Utmaningar

Under intervjuerna med pedagogerna förekom det varierade frågor och diskussioner kring normer, sociala regler, samhällets föreställningar och hur pedagogerna hanterade detta i sin undervisning.

Mm... nej men det pratar vi om. Det hade vi i religion där och ja. Det läste vi om. Ja, jo, det har vi kommit in på. […] Ja men jo, det har vi. Absolut. Jag försöker minnas liksom vad var det vi såg då och vad/hur var deras reaktion och sådär. Men jo absolut så pratade vi om det som vanligt, så brukar det vara och sådär. Men det vart så snackig grupp liksom och sådär... så nej, det var en jättefin period och sådär. (Pedagog 1)

Då Skolinspektionens (2018) granskning påvisade tydliga brister kring normer och HBTQ inom sex- och samlevnadsundervisningen som något vanligt förekommande upplevdes detta därför vara aktuellt att fråga om. Under majoriteten av intervjuerna uppvisades det en antydan till osäkerhet hos pedagogerna kring hur de besvarade frågor om hur de arbetade med- och undervisar kring normer och föreställningar kopplat till bland annat

funktionsnedsättning och sexualitet, men även normer kring vad som är accepterat i samhället generellt. Samtliga intervjuade menade på att de vid något tillfälle

under sex- och samlevnadsundervisningen hade tagit upp normer. Däremot fanns det från majoriteten av de intervjuade pedagogerna bristande konkreta exempel på vad som specifikt hade diskuterats. De bristande exemplen på normkritisk

undervisning kan tänkas bero på det som Löfgren-Mårtensson (2013) och Boehning (2006) tar upp kring pedagogernas omedvetna undvikande och normstyrda undervisning. Det kan därmed tänkas att pedagogerna omedvetet väljer bort att undervisa om normbrytande ämnen på grund av olika anledningar där det bland annat kan handla om de egna värderingarna, en samhällelig-, ideologisk-, religiös- eller kulturell påverkan (Löfgren-Mårtensson, 2013;

Boehning, 2006). Även Dewey (1999) menar att pedagogernas egna ståndpunkter och värderingar påverkar undervisningen och även den respons som eleverna får. Det kan bland annat handla om att undvika vissa ämnen eller frågor och belysa andra saker. Detta kan i sin tur skapa en uppfattning hos eleverna av att vissa saker är viktigare än andra, vad som anses vara normalt och huruvida det är okej att bryta normerna.

En annan faktor som majoriteten av pedagogerna också redogjorde för under intervjuerna var elevernas bristfälliga förståelse för det abstrakta. Det framkom att eleverna hade en bristande förmåga när det handlade om att kunna tolka och förstå normer, rätt och fel, samt dem sociala regler och koder som existerar i samhället. Utifrån pedagogernas uttalanden tyder det på att det förekommer funderingar kring risken med att elevernas svårigheter att kunna förstå och representera de sociala reglerna i samhället kan medföra en risk att eleverna kategoriseras som avvikande. Vidare förefaller det som att pedagogerna uppvisar en oro för hur elevernas interaktion med samhället kommer att fungera när eleverna blir äldre. Dewey (1999) förespråkade kring just problematiken kring alltför abstrakta, men även alltför litterära, undervisningssätt. Han förespråkade en balans mellan de båda, som dessutom skulle anpassas efter de enskilda behoven hos eleverna. Dewey menade att majoriteten av informationen som eleverna inhämtar genom skolan går att anpassa efter elevernas förmågor, vilket även Gougeon (2009) nämner. Löfgren-Mårtensson (2011b) beskriver hur pedagoger i särskola upplever en kluvenhet i sin åsikt gällande sexualundervisningen då de är rädda för

eventuella risker för dessa elever när de ska möta övriga samhället, vilket även bekräftas av majoriteten av de pedagoger som har intervjuats. Vidare så har det framkommit att pedagogerna vill ge eleverna i särskolan en djupgående och detaljerad undervisning, samtidigt som de oroar sig för hur väl eleverna kommer att kunna ta till sig detta. Med rätt stöd och verktyg i undervisningen av sex- och samlevnadsfrågor, där även normer inkluderas, menar Löfgren-Mårtensson (2011b) att riskerna för negativa konsekvenser som utanförskap, oönskade graviditeter etc. snarare minskar än ökar.

