0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 1 1,1 1,2 1,3 -48 -52 -56 -60 -64 -68 -70 -73 -76 -79 -82 -85 -88 -91 -94 -98 kapitalism osv. kapital osv. socialism osv.
FIGUR 5. Relativ frekvens (%) av kapitalism, kapital och socialism med anslutande konstruktioner 1948Ð1998.
Socialism Šr givetvis en viktig term i manifesten, pŒ sŠtt och vis mest
grundlŠggande av alla. Fšrst kan emellertid konstateras det nŒgot
mŠrkvŠrdiga faktum att SKP/vpk/(v) inte nŒgonstans omtalar sin utopi
som kommunistisk. Termen har ingŒtt i partinamnet i nŠstan sjuttio Œr
(Sver(i)ges kommunistiska parti 1921Ð67 och vŠnsterpartiet
kommunisterna 1967Ð90), men fšrefaller primŠrt syfta till att markera
skillnaden mellan partiet och socialdemokraterna Ð en skiljelinje som
fšrvisso har kunnat dras Šven med hjŠlp av socialism efter att denna
term fŒtt minskad anvŠndning hos (s). Efter andra vŠrldskriget har
(v):s handlingslinje varit att fšrŠndra samhŠllet med demokratiska
medel. Man Šmnade inte krossa den kapitalistiska staten, utan fšrŠndra
den inifrŒn. Ett bruk av termen kommunism Šr dŠrvid inte logiskt, dŒ
detta skulle ha kopplats samman med Lenin, (den moderna)
kommu-nismens grundare, som benŠmnde MarxÕ andra stadium i
samhŠlls-utvecklingen kommunistiskt och betonade revolutionen som medel fšr
att nŒ dit. Men likvŠl tycks det inkonsekvent att utesluta termen. De
ideologiska banden till den vŠrldskommunistiska ršrelsen, och dŠrmed
till Lenin, var starka Œtminstone fram till mitten av 1960-talet. Partiet
kan dŠrmed knappast ha sett sig frikopplat frŒn marxism-leninismen.
Man anvŠnder dŠrtill gŠrna det egna partinamnet, Šven dŠr sŒ inte Šr
nšdvŠndigt. Trots detta anvŠnds endast socialism i handlings- och
utopiska sammanhang, medan kommunist och kommunistisk kan sŠgas
ha metatextuell funktion i partinamnet:
(55) En ršst pŒ vŠnstern kommunisterna Ð en ršst fšr socialistisk fšrny-else. (1968)
Man talar alltsΠom socialism, men det finns stora frekvensskillnader
mellan manifesten. 1952 har inte mycket rum kvar till ideologiskt
resonemang efter de fšrsvars- och utrikespolitiskt relaterade termerna
(se 5.1.1). 1968 ligger Šven hŠr lŒgt Ð vilket bšr ses som ovŠntat.
1976, dŠremot, ger pŒ flera sŠtt ett bŒde retoriskt och semantiskt
kraftfullt intryck (se t.ex. krŠva/krav (avsnitt 5.6) och militŠrt
konnoterande ord (5.7)). Manifestets avslutande del ger prov pΠdetta;
det Šr byggt utifrŒn en varierad, treledad anafor i en ideologiskt
mŠttad kontext, vilket torde vara av betydelse fšr en lŠsares
totalintryck av begreppet socialism. Observera ocksΠkamp och det
hyperboliska fšrfall som kontrasterar mot vŒr tids alternativ.
(56) VPK stŒr fšr en socialism byggd i enlighet med den svenska arbetarklassens erfarenheter och kamptraditioner. Vi stŒr fšr en socialism, dŠr de demokratiska fri- och rŠttigheterna šverallt vidgats och fšrdjupats. Vi stŒr fšr en socialism dŠr
produk-tionens inriktning och fšrdelning inte lŠngre styrs av profiten utan av en planmŠssig strŠvan att tillgodose social nytta och folkfler-talets behov. I en period, dŠr det gamla systemets otillrŠcklighet och fšrfall Šr uppenbart, framstŒr socialismen som vŒr tids alternativ. Fšr detta alternativ gŒr VPK till kamp. (1976)
Ett annat exempel pŒ ord med potential att pŒverka
1Šr anpassarordet
verklig i fšljande kontext.
