Text

Den kvantitativa innehållsanalysen visade att den ekonomiska aspekten av bojkotten lyftes mest. Men även om den ofta lyfts är det i korta ordalag.

[Damkronorna] har i en tiopunktslista förklarat vad de är missnöjda med, där förlorad arbetsinkomst var en av punkterna.

Skaraborgs allehanda 2019

Detta citat utmärker sig på flera sätt, men det som kommer diskuteras nu är hur den ekonomiska aspekten beskrivs lingvistiskt. Den utmärker sig här genom ordvalet ”förlorad arbetsinkomst”, som återfinns genomgående genom analysmaterialet. Förlorad arbetsinkomst är något allvarligt, det innebär att någon blivit av med pengar denne jobbat för, och blir ett uttryck som återspeglar en diskurs av arbetsmiljöproblem. Däremot är det oklart vad det handlar om för förlorad arbetsinkomst – det går inte att utläsa om det handlar om arbetsgivare inom eller utanför ishockeyn eller vad som leder fram till inkomstförlusten. Denna inkomstförlust framställs också flera gånger som ”frågan om ersättning för förlorad arbetsinkomst” (Skaraborgs Allehanda 2019). Här blir det tydligare att det handlar om ersättning för att någon

42

har förlorat inkomst, och diskursen av en fackförhandling är påtaglig, men det är fortfarande inte tydligt vad det innebär. Det framställs även som en fråga om ekonomin, snarare än ett problem. Det antyder en inte lika akut bild av situationen, utan en fråga som kan diskuteras och övervägas. Men något talande för den ekonomiska situationen är också att händelsen är nominaliserad. I citatet ovan är Damkronorna agenter, som ansvarar för förklaringen de presenterat. Det är dock ingen som tar ansvar för den förlorade arbetsinkomsten. Damkronorna blir inte heller mottagare av handlingen, eftersom Damkronornas agentur gestaltas i förgrunden och därmed ses som mest aktiv. Således är frågan om ekonomi framställd som något allvarligt, men utan varken någon tydlig mottagare eller agent.

Något som däremot inte får plats i rapporteringen är den aspekt av bristande respekt, som genom rapporteringen är den tydliga frågan som Damkronorna vill ha svar på.

Det är egentligen de mjuka värdena vi vill ha svar på, attityden och hur de ser på och jobbar med oss.

Erika Grahm, Sala Allehanda 2019

Till skillnad från då ekonomin diskuteras får här Erika Grahm, spelare, uttala sig om vad Damkronorna vill. Den ekonomiska faktorn ligger inbäddad i brödtexten, medan Grahm uttalande står i strid mot vad journalisterna själva framställer som viktigast. I citatet ovan är Damkronorna agenter, de vill ha svar, och de vill ha svar från Svenska ishockeyförbundet, som blir mottagare. Förbundet får också ta ansvar i detta uttalande, för attityd, synsätt och samarbete med Damkronorna, men det är spelarnas vilja som ligger i förgrunden. Diskursen talar även här för ett arbetsmiljöproblem. Citatet är ett av få ställen i analysmaterialet som behandlar bristande respekt som den huvudsakliga aspekten. Erika Grahm uttrycker även att det är ”de mjuka värdena”, något går emot det Löfgren Nilsson menar är typiskt manligt att skriva om (2000:8).

Den ovan diskuterade beskrivningen gäller generellt genom hela rapporteringen. Men händelsen framställs på många andra olika sätt.

Men efter flera månaders förhandling har nu konflikten fått en lösning.

43

Som helhet framställs händelsen som en konflikt, strejk, bojkott eller i något enstaka fall som en strid. Dessa uttryck, fråntaget det sista, tyder på en fackförhandlingsdiskurs där arbetarna har strejkat och det råder konflikt mellan parterna. Vid användningen av ordet konflikt är bilden av händelsen väldigt nominaliserad. I citatet ovan är ”förhandling” aktör, vilket påverkar konflikten, som mottar en lösning. Men en förhandling och en konflikt är en process och kan inte ta ansvar för skeendet. Således nominaliseras alla parter. Men vid användningen av bojkott är kvinnor, i formen som Damkronorna, betydligt mer framträdande. De framställs enbart i roller såsom spelare, sportchef, profil, stjärna och förbundskapten. Det är kompetenta idrottsliga roller, likvärdiga med mannens, inte alls som de identiteter kvinnor vanligen framställs i (jfr Ross 2010, Fowler 1991, Fink 2015). Men män har ännu högre roller, som förutom NHL-spelare (notera framställan av världens högsta liga) är VD, ordförande och generalsekreterare, de högst uppsatta rollerna i många beslutande organ. I texten får också kvinnan ta ansvar för bojkotten.

