Leif berättar att han brukar försöka få duktiga elever att spela det svåraste inom musiken, att spela tillräckligt enkelt och lära sig att anpassa sig till resten av gruppen genom att exempelvis arbeta rytmiskt på piano. En duktig elev kan förslagsvis lära sig spela melodier och basgångar. Leif tar även upp exempel där duktiga elever, genom sina speltekniska kunskaper, skapar förutsättningar för att spela och framföra större och svårare låtar. Emma förklarar att om klassen får nöta på vissa formdelar där vissa elever individuellt inte kan sätta ackorden, kommer de till slut, genom att de som klarar av det spelar, uppfatta mönstret i ackordföljden eller åtminstone klara att byta mellan två ackord.
Repertoaren kan användas för att beskriva tidsramen i planeringen. Henrik uppger att med årskurs 6 och 7 brukar en låt alltid ta två lektioner att spela, men att det i årskurs 8 och 9 mer sällan tar två lektioner per låt. Efter erfarenheter med arbete i särskolan har Leif tagit med sig att det i de allra flesta fallen handlar om tid, att om tid finns kan elever lära sig. Leif uppger att tidsaspekten kan göra att vissa elever faller ifrån. Han konstaterar att om någon elev i en grupp inte klarar av det, måste läraren hitta en lösning för att inkludera eleven på sin kunskapsnivå. Faktorn att vara ensam lärare i klassrummet kan, enligt Emma, göra det svårt att finnas till för en hel grupp. Ett exempel är att sångtekniskt hinna coacha sångstämman som annars tenderar att bli mer av ett pålägg.Hon uppger att struktur, samt att eleverna får ta del av genomgångarna på samtliga instrument innan de spelar, är en framgångsfaktor. Emma tycker att det är väldigt svårt att leta representation i framförallt musikhistorien och uppger att hennes kompetens och tillgång till tid är ett hinder.
5.5 Repertoarvalets motiv
Detta kapitel handlar om hur musiklärarna beskriver den potentiella användningen av repertoaren samt vad dess syfte kan vara i en skolkontext.
5.5.1 Låten i praktiken
Det primära syftet med urvalet av repertoaren är att Peter vet att han kan lära gruppen att spela låten, han försöker även tänka sig in i vad eleverna kan tycka om att spela. Peter har en tydlig progression i hela ensemblemomentet. När årskurs 9 lärt sig repertoaren de spelar får de spela in i en lokal studio, vilket gör repertoaren till ett medel för att nå målet med en studioinspelning.
Henrik har många gånger haft ensemblekonserter och inför dessa har det dels handlat om slutmålet, men främst att lära sig att spela och sjunga låten och få den att låta bra ihop genom samspel. Peter uppger att störst andel av lektionens fokus ägnas till att enbart få ihop låten.
Leif berättar att genom små justeringar och anpassningar blir låten spelbar för eleverna. Emma förklarar att läraren kan underlätta för eleven genom att minimera många och för snabba ackordbyten, eller för många formdelar som även kan kräva teoretisk förståelse som exempelvis musikaliska termer. Peter använder sig av ett siffersystem istället för att prata ackord och har numrerat keyboards och visar vart exempelvis 1, 2, 3 och 4 är på stränginstrument, vilket gör att hans klasser spelar efter ett kodat system. Detta är något som han uppger kan ifrågasättas på många sätt, men att han har en tanke med arbetssättet.
/… / jag bedömer under den här korta perioden 4-5- veckor, vi ska spela de här låtarna som är enkla till viss del i sin uppbyggnad, men för att jag ska nå fram till, som jag vill att målet ska va, att vi har spelat låten, de känner att de har spelar Master av Takida, jag känner igen den jag hört på radio att jag varit med och spelat den, då har jag inte jag tiden på 4-5 veckor att prata om att nu spelar du faktiskt ett G dur eller ett B moll och det hör ihop si och så… nä, utan då handlar det bara om liksom … bara pumpa där på ettan, och pumpa igång där och sen kör vi /… /. (Peter, intervju)
Peter förklarar att när eleverna har lärt sig versen “/…/ då har man som tänt den där gnistan” och i samband med att drivkraften kommer kan eleverna avkoda samma siffror i annan ordning till refrängen. Det Peter arbetar med är inte att musiken först och främst ska vara ett nytt främmande språk, utan utgår från elevernas tidigare erfarenheter om siffror och skapar samspel med hjälp av det språk de redan behärskar. Först i åk 9 när de har testat samspel går Peter in på varför tonen G heter som den gör och vart den ligger på notlinjen. Det praktiska går kort sagt före teorin. Leif beskriver hur han mest arbetar med färdighetsdelen av ensemblespel. Han resonerar att kunskapsdelar, ofta kopplade till musikteori, brukar han vänta med tills eleverna har förmågan att själva säga vad det är de gör när de spelar. Henrik upplever att det finns en förändrad syn på musikteoretisk kunskap då den anpassats, kan användas och att den är relevant till elevernas andra erfarenheter idag i jämförelse mot tidigare.
