Musiklärarens musikaliska preferenser, den naturliga ålderskontexten, kollegor och elevers intressen influerar repertoarurvalet. De beskriver ett stort flöde av musik och att kompetensen att välja repertoar kommer med erfarenhet, men även genom att ha ett sunt förnuft. Lärarna styrs av traditioner och deras känsla över vad som är allmänbildande. De motsäger en önskan om total styrning av ämnesinnehåll, men ser fördelar inom vissa moment där en styrning skulle kunna vara progressiv.
Kopplingar till musikhistoria utgör många gånger ett urvalsinstrument. Repertoarens popularitet och egenskaper är viktiga faktorer tillsammans med vilket material som redan finns i lärarens arkivskåp. Viss typ av musik kan inte ensemblemomentet hantera, texter som går mot värdegrunder blir ofta bortvalt. Låtar som är baserade på sound blir också ofta bortvalda då det inte går att uppnå ett slutresultat som låter som originalet.
Många äldre låtar inkluderas i musikundervisningen och där eleverna har önskat dessa handlar det ofta om låtarnas popularitet i spel, film och idrottsevenemang, men även äldre släktingar kan vara influerande. Äldre låtar används i stor grad med anledningen av deras uppbyggnad och förmåga att anpassas till resurser som finns i musikklassrummet. Tonarter och taktarter har viktiga roller tillsammans med repertoarens uppbyggnad i hur pass spelbar en låt är. Det praktiska före det teoretiska vittnar om ett sätt att genom anpassning öka spelbarheten för att eleverna ska lyckas. I klassrummets sociala inkludering ingår behovet av trygghet och det finns en syn på att elevers intresse och motivation ska antingen tändas eller upprätthållas. Genom att läraren skapar och uppmärksammar gemensamma inkörsportar kan eleverna få ett meningsskapande. Genom att deras intressen kan tillgodoses vid vissa tillfällen upplever lärarna att eleverna har
5.7 Resultatanalys
Det blir tydligt när studiens resultat kopplas ihop med den pragmatiska ansatsen att det är en kulturell reproduktion som pågår i musikämnet och även i ensemblespelet (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004). Lärarna väljer material som de anser lämpliga för elever, som är nya medlemmar i gruppen, att få ta del av och som de kan ha nytta av för att fortsätta utveckla samhället (Dewey, 2004; Hartman, Lundgren och Hartman, 2004). Genom att eleverna får spela “traditionella ensemblelåtar” och “de 15 vanligaste visorna” sker en slags fostran (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004). Lärarna tycker att många låtar de presenterar för eleverna har ett musikhistoriskt och allmänbildande värde och kan därför peka mot det som är av nytta att ha kunskap om. Samtliga lärare i studien har även en gång själva varit nya i gruppen, och en av lärarna i studien är relativt ny i gruppen av musiklärare. En tolkning är att de äldre i gruppen behöver med sin erfarenhet lotsa in de nya lärarna för att bredda deras erfarenheter (Dewey, 2004). I ett exempel från resultatet vittnar den relativt nya musikläraren om första tiden som nyexaminerad lärare. Läraren fick erfarenheter från en äldre kollega som hade större kompetens, som erhållits i erfarenhet som tidigare medlem av gruppen (Dewey, 1999). Resultatet pekar även på att nya medlemmar, elever eller nya lärare, har precis som dem som redan är med, erfarenheter som bidrar till formandet av gruppen eller samhället (Säljö, 2015).
