Examensarbete, 15 hp Journalistprogrammet, 180 hp
VT 2020
VÅRA (INTE SÅ)
SJÄLVSTÄNDIGA DROTTNINGAR
En kartläggning av svenska tidningars rapportering kring
Damkronornas bojkott
Johanna Salo
Our (Not So) Independent Queens: An Analysis of News Coverage Regarding the Players Boycott of the Women’s National Ice Hockey Team of Sweden
This study aims to survey the news coverage regarding the 2019 boycott of the Swedish national women’s ice hockey team. The primary focus is to convey the portrayal of both gender and the boycott, while eventual changes in framing through time and between newspapers have been considered. The study has utilized a theoretical framework, consisting of media theories Agenda-Setting Theory and Framing Theory as well as gender theory. Both research fields have also been supported by previous research.
The study has been conducted through a mixed methodology with quantitative content analysis as well as a critical discourse analysis as described by Norman Fairclough. The material has been assorted through a stratified sampling, consisting of a total of 224 articles from 79 different Swedish newspapers published between August 1st and November 30th, 2019. The material for the critical discourse analysis consists of eight articles, two from each month, which has been chosen through a purposive sample to match the quantitative content analysis.
The results show that women have a prominent and professional role in the news coverage, in both body text and headlines. However, women mainly defend the boycott and the choices that lead to the situation. Men discuss the topic more freely, although they are not the primary source of information. The boycott is portrayed as a consequence of an economic factor, rather than the treatment that lead to economic differences between men and women. The news coverage has mainly framed the event in similar ways, giving a tantamount report of the boycott.
Although there is a measurable change through time, there are no differences in the main framing, such as the economical take of the articles. Therefore, this study concludes that framing contributes to the portrayal of traditional gender roles. Furthermore, the portrayal of the boycott promotes that men, who mainly write the articles, are unable to understand the problem of treatment, leading to framing that aims towards male readers.
Keywords: gender theory, Damkronorna, Svenska ishockeyförbundet, quantitative content analysis, critical discourse analysis, framing, boycott, equality.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
2. Teori och tidigare forskning ... 3
2.1 Medieteori ... 3
2.1.1 Dagordningsteorin ... 3
2.1.2 Gestaltningsteorin ... 4
2.2 Genusteori ... 6
2.2.1 Sportfeminism ... 8
3. Material och avgränsning ... 10
4. Metodval ... 12
4.1 Kvantitativ innehållsanalys ...12
4.2 Kritisk diskursanalys ...14
4.2.1 Den kommunikativa handlingen ... 14
4.2.2 Diskursordningen ... 17
4.2.3 Diskursiv och social praktik ... 17
4.3 Metoddiskussion ...18
5. Resultat och analys ... 21
5.1 Kvantitativ innehållsanalys ...21
5.1.1 Produktion ... 21
5.1.2 Representation ... 23
5.1.3 Övergripande tema ... 32
5.1.4 Rubrik- och bildsättning ... 35
5.2 Kritisk diskursanalys ...40
5.2.1 Text ... 41
5.2.2 Diskursiv praktik ... 46
5.2.3 Social praktik ... 48
6. Slutdiskussion ... 49
6.1 Framställningen av kön och aspekter ...49
6.2 Skillnaden mellan tidningar och i tid ...50
6.3 Slutsatser ...50
6.4 Framtida forskning ...51
7. Källförteckning ... 52
7.1 Litteratur ...52
7.2 Elektroniska källor ...55
7.3 Analysföremål ...56
Bilagor ... 57
Bilaga 1: Kodschema ...57
Bilaga 2: Kodinstruktioner ...64
Bilaga 3: Aspekterna av bojkotten ...67
Bilaga 4: Fördelning av artiklar över tidningar ...68
1
1. Inledning
Den 1 augusti 2019 anmäldes Svenska ishockeyförbundet till diskrimineringsombudsmannen (DO) för lönediskriminering. Knappa två veckor senare, den 14 augusti, offentliggjorde 43 av Sveriges främsta damhockeyspelare att de tackade nej till årets första stundande landslagssamling samt efterföljande flernationsturnering. Tilltaget förklarades som en bojkott mot Svenska ishockeyförbundet på grund av dåligt bemötande från förbundet under tidigare landslagsuppdrag. Spelarna vittnade om missförhållanden på tio punkter, bland annat om ekonomiska missförhållanden och dåliga rese- och försäkringsvillkor och krävde förändring.
Samtidigt meddelade de att ingen av spelarna skulle uttala sig om situationen i media. Den 22 augusti lades DO:s utredning ned, men spelarna hade själva redan krävt förändring. En förhandling bröt ut, och efter att flera av förbundets förslag nekats av landslaget hittade till slut de båda parterna en lösning. Kort därefter anordnades en första landslagssamling.
Bojkotten av det svenska damlandslaget i ishockey är unik inom den svenska sportvärlden.
Liknande förlopp har utspelats tidigare, till exempel Feministiskt Initiativs bojkott av Almedalsveckan 2017 och USA:s ishockeylandslags bojkott av förbundet. Bojkotten kan i viss mån även jämföras med #timeout, metoo-uppropet för idrottskvinnor, då det upproret precis som bojkotten band ihop många atleter för en enad sak. Däremot är spelarnas bojkott första gången som den svenska sportvärlden upplevt en strejk mot de kvinnliga elitidrottarnas rådande arbetsmiljö.
Sportjournalistiken är å andra sidan männens värld, i allt från vilka som kommer till tals, vilka som skriver och vilka som konsumerar nyheterna (Jarlbro 2006:79,83). Sportsidorna har också en historia av att skriva mindre om kvinnor och framställa kvinnor som mindre aktiva (Hargreaves 1994). Dessutom beskrivs ofta de kvinnliga divisionerna som just kvinnliga, snarare än ett sportarrangemang (ibid., Fowler 1991). Bojkotten var dock så banbrytande att den inte kunde gå obemärkt förbi och kommenterades vilt av många inblandade och journalister – naturligtvis många män. Frågan är hur sportjournalistiken, med grund i den vardagliga rapporteringen av kvinnor och hur mansdominerat yrket är, diskuterar och förklarar händelsen.
2
Det har förflutit närmare ett halvår sedan landslagsbojkotten utbröt, men uppsatsförfattaren har inte hittat någon studie som hittills tittat närmare på frågan. Därför är det dags att se hur sportjournalistiken behandlade Sveriges första kontakt med damsportens typ av arbetsstrejk.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur den svenska tryckta pressen rapporterade om damkronornas bojkott ur ett genusperspektiv.
Följande frågeställningar ämnas besvaras:
• Hur framställs de olika könen i texten?
• Vad fokuserar rapporteringen av bojkotten på? På vilket sätt?
• Vilka likheter och skillnader går att urskilja mellan de olika tidningarnas rapportering?
• Hur utvecklas rapporteringen under händelseförloppet?
3
2. Teori och tidigare forskning
Denna undersökning har tittat på rapporteringen av Damkronornas bojkott ur ett genusteoretiskt perspektiv. Dessa behjälper studien dels att kunna förklara hur kvinnan har beskrivits och förväntats bete sig tidigare, men uppfyller också ett jämförande inslag. Eftersom undersökningen enbart riktar in sig på en specifik händelse, men fortfarande vill besvara frågan om det sker någon förändring, behövs ett bevis på hur den medierade rapporteringen sett ut tidigare. På så sätt kommer genusteorin att inte bara ge argument för varför materialet visar vissa tendenser, utan också om tendenserna är i likhet med det tidigare beskrivna. För att däremot kunna förstå medier och den effekt rapporteringen kan ha presenteras även medieteorierna Dagordningsteorin och Gestaltningsteorin, vilka menar att beroende på i vilken mängd och på vilket sätt som medier rapporterar kring nyheter, desto större effekter kommer rapporteringen få. Teorierna presenteras tillsammans med tidigare forskning på både medie- och genusområdet.