Den bristande förståelsen för sociala normer och regler kan vara en följd av det diagnostypiska med en intellektuell funktionsnedsättning där en generell svårighet förekommer i abstrakt tänkande. Till följd av detta är det viktigt att pedagogen, i enlighet med Skolinspektionens rapport (2010), har tillräckliga kunskaper om elevernas diagnoser och hur de kan påverka för att kunna anpassa undervisningen. Att anpassa undervisningen utifrån individuella skillnader är enligt Dewey (1999) av betydelse för att inhämta och förstå informationen på bästa sätt. Dewey menar

vidare att abstrakta ämnen och diskussioner ibland behöver konkretiseras för att göra det begripligt. Eleverna behöver få en möjlighet att träna på specifika sociala situationer där oskrivna regler kontrollerar vad som anses vara okej eller inte okej, vilket kan vara ett sätt att göra det abstrakta mer konkret.

6.5.2 Normkritisk undervisning

Under samtliga intervjuer togs frågor kring en normkritisk undervisning upp. En av pedagogerna uttryckte sig såhär: “Vi pratar sällan om funktionsnedsatta

alltså som grupp. Det gör vi jättesällan.” Varav en av de andra pedagogerna

uttalade sig liknande:

Nej... jag tycker inte om att prata om våra elever som... du vet tillhörande en specifik grupp. Vill inte placera dem i en speciell kategori, nu redan i skolan. De kommer ha tillräckligt av...du vet.. bli stämplade när de kommer ut i samhället sen liksom. (Pedagog 5)

Även om normer och förhållningssätt har diskuterats i undervisningen påvisar osäkerheten och undvikandet av att diskutera dessa norm-frågor som uppfattats, att normer inte framgår lika tydligt i undervisningen som andra delar av sex- och samlevnadskunskapen. En del av de intervjuade pedagogerna gjorde i största utsträckning inget aktivt val att diskutera samhälleliga normer som kan tänkas rikta sig mot just den målgruppen som särskoleelever består utav, nämligen personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Det kan anses förståeligt att pedagogerna inte vill prata om sina elever som en homogen grupp utan istället belysa de olikheterna som finns hos alla individer. Att pedagogerna inte vill tala om sina elever utifrån en homogen grupp påvisar samtidigt ett normkritiskt förhållningssätt, vilket då sker i enlighet med den aktuella läroplanen Lsär11 (Skolverket, 2019a). Dock uppstår det funderingar kring tanken att normer inte går att prata om och diskutera utan att alla med en särskild diagnos framställs som en homogen grupp.

Enligt Skolverket (2019a) behöver normerna i samhället synliggöras, tas upp och diskuteras för att det därefter ska kunna ske en förändring. För att förändra rådande normer krävs det alltså att individen är medveten om att de existerar för att kunna göra ett motstånd mot dem. Av den insamlade empirin framgår det dock att i majoriteten av intervjuerna framkom inga normdiskussioner på en sådan nivå. De diskussioner som pedagogerna angett exempel på ur den egna undervisningen kring normer handlade för det mesta om sexuella identiteter, kön och en kritik mot heteronormen. Bland de få exempel där det kan antydas att pedagogerna riktar sig till mer än enbart ovannämnda normer tillhör detta exempel från en av

parintervjuerna:

Ja, vi hade den Claes Schmidt [transvestit] […] och han var här, var han här som Claes eller var han här som Sara? […] Jag tror att han bytte där mitt i [identitet]. Det har vi också pratat om då liksom, om att det är okej. Vi var och såg den här, på teatern […] där pappan vill att han ska bli boxare men han vill dansa. Billy Elliot. Och då hade vi väldigt mycket diskussioner om det efteråt. ’Får en kille lov att ha klänning på sig och vad är det som gör att han inte

får det om ni tycker det?’ asså mycket sådana diskussioner, om att vara olika sexuellt, alltså att man har rätt till det och att det, att man ska uppmuntra allt. Det har vi också fått in. (Pedagog 3)