5.7.1 Mötet mellan erfarenheter
Resultatet visar på skapandet av gemensamma inkörsportar och genom att tillgodose elevernas intressen som möjliga vägar till att eleverna ska få en större erfarenhet. Som nya medlemmar av gruppen bidrar eleverna med sin del. De tillåts lyfta förslag i repertoar som med mognad blir överensstämmande med den bilden lärarna har över vilket material som är lämpligt. Exempel i resultatet visar att årskurs 8 är nya i sammanhanget, vilka är styrda av deras lärare, erhåller nya erfarenheter och kunskaper. När de eleverna går i årskurs 9 har de hunnit etablera sig lite mer i gruppen och vidgat sina intressen, vilket gör att de visar en förmåga och förståelse för vad de kan spela i ensemble. Dagens elever visar stort intresse för hiphop och gangstarap, vilket lärarna, trots sin okunskap, tar till sig, då de aldrig slutar ta till sig nya erfarenheter. Lärarna visar på förståelse på att det är på det sättet samhället byggs. Ungdomars musik kan i vissa fall vara ett medel för att få vuxenvärlden att reagera, och viss repertoar får funktionen att skapa en slags diskurs i gemenskapen. Detta blir ett uttryck av vad som skiljer det gamla mot det nya i samhället och blir en stor naturlig kraft i ett dialektalt sammanhang (Säljö, 2015). Genom att lärarna har ett intresse av elevernas erfarenheter skapar det även en attityd som ger läraren möjlighet att erhålla dessa (Dewey, 2004). Flera delar i resultatet pekar på att det är viktigt att som lärare få lära sig agera självständigt och inte enbart följa i samma fotspår som tidigare generationer. Detta utgör en stor förutsättning för den dialektala aspekten (Hartman, Lundgren och Hartman, 2004). Detta speglade sig exempelvis när en av lärarna uttryckte att det är av vikt att själv få skapa sitt eget material ur en kreativ aspekt. Det ständigt föränderliga ser däremot inte ut att ske i samma tempo vad gäller utvecklandet av musikklassrummen och dess utrustning anpassat till den stora strömningen av musik. En lärare lyfter hur elever med begränsad egen erfarenhet verkar ha en identitetsbild de har svårt att släppa på, vilket kan tolkas som att de eleverna är väldigt nya i gruppen som de inte har funnit gemenskap i ännu. En slutsats som kan dras utifrån resultatet är att både elever som är
nysvenskar och elever som inte öppnat upp sig ännu behöver känna att det finns gemensamma vägar in, annars ser dessa ingen nytta heller att ta till sig ny kunskap och därmed bli en del av gruppen och erhålla en känsla av tillhörighet (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004; Säljö, 2017). Det som för eleverna känns bekant och användbart, exempelvis låtar i spel eller som de vill sjunga med i under hockeymatcher, kan tolkas som ypperligt bra ingångar för att nå ut till fler elevers meningsskapande.
5.7.2 Utveckling av erfarenheter
Elevernas intresse representerar ett gryende anlag och är ett symptom på en växande förmåga (Dewey, 2004). I en elevcentrerad kontext kan läraren bygga vidare på elevens tidigare kunskaper. Resultatet pekar mot att eleverna visar med sitt intresse och önskningar som uttrycks, att de vill vara och bli en del av gemenskapen. Lärarna gör därmed, helt rätt när de tar till sig och gör plats för elevers önskemål. På ett sätt kan det ses som viktigt att elevers önskemål kommer till användning, då det kan legitimera deras möjlighet att få vara inkluderade i gruppen (Säljö, 2017). Exemplet med den “tuffaste killen i klassen” (se 5.5.2), bidrar med bilden att den eleven upplever en social inkludering efter sitt låtförslag och därför får en mening och ser en nytta med att vara med och då göra allt som han kan i det gemensamma spelet. Detta blir även ett tydligt exempel på Deweys ”growth” när eleven når sin fullaste potential (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004). Det finns starka kopplingar till Deweys ”learning by doing” i en av lärarnas siffersystem, då eleverna lär sig spela instrument innan de har tillgång till det teoretiska bakom spelandet. Det musikaliska språket kommer först när eleven blivit mer etablerad i gemenskapen. I siffersystemet nyttjas istället elevernas tidigare erfarenheter av sifferspråk. Den delen av resultatets presentation (5.5.3) där lärarna fick reflektera över låtarna de använt i undervisningen, går hand i hand med Deweys tanke om att reflektion ökar lärande (Säljö, 2017).