5.5.2 Elevernas upplevelse
Något som alla informanterna strävar efter är att eleverna ska känna mening, glädje och tycka att det är roligt med musik. Det blir tydligt att elevernas upplevelse många gånger står i centrum. Antingen i form att deras intresse och motivation ska tändas eller fortsätta finnas. Henrik uttrycker att “försöka få dem att tycka att det är roligt, det är där det kommer in, att jag hela tiden håller på att transkribera låtar som jag själv tycker är skit”. Henrik förklarar att eleverna ska tycka att det är roligt och givande, att det är vad jobbet som musiklärare handlar om. När eleverna får känna att det svänger tycker eleverna det är kul berättar Leif. Emma anser att en låt som eleverna tycker om kan göra musiklektionen mycket roligare och det behöver inte förutsätta att eleverna känner så direkt eller har hört låten innan. Emma framhåller att om hon inte delger sina elever att de spelar en gammal folkvisa som de saknar relation till, har eleverna ingenting att hänga upp det på annat
än att det är en fin låt med en fin melodi. Emma tydliggör att repertoaren ska vara spel- och genomförbar. “/… / jag vill ju att eleverna ska få lyckas… och få känna liksom att amen vi klarade det här”. Emma upplever att samspelet blir svårt om det är en elev som inte klarar av uppgiften. Hon förklarar att om en elev inte klarar av att hålla ihop trumkompet, att hålla ett någorlunda tempo i låten är blir det att eleven utsätts för en mindre bra situation eftersom de andra klasskamraterna märker av det. Även för att det gör det svårt för de andra eleverna att spela med. Henrik berättar om ett låtval som kom från elevernas önskemål som de försökte spela den men fick inte till den, vilket upplevdes sänka elevernas motivation. Leif framhåller att en lärare ska välja repertoar utifrån “hur pass möjligt är det för att eleverna klarar det här”. Om fel låt läggs fram kommer det inte fungera, och han berättar att det blir synd om eleverna som ska behöva gå igenom en sådan pina. Peter uttrycker mycket förundran över hela musikämnet och vad elever kan åstadkomma. Han berättar om “kicken” som en musiklärare kan få. Ett exempel från estetisk verksamhet på gymnasiet var ett gäng “bygg-grabbar” som kunskapsmässigt i musik var på “totalt bortaplan”. Peter lärde gruppen att spela Smoke on the water av Deep Purple och pekar på känslan eleverna hade när de gick ut från klassrummet med insikten att de hade klarat av att spela låten. Lektionen därpå fick Peter knappt ut dem ur klassrummet då de hade fått en stor upplevelse. Peter berättar om en elev som fick beröm från både honom som lärare och hela klassen över ett bra låtförslag, vilket motiverade eleven att prestera sitt allra yttersta.
Tuffaste killen i den här klassen, eh kom, det var han som kom med ‘Hit me with your best shot’ av Pat Benatar, jag höll på svimma liksom såhär, jag menar, den låten har jag ju glömt av... big time kan jag säga…han hahahaha, det kom från ingenstans jag bah wowww, så kollade vi den, funkar ju otroligt bra... kul att han fick välja den låten också. (Peter, intervju)
5.5.3 Varför valde du den här låten?
Detta avsnitt av resultatet refererar till den delen av intervjuerna där informanterna fick reflektera över varför de hade valt en särskild låt till deras undervisning genom en variant av stimulated recall. Nedan sammanfattas varje låtexempel. Kompskisser och noter återfinns i bilaga 3.
Three little birds - Bob Marley (Henriks låtval)
Henrik tycker att Three little birds är en enkel och bra låt som har en “ganska skojig basgång”, vilken han skrivit ut själv, men med lite mindre utsmyckningar än originalet har. Basgången går att göra väldigt enkel och en nybörjare kan spela ihop med någon som spelar en svårare variant, en låt som går att anpassa efter nivå av utvecklade färdigheter. Henrik framhåller att det ibland handlar om att spela långsamt för att eleverna ska hinna med.
Henrik spelar låten i D-dur med sina elever. Låten är repetitiv och har få ackord. Den har några små detaljer som en duktig elev kan göra. Låtens melodi kan exempelvis någon spela på piano. Eleverna tycker att den är rolig att sjunga och Henrik framhåller särskilt att en av de allra roligaste
delarna med den är att den är sångbar även om elever spelar gitarr. Det går att göra flera saker under tiden låten spelas. Han förklarar att ett vanligt rockkomp ofta är för svårt att spela för en nybörjare. På trummor föredrar därför Henrik att lära ut ett linjärt komp som han upplever att barn klarar av att spela.
“Jag inser att jag gjort den så många gånger och den har nästan alltid varit svinkul att göra” (Henrik, intervju).