I ovannämnda citat används just heteronormen och kön som exempel på där pedagogerna inkluderat ett normkritiskt förhållningssätt i undervisningen. I slutet av citatet uttalar sig dock pedagogen med: ”Att vara olika sexuellt, alltså att man

har rätt till det och att det, att man ska uppmuntra allt.” vilket öppnar upp för

tolkningar om att hen även syftar på andra normer och föreställningar. Dock framgår inte några sådana exempel uttryckligen och i övrigt var det ytterst få som tog upp andra exempel på samhälleliga normer. Dewey (1999) menade också på att pedagogerna på grund av egna föreställningar, samhälleliga-, kulturella påverkningar osv. väljer vad man pratar och inte pratar om i undervisningen. Vissa av de ovanstående bekräftar en sådan teori där det framkommer tvetydigheter och svårigheter att exemplifiera hur normer vävs in i

undervisningen. Det bekräftas även av det exemplet där en av pedagogerna själv erkänner att sättet att uttrycka sig ibland styrs av en heteronorm. Det kan därmed tänkas att de pedagoger som själva reflekterat över sitt sätt att arbeta med normer förmodligen har en större insikt i hur hen undervisar och hur hen påverkas av normer till skillnad från de pedagoger som av olika anledningar inte reflekterat kring detta på liknande sätt.

Dewey (1999) menade dessutom att pedagogernas värderingar kan innebära att de agerar avvisande eller icke-bekräftande mot de elever där pedagogerna anser att svaret avviker från det egna. Detta kan i sig undertrycka och motarbeta elevens tänkande och utvecklande av den kritiska och reflekterande tankeförmågan. Dessutom menar Dewey att de vuxna, framförallt i skolan, har ett ansvar för att skapa en miljö som är tillgänglig och tillräckligt utmanande för att kunna utveckla lärandet och tänkandet hos eleverna. Ämnesöverskridande lärande inom

pedagogiken främjar elevernas kognitiva utveckling, vilket i sig är gynnsamt även för deras sociala färdigheter samt för elevens möjlighet att få verktygen till att själv kunna finna svar (Dewey 1999).

Det fanns tillfällen under intervjuerna där vi, som utförde intervjuerna, tolkade vissa uttalanden och reflektioner från pedagogerna som olika exempel på normer och hur dessa då genomsyrade deras undervisning. Däremot så ansåg eller

kopplade inte pedagogerna själva att det var normer som det kunde handla om. En av pedagogerna berättade hur en av hens elever pratade öppet i skolan om sina föräldrars sexliv, varav pedagogen valde att försöka tona ner det samtalet för att inte hänga ut föräldrarna inför elevens kompisar. På frågan om inte detta kunde röra sig om normer, i detta fall då normen innebar att inte berätta sådant som föräldrarnas sexliv inför hela klassen, så svarade pedagogen såhär:

Ja kanske… Eller så blir de så för att de lever mer i.…

särskoleelever lever mer i sin egen bubbla vilket jag tycker är härligt […] men det är mer… nej inte så mycket normer. Det är deras funktionsnedsättning som gör att de lever för sig själva liksom och så ska vi liksom hantera det. (Pedagog 1)

Snarare så ansåg pedagogerna att det var elevens nedsatta kognitiva förmåga, alltså deras intellektuella funktionsnedsättning, som gjorde att de inte kunde sätta sig in i och förstå vad som var socialt okej samt inte okej i sådana situationer. Elevernas förståelse kring vad som är socialt okej eller ej kan kopplas till Dewey tankar kring samverkan mellan teori, reflektion, praktik och handling. Enligt Dewey (1999) ska utbildningen bland annat bidra till att utveckla elevernas verklighetsuppfattning samt deras förmåga till reflektion och kritiskt tänkande. Genom att ta upp och försöka konkretisera olika exempel kring vad som är socialt acceptabelt av samhället, istället för att tona ner ämnet, så skapas en möjlighet som kan främja reflektion och konsekvent tänkande hos eleverna. Detta är något som även Skolinspektionen (2010) redogör för i sin rapport, hur undervisningen bör utformas efter konkreta och för eleven meningsfulla kontexter för att kunna främja elevernas utveckling.

