Efter att ha läst och analyserat elva artiklar som belyser vilken effekt informationen har vid och efter en hjärtinfarkt valdes tre teman dessa presenteras i tabell 1. Dessa valdes ut då näst intill alla lästa artiklar påvisar hur upplevelsen av den givna informationen kan variera beroende på i vilken fas av sjukdomsförloppet patienten befinner sig.
Tabell 1. Teman
Den akuta fasen - Känslan av kontrollförlust
Sjukhusvistelsen/Utskrivningen – Trygghet blir till osäkerhet Rehabiliteringsfasen – Oro inför framtiden
6.1 Akuta fasen – Känslan av kontrollförlust
Akuta fasen definieras från det att patienten upplevde symtom till dess att patienten inkommer till sjukhus och genomgår behandling vilket kan vara allt från några timmar vid STEMI upp vid till tre dygn vid NSTEMI (Kvalslund Bårdsgjerde et al., 2018). Den kännetecknas också som en period där patienten inte har full kontroll av situationen på grund av det akuta läget. Där informationens betydelse är väsentlig för att patienten ska känna trygghet, men även för att patienten ska känna sig mer delaktig i vad som händer och sker precis där och då.
Hjärtinfarkt upplevdes av patienterna i den akuta fasen oftast som ett livshotande tillstånd som kom plötsligt och oväntat (Bäck et al. 2020; Salminen-Tuomaala, 2013). I denna fas prioriteras att diagnosen fastställs snarast så att behandling kan sättas in på patienten. I en studie om PCI behandling framkom det att patienterna upplevde utmaningar i involveringen kring sin sjukdom beroende på hur informationen framställdes (Kvalsund Bårdsgjerde et al., 2018). Många patienter upplevde smärta i den akuta fasen och detta ledde ofta till känsla av stress både fysiskt och psykiskt (Junehag et al., 2013; Olsson et al., 2020). Genom att vårdpersonalen agerade lugnt, kunnigt och informativt kände patienterna ändå att situationen var under kontroll (Kvalsund Bårdsgjerde et al., 2018). Behandling sätts snabbt in på dessa patienter vilket resulterade i att patienterna upplevde en känsla av smärtlindring och allmän förbättring i måendet. Patienterna upplevde då en känsla av välbefinnande trots den allvarliga situationen (Iles-Smith et al., 2017). Förstår patienten sin diagnos i den akuta fasen kommer de bli mer involverade i de efterföljande behandlingar, de kommer få en bättre compliance. Ökar kunskapen om diagnosen så ökar patienten självförtroende och blir då mer deltagande i beslutsfattande angående behandlingar (Frohmader et al., 2018). Forskning visar på att många patienter har svårt att ta till sig den givna informationen i det akuta skedet. Patienterna uppgav att de upplevde information given i den akuta fasen som positiv, speciellt om den hölls tydlig och kortfattad, trots detta så delgav patienterna att
de saknade information som var specifikt anpassad för dem (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018; Olsson et al., 2020). Patienterna önskade att bli mer involverade i vården genom att få mer information för att kunna ge sitt godkännande till de behandlingsstrategier som föreslogs i det akuta skedet. De flesta uppgav att de ville få informationen muntligt. Patienterna ratade oftast den skriftliga informationen vid den akuta fasen och de allra flesta ansågs sig vara kapabla till att vara involverade i beslut (Olsson et al. 2020). Att som person drabbas av en hjärtinfarkt innebär ofta stora effekter på livet, därför är det viktigt att redan i den akuta fasen engagera patienten genom information.
Patienter uppgav en högre grad av tillfredställelse på rehabiliteringen när de blev delaktiga redan i det akuta skedet (Nunes et al. 2015). Iles-Smith et al.
(2017) belyser att patienter upplevde vården i den akuta fasen effektiv och snabb. Dock så upplevde patienterna samtidigt en viss förvirring på grund av bristen av information kring deras diagnos vilket ledde till funderingar och traumatiska upplevelser (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018). Ges patienten information redan från start kan det hjälpa till att minska den upplevda stressen i det akuta skedet (Salminen-Tuomaala, 2013).