2.1 Medieteori
Det finns en tanke om att medierna agerar spegel till verkligheten och rapporterar om det som händer. Men rapporteringen är inte en direkt spegel, utan innehåller bland annat mycket mer brott och män än vad som är proportionerligt till verkligheten (Fishman 1978, Fagerström &
Nilson 2008:120). Tidningar har historiskt sett varit den traditionella nyhetskällan, men har i takt med den tekniska utvecklingen fått konkurrens av alternativa sätt att konsumera information. De traditionella medierna har dock fortfarande stort förtroende (Riffe, Lacy & Fico 1998:55, Förtroendebarometern 2020). Därför har fortfarande medierna en, om än undermedveten, möjlighet att påverka sina läsare, lyssnare eller tittare.
2.1.1 Dagordningsteorin
Medierna ”lyckas kanske inte så ofta berätta för människor vad de ska tycka, men de är väldigt framgångsrika i att berätta vad läsarna ska tycka saker om” (Cohen, citerad i McCombs & Shaw 1972: 177, min översättning). Det är grundtanken i dagordningsteorin, som menar att det medierna rapporterar mest om för stunden är de frågor som publiken för tillfället värderar högst.
Teorin grundlades 1972, när McCombs och Shaw intervjuade invånare i Chapel Hill kring vilka frågor de ansåg var landets viktigaste innan valet 1968, för att sedan jämföra resultatet med hur
4
medierapporteringen kring valfrågorna sett ut. Forskarna konstaterade att de ämnen som befolkningen tyckte var de viktigaste också var de ämnen som medierna rapporterade mest om (McCombs & Shaw, 1972, jfr Shehata 2012, Dearing & Rogers 1996). Teorin har både stärkts och utökats ett hundratal gånger sedan dess (Dearing & Rogers, 1996, McCombs, Shaw &
Weaver, 2014). Bland annat har betydelsen av individuella effekter tagits i anspråk. Publikens egna erfarenheter av liknande händelseförlopp är en sådan (Shehata 2012:331, jfr Dearing &
Rogers 1996:52). Med egna erfarenheter tenderar publiken att vara mer mottaglig för nyheter av det slaget, och således bli mer påverkad av dagordningseffekterna. En annan individuell aspekt är behovet av att bekräfta sin egen världsbild. Beroende på om en människa är mer materialistiskt (ex. ekonomiskt) eller postmaterialistiskt (ex. mänskliga rättigheter) lagd kommer effekterna vara olika. Således är effekterna för en materialistiskt lagd människa större om nyheterna innefattar materialistiska aspekter och det motsatta för postmaterialistiskt lagda människor (Valenzuela 2014). Samtidigt är ekonomi, den materialistiska aspekt som Valenzuela främst räknar med, en av de sorters hårda nyheter manliga journalister främst rapporterar om (Löfgren Nilsson 2000:8). Således kan tänkas att män generellt är mer materialistiskt lagda, medan kvinnor, som ofta skriver om sociala frågor, mer postmaterialistiska lagda.
2.1.2 Gestaltningsteorin
Precis som den så kallade andra nivån av dagordningsteorin grundar sig gestaltningsteorin på möjligheten att människor kan uppfatta händelser olika beroende på hur de gestaltas (Shehata 2012:327). Enligt Goffman (1986) finns ramar (eng. frames) överallt i vårt vardagliga liv. Varje vardagligt sammanhang har en ram där vissa beteenden är acceptabla, andra inte. Exempelvis är det inte konstigt att bli kroppstacklad om du spelar ishockey, men det skulle framstå som misshandel på en buss (1986:36). I praktiken menar Goffman att vi förväntas bete oss på speciella sätt inom speciella kontexter (ibid. 575). Inom kommunikationsforskningen betraktas sättet att gestalta (eng. to frame) som att ”välja några aspekter av en uppfattad verklighet och göra dem mer viktiga i en kommunikativ text för att främja en specifik problemformulering, vardaglig tolkning, moralisk värdering och/eller rekommenderad lösning för det beskrivna föremålet” (Entman 1993:52, min översättning). Likt Goffmans förklaring av vardagliga ramar menar kommunikationsforskare att händelser uppfattas olika beroende på hur de gestaltas.
Händelser tillskrivs mening av ett speciellt slag för att speciella fakta och vinklar framhävs i
5
rapporteringen (Shehata 2012: 327, Entman 1993, jfr Dearing & Rogers 1996:63). Som nyhetsförmedlare är det nödvändigt att filtrera viss information för att snabbt skapa lättåskådliga nyheter (Scheufele 1999:106). På det sättet går det att berätta för läsarna vad som är av värde i historien. Men dessa ramar får konsekvenser.
I ett klassiskt experiment kring gestaltningseffekter fick en experimentgrupp läsa om ett åtgärdsprojekt för att rädda människor inför ett befarat sjukdomsutbrott (Kahneman & Tversky 1984). Gruppen läste om exakt samma projekt två gånger, men i den ena texten beskrevs hur många liv som beräknades kunna räddas, medan den andra beskrev hur många som befarades dö. Resultatet visade att två tredjedelar av experimentgruppen valde åtgärderna där människor beskrevs som de skulle räddas, trots att de olika texterna berättade exakt samma sak.
Experimentet visar att olika gestaltningar kan ge helt olika budskap. Därför är det viktigt med allsidighet i medierapportering, annars riskerar en fast bild av världen, där bland annat minoritetsgrupper som inte uttalar sig så ofta befästs i en mindervärdig roll (Entman 2007: 166).
Kvinnor exempelvis, betraktas ofta utifrån några få konkreta ramar, oavsett i vilket sammanhang de presenteras: som offer, mödrar och fruar. De ramarna ”skickar viktiga signaler till publiken om kvinnors plats, kvinnors roll och kvinnors liv” (Ross 2010:91, min översättning). Inom hockeyn är kvinnor i minoritet jämfört med män (Svenska Ishockeyförbundet 2020). Därmed är exemplen ovan en viktig referensram för rapporteringen kring ett kvinnligt landslag.
Vad som sätts på mediers agendor och hur det uttrycks ses således som viktiga faktorer i hur medieeffekter tar sig uttryck. Men, som Shoemaker och Reese uttrycker det: ”Vad sätter mediernas agenda?” (2014: 5). Vid teorierna presenterade ovan har bilden av en samlad dagordning och gestaltning för samtliga medier porträtterats. Frågan är hur redaktioner väljer så lika. En förklaring kan vara teorin om en allmän nyhetsvärdering, där en nyhet måste uppfylla vissa krav för att vara intressant (Ghersetti 2012: 212, jfr Häger 2014 och Schori 2016). Att nyheter är sensationella och nya ger mer nyhetsvärde än om en alldaglig händelse inträffar. Men vid nya händelser, som inte hänt förut, finns inga befintliga ramar. Damkronornas bojkott är ett exempel på en sådan händelse i Sveriges sportvärld. Då finns inga allmängiltiga gestaltningar att falla tillbaka på (Scheufele 1999:116). I en studie av Fishman (1978) upptäcktes dock att mediehusen tillsammans hjälper till att skapa ramar till nya händelser. Medan han undersökte
6
hur medierna gick tillväga för att skapa gestaltningen av en brottsvåg mot äldre i New York upptäckte han att journalister tittar mycket på sina konkurrenters arbete för att inte missa nyheter. Genom att mediebolagen då skrev samma eller liknande historier som andra mediehus, samt återanvände samma ram för berättelserna, konfirmerade de olika bolagen varandras nyhetsvärdering. Med tiden blev detta således den allmänt vedertagna gestaltningen. Men det får inte heller undangömmas att trots en allmängiltig gestaltning finns skillnader på olika tidningars förutsättningar att producera journalistik. I Sverige har lokaltidningar dragits med nedskärningar de senaste åren, och har inte heller samma spridningsmöjligheter som rikstäckande tidningar. Således har lokaltidningar en mer ansträngd situation, medan rikstäckande medier har en högre kravbild (Häger 2014:416, 419, 422).