6.5.3 Föräldrarnas ståndpunkter

I en del av intervjuerna togs det upp olika situationer kring föräldrars olika reaktioner och åsikter kring sex- och samlevnadsundervisning för deras barn. Detta framgår bland annat i nedanstående citat:

Jag tror att dom, våra elever, är rätt så omhuldade av föräldrarna. Dom tror liksom inte att dom är där riktigt och att dom kommer komma dit kanske. (Pedagog 2)

En annan av pedagogerna förklarade även att:

[…] så en del föräldrar kan inte se sina barn som sexuella personer, mm, så att deras barn hade inte detta behovet, av

sexualundervisningen, men det står i läroplanen… så vi gör det, följer den.. […] föräldrarna tyckte ju sen då att det hade blivit annorlunda hemma och att barnet faktiskt nog hade haft ett behov av undervisningen […] där de efter hand tyckte att det var positivt

(Pedagog 5)

Utifrån intervjuerna framkom det att en del föräldrar inte tror att deras barn är i något behov av en sex- och samlevnadsundervisning samt att de inte heller kommer att vara i behov av det i framtiden. De pedagoger som under intervjuerna pratade om föräldrarnas reaktioner och åsikter höll inte med föräldrarna i detta. Pedagogerna ansåg snarare att varje individ har rätten till att informeras och ta del av en sex- och samlevnadskunskap, men att det samtidigt behövs en viss

anpassning för att det ska passa de individuella behov som eleven har samt den kognitiva nivån som eleven befinner sig på. I detta sammanhang går det att finna tydliga kopplingar till den tidigare forskningen inom ämnesområdet. Exempelvis Kijak (2010) har redogjort för att den generella föreställningen som förekommer i samhället kring individer med funktionsnedsättningar som asexuella bidrar till att en sex- och samlevnadsundervisning anses vara obefogat. Denna avsexualisering av individer med funktionsnedsättningar kan alltså bero på de samhälleliga normerna och föreställning som finns i samhället i stort, inte enbart hos enskilda individer. Däremot så lyftes det även att föräldrarna under utbildningens gång ofta landade i en mer positiv syn på att deras barn inhämtade kunskaper inom sex- och

samlevnadsområdet, vilket styrker det normkritiska förhållningssätt som

Skolverket (2019a) rekommenderar då en diskussion och ett medvetandegörande av normer kan resultera i en förändring av synsätt och åsikter.

7. SLUTDISKUSSION

Denna del kommer att inledas med en metoddiskussion. Efter metoddiskussionen kommer resultatdiskussionen som kommer att innehålla tankar och tolkningar kring studiens resultat, vilket även kommer att kopplas vidare till uppsatsens valda teori samt till de nationella och internationella studier inom ämnet som

dessförinnan har redovisats i delen med tidigare forskning. Diskussionsdelen kommer sedan att avslutas med våra tankar och förslag för vad vi bedömer hade varit intressant och relevant att forska vidare på.

7.1 Metoddiskussion

Vårt val av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer fungerade i stort sett så som vi hade tänkt oss och därav anser vi att det var rätt metod för denna studie. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer, i form av både enskilda och i par, så har vi lyckats att undersöka det syfte som vi med denna studie ämnade att undersöka. Vi valde att använda oss av en intervjuguide som en utgångspunkt för att kunna hålla frågorna under intervjuerna någorlunda jämlika. Däremot så förekom det olika följdfrågor under intervjuerna beroende på vad pedagogerna pratade om. I intervjuguiden hade vi dock kunnat förbättra några av frågorna samt förtydliga vad vi syftade på med en del av begreppen såsom sexuell hälsa, sexuell identitet och normer då det uppstod lite konfusion kring dessa ämnen under alla intervjuerna.

Eftersom de deltagande pedagogerna hade olika erfarenheter, huvudområden och arbetssätt så har den valda metoden dessutom bidragit till att vi har fått in ett flertal varierande perspektiv. Dock upplevdes det som att parintervjuerna gav en mer djupgående information då det bland annat förekom mer informativa

diskussioner och reflektioner i dessa. Vi har en full förståelse för detta och förmodar att det kan bero på att de pedagoger som deltog i parintervjuerna upplevde en trygghet med varandra som bidrog till en större öppenhet och att diskussionen lättare flöt på. Denna insikt ledde även oss vidare till tanken om att enbart enskilda intervjuer inte hade kunnat bidra till det rika material som vi nu är i besittning av. Det omfattande materialet från parintervjuerna bidrog dessutom till att reducera den oro vi i början upplevde inför tanken på att inte lyckas samla ihop ett tillräckligt innehållsrikt material. Vårt insamlade material kodades och analyserades i enlighet med studiens syfte och problemformulering men utöver det så lät vi dessutom en del av resultat baseras på vad som framkom under intervjuerna.

