Verklighetsanknytning och konkretiserande tillvägagångssätt

Samtliga av de pedagoger som intervjuades använde sig av olika typer av läromedel och hjälpmedel för att kunna tillgodose elevernas varierande behov, dock i olika utsträckning. Bland annat så användes det filmer, böcker, appar samt bildstöd för att underlätta för elevernas inlärning. Flertalet av de intervjuade pedagogerna menade att en variation av inlärningsmetoder bör användas för att möjliggöra en god inhämtning av kunskap. Pedagog 5 beskrev det såhär:

[…] vi tittar mycket på olika filmer och använder ipaden, med appen privatliv. Vi använder oss också av bildstöd och diskussioner av det som kommer upp. Vi försöker få eleverna att använda sig av olika sinnen för att inte få en så enbart abstrakt undervisning. (Pedagog

5)

Pedagog 2 gav ett annat exempel på samma typ av kompletterande och underlättande undervisningssätt där hen berättade att de i samband med att de pratade om mens visade genom att dra på ett par trosor utanför byxorna och sätta i en binda och sedan rulla ihop den innan den kastades. Hen menade att detta underlättade för elevernas förståelse: “De behöver ju mycket se och göra.” Ovanstående exempel om praktiska övningar går att förankra i Egidius (2009) tolkning av Deweys åsikter, där en samverkan mellan praktik, handling, reflektion och teori är nödvändigt för att en verklig kunskap ska kunna utvecklas.

Användandet av praktiska moment, studiebesök och stöd med hjälp av exempelvis bilder, filmer, appar och tekniska hjälpmedel kan ses som en arbetsmetod

förankrad i Deweys teorier. Utifrån detta synsätt är det hjälpmedlen, de praktiska momenten och verklighetsanknytningen som har den största betydelsen för hur effektiv undervisningen kan bli för eleverna. Samtliga av de intervjuade

pedagogerna använde sig av ett arbetssätt som mer eller mindre är utformat med en förstärkning av praktiska erfarenheter och moment, vilket därmed får stöd av ovanstående teori.

Flertalet av pedagogerna som intervjuades menade också på att elevernas olika behov och förutsättningar till viss del kunde bidra till en extra utmaning, varav en av pedagogerna sa:

Ibland vet man ju liksom inte vad som försiggår i deras huvuden. Alltså om de har förstått och så. Man vill ju gärna inkludera alla eleverna och se till att alla hänger med […] man får försöka läsa av dem liksom och se... ibland ser man på deras uttryck att de inte förstår och man kan då... man kan ta dem åt sidan efteråt eller så... försöka förklara. Ibland kan de också gå iväg med sina assistenter om de har extra behov. (Pedagog 5)

Pedagogerna förklarade att detta exempelvis kunde handla om att det kunde uppstå svårigheter med att individanpassa material och uppgifter, se till att det var

en bra stämning och miljö i klassrummet och gruppen, att veta hur eleven uppfattat och förstått det som tagits upp i undervisningen samt att kunna vara lyhörd för alla elever samtidigt. Utifrån detta går det att konstatera att

pedagogerna försöker arbeta utifrån den värdegrund som skolan står för och försöker skapa en delaktighet bland samtliga elever. Exemplet påvisar också vikten av det som Dewey (1999) förespråkar kring verklighetsanknytningens betydelse för elevernas förståelse för skolans ämnen. Att ta en elev åt sidan efter lektionen och sätta det diskuterade ämnet eller den situation som förekommit i klassrummet i ett för individen begripligt sammanhang är ett exempel på att individanpassa och underlätta för eleverna att inhämta nya kunskaper. Detta går att styrka genom Skolinspektionens (2010) rapport som dessutom påpekar att utmaningar i undervisningen är något väsentligt för att eleven ska få möjlighet att utvecklas samt vidga sitt tänkande.

Samtliga av de intervjuade pedagogerna ansåg att undervisningen generellt fungerade bra trots det förekom en del utmaningar. Däremot var det en del av pedagogerna som lyfte förbättringsmöjligheter för undervisningen i sex- och samlevnadsfrågor, varav ett av pedagogernas exempel följder nedan:

Jag skulle vilja ha en manlig kollega, skulle jag vilja ha. För jag tänker att, vissa frågor, man vet ju inte hur det är och va kille liksom, så då tänker jag att det hade man nog haft nytta av, mm... det tror jag. Och dom hade kanske litat mer på det svaret, än att jag ger ett svar, och googla fram liksom, nej men alltså det, jaa, tänker jag (Pedagog 2).

Ovanstående citat påvisar att sex- och samlevnadsundervisningen inte kan

bedömas vara likvärdig för killar och tjejer. Detta då citatet tyder på att pedagogen själv upplever svårigheter med att kunna tillhandahålla en nyanserad sex- och samlevnadsundervisning av en god kvalitet för killarna i klassen. Utifrån

pedagogens uttalande går det dessutom att tyda hur den verklighetsanknytningen som Dewey (1999) redogjorde för även kan ha en påverkan på utlärning av kunskaper samt färdigheter och inte enbart styra möjligheten till inlärning. Det framgår tillika av ovanstående citat att det på grund av pedagogens oförmåga att kunna relatera till manliga erfarenheter därmed gör det svårt att kunna beskriva och förklara fenomen rörande detta. Dessutom kan det tänkas att sådana

situationer även kan påverka möjligheten till en likvärdig utbildning samt en grundläggande kunskap om sin egen kropp och sitt eget kön. Detta har Löfgren- Mårtensson (2011a; 2013) och Kijak (2010) tidigare påtalat som ett problem för samtliga elever inom särskolan, vilket därav kan tänkas öka på grund av

svårigheterna för pedagogerna att förmedla en viss kunskap.

En av pedagogerna beskrev hur vissa av hens elever behöver bearbeta ämnen i sin egen takt för att kunna tillgodogöra sig kunskapen samt minska den frustration som kan uppstå vid svårigheter att förstå informationen.

Eleverna behöver få tid att tänka och bearbeta information i sin egen takt. Annars kan de vara svårt att få in det… Liksom att förstå det. Typ…så om de förstår informationen så blir det inga

frustrationer på samma sätt och inga utbrott i affekt. De kan bättre hantera sina känslor om de får ta sin egen tid… (Pedagog 6)

Ovanstående citat belyser Deweys (1999) tankar kring reflektionens betydelse för inhämtandet av nya kunskaper och personlig utveckling. I citatet framgår

pedagogens uppfattning av hur tid för reflektion skapar större möjligheter för eleverna att bearbeta informationen för att kunna ta den till sig. Samtidigt som pedagogen dessutom menar att tiden för reflektion minimerar känslomässiga utbrott som delvis kan uppstå på grund av frustration över att inte förstå eller att känna sig dum. Reflektionen kan användas av eleverna dels för att kunna

reflektera över det som diskuteras i klassrummet men samtidigt för att reflektera över de känslor som kan uppstå i specifika situationer. Här har pedagogerna en möjlighet till att kunna stötta eleverna i deras förståelse till varför de känner som de gör, vad det kan bero på och hur man kan arbeta med det. Genom detta kan ett personligt utvecklande och lärande skapas.