(57) Socialismens krafter arbetar fšr en verklig folkmakt och ett samhŠlle utan klasser. (1982)
Verklig (jfr Andersson & Furberg 1984:170ff.) implicerar en
pseudokaraktŠr hos demokratin. €ven om samhŠllet klarar de formella
kraven fšr att kvalificera sig som en demokrati, Šr dessa inte
tillrŠckliga fšr att ge folket makt. DŠrmed fokuseras de informella
applikationskriterierna, om Šn inte explicit, samt det kanske viktigaste:
det Šr socialismen som leder dit.
1985 Œrs manifest har den i mitt tycke klart intressantaste
anvŠnd-ningen av termen socialism: av de 13 belŠggen Œterfinns 9 i den
allittererade, slagordsliknande frasen socialism pΠsvenska:
(58) Det krŠvs en politik fšr socialism grundad pŒ Sveriges fšrut-sŠttningar, en socialism pŒ svenska. (1985)
Den ideologiska brytningen med Moskva Šr tydlig:
(59) Politisk byrŒkrati och stelbent centralistisk maktutšvning Šr frŠm-mande element i en svensk socialism. (1985)
PŒ senare tid har (v) inkorporerat sŒvŠl feminismen som ekologismen
(Šven om feminismen funnits dŠr tidigare, mer dold). Det finns helt
naturligt en vilja hos partiet att pŒvisa orsakssamband mellan rŒdande
styresskick och jŠmstŠlldhetsbristerna och miljšfšrstšringen:
(60) Kapitalismen har skapat och prŠglat industrisamhŠllet. Den har utvecklat en ohŠmmad rovdrift med naturresurser (1988)
Men socialismen leder inte med automatik till bŠttre miljš:
(61) Grova fšrsummelser mot vŒrt ekologiska system har gjorts ocksŒ i socialistiska samhŠllen. (1988)
1 Med Ópotential att pŒverkaÓ avses hŠr potential att omstrukturera synen pŒ verklig-heten genom fšrŠndring av de sprŒkliga uttryckens applikationsmšjligheter pŒ denna. Jfr bl.a. avsnitt 5.3.1.
Fšrsummelse skulle kunna, men behšver inte, vara ett manipulerande
ord i sammanhanget. Klart Šr att det implicerar passiv, inte aktiv,
handling (jfr om man istŠllet talat om ÓbrottÓ). Satsens innebšrd blir
dŠrfšr att det socialistiska samhŠllet underlŒtit att ŒtgŠrda
miljšpro-blemen, inte att det fšrorsakat dessa. Genom formuleringen slipper
man alltsΠatt peka ut socialistiskt styre som orsaken. Detta i enlighet
med att man tidigare givit kapitalismen skulden.
Efter šststaternas fall Šr man naturligt nog fšrsiktig med bruket av
ordet socialism. 1994 verkar man angelŠgen att sammanflŠta socialism,
feminism och ekologism, och framstŠlla de bŒda senare som naturliga
komponenter av socialismen.
(62) Vi Šr ett ršd-gršnt socialistiskt parti och vi har vŒra rštter i arbetarršrelsen. Vi vill fšrena arbetarršrelsens klassiska vŠrderingar om solidaritet, rŠttvisa och demokrati med en radikal miljšpolitik. Ett samhŠlle byggt pŒ alla mŠnniskors lika vŠrde kan inte ha ett kvinnofšrtryck (1994)
Kritiken mot socialdemokraterna Šr nŠrvarande hela perioden. SŠrskilt
skarp och omfattande Šr den 1968. I manifestets slutord stŠlls de bŒda
socialistiska partiernas politik mot varandra, antitetiskt och i anaforisk
form. Resultatet blir att socialdemokraterna framstŒr som
icke-socia-listiskt:
(63) En ršst pŒ socialdemokratin i Œrets val Šr en ršst fšr att arbetar-ršrelsen Šven i fortsŠttningen skall inskrŠnka sig till att fšrvalta kapitalismen. En ršst pŒ vŠnstern kommunisterna Šr dŠremot en ršst fšr en fšrnyelse av samhŠllet. En ršst fšr ett ovillkorligt och omedelbart uppfyllande av lšntagarnas krav. En ršst fšr mera makt och bestŠmmanderŠtt fšr lšntagarna sjŠlva! (1968)
Fortfarande 1998 kritiseras socialdemokraterna fšr skattepolitiken,
pensionerna, Œsiktsregistreringen och hšgervridningen.