Den demokratiska anda som råder i studiens resultat är att musikämnet ska vara en gemensam del av samhället där de alla kan vara med, där de ska kunna vara delaktiga efter egen förmåga. Alla behöver inte kunna allt, elevgruppen stärker varandra och eleverna kan därmed nå högt i sin kapacitet i samspelet med andra. Musiken är inte enbart till för vissa elever, även eleverna på byggprogrammet får vara med vilket kan kopplas till begreppet “you teach a child, not a subject” (Dewey, 2004, s.243). Upplevelsen som beskrivs när elever klarar av att vara en del av samspelet anses som hög prioritet i lärarnas yrkesutövning. Lärarna visar och uttrycker enorm omsorg och tanke på elevernas bästa och vill att de ska nå sin högsta möjliga kapacitet (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004), och det sker genom att de tar elevers intressen och sätter sig in i deras situation (Dewey, 2004). Lärarna är samtidigt medvetna om att eleverna inte har sett hela världen, och därför arbetar de, medan elevernas intresse finns, med att även kolla mot en annan del av horisonten och presenterar nya genrer, skapar nya intressen och erfarenheter. Elever kan som nya medlemmar i gruppen även få med sig erfarenheter från 50 år tillbaka i tiden. Det sker då en slags fostran, en överföring av kunskaper där eleverna får ta del av kunskaper om samhället och får utvidgad och förändrad erfarenhet (Dewey, 1999). Dewey (2004) klargör att pedagogen är den som påverkar vad barnen skall påverkas av. En lärare legitimerar sitt val att exempelvis sjunga nationalsången och psalmer på skolavslutningen med anledningen av en kulturtradition i Sverige. Deweys tankar
och dels av nytta för att kunna delta i evenemang (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004). En annan lärare har tankar om en kanon, som skulle kunna innebära ett alldeles för styrt innehåll och något som inte skulle upplevas relevant enligt den egna kompetensen. Dewey anser att om något är styrt behöver det inte betyda att det är ett försök att göra intrång, utan det blir ett sätt att kunna nå den fullaste potentialen (Dewey, 2004; Hartman, Lundgren & Hartman, 2004). Dewey menade att något som är alldeles för styrt går emot barnets natur. En av studiens lärare framstår väldigt pragmatisk och därmed intresserad av att se resultat (Burman, 2014), då valet av låtar styrs av tidsramen för ensemblemomentet och vad som är möjligt för eleverna att lära sig, för att de ska nå sin fulla kapacitet just då (Dewey, 2004). Lärarna väljer generellt de låtar som kan ge ett resultat, och det resultatet har ofta ett ideal att efterlikna originalet, undervisningen reproducerar originalet. Det är genom fostran och utbildningen som exempelvis värderingar överförs (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004).
Repertoarens spelbarhet genomsyras av att den anpassas för att kunna göra nytta och bidra till ett resultat. Repertoaren blir då något som är möjligt att åstadkomma, och den blir även ett medel för elever att träna upp sina kunskaper. Repertoaren blir en slags fostran då eleverna får erfarenhet av instrument och musikaliska sammanhang de sedan får möjlighet att vara deltagare i. Att finmotorik tränas bidrar till en nytta i helheten som är genomgående i andra ämnen än musikämnet (Hartman, Lundgren & Hartman, 2004). Vissa låtar som exemplet med reggae för att träna groove, gör att låtar kan ha potential att vara till nytta då de bidrar med ny kunskap. Möjligheten med egen övning av låtar i hörlurar kan bidra till en bättre arbetsmiljö. Elever kan träna i egen takt och känna sig trygga, samtidigt som det är en vinst för lärare i en arbetsmiljö fylld av ljud.
Den av lärarna som har minst antal år i läraryrket bidrar tydligt som ny del av gruppen och kommer in med nya tankar och idéer (Säljö, 2015). När det kommer till genus har den läraren ambition att skapa ett mera jämlikt, demokratiskt samhälle och vill normalisera kvinnors frekvens i musikämnet. Det kan förstås som att läraren vill ha kriterier för hur lärandet ska organiseras. De äldsta lärarna visar sig ödmjuka och medvetna om diskursen och vittnar om situationer från när de själva var unga. De uttrycker däremot att deras repertoarval ofta går på en automatik och därför inte medvetet tänker på genus. En av dem brukar däremot aktivt välja ut kvinnliga musikaliska förebilder som bidrar med budskap om självständighet, och skulle kunna ses som en vilja att sträva mot ett mer jämlikt samhälle. Detta exempel kan tolkas som en slags fostran (Hartman, Lundgren och Hartman, 2004) och som en pragmatisk önskan om resultat. En av lärarna har en bild som skiljer sig från de andras och förklarar att genus inte alls har relevans i undervisningen. Det blir tydligt i resultatet och även sett till informanternas profiler, att gruppen musiklärare är väldigt heterogen och därmed visar en stor mångfald. Detta skulle kunna tolkas som en liten representation av samhället där det faktiskt varierar värderingar, intressen och erfarenheter. Det kan ses som att varje informants undervisningspraktik blir ett eget samhälle.
