FŒ begrepp har vŠl som skatt orsakat Œsiktsklyftor och strider mellan
ideologier och inom praktisk politik. Hšgerdebattšrer har Ð genom
švertalningsdefinition Ð proklamerat att skatt Šr stšld, medan
mot-stŒndare har invŠnt att det Šr egendom som Šr stšld och att ett
skatteuttag dŠrfšr Šr nŒgot nŠrmast naturgivet. En Œsikt som nu Šr vŠl
etablerad bland gemene man Šr att partier till vŠnster fšresprŒkar ett
hšgre skatteuttag Šn borgerliga partier, i syfte att bevara och/eller
utveckla den offentliga sektorn. UtifrŒn detta kan slutsatsen dras att
inte minst SKP/vpk/(v) varit positivt till (hšgre) skatteuttag under den
period som Šr aktuell hŠr. BorŽus (1994:178) talar om Óen hšgeridŽ,
nŠmligen fšrestŠllningen om skatterna som en bšrdaÓ och menar att
0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9 1 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 -48 -52 -56 -60 -64 -68 -70 -73 -76 -79 -82 -85 -88 -91 -94 -98 ordbildningar med -skatt- och
FIGUR 3. Det skatterelaterade begreppsomrŒdets relativa frekvens (%) 1948Ð1998.
synen Óatt skatter i allmŠnhet Šr att betrakta som nŒgot negativtÓ Šr
nyliberalistisk (s. 246). Det Šr hŠr nŒgot oklart vilka tidsramar BorŽus
har, men inte desto mindre talar mina resultat emot hennes tes. €ven
om hon skulle ha rŠtt i att dessa idŽer ursprungligen kom frŒn
borgerlig ideologi (sannolikt frŒn liberalismen
1), omtalar SKP skatter
som nŒgot negativt i bšrjan av perioden. Man bšr dŠrfšr modifiera
BorŽus resonemang genom tillŠgget att borgerliga partier i grunden
lŠgger filosofisk-ideologiska aspekter pŒ motstŒndet mot skatteuttag.
2Fšr vŠnsterorienterade partier finns inget sŒdant principiellt motstŒnd,
tvŠrtom, men man vŠnder sig emot skatten om den tas ur fel kŠllor. Ett
flertal exempel ur manifesten visar nŠmligen att skatteuttag kan vara
negativt:
(12) Fšr hšgre levnadsstandard Ð mot hšjda priser och skatter. (1948) (13) Regeringens landsskadliga utrikespolitik Šr samordnad med en
inrikespolitik som kŠnnetecknas av [É] att skattetrycket pŒ de mindre inkomsttagarna škat. (1952)
BorŽus skriver angŒende ordet skattetryck (s. 246):
DŒ man talar om ÓskattetrycketÓ klandrar eller fšrdšmer man det.
Ofta framtrŠder motstŒndet mot skatten ur ett kontrastrikt
fšrdelnings-perspektiv: lŒginkomsttagare stŠlls mot rika och fšretag, vilket alltsŒ
visar att oviljan inte Šr ideologiskt betingad:
(14) [...] en skattepolitik, som lŠttar bšrdorna fšr de mindre inkomst-tagarna pŒ bolagens och de rikas bekostnad. (1956)
(15) Kommunisterna har gŒtt emot punktskatterna, omsŠttningsskatten och hšjningen av folkpensionsavgiften, som genomdrevs samtidigt med stora skattelŠttnader fšr bolagen, medan de hšgtidliga lšftena om en verklig standardhšjning fšr folkpensionŠrerna nonchalerades. (1960)
(16) Det beror pŒ arbetarklassens fortsatta insats och utgŒngen av valet, om det skall bli [É] Šnnu dyrare upprustning, eller om militŠr-utgifterna skall minskas och mšjliggšra en lŠttnad i skattebšrdor-na. (1960)
1 Detta sagt Šven om liberalismen vid sin tillkomst knappast var att betrakta som en ÓhšgerideologiÓ i vŒr nutida mening.
2 Aspekter som slutligen leder till slagord fšr konkret politiskt bruk, t.ex. Ódet mŒste lšna sig att arbetaÓ (folkpartiet kring Œr 1970).
Skattebšrda Œterfinns sista gŒngen 1968:
(17) Lindring i skattebšrdan fšr de lŠgsta inkomsttagarna. (1968)
Vid flera tillfŠllen fšrekommer frasen demokratisk skattepolitik. €ven
om demokratisk hŠr nog nŠrmast betyder ÕrŠttvis, braÕ, Šr man konkret
i ŒtgŠrdsfšrslagen:
(18) En demokratisk skattepolitik med befrielse frŒn statlig skatt fšr familjeinkomster upp till 9000 kronor och skattelŠttnader fšr inkomster under 25000 kronor. Slopande av omsŠttningsskatten. SkŠrpt beskattning av bolagen, aktiespekulanterna och de stora fšrmšgenheterna. Effektiva ŒtgŠrder mot skattesmitarna. (1960)
Men med tiden uppvisas ett mer renodlat fšrsvar fšr skatteuttag, Šven
om man sŒ sent som 1976 sŠger att lšnearbetarna drabbas av skatterna.