Syftet med denna studie är inte att analysera effekter på mediepubliken. Damkronornas bojkott kommer inte heller ställas i kontrast till annan rapportering under samma period. Däremot är det fortsatt viktigt med förståelse för vilka konsekvenser medierapportering kan ge. Det finns flera aspekter av bojkotten, och beroende på hur de beskrivs kommer nyheten att gestaltas på olika sätt. Dessutom ingår opinionstexter i urvalet. Då Fishman beskrivit att även journalistkåren lyder under medieeffekter då de sneglar på varandra kan detta material ge en fingervisning av hur medieeffekterna kan ta sig uttryck.
2.2 Genusteori
Mannen har genom historien haft en översittande roll gentemot det kvinnliga könet (Beauvoir 1999:54, 60, jfr Fagerström & Nilson 2008:8, Hargreaves 1994:22). Däremot är mannens makt inte enväldig, utan ett hegemoniskt maktförhållande. Andra grupper har accepterat mannens position och sin egen ställning gentemot denne (Hall, Lumley & McLennan 1978:48). Denna patriarkala struktur har hävdats som det enda rimliga på grund av de biologiskt starkare attribut mannen har (Beauvoir 1999:60). Men, som Foucault uttrycker det: om det finns makt, finns det motstånd (Fagerström & Nilson 2008:12, jfr Winther Jørgensen & Phillips 2000: 79). Om det finns en maktposition så finns det också någon som motsätter sig den. Således är inte hegemonisk acceptans konstant, utan en ständigt rörlig process. Ett exempel är i en studie där Pelak undersökte hur ett nystartat kvinnligt hockeylag förhöll sig till maktpositioner. Till en början accepterade de att dess förutsättningar var sämre än de mer etablerade lagen, men allt eftersom de utvecklades och blev bättre fick inte laget bättre förutsättningar, enbart för att de
7
var kvinnliga spelare. De krävde ett bättre bemötande av klubben och bättre förutsättningar att driva verksamheten, och fick igenom sina krav. Således omstrukturerade spelarna den rådande makthierarkin genom att göra motstånd (Pelak 2002).
”Man föds inte till kvinna, man blir det” (Beauvoir 1999:162). Man föds helt enkelt inte med de attribut som oftast tillskrivs det kvinnliga könet, det är sådant flickor lär sig med tiden.
Beauvoir skilde här på genus, det kulturella könet, och kön, det biologiska könet. Vanligen beskrivs genus som en kulturell skillnad mellan könen (Connell & Pearse 2015:24). Denna förklaring utgår från en dikotomi, det vill säga att kvinnor och män är separat uppdelade, utan möjlighet att vara del av båda grupper. Om denna definition skulle stämma finns därmed två kön med var sitt tillhörande genus (ibid.). Bland annat Judith Butler sätter sig emot dikotomin.
Hon menar att ett genus inte kan vara bundet till ett kön, och att genus ska kunna appliceras på båda könen (Butler 2007:55). Hon menar också att beteckningen kvinna får olika betydelse i olika sammanhang. Det kan inte bara finnas ett genus för varje kön heller, eftersom begreppet kvinna betyder olika saker i olika situationer (Butler 2007:87, jfr Fairclough 995:64). Beauvoir är inte lika säker. Visserligen menar hon att man lär sig bli kvinna. Men Beauvoir menar att även om kvinnan lär sig att uppfylla kraven på att vara kvinna så har hon redan betecknats efter genus när hon föds (Beauvoir 1999:407). Hon förklarar att människans strävande efter något större än den egna existensen, det hon kallas transcendens, förbehålls mannen redan från födseln. Kvinnan förpassas till immanens, ett inrutat liv med repetitiva dagar och arbetsuppgifter, utan möjlighet till självförverkligande (Beauvoir 1999:49). Det kan liknas vid att mannen spelar ishockey medan kvinnan spelar damhockey, med strängare regler kring kroppskontakt, eller att kvinnor inte kan leva på enbart sina idrottskarriärer (SIF 2018, Tranås tidning, 2019). Kvinnan lär sig att acceptera den plats hon blir tilldelad som ung, och börjar hålla sig till immanens (Beauvoir 1999:162). Då kvinnligt och manligt också beskrivs som motsatser till varandra, vilket förstärker bilden av att kvinnan ska hålla sig bakom mannen, och att det finns ett kvinnligt och manligt genus (Beauvoir 1999:370, Butler 2007:56). Dessa genusbestämmelser är så vanliga att vi inte märker när vi exponeras för dem (Connell & Pearse 2015:18). Således blir det intressanta i denna undersökning att undersöka om kvinnan förväntas förpassa sig, eller anses bryta mot, den immanensen hon placerats i.
8
Tidigare forskning har visat att medier levererar en förenklad bild av verkligheten genom att dela in världen i kategorier. Dessa kategorier fungerar sedan som en förklaring av hur världen ser ut, även om bilderna i många fall blir stereotyper som sedan reproduceras genom återkommande gestaltningar (Fowler 1991:92). Om stereotyper återkommande visas som verkligheten innebär det att vissa grupper, exempelvis män, får komma till tals oftare medan andra grupper, exempelvis kvinnor, blir diskriminerade och inte får komma till tals lika mycket (Entman 2007:166, Fowler 1991:96, Fagerström & Nilson 2008:119). Det sätt kvinnor beskrivs på blir väldigt stereotypiskt. När gestaltningsteorin diskuterades beskrevs tre vanliga roller som kvinnan ofta framställs i: fruar, mödrar och offer (Ross 2010). Således rapporterar medier på andra sätt om kvinnor än om mäns. Exempelvis beskrivs kvinnor oftare med smeknamn eller enbart förnamn, något som ger en mer familjär ton, medan män beskrivs som professionella med fullt namn eller bara efternamn. Att framhäva personlighetsdrag och kroppsliga attribut, som prydlig och muskulös, är vanligare när kvinnor är föremål för rapporteringen. Även tillägget av ”kvinnlig” professionalitet, exempelvis damhockey, finns nästan enbart vid rapportering av kvinnliga frontfigurer. Det manliga anses vara normaltillståndet (Fowler 1991:100, 104). Men det är inte bara i texten som journalistiken gör skillnad på män och kvinnor. Om än omedvetet är det skillnad på vad kvinnliga och manliga journalister skriver om.
Det går att skilja på mjuka och hårda nyheter, beroende på vad de handlar om. Hårda nyheter, som fackliga frågor, ekonomi, näringsliv och sport, produceras generellt av manliga reportrar.
Mjuka ämnen, där människan, känslor, nöjen och sociala frågor kommer i fokus, skrivs huvudsakligen av kvinnor (Löfgren Nilsson 2000:8, 12, Löfgren Nilsson 1994:93). Generellt förefaller det vara jämnare fördelning mellan ämnen och kön på skribenter på lokaltidningar än på rikstäckande medier, men det är fortfarande en överhängande mängd män som skriver om hårda nyheter (Löfgren Nilsson 1994:103).
2.2.1 Sportfeminism
Som vi sett i diskussionen ovan är det normativa genuset för kvinna generellt sett som något underlägset i samhället. Det skiljer sig inte från hur det ser ut i sportens värld, menar Hargreaves (1994). Sportvärlden är en av platserna där de traditionella genusrollerna generellt lever kvar som starkast. Kvinnor hade länge inte möjligheten att sporta alls. De var tvungna att ges chansen av män och när de väl fick den var den mycket begränsad (ibid. 27–9, se även Västerbottens- Kuriren 2019 och SVT Dalarna 2017). Därför har sportfeminism uppstått som en egen gren
9
inom feministrörelsen. Sportfeminismen har inga egna teorier, men befästs genom allmän genusforskning (Hargreaves 1994: 25).