6. Diskussion
Detta kapitel innehåller en diskussion av studiens resultat och arbetets tillvägagångssätt. Avslutningsvis resonerar författaren om studiens betydelse för yrkesliv och formulerar förslag på vidare forskning.
6.1 Metoddiskussion
Genom författarens begränsade erfarenhet finns risk för att färga studiens resultat och det är svårt på förhand att veta hur en okänd process kommer att gå till. Framförallt när det kommer till att välja metoder då samtliga är nya för en otränad. Vissa metoder upplevs lika varandra och det gäller att sätta sig in i flera stycken för att försöka lista ut vilken som passar sin studies idé.
Pilotintervjun var väldigt givande och blev en bra möjlighet att testa, dels att intervjua någon och dels för att se vilken typ av frågor som kunde leda till vilket typ av svar. Personen som intervjuades i piloten kunde även komma med feedback som ledde till reflektion och ett utvecklande av intervjuguiden inför de riktiga intervjuerna (se bil. 2). Med tanke på att studiens författare inte genomfört liknande arbete innan hade flertalet pilotintervjuer kunnat öka kvaliteten genom att ge en arena för författaren att träna sin förmåga att intervjua. Första tanken var att få tag på minst fem informanter, men med rådande samhällssituation under studiens genomförande (Covid-19) upplevdes det extra svårt att få tag i lärare då exempelvis Facebookgrupper med potentiella informanter, bildligt talat, dränktes med inlägg om huruvida andra kollegor hade tips till distansundervisning. Om förutsättningarna hade sett annorlunda ut hade både fler pilotintervjuer och fler intervjuer genomförts. Däremot blev de fyra musiklärarna tillräcklig mängd av insamlad empiri då intervjuerna hade täckt alla delar i intervjuguiden samt vad som kunde anses rimlig mängd till studiens omfattning och tidsram. Det som dessvärre kan påverkas av antalet informanter i föreliggande kvalitativa studie är dess generaliserbarhet då ett högre antal medverkande bidragit en mer omfattande datainsamling.
Valet av att göra en studie med kvalitativ metod upplevdes som lämpligt då det var kvaliteterna som skulle undersökas. Att intervjuerna skedde över telefonen gjorde att det endast fanns en auditiv dimension vilket saknar ansiktsuttryck och kroppsspråk som inte blev en del av tolkningen. Materialet skulle enbart transkriberas i skrift och av den anledningen ansågs det ej nödvändigt att se ansikten på informanterna. Att intervjuerna spelades in var en förutsättning för att kunna återge informanterna korrekt och förenklade transkriberingen vilket samtidigt ökar studiens reliabilitet. För extra autenticitet kontaktades flera av informanterna inför analysen för att få möjligheten att förtydliga delar som författaren ansåg hade möjlighet att tolkas på flera sätt. Valet av avgränsningen kan beskrivas som pragmatisk, då aspekten av nytta uppfylls när den fokuserar på den åldersgrupp där flest har obligatoriska musiklektioner. Valet att göra en variant av stimulated recall upplevs i efterhand väldigt givande då metoden som planerat tog fram extra mycket data som kunde kopplas till en undervisningskontext. Det blev ett extra tillfälle att se huruvida intervjuns tidigare resonemang korrelerade med det som kunde tänkas representera en beskrivning nära verkligheten, då låtarna redan använts i undervisning. Eftersom det kan finnas skillnader
mellan vad som planeras och vad som blir utfallet, blir metodvalet med stimulated recall en möjlighet att öka reliabiliteten. Samtidigt bör det lyftas att datainsamlingen kan begränsas till informanternas förmåga att verbalisera och reflektera över sin undervisning och att medverka som informant kan tänkas ha många olika motiv. Informanterna hade förförståelse över att studiens författare är en framtida kollega. Detta skulle kunna innebära att de är villiga att dela med sig av sina erfarenheter och delge sådant de upplever fungerande, bristfälligt eller sådant de vill se förändras i framtiden. Att systemet och samhället fungerar på det sättet har framkommit i resultatanalysen (5.7) vilket gör datainsamlingen reliabel ur ett pragmatiskt perspektiv. Dels att det finns en nyttoaspekt att dela med sig av sina erfarenheter och dels för att datainsamlingen i sig blir en del av det ständigt föränderliga som nyutbildade lärare kommer stöta på i mötet med kollegor med större erfarenhet.