En fras som radikal skattesŠnkning (1956) verkar inte lŠngre aktuell.
Givetvis finns fortfarande viljan att sŠnka skatten fšr lŒginkomsttagare,
men man har fšrkastat termer som skattetryck och skattebšrda. IstŠllet
framtrŠder flera nya Ð ibland negativt vŠrdeladdade Ð
sammansŠtt-ningar som inte fokuserar lŒginkomstgrupperna:
(19) SkŠrpta ŒtgŠrder mot skattefusk och skatteflykt (1973).
Liknande ord Šr skatteplanering (1994) och skattefifflare (1982). I
dessa ords innebšrd ligger naturligtvis anklagelsen att nŒgra flyr frŒn
det som Šr allas plikt, och det vore i nŒgon mening motsŠgande att i
samma kontext tala om t.ex. skattetryck.
Grovt sett kan utvecklingen sammanfattas pŒ fšljande sŠtt: de
tidiga-re manifesten betonar att (stor)fštidiga-retag och aktieŠgatidiga-re skall betala mer i
skatt, medan lŒginkomsttagare skall betala mindre. De senare
mani-festen fortsŠtter betona att (stor)fšretag och aktieŠgare skall betala
mer, men utan samma starka betoning pŒ att skatterna Šr nŒgot ont fšr
lŒginkomsttagare. En utsaga som dock verkar allmŠnt negativ Œterfinns
1988:
(20) Sverige mŒste slopa vŠrldens hšgsta skatt pŒ livets nšdtorft: momsen pŒ mat.1 (1988)
1 HŠr framvisas ett av (v):s viktigaste slagord under lŒng tid: Óbort med moms pŒ matenÓ.
Men senare tids resonemang om skatter sammanfattas tydligast 1998.
(v):s motstŒnd mot nuvarande tendenser i samhŠllsutvecklingen vilar i
teori och praktik pŒ fšresprŒkande av ett (hšgre) skatteuttag.
(21) LŒg arbetslšshet, generell vŠlfŠrd och god miljš krŠver skattein-tŠkter, men ger ocksŒ stora vinster fšr ett land. (1998)
Att hŠr anvŠnda ett ord som skattebšrda fšrefaller inte rimligt, oavsett
dess syftning, eftersom det skulle stŒ i motsŠttning till
orsakssamman-hanget mellan skattefinansiering och framgŒng.
BorŽus konstaterande Šr korrekt med avseende pŒ de senare Œren,
men detta innebŠr inte med nšdvŠndighet att en negativ syn pŒ
skatteuttag ursprungligen uttrycktes av borgerliga partier. I vilket fall
kan det inte vara nyliberala idŽer som ligger bakom, eftersom (v)
omtalade skatterna som en bšrda innan nyliberalismen existerade.
Vi har nu studerat huvuddragen i (v):s anvŠndning šver tiden av ord
som fŒtt bygga tre stycken sakpolitiskt relaterade begreppsomrŒden.
Det har framgŒtt att fšrŠndringar i Œsikter/fokuseringar kan framgŒ
tydligt pŒ ett lexikalt plan. Om man har syftet att pŒvisa Šndrade
attityder och samhŠllsfšrhŒllanden verkar det sŒledes rŠcka ganska
lŒngt att uppmŠrksamma lexikala fšrŠndringar, sŒsom proportionerna
mellan arbete och arbetslšshet och de senare manifestens frŒnvaro av
skattetryck och skattebšrda.
I det fšljande skall jag kort diskutera nŒgra ord som Šr Ð eller har
varit Ð viktiga i sakpolitisk debatt, och samtidigt har en tydlig
perspek-tivmarkerande funktion.