I augusti valde samtliga spelare som var uttagna i truppen att bojkotta den då kommande landslagssamlingen. Anledningarna var flera. Bland annat förlorad arbetsinkomst och dåliga reseförhållanden. Sedan dess har två landslagsturneringar ställts in.

(Smålands-Tidningen 2019)

I detta stycke finns enbart en agent som går att ställa till svars, nämligen ”samtliga spelare”, vilket syftar på spelarna i Damkronorna. Mottagaren, landslagssamlingen, är i sammanhanget ingen person, utan en händelse. Övriga agenter är gärningar eller händelser: anledningarna, förlorad arbetsinkomst, dåliga reseförhållanden och landslagsturneringar. I samtliga av dessa senare fall sker nominaliseringar. Underförstått är att anledningar, händelser och landslagsturneringar inte kan utföra egna handlingar. Förlorad arbetsinkomst och även dåliga reseförhållanden, de anledningar som åsyftas, har ingen agent. Landslagsturneringarna beskrivs i sin tur som att de ställt in sig själva. Det ses som fristående händelser som bara har uppstått. I själva verket är Svenska ishockeyförbundet de som ställt in (Dagens Nyheter 2019a). Beauvoirs beskrivning av mäns oförmåga att se förtryck kan även appliceras här (1999). Spelarna som bojkottar beskrivs inte som mottagare av handlingar, samtidigt som det inte finns några agenter för nominaliserade händelser. Det nominaliserade intrycket av de händelser som Damkronorna

44

drabbats av ger ett intryck av att män ger kvinnorna möjligheten att idrotta snarare än att de korrigerar sitt eget beteende (jfr Hargreaves 1994:97, Beauvoir 1999:22).

Det är många av oss äldre som har varit med alldeles för länge och känt att när det kommer till en gräns då man inte vill spela i landslaget längre för att det inte är kul och glädjen saknas, då är det något som inte stämmer.

Erika Grahm, Sala Allehanda 2019

Ganska tidigt försökte jag därför förstå hur mycket av den här kritiken som handlade om historiska händelser, och hur mycket som härstammade från händelser i nutid.

Anders Larsson, Dagens Nyheter 2019b

Erika Grahm, spelare, och Anders Larsson, Svenska ishockeyförbundets ordförande, får här uttala sig. Grahm uttalar sig i ett sammanhang där landslaget just lämnat in ett förslag till avtal, och hon framställs som positiv till en lösning. Larsson uttalar sig i en stor intervju efter bojkotten, och diskuterar här hur Svenska ishockeyförbundet tog emot beskedet om bojkotten. Grahm beskriver att det var ett samlat beslut, och beslutet framställs som en konsekvens av känslor (känt att de kommer till en gräns, vill inte spela, glädjen saknas). Hon får också uttrycka att något inte stämmer, vilket blir en nominalisering, eftersom vad som inte stämmer är ospecificerat. Larsson, å andra sidan, får försöka förstå och analysera händelsen. Larsson framställs som mer genomtänkt, medan Grahm således handlar känslostyrt, så som de traditionella könsrollerna enligt Connell & Pearse beter sig (2015). Den känslostyrda bilden, och även de formuleringar där de känner att ”något” inte stämmer tyder på en osäkerhet, något som kan åsyfta att kvinnor tar förhastade beslut, likt Beauvoir förklarar det (1999).

Det finns förstås exempel på att män, och framför allt Svenska ishockeyförbundet, får ta ansvar. Sala Allehanda skrev att ”[d]en största anledningen var att förbundet tog bort ersättningen för förlorad arbetsinkomst till spelarna” (2019). Här är förbundet agent, och spelarna är föremål för handlingen. I den här meningen återfinns också en förklaring kring att förbundet haft en ersättning för förlorad arbetsinkomst till spelarna, och att det är den som är diskuterad snarare än enbart förlorad arbetsinkomst. Men män får framför allt ta ansvar vid progressiva handlingar, det vill säga handlingar som leder mot en lösning av konflikten.