Vi vet instinktivt att kvinnor tävlar för sig inom sport, precis som vi instinktivt vet vem som är kvinna eller man (Connell & Pearse 2015:18). Mannen beskrivs generellt som snabbare och starkare medan kvinnan är mindre i storleken och har mer kroppsfett, något som förklarar indelningen av kön i tävlingskategorier (Hargreaves 1994:283, jfr Connell & Pearse 2015:59).
Men även om män som grupp är starkare än kvinnor som grupp är också många enskilda kvinnor starkare än enskilda män. Det kan till och med vara större spridning bland män än mellan kvinnor och män (Connell & Pearse 2015:58, Hargreaves 1994:283). Ändå ifrågasätts inte bilden av män som starkare. Forskning visar att mäns extra styrka accepteras som förklaring till att män skulle vara bättre på sport än i dag. I en studie från Umeå universitet intervjuades spelare i ett svenskt damhockeylag om varför de tror att det finns skillnader mellan män och kvinnor inom ishockey. Spelarna menade att det var naturligt att det fanns en skillnad eftersom de manliga spelarna dels var starkare och snabbare, dels mer villiga att faktiskt utmana sig själva och utvecklas. Tanken om att ’hockeyspelare’ var bättre än ’kvinnliga hockeyspelare’
framfördes mer än en gång (Gilenstam, Karp &Henriksson-Larsén 2008). Således är bilden av att kvinnor inte är lika starka även rotad bland spelare.
Även medialt finns en stor olikhet mellan manlig och kvinnlig sport. Manlig sport tar mer plats i rapporteringen med hästlängder (Hargreaves 1994:166, Jarlbro 2006:79, jfr Bernstein 2002).
Kvinnor är inte porträtterade på bild i närheten av lika mycket som män, och när de väl är på bild är de oftast inte aktiva i sin roll som atleter (Hargreaves 1994:193, Jarlbro 2006:87, jfr Fink 2015). I en studie från 2005 räknade Jarlbro bilderna i Aftonbladet och Expressens sportbilagor.
I båda tidningarna var över 80 procent av bilderna på manliga idrottare medan 8 respektive 10 procent föreställde enbart kvinnor. Men kvinnor är inte bara underrepresenterade, de gestaltas också annorlunda från hur mannen framställs (Jarlbro 2006:87). Exempelvis blir kvinnor porträtterade i sin familjeroll eller utifrån kroppsliga attribut. Dessutom benämns de oftare med förnamn eller smeknamn. Prestationer och framgångar är inte heller bara damidrottarens egna – ofta får män uttala sig i hennes fall eller framställs som en hjälp på väg till medaljen (Jarlbro 2006:89).
10
3. Material och avgränsning
Målet med denna studie är att undersöka hur svenska tidningar har rapporterat om Damkronornas bojkott. För att kunna återfinna den totala populationen kommer artiklarna hämtas ur Retrievers tjänst Mediearkivet, där sökningen avgränsas till svensk tryckt press, snarare än att söka på alla svenska medier.
Sökningen begränsas tidsmässigt till mellan den 1 augusti 2019 till och med den 30 november 2019. Detta för att hela händelseförloppet, från DO-anmälan i början på augusti till och med den första landslagssamlingen i november, ska återspeglas. Tidsperioden hade kunnat utökas för att få en större överblick över den vardagliga rapporteringen, men det är inte syftet med denna studie. Således har tidsspannet minskats till det som kan räknas som händelsens epicentrum.
I Mediearkivet definieras TT och TT Spectra som tryckt press. TT är däremot en nyhetsbyrå och kommer således med största sannolikhet återfinnas publicerad i andra tidningar. För att undvika dubbletter i så stor utsträckning som möjligt ingår därför inte TT och TT Spectra i avgränsningen. Däremot kommer inte någon ytterligare ansträngning att undvika dubbletter att genomföras. Att TT publiceras i tidningar över hela landet, samt att stora tidningskoncerner ofta återpublicerar en tidnings artiklar i flera andra, är verkligheten på redaktionerna. Även om det innebär att vissa artiklar i urvalet kommer att vara likadana, i vissa fall helt identiska, kommer det inte att undvikas. Däremot är detta artiklar som får större spridning, läses av fler människor och i slutändan ger större effekter. Därför är det rimligt att dubbletter kommer att ingå i urvalet.
För att genomföra en första sökning används sökordet ”damkronorna”, då namnet Damkronorna är ett väl etablerat tilltalsnamn för det svenska damhockeylandslaget. Sökorden hade kunnat vara mer precisa, såsom ”damkronorna bojkott”. Den mer precisa sökningen hade däremot uteslutit artiklar om DO-anmälan före bojkottens offentliggörande och även artiklar under förloppet som valt att inte skriva bojkott, utan kanske strejk eller konflikt. Att öppna upp sökningen till enbart ”damkronorna” medför visserligen en risk att andra nyheter om damkronorna beblandas med analysmaterialet, men eftersom landslagets verksamhet stod stilla under majoriteten av urvalsperioden går det också att anta att de flesta artiklarna kretsar kring
11
det nyhetsförlopp som ämnasundersökas. Det är möjligtvis före eller efter själva bojkotten som andra nyheter kan täckas.
Efter de avgränsningar som ovan noterats bestod den totala populationen av 944 artiklar (530 augusti, 118 september, 178 oktober, 118 november). För att undersökningen ska vara praktiskt genomförbar behöver ett urval göras. Då en så stor andel av det totala materialet återfinns i augusti finns risken att stora delar av de andra månaderna försvinner vid ett fullständigt slumpmässigt urval. För att eliminera chansen för detta används ett stratifierat slumpmässigt urval, en typ av sannolikhetsurval (Riffe, Lacy & Fico 1998: 87, jfr Hartman 2004:241, Nilsson 2010:129). Urvalet genomförs genom att placera artiklarna i strata, i det här fallet månadsvis då det visat sig väldigt effektivt inom medieforskning (Macnamara 2005:14). Därefter har 25 procent av varje strata valts genom att artiklarna numrerats och sedan dragits genom Googles slumpgenerator. Därmed blir storleken för var månad representativ för varje stratas storlek (Hartman 2004: 247, Riffe, Lacy & Fico 1998:93). Det innebär att urvalet för denna studie består av 235 artiklar (132 augusti, 30 september, 43 oktober, 30 november), vilka under kodningen visade sig vara fördelade på två rikstäckande dagstidningar, två rikstäckande kvällstidningar, två regionala versioner av en av kvällstidningarna, samt 73 lokaltidningar i hela Sverige. Under kodningen upptäcktes att 11 av dessa artiklar inte behandlade bojkotten alls, och plockades därför ur urvalet. Således analyserades 224 artiklar (124 augusti, 27 september, 43 oktober, 30 november).
För den kritiska diskursanalysen används ett kriteriestyrt urval (Bryman 2018: 497). Det innebär att de artiklar som ingår i urvalet måste uppfylla vissa kriterier. Kriterierna baseras på resultatet från den kvantitativa analysen. Om flera artiklar uppfyller kraven ovan slumpas resultatet genom numrering och slumpgenerator. Totalt ingår åtta artiklar i urvalet. Då urvalet baseras på resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen återfinns kriterierna i inledningen till resultat och analys för diskursanalysen.
12
4. Metodval
Denna undersökning omfattar ett stort analysmaterial och har syftet att ge en generell bild av hur nyhetsrapporteringen har gått till. Därför lämpar sig en kvantitativ innehållsanalys för studien, då den är utformad för att skapa överblick och upptäcka eventuella mönster i ett stort material (Ekström & Larsson 2010:19, Hartman 2004:284). För att visa närmare exempel på rapporteringen, samt att kunna undersöka den textuella strukturen, kompletteras studien med Faircloughs kritiska diskursanalys (Fairclough 1995). Nedan följer en beskrivning av hur denna studie använder de olika metoderna, samt vad dessa innebär.
