I resultatet beskrivs den äldre patientens upplevelse av vård i hemmet, med flera vårdaktörer. I analysen identifierades två kategorier och fyra subkategorier, se tabell 2.
Tabell 2: Subkategorier och kategorier
Subkategorier Kategorier
Att känna sig nöjd
Att känna trygghet Att känna sig delaktig
Att inte få den hjälp som behövs
Att känna utsatthet Att inte känna sig delaktig
5.1 Att känna trygghet
I denna kategori beskrivs den äldre patientens upplevelse av att känna sig nöjd med att ha flera vårdaktörer och att känna sig delaktig.
5.1.1 Att känna sig nöjd
Patienterna var nöjda med att ha flera olika vårdaktörer. De ansåg att det var tydligt vem som ansvarade för de olika hälsoproblemen och upplevde inga större svårigheter. En
patient uttryckte en lättnad efter genomfört SIP-möte då flera vårdaktörer kunde samarbeta kring patientens vård och omsorg, vilket beskrevs som “Jag ser inga problem med att ha flera vårdgivare. Om det blir problem kallar jag till SIP-möte” (samordnad individuell planering) (Informant 7). I resultatet framkom att patienterna själva tog kontakt med olika vårdaktörer vid behov, om de hade kunskap om vart de skulle vända sig vid olika
hälsoproblem. Om det var några oklarheter kring någon del i vården eller vem som var ansvarig för en viss vårdåtgärd, löste patienterna själva problemet. Här uppgav patienterna att om de inte visste vem som var ansvarig, så tog de kontakt med den vårdaktör som de själva ansåg borde vara ansvarig. Patienterna uppgav att kontakten med ansvarig läkare på lasarettet fungerade väl och det som särskilt uppskattades var att patienterna fick ställa de frågor som de hade och läkaren tog sig tid och förklarade samt förmedlade provsvar. Att vara knuten till flera vårdaktörer upplevdes inte vara något problem, i den mening att patienterna ansåg att de som ansvarade för vården försökte samordna deras läkarbesök
med andra besök på sjukhuset. Patienterna uppgav att det kändes bra att bara kunna ringa till vårdcentralen vid hälsoproblem. Andra upplevelser som framkom var att personalen snabbt kunde komma hem till patienten när de ringde efter dem.
Gällande upplevelsen vid vårdövergångar visade resultatet att patienterna i stort var nöjda med övergångarna mellan olika vårdaktörer. Patienterna uppgav att personalen hade tillräcklig information om deras önskemål och behov när de ställde frågor som rörde deras hälsa eller sjukdomar, både vid övergång till sjukhuset och vid utskrivning till hemmet.
Patienterna upplevde sig vara nöjda vid utskrivning från sjukhuset till hemmet när det hölls ett möte inför hemgången, där det gjordes en tydlig planering och personalen var medveten om patienternas behov. Något som patienterna upplevde som positivt vid utskrivning från sjukhuset till hemmet var att sjukhuset hade skickat med läkemedel för kvällen och
morgonen därpå, så att den första tiden hemma skulle bli trygg och fungera bra. Även vårdövergångar till och från korttidsboende upplevdes som smidiga och att personalen hade god kunskap om patienternas behov.
Patienterna var nöjda med vården och hade uppfattningen av att det var bekvämt att veta att personal kom hem och utförde vården, och uttryckte även att det var bra då det
upplevdes besvärligt att ta sig till vårdinrättningar utanför det egna hemmet. Patienterna uppgav att de kände sig mycket väl omhändertagna av personalen: ”Jag tycker det fungerar jättebra då hemtjänst och hemsjukvård kommer hem och hjälper mig” (Informant 3).
Patienterna uppgav att de kände en trygghet av att hemsjukvården höll i trådarna. Vidare beskrev patienterna flera centrala delar i upplevelsen av att ha flera vårdaktörer, bland annat att ha en kontaktperson, som hjälpte till att hålla i trådarna gällande till exempel att se till att läkemedel fanns hemma, samt att läsa åt patienterna som hade svårt med det.
Boendestöd nämndes också som något positivt, som fanns som stöd i patienternas vardag och bland annat hjälpte till att minnas saker som patienterna själva hade svårt med, eller att följa med på till exempel läkarbesök. Upplevelsen av att ha flera vårdaktörer uttrycktes även genom att patienterna hade kunskap om att de kunde ta kontakt med ansvarig
sjuksköterska om de hade några frågor, och att sjuksköterskan också kunde bistå med att ta kontakt med andra vårdaktörer. Patienterna uttryckte även att de ville ha ett färre antal olika personer som kom hem och utförde vården hos dem. Patienterna kunde då få en mer personlig kontakt med personalen, vilket också ökade förutsättningarna för att känna god livskvalitet i deras vardag. I resultatet framkom att patienterna uppgav att det kändes tryggare sedan antalet olika personal minskats till max fem personer per månad.
