla sin öppenhet samtidigt som de i viss mån lär sig att anpassa sig efter den acceptans som samhället består av.