Det resultat som framkommit genom studien, bekräftar det som både framträder inom forskningsfältet, granskningar av svensk skola och Skolverkets rapporter, vilket gör studien reliabel. John Deweys perspektiv har visserligen en påverkan på svensk skola och dess styrdokument, vilket kan medverka till att en studie som denna kan uppnå hög validitet.
6.2 Resultatdiskussion
Resultatanalysen (5.7) visar generellt på stora likheter mellan pragmatismens teori och konceptet med praxisgemenskaper, som likt pragmatismen, har ett lärande kopplat till kunskaper i vardagen (Dewey, 2004; Säljö, 2015). Undervisningspraktiken som visas upp i studien pekar på att lärarnas intuition är att ha en genrebredd (Skolverket, 2011), men att vissa genrer och låtar inte lämpar sig till ensemblesituationen, många gånger med anledning av att texter inte överensstämmer med skolans värdegrund. Styrdokumentens innehåll framträder som omsatt i praktiken, med undantag för en lärare i studien som använder sig av ett siffersystem, vilket dels kan ifrågasättas om det kan tolkas som “grafisk notation” och då huruvida det kan legitimeras som giltig undervisningsmetod. Att skolans styrdokument inte diskuteras i större grad inom studiens resultat kan tolkas utifrån flera aspekter. Dels kan det ligga i studiens metod, genomförande och frågedesign som gör att det inte framkommer, men kan även dels antas vara en självklarhet och att musiklärarna har en sådan förtrogenhet med skrifterna att de av automation har dess ramar i bakhuvudet. Därmed blir även styrdokumenten en faktor som ligger till grund för urvalet av repertoar, men vad som kan tolkas utifrån denna studie, en faktor av informell karaktär.
6.2.1 Urvalet av kunskap
Zimmerman Nilsson (2009) konstaterar att lektionsaktiviteten styr vilket innehåll som väljs, och det blir synligt i de olika syftena för urval som framgår i resultatet, exempelvis förberedelse för en konsert, det vill säga att även målet med undervisningen kan styra innehållet. Detta skulle kunna kopplas till Sandberg (1996) som skriver om ett skapande av musikupplevelser. Musiklärarna i studien utgår mycket från elevernas tidigare kunskaper när de väljer låtar och exempelvis tonarter som är bekanta, allt för att göra det möjligt att genomföra. Detta bekräftar Asp (2015) som hävdar att repertoaren underordnas elevernas förutsättningar, då den anpassas med anledning att bli
spelbar för att annars gallras bort. Ericsson och Lindgren (2011) berättar att repertoarens speltekniska delar anpassas efter elevernas tidigare kunskaper. De tar även stor hänsyn till elevernas intresse och försöker integrera detta i undervisningen (Dewey, 2004; Ericsson & Lindgren (2011). Resultatet bekräftar även beskrivningen Zimmerman Nilsson (2009) har av musikämnet, nämligen som ett trivselämne, då studiens lärare drivs av att forma undervisningen för att eleverna ska lyckas och ha roligt. Detta går även ihop med pragmatismens idé om att elever ska nå sin fulla kapacitet (Dewey, 2004).
6.2.2 Handlingsutrymme
Det växande utbudet av musik skapar “stoffträngsel” i läroplanen förklarar Sandberg (1996) och skriver om den musikpedagogiska riktningen som innebär en kommunikativ syn på musik som tar hänsyn till en stor mångfald i musikutbudet och som skulle kunna tolkas vilja framhäva bredden av musik. Studiens lärare upplever sig ha ett stort handlingsutrymme, vilket kan göra att det kännas svårt att göra avgränsningar när det är ett stort flöde att göra urval från. Forskningen visar att lärares kompetens hålls fram som en fördel, vilket även speglar i studiens resultat (Houmann, 2010; Zimmerman Nilsson, 2009). När lärarna samlat på sig erfarenhet och därmed kompetens, kan de med större lätthet uttrycka att de “vet” att något fungerar, men en av lärarna uppger även