4.1 Kvantitativ innehållsanalys
”I det långa loppet kan man inte studera masskommunikation utan att studera innehållet” (Riffe, Lacy & Fico 1998: 32, min översättning). Det går helt enkelt inte att bara studera formen på det som skrivs för att förstå vilken inverkan massmedier har på sin publik, menar han. När det allt eftersom dyker upp nytt innehåll att studera börjar ofta det nya forskningsområdet med en kartläggning, gjord med en kvantitativ innehållsanalys. Detta för att det tillsynes finns ett behov av en deskriptiv undersökning innan området kan utforskas in i detalj (Riffe, Lacy & Fico 1998:
27). Den bilden delas av denna studie, som kommer vara bland de första att undersöka tidningarnas hantering av Damkronornas historiska beslut.
En kvantitativ innehållsanalys tar vara på det manifesta och räknebara innehållet i en text och ämnar hitta regelbundna mönster och korrelationer i analysmaterialet (Nilsson 2010:122, Hartman 2004:204, Macnamara 2005). Metoden har flera fördelar, bland annat dess diskreta och ickeresponsiva beteende. Det innebär att då studien fokuserar på redan skrivet innehåll kommer inte andra människor kunna påverka studien, då texten inte kommer svara eller förändras, oavsett vad andra människor tycker och tänker. Studien blir diskret då inte heller materialet kan tänkas påverkas på grund av forskningens närvaro – artiklarna har ju redan skrivits (Riffe, Lacy & Fico 1998:30). Möjligheten att även specificera innehållsdelar att undersöka gör att det är möjligt att utvärdera mycket större material än vad som skulle ha kunnat genomföras via enbart en kvalitativ studie (Nilsson 2010:119, Riffe, Lacy & Fico 1998).
Dessutom är metoden applicerbar på i princip vilket forskningsfält som helst (Hartman 2004, Macnamara 2005, Riffe, Lacy & Fico 1998).
13
Men den kvantitativa innehållsanalysens fördelar förutsätter att studien utförs på ett korrekt, systematiskt och formaliserat upplägg. Det går inte att enbart räkna olika visualiteter i materialet och förvänta sig ett pålitligt resultat. Det är dels av vikt att studien utgår från ett teoretiskt underlag, dels att undersökningens ramar går att återfinna i studien. Därför utvecklas ett så kallat kodschema med tillhörande kodinstruktioner. Detta kodschema är en sammanställning över en sorts frågor, kallade variabler, som materialet kan analysera. Kodinstruktionerna är en sammanställning av hur materialet ska kodas (Riffe, Lacy & Fico 1998:41, Nilsson 2010: 199, Hartman 2004).
Variablerna utformas efter varje specifik undersöknings behov. Riffe, Lacy och Fico jämför processen med husbyggen: ritningar kommer inte se likadana ut för bygget av en skola som av en sommarstuga (Riffe, Lacy & Fico 1998:33). På så sätt sätter bara fantasin gränserna för vad som kan tänkas mätas i olika studier. Det ställs dock vissa krav på vad en variabel kan undersöka. Eftersom en kvantitativ innehållsanalys menar att studera det manifesta och mätbara behöver variablerna vara kvantifierbara och vara möjligt att läsa sig till (Hartman 2004:207, Nilsson 2010:135-8, Riffe, Lacy & Fico 1998:29, 48). Känslor är ett exempel på saker som är svåra att koda. Visserligen kan känslor uttryckas manifest, men eftersom känslor uttrycks olika för alla människor är det omöjligt att vara helt säker. I stället kan variabler som kön, civilstatus, ålder eller antal namn vara exempel på möjliga variabler. Det krävs också att variabelns svarsalternativ, variabelvärden, är uttömmande och inte överlappar (Riffe, Lacy & Fico 1998:76). Det måste finnas variabelvärden för varje tänkbar situation, men samtidigt ska inte något analysobjekt kunna falla under två värden på samma variabel. Om till exempel antalet ord specificerats i svarsalternativ som 0–500 och 500-1000, och analysobjektet har exakt 500 ord tillhör analysobjektet båda. I stället bör svaren skrivas som 0-500 och 501-1000.
I denna undersökning har kodschemat innehållit variabler med datum, tidning, artikeltyp och artikellängd, övergripande tema samt bildinnehåll. Bilderna har dock inte genomgått en semiotisk analys. Eftersom undersökningen utgår från ett genusteoretiskt läge har även skibentens kön samt textuella aktörers kön och roll kodats. För fullständigt kodschema, variabelvärden samt kodinstruktioner, se bilaga 1 och 2.
14
4.2 Kritisk diskursanalys
Den kvantitativa innehållsanalysen kan visserligen upptäcka mönster, men får ofta kritik för att inte kunna utröna något om vad i texterna som egentligen kan påverka publiken (Macnamara 2005). För att fylla denna lucka används en mindre kritisk diskursanalys för att visa närmare exempel på resultaten samt att även kunna läsa av det latenta innehållet i materialet.
Den kritiska diskursanalysen grundar sig, i likhet med de flesta typer av diskursanalyser, på den antiessentialistiska tanken att allt är föränderligt. (Winther Jørgensen & Phillips 2000:70, Bergström & Boréus 2014: 409). Många forskare menar att diskurser är konstituerande och att sättet som människor sätter ord på händelser förändrar den sociala strukturen runt omkring.
Fairclough menar också att även den sociala praktiken utanför kan konstituera diskursen.
Världen runt omkring påverkar också diskursen och därför måste också den sociala strukturen analyseras vid en diskursanalys, menar Fairclough (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11, 25, Bergström & Boréus 2014:356, 375, Fairclough 1995:16, 48, 109).
En diskurs enligt Faircloughs mening är ”ett bestämt sätt att språkligt konstruera en specifik (eller del av en specifik) social praktik” (Fairclough 1995:76, min översättning). Winther Jørgensen & Phillips har översatt Faircloughs definition till ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (2000:7). Att undersöka diskurser är således att analysera hur en händelse eller ett område diskuteras. Eftersom mediala texter är en så naturlig del av vår vardag är det också en stor del av den kommunikation vi för med varandra och bör därför definieras som delar av diskurser (Fairclough 1995:16).
I denna undersökning tillämpas Faircloughs kritiska diskursanalys. Det innebär att studien kommer baseras på analys av två objekt – den kommunikativa handlingen och diskursordningen (Fairclough 1995:56, Winther Jørgensen & Phillips 2000:73, 76).
4.2.1 Den kommunikativa handlingen
En kommunikativ handling definieras som ett försök att kommunicera med andra människor genom en diskurs (Fairclough 1995:57). Alla texter som skrivs är uppbyggda på val och varje ord har valts på bekostnad av ett annat. Det är just vilka ord som valts, och varför de har fått ta plats i stället för ett annat uttryck, som är det intressanta när den kommunikativa handlingen, i
15
detta fall tidningarnas artiklar, analyseras (ibid:107). Således är en lingvistisk analys av texten viktig, men Fairclough menar också att de är påverkade av den omkringliggande verkligheten.
Således kan man inte undersöka en text utan att beakta omständigheterna runt denna (ibid:50).
Därför har Fairclough utvecklat en tredimensionell modell, som i denna undersökning kommer användas.
Figur 1: Faircloughs tredimensionella analysmodell (Fairclough 1995:59).
Det första steget i den tredimensionella modellen är att undersöka själva texten. I textanalysen ger Fairclough tre konkreta fokuspunkter:
• Representation. Hur exempelvis händelser och relationer beskrivs och vilken världsbild som målas upp av detta.