6.2 Sjukhusvistelsen/Utskrivningen -Trygghet blir till osäkerhet
Definitionen av denna fas innefattar tiden efter behandlingen till utskrivningen från sjukhuset (Kvalsund Bårdsgjerde et al., 2018). Denna fas kännetecknas också av period där patienterna beskriver en känsla av lugn och trygghet när de befinner sig i på sjukhus i direkt anslutning efter den akuta situationen. Dock skiftar tryggheten till en osäkerhet när utskrivningen är nästa steg i vårdplanen.
Vid tiden för utskrivning upplever många patienter en känsla av oro och rädsla inför framtiden (Junehag et al., 2013; Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018). Här visar forskning på att om informationen som ges av vårdpersonalen är ärlig, lätt att förstå, metodisk och skräddarsydd så uppskattades detta av patienten, dessutom så uppskattades enbart närvaron av vårdpersonal högt (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018). De som erhåller adekvat information om sin diagnos upplever viss minskning av oroskänslor. Forskning visar dock på brister i information i detta skede (Nunes et al., 2016). Enligt Iles-Smith et al. (2017) och Kvalslund Bårdsjerde et al. (2018) beror det på att patienterna känslotillstånd, korta sjukhusvistelse och den snabba genomströmningen av patienter idag kan påverka patientens förmåga att absorbera och ta in information. I samband med sjukhusvistelsen delgav patienterna att de fick omväxlande allmän information om bland annat fortsatt rehabilitering. Detta togs emot på ett positivt sätt och speciellt om informationen hade givits både verbalt och via ett informationsformulär. Dock så infann sig en önskan om att vilja få informationen mer skräddarsydd för att undvika frågetecken om till exempel medicinering och dess biverkningar eller angående fysisk aktivitet på hemmaplan (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018). Nunes et al. (2016) belyser att det måste spenderas mer tid och ges mer information till patienterna i samband med utskrivningen. Hilt et al. (2020) skriver att patienterna hade en önskan om mer kunskap om vad de upplevt samt deras aktuella hälsotillstånd. Den trygghet som patienterna upplevt på sjukhuset omgiven av vårdpersonalen byts i samband med utskrivningen till en osäkerhet och ett tvivel på vad kroppen
klarar av (Bäck et al., 2020). Bristen på information visar på att patienterna upplevde mer oro, rädsla, ökat lidande och sämre livskvalité om de inte fick tillräckligt med undervisade information kopplat till den nya diagnosen.
Merparten av patienterna ansåg dock att informationen som givits i samband med utskrivningen var tillräcklig, men att bristen på information gällande utskrivningsplanen och dess innehåll som till exempel hjärtats anatomi, riskfaktorer, livsstil, samliv och fysiologi kunde undvikits med hjälp av sedvanlig kommunikation (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018; Nunes et al 2016).
López-Medina et al. (2016) belyser att informationen om det sexuella samlivet inte lyfts i utskrivningssamtalet. Den enda information som gavs om ämnet gjordes då patienten själv efterfrågade det. Hilt et al. (2020) uppmärksammar att patienterna ibland upplever att informationen vid utskrivningen är för omfattande, de har svårt att ta till sig all information. Vidare belyser Hilt et al.
(2020) att patienter berättar om en ökad förståelse för sin diagnos samt behandlingar om de informerats med hjälp av komplettering till den verbala informationen med exempelvis bilder eller anatomiska modeller.
6.3 Rehabiliteringsfasen – Oro inför framtiden
Fasen definieras från utskrivningen till flera månader efter hjärtinfarkten (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018). Rehabiliteringsfasen innebär för patienterna tiden hemma efter sin hjärtinfarkt och innefattar både frågetecken kring sin diagnos, och klarheter hur livet ska te sig i relation beroende på hur mycket och hur lite information patienterna fick innan utskrivningen.
Patienter som upplevde oklar information delger att det har lett till en rädsla för döden, svårigheter i livsstilsförändringar, sociala – och kognitiva stressfaktorer och störningar i det dagliga livet, vilket har lett till depression, tvivel, ångest och psykosomatiska symtom (Bäck et al., 2020; Salminen-Tuomaala, 2013). Iles-Smith et al., (2017) belyser att patienter som inte får tillräckligt med information relaterat till sin nya diagnos upplever förvirring, speciellt om informationen kommer från flera olika instanser inom sjukvården. Generellt delgav patienterna att de fick väldigt lite eller ingen utbildning eller information om sin nya sjukdom.
