Representation

I detta avsnitt kommer två typer av representation att diskuteras: könsrepresentation samt representation i roller, här kallat yrkesrepresentation. Slutligen kommer även artikelskribenter att diskuteras innan en avslutande analys av representation presenteras. Temat representation återkommer även senare i den kritiska diskursanalysen.

24

Figur 3: Den roll artikelns huvudperson beskrivs i.

Varje artikel har minst en huvudperson, den eller de som artikeln handlar om. En övervägande majoritet av artiklarna har Damkronorna – hela laget – eller en representant för Damkronorna – en enskild person – som huvudperson. Andra stora aktörer som huvudroller är Svenska ishockeyförbundet (förkortat SIF), Spelarfackförbundet SICO, samt de högsta ishockeyligorna SHL och SDHL. Föreningar, organisationer och förbund likt de ovan nämnda är också tydligt vanligare som huvudpersoner än enskilda representanter eller individer. Svenska ishockeyförbundet representeras 25 procent av tiden av en enskild person, mest av alla grupper.

0 20 40 60 80 100 120 Antal

Huvudpersons roll

Damkronorna Representant damkronorna Kvinnlig ishockeyspelare Kvinnlig ishockeyexpert Manlig ishockeyspelare Manlig ishockeyexpert Manlig representant SIF Annan kvinna Annan man

SIF SICO Annan förening

25

Figur 4: Den roll som artikelns källa beskrivs i.

Källorna till informationen är dock mer spridda. Källan i artikeln är den eller de personer som uttalar sig och ger information om nyhetsläget. Den roll denna presenteras i är vad som kodats. Likt huvudpersonerna är de stora aktörerna Damkronorna och Svenska ishockeyförbundet. Därefter följer SICO och manliga ishockeyexperter. Det finns dock en tydlig skillnad – källorna är enskilda representanter eller individer i en betydligt större utsträckning än huvudpersonerna. Det är ett väldigt litet antal artiklar som använder en samlad grupp som källa.

Det finns två intressanta aspekter av det ovan presenterade resultatet. För det första är det, förutom de större aktörerna, vanligare att manliga individer, så som hockeyspelare, experter eller övriga personer, får uttala sig än sina kvinnliga motsvarigheter. För det andra förekommer enbart kvinnliga representanter för SICO, medan det enbart florerat manliga representanter för Svenska ishockeyförbundet. Av alla grupper som presenteras är det bara SHL och SDHL som skickat fram både manliga och kvinnliga representanter.

0 20 40 60 Antal

Källans roll

Damkronorna Representant damkronorna

Kvinnlig ischockeyspelare Kvinnlig ishockeyexpert Kvinnlig representant SICO Manlig hockeyspelare Manlig ishockeyexpert Manlig representant SIF

Annan kvinna Annan man

Person utan koppling till ishockey Annan förening

26

Figur 5: Antal gånger kvinnliga respektive manliga namn nämns över tid.

Majoriteten av aktörerna i artiklarna är kvinnor, då 77 procent eller 624 av samtliga namn, tillhör kvinnor. Män namnges 185 gånger. Bilden är dock inte representativ. Under oktober och november publicerades listor uttagningar till landslagsuppdrag, där samtliga kallade spelare namngavs. Exklusive dessa listor är 57 procent av namnen kvinnliga, det vill säga 243 personer. Skillnaden visualiseras i figuren ovan. Det sker också en förändring över tid. Till en början är antalet män som nämns fler än antalet kvinnor innan det vänder helt och kvinnor är i överlägsen majoritet, både med och utan uttagningslistor.

0 50 100 150 200 250

Augusti September Oktober November

Antal gånger namn nämns

27

Figur 6: Fördelningen av kön på citerade personer i artiklarna över tid.