Simply the best - Tina Turner (Peters låtval)
Simply the best, har en bra grundpuls och uppbyggnaden är relativt enkel enligt Peter. Största
fördelen med låten är att den fungerar att få ihop relativt snabbt till sin helhet. Peter uttrycker att den ”/… / låter per definition bra” och passar prefekt att sjunga till, även om elever spelar andra instrument är uppbyggnaden och strukturen på texten på det sättet att de kan sjunga med samtidigt som de spelar. Eleverna hinner spela, uppfatta varandra och höra lärarens instruktioner under spelet.
/... / när man sätter ihop och får trycket där med trummorna och basen, då kan jag säga såhär att, då är det den magin som uppnås, som man kan uppfatta i ett rum där en ensemble som funkar, att man ser att alla bah är inne i sin pryl att man sitter och stampar foten och nickar med och sjunger med i hjärtans lust, det händer väldigt snabbt med den låten /… /. (Peter, intervju)
Låten går att visa upp i ett musikhistoriskt sammanhang och de kan föra samtal om artisten Tina Turner och visa upp liveframträdanden i exempelvis kontext av idrottsevenemang.
“Den är helt sagolik att spela med de här förutsättningarna, enkel men det låter så fläskigt helt enkelt, den är grym /… / den är simply the best så att säga” (Peter, intervju).
I did it for the fame - Sabina Ddumba (Emmas låtval)
Låten valdes för att genren soul skulle ligga i fokus under momentet. Emma tycker själv att det är en bra låt och tjejen som sjunger är ganska populär. Låten har ett tydligt riff som går att göra varianter på gitarr och bas, men även pianot. Eftersom pianot kan spela riffet kan låten träna melodispel och därmed motoriska färdigheter. Basen kan spela “ton, paus, paus, paus” och kan på refrängen spela åttondelar. På verserna kan basen spela riffet, och på sticket helnoter. Generellt tycker Emma att den övar tajming då många instrumenten ska träna (även efter breaks) att spela på första taktslaget. Trummisen kan spela ett “vanligt popkomp” med lite fills och möjlighet till några breaks. I refrängerna kan kompet ändras till någon annan variant. Gitarren kan spela “vanliga” ackord eller powerchords över refrängen. Sången är förhållandevis sångbar och eleverna tycker den är rolig att sjunga. Den kan kännas låg i versen men hög i refrängen och därför har killar fått oktavera ner sina röster där. “De får hitta någon slags gyllene medelväg…”. Dess form och möjlighet till variation läggs fram som en fördel. “Spelar de lite olika så blir det roligare”.
Ackorden är “F Dm Am… typ hela tiden” och går i 4/4 -dels takt. Låten har möjlighet att vara speltekniskt repetitiv och “på refrängen kan de antingen fortsätta som de har gjort, vilket är jättebra, men en del elever som har svårt, de kan spela samma hela, hela tiden, förutom på sticket”. Sticket är en formdel som är lite mer klurig ackordmässigt och denna del kan ibland hoppas över förklarar Emma. Fokus med denna låt har varit att få ihop den som en låt mer än den varit att öva, därför att den har lite olika moment som kräver mer uppmärksamhet. Låten tar tid att träna in, men Emma tycker det är kul med en utmaning.
“/…/ den har funkat jättebra” (Emma, intervju).
Dover Calais – Freestyle (Leifs låtval)
Låten var utan undantag populär bland alla när den slog igenom konstaterar Leif. Den var både rolig och enkel att spela. Genom sin medverkan i Melodifestivalen blev den inte bara del av diskussionsmaterial under lektioner, utan även en “radiodänga”. Leif blir påmind om att låten var väldigt populär och uttrycker att “man var ju äcklad av den tillslut…”. Dover Calais var en “kärleksballad av det ruskigt banala slaget” och en typisk tonårslåt av en mer “ofarlig” karaktär i jämförelse med låten 800 grader av Ebba Grön. “/... / den var ju farlig” förklarar Leif.
Låtens originaltonart ligger i ett bekvämt läge för den som sjunger, och den behövde aldrig läras ut då eleverna redan hade sjungit till sina förebilder på tv. Taktarten är 4/4 -dels takt och trumkompet kan förenklas till en väldigt tydlig “four on the floor” och det finns några utslag på cymbal för att lära sig variation i kompet. “Basen kan du egentligen alltså om man vill bara sätta en hand rakt över, ett finger, och sen hitta precis, det är samma band hela låten igenom då”. Leif förklarar att ackorden var mycket lätta, och det finns ett ackord som vars toner i ackordläggningen gick ner som en melodi på två ställen. Om de detaljerna och den lilla melodin kom med tyckte eleverna att det var fantastiskt och uttryckte “åh, det låter som Style”. Att låten gick att reproducera nära originalet var en stor faktor för varför den fungerade bra.