• Identitet. Vilka identiteter som de inblandade i den kommunikativa handlingen (reporter, publik, källor och intervjuade) presenteras i.
• Relationer. Vilka relationer som de inblandade får till varandra på grund av hur de framställs.
Utifrån dessa tre punkter kan framställningen av textens ämne diskuteras i betoning på vad som får sägas, på vilket sätt, av vem och ur vilken position (Fairclough 1995:58, Bergström &
Boréus 2014:362). För att undersöka dessa kommer tre kritiskt lingvistiska verktyg att användas: Transitivitet, syntaktisk transformering samt lexikal struktur (Fowler 1991).
16
Transitivitet innebär att forskaren undersöker placering av verb, samt hur verbets placering skapar roller bland de inblandade (Fowler 1991:70). Beroende på vem som beskrivs som aktiv eller passiv i en mening kommer de olika aktörerna få olika ansvar. Fowler ger ett exempel om en pojke som sköts av en polisman i sitt hem. I tidningarna kunde därefter bland annat denna rubrik läsas:
”PC shot boy from 9 inches”
(Eastern Daily Press, citerad i Fowler 1991:71)
I denna mening är polismannen och pojken deltagare. Polisen är den ansvarige (agent) och den som lyfts fram först, medan pojken utsätts för skjutningen (är mottagare) och sätts i en passiv roll. Den aktive är i förgrunden, vilket framhäver ansvaret hos polisen. Men läsare uppfattar meningar olika beroende på i vilken följd orden presenteras.
”Boy was shot by PC from 9 inches”
(Fowler 1991:78)
Pojken är här fortfarande mottagare av handlingen, och polisen agenten som genomför handlingen. Däremot är pojken i förgrunden av händelsen, vilket porträtterar händelsen annorlunda. Även om pojken fortfarande är mottagare försätts han i en mer aktiv vinkel, trots att de enda han gjort varit att bli skjuten. Polisen gestaltas mer som passiv, trots att denne är agent. Detta kallas för syntaktisk transformering (eng. Syntactic transformation) och innebär att meningar, beroende på ordföljd, omfördelar ansvaret. Detta kan dock göras ännu tydligare än tidigare, där polisen helt kan uteslutas: ”Pojke sköts på nära håll”. Här blir pojken agent, då det är han som blivit skjuten, men ingen verklig gärningsman presenteras. Denna sorts formulering kallas nominalisering, och innebär att den ansvarige personens gärning beskrivs som ett symboliskt skeende snarare än en handling (Fowler 1991: 80, jfr Fairclough 1995: 26).
Lexikal struktur däremot, innebär att språk kan ses som en representation för en kultur. I olika sammanhang används olika språkbruk på grund av vad som är behövligt för den kontexten.
Inom ishockey är det exempelvis vanligt att tala om ribbskott, nätkänning och att käka puck, (Fowler 1991:83). Av intresse är att se vad som händer när olika sammanhang knyter an till
17
varandra och vad som händer med andemeningen av de olika kontexterna (se vidare diskussion under Diskursordningen).
Förutom att titta på vad som uttrycks i texten, som kort beskrivits ovan, behöver även analysen bearbeta vad som inte explicit uttrycks. Analysen tar således även så kallade presuppositioner (eng. presuppositions), antagna förkunskaper, i beaktning. Det författaren ämnar diskutera med detta är vad läsaren förväntas veta innan denne läser texten (Fairclough 1995:107, 109).
4.2.2 Diskursordningen
Fairclough definierar diskursordning i en text som de samlade diskurstyper som finns och samverkar i en text, och vilken relationen mellan dessa är (Fairclough 1995:55, se även Bergström & Boréus 2014: 377). Det finns två typer av innehåll i en diskursordning, enligt Fairclough: genrer och diskurser (1995:62). En genre definieras som ett givet språkbruk i en situation. Exempel på genrer är sport- och brottsnyheter eller dags- och kvällstidningars olika artiklar. En diskurs handlar istället om hur en del av en social praktik konstrueras språkligt (se definition ovan). Skillnaden är således att genrer handlar om språkbruk kring en situation, medan diskurser snarare behandlar specifika händelser och praktiker i samhället. Genom att undersöka den lexikala strukturen i texterna samt att grundligt undersöka typen av text kan de båda återfinnas. Därefter kan relationen mellan genrerna och diskurserna diskuteras.
4.2.3 Diskursiv och social praktik
Faircloughs andra dimension i sin modell innebär att analysera den diskursiva praktiken. Med den diskursiva praktiken menas produktionsfaktorer runt omkring texten, men också textkonsumtionen, analys av hur texten tas emot och läses (Fairclough 1995:58, se även Winther Jørgensen & Phillips 2000:74-6). I denna undersökning har dock ingen användning av analys av textkonsumtion. Det innebär att studien uteslutande kommer att ta produktionsprocessen i beaktande. Miljö, såsom vilken redaktion som skrivit texten, och medium, betydelsen av tidningens struktur, är viktiga faktorer. Fairclough beskriver den diskursiva praktiken som bryggan över mellan texten och den sociala praktiken. Därmed är det här som den kommunikativa handlingen, diskursordningen samt journalisterna som producerat texterna och deras upplevelse av världen, möts. Relationen mellan dessa – och relationen mellan diskurser och genrer – kan vara valda – att diskurserna i rapporteringen valts för det specifika
18
fallet – eller kedjerelationer – anknutna till en liknande rapportering (Fairclough 1995:64).
Således kan diskursordningens nyskapande eller återanvändning diskuteras, samt vilken betydelse detta får för textens innehåll. Slutligen kan en konstituerande eller konstituerad effekt diskuteras.
Precis som påpekat tidigare menar Fairclough att det inte går att analysera diskurs utan att ta den sociala praktiken, hans tredje dimension, i beaktande. Han påpekar själv att det blir betydligt mer abstrakt än de tidigare analysverktygen, men att det är nödvändigt med den samhälleliga aspekten (Fairclough 1995:62). Då Fairclough inte beskriver något konkret angreppssätt föreslås Winther Jørgensen & Phillips att den kritiska diskursanalysen är av behov att använda sig av befintliga teorier och utifrån dessa sätta analysmaterialet i en kontext (Winther Jørgensen och Phillips 2000: 90). Därför kommer denna undersökning applicera detta förhållningssätt. De teorier som presenteras kring genusteori kommer att förutsättas vara den sociala praktiken, och kommer att ställas i kontrast till hur artiklarna diskuterat den aktuella händelsen.
4.3 Metoddiskussion
Denna studie har använt sig av dels en kvantitativ innehållsanalys, dels en kritisk diskursanalys.
Den kvantitativa innehållsanalysen bidrar med tidseffektivitet, något som har möjliggjort en studie med ett större urval. Dessutom kan studien varken påverka eller påverkas av det manifesta innehållet, då det kommer vara detsamma (Nilsson 2010:122, Riffe, Lacy & Fico 1998:30, Hartman 2004:241). Den kritiska diskursanalysen har samtidigt möjliggjort en mindre närläsning, där betydelsen av ordval, produktionsprocessen samt samhällets inblandning kunnat tas i beaktande (Fairclough 1995:107). En stor fördel med denna studie är att den använder två beprövade metoder, där de har kunnat användas i kompletterande syfte och därmed fyllt annars stora luckor i undersökningen (Macnamara 2005, Riffe, Lacy & Fico 1998:29, jfr Bryman 2006:111). Användningen av två metoder kan dessutom dels ge högre reliabilitet, dels högre validitet, då det blir svårare att mäta felaktigt eller falla utanför ämnet.
Denna studies representativitet grundas i det urval som gjorts. Genom användningen av ett sannolikhetsurval har varje artikel ur den totala populationen haft samma möjlighet att väljas.