Regerings-partiet framstŠlls som kraftlšst:
(64) En kort period efter valet 1994 hejdades hšgervridningen1 genom ett samarbete mellan socialdemokratin och vŠnsterpartiet. Men nŠr regeringen inte orkade stŒ emot hšgerns och storfinansens kritik mot vŠnstersamarbetet utan bšrjade samarbeta med centerpartiet fortsatte klasskillnaderna att ška. (1998)
1 Observera att -vridning/vrida inte endast anvŠnds tillsammans med hšger. 1998 anvŠnder man vid tre tillfŠllen (den ungefŠrliga) formuleringen vrida politiken Œt
Med tanke pŒ bl.a. (v):s škande vŠljarstšd Šr det mycket sannolikt att
denna typ av kritik ytterligare škar i valršrelsen 2002.
NŒgot kort skall ocksŒ sŠgas om bruket av borgerlig osv. Termen
fšrekommer oftast i frasen de borgerliga (partierna), och Šr, helt
naturligt, knuten till resonemang om en negativ samhŠllsutveckling:
(65) En borgerlig framryckning med hšgern som tongivande parti innebŠr risk fšr vŒrt lands alliansfrihet och fšr utrikespolitiska Šventyrligheter. Fredens krafter Šr starka, men desperata och provokatoriska fšretag, spionflygningar, kolonial hasardpoli-tik och fortsatt upprustning stŠller alltjŠmt frŒgan om kampen fšr freden fšrst pŒ dagordningen. (1960)
Man tillskriver ofta sitt eget parti stor betydelse nŠr kampen mot de
borgerliga partierna fokuseras:
(66) En stark framgŒng fšr VPK Šr nšdvŠndig fšr att hindra tillkomsten av en borgerlig regering likavŠl som en koalitionsregering mellan socialdemokraterna och nŒgot eller bŒda de s k mittenpartierna. (1973)
Observera hŠr anvŠndningen av s k, som Šr ett medel fšr att avsŠga sig
ansvaret fšr ett yttrande.
1HŠr markerar (v) att man inte stŠller upp pŒ
beteckningen ÓmittenpartiÓ, troligen med viljan att istŠllet beteckna
dessa partier som Óborgerliga partierÓ eller ÓhšgerpartierÓ.
Borgerlighet Šr betydligt ovanligare Šn borgerlig, men kan mšjligen
ha en nŒgot starkare negativ vŠrdeladdning, vilken ytterligare kan
fšr-stŠrkas av bestŠmningsordet hela (observera Šven hŠr s k):
(67) SAF och hela borgerligheten efterstrŠvar ett samhŠlle dŠr kapita-lets Šgare, det s k fria nŠringslivet2, skall fŒ Šn mer att sŠga till om. (1982)
Borgare fšrekommer endast i 1994 Œrs manifest (2 belŠgg). Det Šr
nŒgot šverraskande dels att man finner sŒ fŒ belŠgg, dels att dessa
Œterfinns just 1994. AnvŠndningen kan antas vara resultatet av ett
kraftigt missnšje med den borgerliga regeringen 1991Ð1994. (v)
menar att:
1 Se Hedquist (1981); Šven Malmgren (1989).
2 S k bšr hŠr betingas av (v):s motvilja mot att fri bestŠmmer nŠringsliv. Frasen (det)
fria nŠringslivet fšrutsŠtter att det finns ett ofritt d:o, i sŒ fall institutionerna inom den
(68) Socialdemokratins tredje vŠg beredde mark fšr borgarnas enda vŠg [dvs. den borgerliga regeringens politik under gŒngen mandat-period]. (1994)
Kapitalism torde vara ett negativt vŠrdeladdat ord. Ett argument fšr
detta Šr att det undviks av borgerliga debattšrer, som istŠllet talar om
marknadsekonomi.
1Kapitalism fšrefaller fokusera sidor av referenten
som betraktas med skepsis av en majoritet av medborgarna, t.ex.
sociala problem, mindre resurser Œt sjuka och handikappade och
vinstdrivande sjukvŒrd. Marknadsekonomi bšr dŠremot fokusera fŠrre
statliga ingrepp i transaktioner, lŠgre skatter och valfrihet fšr
medborgarna. Det Šr inte fšrvŒnande att (v) anvŠnder den fšrra
termen. Men i 1994 Œrs manifest Œterfinns fšljande formulering:
(69) Internationella finansintressen och stora svenska kapitalŠgare har fŒtt starkt škad makt. Avreglerade valutamarknader leder till att spekulanter och inte riksdagen styr ekonomin. É Politikers maktlšshet mot marknadskrafterna undergrŠver tron pŒ den politiska demokratin. Marknadsekonomin mŒste regleras socialt och enligt miljšmŠssiga hŠnsyn. (1994)
Detta yttrande, otŠnkbart fšr inte sŒ lŠnge sedan, framvisar acceptans
av systemet. I detta manifest Œterfinns heller inte termen kapitalism.