Då denna studie har påvisat liknande förhållningssätt och värderingar hos samtliga av de intervjuade pedagogerna kan det därav tänkas att vårt resultat i viss mån kan betraktas som generaliserbart för andra grundsärskolor i Sverige där pedagogerna har en liknande utbildningsbakgrund.

Enligt vår uppfattning har det under arbetet med denna studie inte uppstått några etiska dilemman.

7.2 Resultatdiskussion

Syftet med denna studie har främst varit att utreda och fördjupa kunskapen i hur pedagogerna i grundsärskolan arbetar med sex- och samlevnadsfrågor, utifrån vilka huvudområden samt hur normer och normkritiska förhållningssätt integreras i undervisningen.

Undersökningens resultat visar på att det förekommer otillräckliga riktlinjer, i exempelvis läroplanen, för pedagogerna att använda som en utgångspunkt i sex- och samlevnadsundervisningen. Det visar sig samtidigt att en del av pedagogerna inte gör något aktivt val i att söka och inhämta stödmaterial på egen hand, medan en del av pedagogerna konstant uppdaterade sig och sökte efter nytt stödmaterial. Vidare så framkom det endast under en intervju att rektorn och elevhälsan var aktivt involverade i sex- och samlevnadsundervisningen, vilket enligt Skolverket (2019a; 2019b) är en viktig del av undervisningen för att kunna få in ett bredare perspektiv kring ämnesområdet. Fortsättningsvis så resulterar detta i att

undervisningen skiljer sig åt avsevärt både inom och mellan skolor samt

kommuner, vilket bidrar till en kraftigt ojämlik undervisning och utveckling för eleverna. Detta står i enighet med det som framkommit av tidigare forskning som utförs bland annat i Sverige av Helmius (2004) och i USA av Boehning (2006). Löfgren-Mårtensson (2011b) argumenterar för att sådana markanta skillnader och brist på riktlinjer och stödmaterial för pedagogerna leder till en otillräcklig

sexualundervisning för många av eleverna, vilket innebär att det krävs en förändring av undervisningens riktlinjer och utformning. Utöver detta belyste Skolinspektionen (2018) i en granskning det faktum att ingen av de skolor som medverkade i deras undersökning hade en ämnesintegrerad, specifik sex- och samlevnadsundervisning.

Integrerandet av sex- och samlevnadsfrågor i de ämnen som är utöver de

naturorienterande ämnen framkom i vårt resultat som bitvis bristfällig. Detta trots flertalet uppmaningar från den värdegrund och det stödmaterial som Skolverket (2014) publicerat, vilken skolan kan och bör utgå ifrån i sin undervisning. Även RFSU (2018) belyser vikten av att använda sig av en ämnesintegrerad

undervisning, där de menar att kunskaper om sex- och samlevnadsfrågor inom olika områden kan bidra till en ökad kunskap och förståelse, inte enbart om den egna sexualiteten, utan även kring andras. I sin tur kan det bidra till en större acceptans gällande individers olikheter, en frihet och trygghet i att kunna vara sig själv samt en samhällelig gemenskap som inte består av lika starka

kategoriseringar.

Enligt Dewey (1999) är det pedagogens uppgift att inspirera samt att leda eleven genom vägen mot utveckling, vilket dessutom var ett ömsesidigt förhållningssätt som tydligt framkom under intervjuerna med pedagogerna. Pedagogerna har dessutom, i enlighet med Deweys pedagogik, försökt att få sina elever till att både aktivt delta samt att självständigt prova sig fram mot ny kunskap och utveckling.

När det gäller anpassning av undervisningen utefter elevers olika behov och förutsättningar framkom det i vårt resultat en enhetlig stämma hos pedagogerna kring betydelsen av individanpassning. Stora delar av samtalen kring detta berördes av olika typer av hjälpmedel och vikten av att konkretisera