Patienterna upplevde att de levde ett mer hälsosammare liv sex månader efter sin hjärtinfarkt, trots detta uppger cirka tre fjärdedelar att de känner oro för sin hälsa (Nunes et al., 2016). De flesta kände oro och rädsla att drabbas igen. Vissa försökte undvika att vara ensamma, för när de blev ensamma kom tankarna på vad som kunde ske och då ökade oron (Iles-Smith et al., 2017; Junehag et al., 2014). Många hade ett minskat sexuellt samliv efter sin hjärtinfarkt, det förklarades med rädsla för fysisk aktivitet (López-Medina et al., 2016). Detta skapade ångest och oro en lång tid efter hjärtinfarkten (Junehag et al., 2014).
Bristen på information ledde till att patienterna inte blev införstådda i sin sjukdom och vad som behövdes förändras hemma trots de uppenbara riskfaktorerna i deras livsstil (Nunes et al., 2016). En stor del av patienterna upplevde en rädsla för fysisk aktivitet i direkt anknytning till hjärtinfarkten, rädslan fanns även kvar hos patienterna en längre tid efteråt. Patienterna upplevde begränsningar i det dagliga livet, vilket kopplades till att patienterna inte ville anstränga hjärtat genom fysisk aktivitet för risken för att få en ny
hjärtinfarkt (Bäck et al., 2020; Junehag et al., 2014). Mycket av denna oro skulle ha undvikits om patienterna hade fått mer undervisande information kopplat till hjärtinfarkten (Junehag et al., 2014). Patienterna berättade att de kom ihåg mer av informationen de fick efter ett halvår än den information de fick strax efter den genomgångna hjärtinfarkten (Doyle et al., 2011). Frohmader et al.
(2018) skriver att om patienterna i rehab fasen blir uppringda av en sjuksköterska som ger information och råd samt svarar på eventuella frågor patienten har bidrog detta till en ökad livskvalité och minskad oro.
Information har visat sig vara en nyckelfaktor i rehabiliteringsfasen. Kvalslund Bårdsjerde et al., (2018) och Nunes et al., (2016) visar på att en ökad patientdelaktighet under rehabiliteringen ger en ökad förståelse för deras diagnos vilket ledde till en högre motivation för livsstilsförändringar.
Patienterna hade ibland svårt att ta till sig informationen och helt förstå varför det var viktig att göra livsstilsförändringar (Doyle et al., 2011) I västvärlden erbjuder de flesta sjukhus ett hjärtrehabiliteringsprogram. Att delta i en hjärtskola, samt att träffa andra som är i liknande situationer var uppskattat då det kan lindra ångesten och lidandet (Junehag et al.,2013; Kvalslund Bårdsgjerde et al., 2018). Patienter uppgav att under dessa träffar så lärde de sig mer om sambandet mellan sin sjukdom och levnadssätt. Informationen under träffarna hade varit mer innehållsrika vilket resulterade i att kunskapen ökade i jämförelse med vad den gjort om patienterna enbart hade levt efter den information som vårdpersonalen på sjukhuset delgav vid utskrivningen; det var lättare att få relevant information på rehab (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018).
De positiva reflektionerna angående hjärtrehabiliteringen kan vara en effekt av att vårdpersonal från rehabiliteringsavdelningen redan på avdelningen besökte patienterna och informerade om denna möjlighet att deltaga (Kvalslund Bårdsjerde et al., 2018). Junehag et al. (2014) har utfört forskning i hur information upplevdes när den gavs av en person som befunnit sig i en likvärdig situation som den de informerar befann sig i. De patienter som fick prata med en person som hade egna erfarenheter av hjärtinfarkt uttryckte att de hade lättare att återgå till vardagen. De tyckte det var skönt att få prata med någon som varit med om liknande upplevelser och känslor (Junehag et al. 2014).
6.4 Resultatsammanfattning
Att drabbas av en hjärtinfarkt får en stor inverkan på den drabbades liv. Rädsla och oro som många gånger leder till depression blir en del av vardagen. Behovet efter väsentlig information är stor även om den ofta kan upplevas som skrämmande och svår att ta in. Hur mycket och hur ingående information som bör förmedlas beror på i vilket stadie av hjärtinfarkten patienten befinner sig och hur mottaglig personen är. Forskning visar tydliga fördelar att få patienten införstådd i vad som sker redan i den akuta fasen.