Men 1998 Šr fšrhŒllandet det omvŠnda, dvs. marknadsekonomi har
fšrsvunnit:
(70) Kapitalismen Šr alltmer global vilket leder till att orŠttvisorna inom och mellan lŠnder och vŠrldsdelar škar. (1998)
Det verkar alltsŒ som om termerna fungerar som perspektivmarkšrer.
Kanske anvŠnds marknadsekonomi i resonemang om konkreta politiska
sakfšrhŒllanden, medan kapitalism Šr starkare ideologiskt fšrankrat.
Det Šr ocksŒ mšjligt, men knappast troligt, att man lŠgger in olika
grundbetydelser i orden. I massmedia och sprŒksamfundet tycks de
anvŠndas som just perspektivmarkšrer med ekvivalent kognitivt
bety-delseinnehŒll. Marknadsekonomi Šr ett nyord i svenskan sedan
1950-talet, men anvŠnds i manifesten inte fšrrŠn just 1994. DŒ det har
1 En intressant formulering, som ofta fšrekommer i nyhetsrapporteringen kring de f.d. kommunistiska šstlŠnderna, gŠller framŒtskridandet i den demokratiska utveck-lingsprocessen, speciellt vad gŠller Ódemokratin i ekonominÓ. Vad som avses Šr givetvis utvecklingen mot marknadsekonomi (frihet frŒn statlig inblandning o.d.), och det gŒr alltsŒ att urskilja en utmaning av den socialistiska anvŠndningen av ekonomiskdemokrati (dvs. resursutjŠmning). Detta konstaterades av BorŽus (se avsnitt 3.2
ovan). Man kan anse att de som anvŠnder Ódemokratin i ekonominÓ hŠr gŒr ett steg lŠngre Šn vid anvŠndningen av marknadsekonomi.
funnits behov av att omnŠmna referenten Šven tidigare, har detta
sannolikt skett genom kapitalism. En intressant frŒga blir dŠrmed
varfšr sŒ inte skedde 1994.
R.f. fšr kapitalism visar en nedgŒng fr.o.m. 1973. Detta Šr ovŠntat,
eftersom man kunde antagit en stšrre šverensstŠmmelse med frŠmst
socialism. Kapital uppvisar i stort det omvŠnda mšnstret. Fšrutom
1968 har det sin starka period mellan 1973 och 1991. Termen, skall
sŠgas, hšr till materialets mest svŒrbeskrivna pŒ grund av flitig
anvŠndning, flera betydelsenyanser och flera mšjliga ekvivalenter. En
sŒdan ekvivalent Šr storfinans (i sig svŒrtolkat) som Šr ett av fŒ
betydelsetunga ord som fšrekommer hela perioden (med undantag av
1976(!) och det avvikande 1994. Detta manifest talar ju ocksΠom
marknadsekonomi, men Šr ensamt om borgare!). Andra ekvivalenter
till kapital kan vara (stor)fšretag och (stor)bolag. Hšgst r.f. av kapital
har 1985 Œrs manifest, vari man finner bl.a. fyra belŠgg av
samman-sŠttningen storkapital, dvs. en konstruktion liknande storfinans. Ur
retorisk-semantisk synvinkel finner jag emellertid att den mest
intressanta sammansŠttningen Šr kapitalŠgare, som uppvisar ett belŠgg i
vart och ett av de tre senaste manifesten:
(71) Under 80-talet har de rika blivit rikare. KapitalŠgare, banker och storfinans har blivit mŠktigare. MŒnga har fšrlorat pŒ en hŒrdhŠnt omfšrdelning frŒn arbete till kapital. (1991)
I fšregŒende manifest, 1988, sŒg det ut pŒ fšljande sŠtt:
(72) Vinsterna Šr skapade av de arbetande. Men kapitalisterna bestŠmmer hur de anvŠnds. [É] De har ocksŒ till stor del anvŠnts fšr rena spekulationsaffŠrer. [É] En vŠldig škning har skett av kapitalets inkomster och fšrmšgenheter. Nya finanskapitalis-ter har kunnat lŠgga beslag pŒ betydande tillgŒngar. Den nya spekulationsekonomin Šr hasard med Sveriges utveckling. (1988)