Antalet kvinnor som får uttala sig är också högre än antalet män, både i antal och procentuellt. Exklusive uttagningslistorna får 85 procent av kvinnorna uttala sig kontra 78 procent av de namngivna männen. Räknas även uttagningslistorna är det enbart 33 procent av kvinnorna som får uttala sig. I 44 procent av artiklarna är det enbart kvinnliga talespersoner, respektive ensamma män i 27 procent. Men precis som vid namngivningar följer en förändring över tid. Fler män citeras i augusti och september, men därefter sker en drastisk förändring, där kvinnor får betydligt fler uttalanden.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

Augusti September Oktober November

Uttalanden i artiklar över tid

Enbart kvinnor Enbart män Fler kvinnor än män

28

Figur 7: Könsrepresentation i tidningarna i procent.

När könsrepresentationen, både för uttalanden och namngivningar, beskrivs efter tidningar är det tydligt att representationen alltid lutar över åt kvinnornas håll. Procentuellt är det färre kvinnor som kommer till tals än som nämns i lokaltidningarna förutom i Götaland, där det är ungefär lika många. Riksnyheterna sticker ut för att de dels benämner fler män än någon landsdel, dels att över 60 procent av alla personer som uttalat sig är kvinnor.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Riks namn Riks citat Norrland namn Norrland citat Svealand namn Svealand citat Götaland namn Götaland citat

Könsrepresentation över tidningarna

29

Figur 8: Könsfördelning bland artikelskribenter.

Totalt sett är det kvinnor som både har namngivits och uttalat sig mest. Det kontrasterar sig mot könsrepresentationen bland skribenterna. I figur 8 ges en tydlig överblick av detta. I närmare hälften av fallen är det ensamma män som är upphovsmän, medan kvinnor skrivit mindre än två tiondelar av den mängden. Kvinnor är inte heller särskilt närvarande i statistiken vid flera reportrar. Däremot har en stor del av artiklarna, 36 procent, ingen uttryckt artikelskribent.

Antal artiklar Augusti September Oktober November Totalt

Ensam man 48 12 30 16 106 Ensam kvinna 5 3 10 2 20 Enbart män 11 1 - - 12 Enbart kvinnor 1 - - - 1 Fler kvinnor än män - - - - 0 Fler män än kvinnor 1 - - - 1

Lika många kvinnor och män

3 - - - 3

Ospecificerat 55 11 3 12 81

Totalt 124 27 43 30 224

Tabell 2: Könsfördelning bland artikelskribenter över tid.

0 20 40 60 80 100 120

Skribent

Könsfördelning artikelskribenter

Ej identifierbart Flera, lika många män och kvinnor Flera fler kvinnor än män Flera, fler män än kvinnor Flera, enbart män Flera, enbart kvinnor

30

Andelen kvinnor och män över tid är mer konstant bland skribenterna än i texterna. I tabell 2 visas att andelen män konstant är högre och att antalet kvinnor visserligen ökar en del i oktober, men fortsatt är mycket färre genom hela analysperioden.

Enbart män Enbart kvinnor Fler män Fler kvinnor Lika många

Inga namn Totalt

Man 14 57 10 11 10 4 106 Kvinna - 13 4 1 1 1 20 Enbart män 2 2 - 4 4 - 12 Enbart kvinnor - - - - - 1 1 Fler män - - 1 - - - 1 Lika många - - 3 - - - 3 Ospecificerat 38 27 4 3 6 3 81 Totalt 54 99 22 19 21 9 224

Tabell 3: Könsfördelning i artiklar beroende på skribents kön (t.v.)

En intressant aspekt av den stora mängden manliga skribenter är hur det återspeglas i vilka aktörer som namngivs i texterna. I tabellen ovan gestaltas att 53 procent av alla artiklar som ensamma män har skrivit enbart innehåller kvinnonamn. De ensamma männen har också skrivit betydligt fler artiklar med representation av båda könen än någon annan skribentkategori. Kvinnliga skribenter har, för att jämföra, inte skrivit en enda artikel om endast män. De ospecificerade skribenterna skriver dock överlägset mest artiklar om ensamma män.