Således ger urvalet en hög representativitet för den händelse som ska undersökas (Hartman
19
2004:241). Möjligheten för den totala populationen att väljas kan till viss del ha inskränkts av användningen av Mediearkivet, då vissa artiklar eventuellt inte finns tillgängliga på grund av upphovsrättsliga skäl (Nilsson 2010:132) eller de begräsningar som Bonnier gjort i tillgängligheten. Men även om detta bör tas i beaktning går Bonniers artiklar fortfarande att läsa och det går att anta att majoriteten av artiklarna är tillgängliga. Därmed bör ett eventuellt bortfall inte ses som ett problem (Hartman 2004:184). Urvalet för den kritiska diskursanalysen däremot, är inte grundat på sannolikhet utan betraktas som ett ändamålsmålsstyrt urval (Hartman 2004:245, Bryman 2018:496). Resultatet kommer således inte vara representativt för hela populationen. Det intressanta är dock att undersöka vissa aspekter, som framkommer av den kvantitativa analysen. Därför är det intressantare att dra slutsatser kring dessa, vilket kan stärka slutsatsen från den kvantitativa analysen, snarare än att dra två mindre exakta slutsatser som sedan ska sammankopplas.
Det är svårt att argumentera för reliabilitet och validitet i dess traditionella mening vid användning av kvalitativa metoder (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11). Det är i princip omöjligt att garantera att alla som läser samma text kommer att diskutera dessa likadant, bland annat på grund av olika bakgrunder och förförståelser för ämnet (Hartman 2004:146). För reliabilitetens skull används den tredimensionella modellen som utgångsläge. Förklaringen av denna och samtliga analysverktyg ger en inramning för reproduktion av studien. Den kvantitativa innehållsanalysen strukturerade design med kodschema försäkrar också en högre reproducerbarhet (Riffe, Lace & Fico 1998:107). Men även då kan icke existerande mönster, mönster som beror på slumpen, vara föremål för resultat. Selektiv uppmärksamhet kring materialet kan också vara ett problem (Hartman 2004:146). Risken för att obefintliga mönster minskar vid användning av flera metoder. För att undvika selektiv uppmärksamhet har motsatta variabler, exempelvis att undersöka både hur många män och kvinnor som namngivs, använts i kodschemat för att på så sätt täcka båda sidor av frågan. För att undvika fel på grund av trötthet har varje kodnings- och analystillfälle begränsats tidsmässigt till tre timmar i sträck. Viktigt att poängtera är dock att undersökningen gjorts av en ensam person, vilket innebär dels en möjlighet att kodinstruktioner inte är så tydliga som de kunnat vara, samt att alla tolkningar gjorts av en person och därmed inte kunnat testas (Nilsson 2010:146, Riffe, Lacy & Fico 1998:122, Bergström & Boréus 2014:56).
20
Validiteten är inte bara svår att bestämma i kvalitativa studier, då varje studie är unik i uppbyggnaden (Riffe, Lacy & Fico 1998: 33). Genom att använda dubbla metoder minskar risken för att undersöka något annat än det ämnade, men den elimineras inte. För att öka validiteten har tydliga och transparenta förklaringar av tillvägagångssätt presenterats. Teori och tidigare forskning som presenterats visar på ett samband mellan sportmediet och genusteori, och är ett stöd för undersökningens validitet (Riffe, Lacy & Fico 1998:143). Genom att konsekvent anknyta till det teoretiska underlaget har uppsatsförfattaren ämnat stärka validiteten för studien. Däremot är det svårt, om inte omöjligt, att försäkra sig om huruvida resultatet kan beskrivas som en allmängiltig sanning eller om det förhåller sig om personliga tolkningar.
Syftet är dock inte att utforma en regelrätt sanning. Det är snarare meningen att visa en möjlig verklighet som, om ämnet undersöks av fler forskare, kan byggas ut, omformas och förändras.
21
5. Resultat och analys
Nedan kommer resultatet för denna undersökning presenteras, först för den kvantitativa innehållsanalysen, där grundläggande resultat kring framställan, övergripande tema och representation diskuteras, och därefter den kritiska diskursanalysen, där en mer ingående närläsning analyseras.
5.1 Kvantitativ innehållsanalys
Den kvantitativa innehållsanalysen har i kodschemat strukturerats efter tematiseringar, framtagna av uppsatsförfattaren efter vad variabeln eftersöker: produktion, representation, tema samt rubrik- och bildsättning. Nedan följer resultatet av samtliga variabler i kodschemat, strukturerade efter ovan nämnda tematiseringar. I slutet av varje underrubrik följer en analys av det presenterade resultatet.
5.1.1 Produktion
I urvalet återfinns totalt 79 svenska tidningstitlar. Samtliga titlar återfinns i kodschemat i bilaga 1. Men hur stor del av urvalet som varje titel gör är väldigt olika. Över 50 procent av tidningarna har två eller färre artiklar med i urvalet, medan sju tidningar representeras med mer än fem artiklar (se bilaga 4).
Figur 2: Antalet tidningstitlar samt artiklar fördelade på landsdel.
0 20 40 60 80 100 120
Lokalt Götaland Lokalt Svealand Lokalt Norrland Rikstäckande
Tidningar och artiklar per landsdel
Antal tidningstitlar Antal artiklar
22
Spridningen av artiklar inom Sverige är desto jämnare. Tidningarna har här presenterats landsdelsvis, då det dels är betydligt mer överskådligt än att presentera resultatet för samtliga 79 tidningar enskilt, dels då landsdelarna har en jämn fördelning av representationslag i högsta damhockeyserien (SDHL 2020). Således bör tidningarna i landsdelarna ha ett liknande intresse för damhockeyn och är därmed möjliga att jämföra. Den största mängden material återfinns i Götaland, medan de rikstäckande tidningarna är få och har en mindre andel publicerade artiklar med i urvalet. Norrland och Svealand, som har en viss skillnad i tidningsantal, har fortfarande publicerat samma antal artiklar.
Nyhetsartikel Krönika Debattartikel Totalt
≤500 tecken 10 - - 10
501-1500 tecken 26 1 1 28
1501-2500 tecken 62 1 - 63
>2500 tecken 83 3 1 87
Ej uppmätt 33 3 - 36
Totalt 214 8 2 224
Tabell 1: Artikeltyp och artikellängd.
Majoriteten av artiklarna som har analyserats har varit nyhetsartiklar, även om en del åsiktsdrivande inslag har funnits. Tydligt är även att den största delen av artiklarna varit av längre sort, med över 1500 tecken. Totalt 36 artiklar har inte kunnat uppmätas i textlängd.
För att summera resultatet är det av värde att kommentera spridningen av materialet. Då det är en urvalsundersökning och så många tidningar fallit in i undersökningen går det inte att undanta att många tidningar mycket väl kan ha skrivit mer om situationen än vad som finns utrymme för i denna studie. Däremot är det intressant att en övervägande del av materialet finns i Götaland. En möjlig förklaring är att säsongens bästa lag i SDHL var HV71 från Jönköping, där många spelare även vad aktuella för landslagsuppdrag efter bojkotten (SDHL 2020, Norrköpings tidningar 2019). Intresset kan således ha varit större i det området, således har rapporteringen varit mer omfattande (jfr Ghersetti 2012:212). TT-material kan också ha stor inverkan på antalet artiklar. Lokaltidningar har i jämförelse med riksmedia lite resurser (Häger 2014). För att kunna rapportera och täcka alla ämnen kan TT tänkas användas, vilket kan
23
förklara den stora spridningen i allmänhet och i Götaland i synnerhet. Den andel åsiktsdrivande texter som återfinns är låg, men på det sätt krönikor är vanligare än debattartiklar, som skrivs av läsare, tyder på ämnet främst diskuterats av pålästa journalister (jfr Häger 2014).
Det stora antalet längre artiklar som återfinns kan antas bero på att händelsen varit ny i Sverige, vilket genererat mycket publicitet (jfr Ghersetti 2012:212). För att förklara en ny händelse kan medierna tänkas ha förklarat nyheten grundläggande, och därmed har längre texter genererats.