Patienterna beskrev sambandet mellan färre personal som kom hem och möjligheten för dem att följa och utvärdera förändringar i olika hälsotillstånd.
5.1.2 Att känna sig delaktig
Patienterna upplevde till stor del att de var delaktiga i den vård som gavs med flera vårdaktörer och fick den hjälp de behövde av personalen som utförde vården i deras hem.
Vidare uppskattades det att personalen själva såg vad som skulle göras utan att patienterna behövde säga till. Patienterna uttryckte att personalen i hemtjänsten, förutom att de gjorde sitt jobb, alltid var glada och trevliga. Något som patienterna upplevde som lugnande var
när det kom personal som var lite äldre, då de gav ett lugnt och tryggt intryck. Patienterna upplevde det som viktigt att den som planerade insatserna av vården i hemmet tog hänsyn till de önskemål som patienterna hade om dagar och tider. Att bli lyssnad på och tagen på allvar av personalen var delar som upplevdes skänka trygghet, och det uppskattades när personalen frågade patienterna hur de mådde, då det gav en känsla av att personalen verkligen brydde sig om patienterna som personer, och inte bara gjorde sina uppgifter.
Patienterna upplevde att de blev lyssnade på av dem som ansvarade för deras vård. Centrala delar i upplevelsen av att känna sig delaktig, kunde enligt patienterna vara att de och
personalen kunde prata med varandra, lita på varandra och känna förtroende för varandra.
Upplevelsen av att personalen inte pratade över patienternas huvud, utan direkt till patienterna, stärkte känslan av delaktighet, vilket beskrevs som: ”Det är ingen som kan bestämma över mig inte, då slår jag näven i bordet” (Informant 4). Patienterna uppskattade att samtala med personalen under tiden de utförde sysslorna i hemmet, då det skapade en känsla av delaktighet, kontakt och glädje.
Att vara delaktig i sin vård där flera vårdaktörer var involverade och vara med och utforma omvårdnadsplanerna som rörde den egna vården, beskrevs som en självklarhet. Patienterna beskrev att känslan av delaktighet ökade ytterligare om de fick vara med och bestämma vilken personal som skulle utföra vården. Patienterna uppgav att känslan av delaktighet stärktes när personalen intresserade sig för och frågade patienterna om olika saker, vilket belyses med följande citat: “Jag känner mig delaktig, för de frågar mig saker” (Informant 6).
Att bli tillfrågad skapade möjligheter för patienterna att delta mer i de sysslor som just de ville skulle utföras i deras hem. Patienterna angav att det kändes mycket viktigt för dem att få vissa saker sagda, för att vara med och bestämma, och känslan av delaktighet ökade när patienterna var tydliga med att säga vad de tyckte. Patienterna hade en önskan om att få sköta sig själva i den mån det gick, att få hjälpa till med vissa saker och att få hjälp med sysslor som man inte klarade av. Patienterna uppgav att de till mycket hög grad kände sig delaktiga i de beslut som togs kring vården av dem.
5.2 Att känna utsatthet
Under denna kategori beskrivs den äldre patientens upplevelse av att inte få den hjälp som behövs och att inte känna sig delaktig, då flera olika vårdaktörer är involverade.
5.2.1 Att inte få den hjälp som behövs
I resultatet framkom att patienterna upplevde att personalen inte höll tiden eller
respekterade den tid som var planerad hos patienterna. Patienterna beskrev här att de fått vänta länge vid fallhändelser nattetid, vilket beskrevs som otillfredsställande. En annan upplevelse som rörde vikten av att hålla tid belyses i följande citat “För mig är det viktigt med tiden mellan ögondropparna. Jag tycker inte att de respekterar det” (Informant 10). De upplevde också att deras sjukdomsbild inte tillvaratogs av personalen på grund av hög personalomsättning. Att ha ett stort antal olika personal som kom hem till patienterna,
upplevdes negativt då det var svårt att etablera en personlig kontakt. Patienterna upplevde en känsla av att det var svårt att känna igen alla som kom hem för att utföra göromål och att färre antal personal skulle främja en personlig kontakt. Patienterna beskrev känslan av att det var svårt att bli bekant med personalen, då antalet som kom hem var stort.