För att summera detta resultat är Damkronorna och Svenska ishockeyförbundet de stora aktörerna, både som huvudpersoner och källor. En tydlig skillnad mellan huvudpersoner och källor är dock att huvudpersonerna framför allt är grupper, medan källorna är individuella personer. Det tyder på att källorna får ta mer ansvar för sina uttalanden, medan huvudrollerna är mindre konkreta och således svårare att utkräva ansvar från (jfr Fairclough 1995: 112). Svenska ishockeyförbundet är dock mer representerade med personer även som huvudpersoner, och tycks således vara mer ansvariga för sina handlingar (idib.). Att de två stora aktörerna representeras av å ena sidan bara manliga (förbundet), å andra sidan bara kvinnliga (Damkronorna) personer ger upphov till en binär motsatsbild. Visserligen har förbundet enbart manliga toppanställda, likt SICO:s damansvarige är kvinna (SIF 2020, SICO 2020). Således kan inte någon kvinnlig representant för förbundet träda fram. Men bilden det skapar är ett

31

dikotomt förhållande mellan kvinnor på ena sidan och män på den andra (jfr Butler 2007:55). Män utan direkt inblandning i frågan får dessutom också uttala sig i större utsträckning än kvinnor i samma position. Det hela ger ett intryck av män som mer världsvana, förståndiga och med mer kunskap. Därmed får män uttala sig och diskutera situationen medan kvinnorna får uttala sig på grund av inblandningen i situationen (jfr Beauvoir 1999).

Det stora antalet kvinnor som dels nämns, dels får uttala sig strider mot mycket av den forskning som gjorts på ämnet (jfr Fink 2015, Bernstein 2002, Jarlbro 2006). Detta bör dock vara förväntat, då nyheten som undersöks är kvinnocentrerad och således förväntas innehålla fler kvinnor än män. I stället för att vara undanskymda är snarare kvinnorna den primära informationskällan. Situationen är dock tvetydig, med tanke på den stora mängden kvinnor som enbart återfinns i listor, en passiv roll utan möjlighet att föra sin talan (jfr Jarlbro 2006:87-9). Däremot beskrivs de fortfarande som framträdande hockeyspelare, uttagna till landslaget. Således fokuserar porträtteringen fortfarande på kvinnornas professionalitet snarare än andra vanliga gestaltningar (jfr Ross 2010:91).

Den övervägande delen kvinnor som återfinns över tidningarna tyder på en samlad gestaltningseffekt – tidningarna har tillsammans hittat en inramning som förefaller vara den rätta då den konstant reproduceras (jfr Fishman 1978, Entman 1993, Shehata 2012). Den förändring som sker över tid, när män till en början är mer framträdande, kan härledas till Damkronornas avböjande av mediala intervjuer. Men den tyder också på en framväxt av en allmängiltig ram (jfr Scheufele 1999:116). Till en början är den mer lik den vanliga rapporteringen, för att därefter förändras till att kvinnor är mer representerade än män. Den skillnad mellan lokaltidningar och rikstäckande tidningar är intressant och skulle kunna härledas till de olika krav tidningarna är under press av (Häger 2014:416, 422). Men den höga andelen manliga skribenter över hela landet tyder på att den generella bilden av svenska sportredaktioner är förhållandevis lika, oavsett tidning (jfr Jarlbro 2006, Löfgren Nilsson 2000). Att män skriver mer om kvinnor än om män, likt den ovan diskuterade analysen, kan härledas till den gestaltningsram som utvecklats kring ämnet (jfr Fishman 1978, Entman 1993, Goffman 1986). Den höga procenten artiklar utan skribenter, som dessutom cirkulerar mer kring män, handlar förmodligen om ett icke existerande mönster, och har troligtvis förorsakats av en mängd TT-artiklar som inte lämnat ut skribentens namn.

32