Det har setts som viktigt för läsarna (jfr Ghersetti 2012:212). Det tyder också på att händelsen värderats högt av alla medier snarare än ett fåtal. En liknande nyhetsvärdering samt en försäkran om att rapporteringen liknar konkurrenterna, likt den Fishman (1978) uttrycker i sin studie, skulle kunna vara förklaringar på detta. Det är viktigt att också lyfta möjligheten att TT-material har påverkat denna variabel. Har många tidningar valt samma artiklar har de kodats flera gånger och därmed gett samma svar. Men det samlade omfånget av artiklarna visar på att tidningarna har gett händelsen stort utrymme. De ämnen som tidningar ger mycket plats tenderar att vara de viktiga i publikens ögon (Shehata 2012, Dearing & Rogers 1996). TT-material eller ej, tidningarna har gett händelsen mycket uppmärksamhet, och kan på det sättet tänkas ha skapat dagordningseffekter.
5.1.2 Representation
I detta avsnitt kommer två typer av representation att diskuteras: könsrepresentation samt representation i roller, här kallat yrkesrepresentation. Slutligen kommer även artikelskribenter att diskuteras innan en avslutande analys av representation presenteras. Temat representation återkommer även senare i den kritiska diskursanalysen.
24 Figur 3: Den roll artikelns huvudperson beskrivs i.
Varje artikel har minst en huvudperson, den eller de som artikeln handlar om. En övervägande majoritet av artiklarna har Damkronorna – hela laget – eller en representant för Damkronorna – en enskild person – som huvudperson. Andra stora aktörer som huvudroller är Svenska ishockeyförbundet (förkortat SIF), Spelarfackförbundet SICO, samt de högsta ishockeyligorna SHL och SDHL. Föreningar, organisationer och förbund likt de ovan nämnda är också tydligt vanligare som huvudpersoner än enskilda representanter eller individer. Svenska ishockeyförbundet representeras 25 procent av tiden av en enskild person, mest av alla grupper.
0 20 40 60 80 100 120
Antal
Huvudpersons roll
Damkronorna Representant damkronorna Kvinnlig ishockeyspelare Kvinnlig ishockeyexpert Manlig ishockeyspelare Manlig ishockeyexpert Manlig representant SIF Annan kvinna Annan man
SIF SICO Annan förening
SHL/SDHL Annat förbund
25 Figur 4: Den roll som artikelns källa beskrivs i.
Källorna till informationen är dock mer spridda. Källan i artikeln är den eller de personer som uttalar sig och ger information om nyhetsläget. Den roll denna presenteras i är vad som kodats.
Likt huvudpersonerna är de stora aktörerna Damkronorna och Svenska ishockeyförbundet.
Därefter följer SICO och manliga ishockeyexperter. Det finns dock en tydlig skillnad – källorna är enskilda representanter eller individer i en betydligt större utsträckning än huvudpersonerna.
Det är ett väldigt litet antal artiklar som använder en samlad grupp som källa.
Det finns två intressanta aspekter av det ovan presenterade resultatet. För det första är det, förutom de större aktörerna, vanligare att manliga individer, så som hockeyspelare, experter eller övriga personer, får uttala sig än sina kvinnliga motsvarigheter. För det andra förekommer enbart kvinnliga representanter för SICO, medan det enbart florerat manliga representanter för Svenska ishockeyförbundet. Av alla grupper som presenteras är det bara SHL och SDHL som skickat fram både manliga och kvinnliga representanter.
0 20 40 60
Antal
Källans roll
Damkronorna Representant damkronorna
Kvinnlig ischockeyspelare Kvinnlig ishockeyexpert Kvinnlig representant SICO Manlig hockeyspelare Manlig ishockeyexpert Manlig representant SIF
Annan kvinna Annan man
Person utan koppling till ishockey Annan förening
Kvinnlig representant SHL/SDHL Manlig representant SHL/SDHL
26
Figur 5: Antal gånger kvinnliga respektive manliga namn nämns över tid.
Majoriteten av aktörerna i artiklarna är kvinnor, då 77 procent eller 624 av samtliga namn, tillhör kvinnor. Män namnges 185 gånger. Bilden är dock inte representativ. Under oktober och november publicerades listor uttagningar till landslagsuppdrag, där samtliga kallade spelare namngavs. Exklusive dessa listor är 57 procent av namnen kvinnliga, det vill säga 243 personer.
Skillnaden visualiseras i figuren ovan. Det sker också en förändring över tid. Till en början är antalet män som nämns fler än antalet kvinnor innan det vänder helt och kvinnor är i överlägsen majoritet, både med och utan uttagningslistor.
0 50 100 150 200 250
Augusti September Oktober November
Antal gånger namn nämns
Män Kvinnor Kvinnor minus uttagning
27
Figur 6: Fördelningen av kön på citerade personer i artiklarna över tid.
Antalet kvinnor som får uttala sig är också högre än antalet män, både i antal och procentuellt.
Exklusive uttagningslistorna får 85 procent av kvinnorna uttala sig kontra 78 procent av de namngivna männen. Räknas även uttagningslistorna är det enbart 33 procent av kvinnorna som får uttala sig. I 44 procent av artiklarna är det enbart kvinnliga talespersoner, respektive ensamma män i 27 procent. Men precis som vid namngivningar följer en förändring över tid.
Fler män citeras i augusti och september, men därefter sker en drastisk förändring, där kvinnor får betydligt fler uttalanden.
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Augusti September Oktober November
Uttalanden i artiklar över tid
Enbart kvinnor Enbart män Fler kvinnor än män
Fler män än kvinnor Lika många kvinnor och män Ingen
28 Figur 7: Könsrepresentation i tidningarna i procent.
När könsrepresentationen, både för uttalanden och namngivningar, beskrivs efter tidningar är det tydligt att representationen alltid lutar över åt kvinnornas håll. Procentuellt är det färre kvinnor som kommer till tals än som nämns i lokaltidningarna förutom i Götaland, där det är ungefär lika många. Riksnyheterna sticker ut för att de dels benämner fler män än någon landsdel, dels att över 60 procent av alla personer som uttalat sig är kvinnor.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Riks namn Riks citat Norrland namn
Norrland citat
Svealand namn
Svealand citat
Götaland namn
Götaland citat
Könsrepresentation över tidningarna
Antal män Kvinnor exklusive uttagningslistor
29 Figur 8: Könsfördelning bland artikelskribenter.
Totalt sett är det kvinnor som både har namngivits och uttalat sig mest. Det kontrasterar sig mot könsrepresentationen bland skribenterna. I figur 8 ges en tydlig överblick av detta. I närmare hälften av fallen är det ensamma män som är upphovsmän, medan kvinnor skrivit mindre än två tiondelar av den mängden. Kvinnor är inte heller särskilt närvarande i statistiken vid flera reportrar. Däremot har en stor del av artiklarna, 36 procent, ingen uttryckt artikelskribent.
Antal artiklar Augusti September Oktober November Totalt
Ensam man 48 12 30 16 106
Ensam kvinna 5 3 10 2 20
Enbart män 11 1 - - 12
Enbart kvinnor 1 - - - 1
Fler kvinnor än män - - - - 0
Fler män än kvinnor 1 - - - 1
Lika många kvinnor och män
3 - - - 3
Ospecificerat 55 11 3 12 81
Totalt 124 27 43 30 224
Tabell 2: Könsfördelning bland artikelskribenter över tid.
0 20 40 60 80 100 120
Skribent
Könsfördelning artikelskribenter
Ej identifierbart Flera, lika många män och kvinnor Flera fler kvinnor än män Flera, fler män än kvinnor Flera, enbart män Flera, enbart kvinnor
Ensam kvinna Ensam man