5.2. Arbetsgivare-arbetskšpare och vinst-profit
SŒsom tidigare nŠmnts finns det mŒnga Ð mer eller mindre tydliga Ð
exempel pŒ ordpar som betraktar (och dŠrmed beskriver) samma
referent ur olika perspektiv. Till de tydligaste hšr
arbetsgivare-arbetskšpare och vinst-profit. Det senare paret kan sŠgas vara lexikala
markšrer pŒ hur avsŠndaren i ett vidare perspektiv vŠrderar ett
ekonomiskt system. De stŠmmer Ð teoretiskt Ð ihop med bruket av
marknadsekonomi respektive kapitalism, och ett rimligt antagande Šr
dŠrfšr att SKP/vpk/(v) i stšrre utstrŠckning anvŠnder profit. LikvŠl Šr
profit underrepresenterat relativt vinst. Profit Œterfinns fšrsta gŒngen
1952 vid ett fšrdšmande av socialdemokraternas politik:
(22) Regeringens landsskadliga utrikespolitik Šr samordnad med en inrikespolitik som kŠnnetecknas av [É] att kapitalisternas profiter stigit som aldrig fšrr [É]. (1952)
Under det ideologiskt prŠglade Œret 1968 Œterfinns sammansŠttningen
profitstyrd, inte ovŠntat ihop med oplanerad. (Planering blev ett av
den nya vŠnsterns honnšrsord, medan dess vetenskapliga ansprŒk
kvar-stod)
1(23) Enstaka statliga regleringar Šndrar inte de grundlŠggande mekanis-merna i en oplanerad och profitstyrd ekonomi. (1968)
Profit fšrekommer dŠrefter, med undantag fšr 1982, fram t.o.m.
1988. Detta Œr Œterfinns hela fem belŠgg, i flera fall tillsammans med
mycket kraftigt negativt vŠrdeladdade ord:
(24) Ekonomin blir alltmer parasitŠr. De som kan sšker sko sig pŒ andras arbete, pŒ spekulation, fusk och mygel. SŒdana tendenser smittar ocksŒ sjŠlva samhŠllsapparaten. SkandalaffŠrer avlšser varandra. Folkets vŠl fŒr stŒ tillbaka fšr profit och spekulation. (1988)
Fšljande exempel tillhšr materialets retoriskt mest intressanta.
Manifestfšrfattarna gšr en annorlunda avvikelse frŒn den politiska
sakdiskussionen, och kontrasten mellan en trolsk lŒtsasvŠrld och den
motbjudande sanna vŠrlden blir skarp:
(25) I denna tid erbjuder en raffinerad massmedia- och kulturindustri škade mšjligheter till verklighetsflykt. Den blandar verklighet och sken, lek och allvar sŒ att grŠnserna dŠremellan blir alltmer flytande. Vi blir deltagande i en lŒtsasvŠrld. Vi tjusas, fšrfšrs, passiviseras. NŠr denna industris sniknaste profitšrer šverskšljer oss med allt gršvre vŒld, elitdyrkan och pornografi fšrstŠrker detta tendenser till rŒhet och frŠmlingskap2 i samhŠllet. (1988)
Manifestet 1988 uppvisar ocksΠprofitekonomi, dvs. ytterligare en
per-spektivmarkerande term jŠmte spekulationsekonomi:
1 Den nya vŠnsterns utveckling av MarxÕ teorier kan antas ha satt mŒnga sprŒkliga spŒr; fšrutom planering bl.a. fšretagsdemokrati, frigšrelse, kontroll och kollektiv. Bruket av kollektiv visar att fšrebilden inte var Sovjetunionens ekonomiska system. Termerna har en betydande anvŠndning i 1968 Œrs manifest, och flera av dem uppvisar fšrstabelŠgg.
2 Observera att materialet inte uppvisar nŒgot belŠgg pŒ alienation, utan endast pŒ
(26) EfterhŠrmning1 av profitekonomins krav pŒ effektivitet mŒste upphšra. (1988)
Liksom profit Šr arbetskšpare underrepresenterat i fšrhŒllande till sitt
motbegrepp. Endast 1976 Ð men inte ovŠntat just detta manifest Ð
upp-visar belŠgg:
(27) Vi krŠver att arbetskšparna ska bevisa alla produkters ofarlighet innan de anvŠnds i arbetsprocessen. (1976)
Men jŠmfšr Šven:
(28) Kapitalismen bygger pŒ orŠttvisa. Den fšrutsŠtter att vissa skall ha rŒd att spekulera i aktier, medan de flesta mŒste sŠlja sin arbets-kraft fšr sin fšrsšrjning. (1982)
FšrutsŠttningen Šr naturligtvis att nŒgon kšper, dvs. arbetskšparna.
Exemplet visar alltsŒ att man trots avsaknaden av arbetskšpare ŠndŒ
strukturerar verkligheten i termer av kšpare-sŠljare och inte
givare-tagare. Om partiet hade fokuserat pŒ den referent som tillhandahŒller
arbete och inte pŒ dem som utfšr detta, hade man sannolikt anvŠnt
termen arbetskšpare.
5.3. En grupp centrala politisk-ideologiska termer
Av figur 4 pŒ nŠsta sida framgŒr den relativa frekvensen šver tid av
fyra av de allra centralaste politisk-ideologiska orden:
1 Ekvivalent till efterhŠrmning Šr Ð ovŠntat Ð efterapning 1985 (se avsnitt 6.5, citat
(97)). I andra fall talar man om svenska institutioner Šr ÓkopiorÓ av frŠmst ameri-kanska. I fšrsta hand Œsyftas fšrsvarsmakten.