Upplevelser av att inte få den hjälp som behövs i vården med flera vårdaktörer framkom då patienterna beskrev att de hade träffat många olika läkare, men inte visste vem som bar huvudansvaret för just dem. En av patienterna hade inte träffat sin husläkare på två år.
Andra negativa upplevelser som framkom i resultatet var då prover togs, men där provresultaten inte nådde patienterna. Något som också framkom i resultatet var att patienterna inte visste vem som ansvarade för vården, vilket gav en känsla av tvivel på att läkarna hade tillräcklig kunskap om patienternas situation. Patienterna upplevde att det kunde vara svårt att veta specifikt vem de skulle kontakta vid problem - hemtjänst eller hemsjukvård. De upplevde även att det kunde vara svårt att via telefon komma fram till rätt person hos andra vårdaktörer. Patienterna upplevde det även uttröttande att själva ha kontakt med aktuell vårdaktör, då de hade svårt att komma ihåg allt som sades under samtalet. Här uttrycktes en önskan om en person som kunde bistå i kontakten med olika vårdaktörer, vilket patienterna ansåg skulle kunna vara en hjälp. Andra upplevelser som framkom var, att det var mycket att hålla reda på gällande vård i hemmet med flera olika vårdaktörer. Gällande utskrivning från sjukhuset till hemmet beskrev patienterna att de inte fick tillräcklig information som rörde den fortsatta vården. Andra upplevde att utskrivningen till hemmet skedde för abrupt, innan planeringen upplevdes vara klar. En patient beskrev att denne själv fick stoppa utskrivningen från sjukhuset, då patienten inte ansåg att planeringen var hållbar utifrån förutsättningarna: ”Psykiatrin tänkte skriva ut mig innan allt var klart. Jag sa att det går liksom inte” (Informant 1).
Gällande läkemedelsadministrering framkom andra negativa upplevelser, såsom bristen på kunskap om den enskilda patienten. Här beskrev patienterna upplevelsen av möjligheten att spara på sig läkemedel, för att vid ett senare tillfälle kunna skada sig själv. Andra upplevelser som patienterna berättade om rörde personalens kunskapsnivå. Det handlade om brister i kunskap gällande matlagning och att de upplevde att personalen inte visste vilka aktuella göromål som skulle utföras. Patienterna påpekade negativiteten i att chefen för hemtjänsten skickade ut personal, som de ansåg, inte var vuxna sin uppgift.
5.2.2 Att inte känna sig delaktig
Patienterna upplevde att brist på personliga samtal i kontakten med personalen, gjorde att de inte kände sig delaktiga och patienterna önskade samtala mer om saker som inte bara hade med vården att göra. Det lilla småpratet upplevdes vara viktigt. Patienterna upplevde även brist på erfarenhet och förståelse hos personalen, för hur de skulle tala med och behandla dem. De hade också en önskan om att personalen skulle visa mer respekt för patienterna i det egna hemmet. En patient uppgav att personalen kom och utförde sysslor i hemmet, men inte sa något: “En del kommer till mig och ska laga mat och kanske inte säger ett ord till mig” (Informant 9). Patienterna hade även upplevelsen av att personalen var
“sura” när de kom, och upplevde att de inte fick möjlighet att delta i planeringen av till
exempel basala hygienrutiner, vilket beskrevs som att personal oplanerat kom hem för att utföra dusch av patienten, trots att det inte var överenskommet. Patienterna uttryckte även att hemtjänsten tog kommandot hemma, vilket upplevdes negativt av patienterna.
Att inte känna sig delaktig i vården med flera vårdaktörer sågs till stor del handla om kontakten mellan patienterna och deras läkare. Det kunde handla om att läkaren hade bråttom och att patienterna upplevde att de inte hann säga det de ville ha sagt. Patienterna upplevde även att det var svårt att få fram vad de ville ha sagt, men också att de upplevde att läkaren tog över samtalet, vilket belyses i följande citat: “Jag har tänkt på vem som ska föra ordet, är det läkaren eller patienten?” (Informant 1). Patienterna önskade en mer personlig kontakt med sin läkare, vilket beskrevs som att läkaren var både kompis och läkare, något som patienterna ansåg vara en trygghet. Det framkom att patienterna upplevde en brist på delaktighet i sin vårdplanering då upplevelsen var att deras önskemål om vård och
behandling inte tillgodosågs. Patienterna ansåg att det var svårare att vara delaktig i besluten som togs på sjukhuset, då de kände att det geografiska avståndet var ett hinder.
Vidare framkom att patienterna upplevde en brist på delaktighet när personalen pratade över huvudet på dem. Patienterna uttryckte en vilja att delta i och vara närvarande i samtalen som rörde patienternas situation.