45

Under det knappa året som gått har SHL […] gått in och räddat ersättningen till Damkronorna för förlorad arbetsinkomst.

Folkbladet Västerbotten 2019

I citatet ovan är herrligan SHL agenter som gått in och räddat. Mottagaren för räddningen är ersättningen, men mottagaren till ersättningen är Damkronorna, som även här är mottagare av inkomstförlusten. Här framställs Damkronorna som svagare än SHL, som med makt och pengar är överlägsna kvinnan (likt Beauvoir 1999 och Connell & Pearse 2015 diskuterar). Damkronorna är i behov av räddning, av en manlig motsvarighet som har mer makt och kan hjälpa henne med det förtryck som plötsligt är av betydligt högre vikt. Männen i SHL framställs också som progressiva, då de hjälper kvinnan nå ekonomisk frihet och lika möjligheter, viktiga punkter för flera förgreningar av feminism (jfr Beauvoir 1999, Hargraves 1994). Vem som står bakom förtrycket är dock nominaliserat. Dessa identiteter tyder på en oklar maktuppdelning. Männen framställs som överordnade kvinnorna, med högre yrkesroller. Damkronorna får ta ansvar för bojkotten, utan att framställas som mottagare av den behandling som lett till bojkotten. Därmed behöver inte männen ta något ansvar för situationen. Således ses de snarare som räddare i nöden då kvinnorna får hjälp. All makt ligger hos mannen, precissomden hegemoniska maktstrukturen inom idrott, medan kvinnan får ta ansvar för att de gått utanför de rådande ramar Goffman diskuterar, i det här fallet att de protesterar mot sin plats i makthierarkin (jfr Hall et al 1978, Winther Jørgensen & Phillips 2000:79, Goffman 1986).

Slutligen kommer en sammanfattning av vad analysen av diskursordningen, diskurserna och genrerna som används i texten, har visat. Löpande här ovan har två diskurser påpekats vara framträdande – en fackförhandlingsdiskurs och en arbetsmiljödiskurs (konflikten fått en lösning, förlorad arbetsinkomst, hur de ser på och jobbar med oss, vi vill ha svar på, som de är missnöjda med). En diskurs som även är framträdande, som också bör vara det, är den idrottsliga diskursen (degraderades till B-VM, ödessäsong för Damkronorna, Damkronorna ska bli vinnare på isen också). Den idrottsliga diskursen sammankopplas med genren sportjournalistik, där språket ska behandla den sportsliga aspekten av händelsen. De två föregående diskurserna placeras snarare i en näringslivsgenre, som visserligen fortfarande hör till de hårda nyheterna, men har väldigt lite gemensamt med sportjournalistiken (jfr Löfgren Nilsson 2000). Ytterligare en diskurs som vid en närläsning är påtaglig, men nästan aldrig beskrivs i manifest text, är jämställdhetsdiskursen. Indirekt beskrivs skillnader mellan könen i

46

lön inom hockeyn, och den punkt som artiklarna huvudsakligen behandlar är den ekonomiska. Således finns det en underliggande tanke om jämställdhet, men den uttalas nästan aldrig explicit. Det finns en presupposition att Damkronornas spelare även jobbar vid sidan av isen. På samma sätt som läsaren förväntas veta hur situationen för spelarna ser ut förväntas också läsaren, kanske undermedvetet, förstå att det finns en aspekt av jämställdhet att ta i beaktande. Arbetsmiljödiskursen ovan är också en mjukare genre än vad fackförhandling och idrott anses vara (Löfgren Nilsson 2000). Den behandlar snarare vad som gått fel, den sociala frågan av problemet. Även om den återfinns i materialet är det oundvikligt, då diskursen kring fackförhandling är påtaglig. Men som konstaterat ovan behandlas anledningarna till bojkotten väldigt sparsamt i korta ordalag. Dessa mer sociala aspekter av frågan, som snarare behandlar mjuka nyheter än hårda, står i kontrast till den fackliga och idrottsliga diskursen. De genrer och diskurser som presenterades ovan, sportjournalistik, näringslivsjournalistik, samt idrottslig och fackförhandlingsdiskurs, visar på en hårdare framtoning av händelsen, medan de mjuka ämnena får ta plats i bakgrunden (jfr Löfgren Nilsson 2000).