Genom det teoretiska ramverket har vi kunnat skapa oss en större och djupare förståelse samt ett mer helhetligt perspektiv för fenomenet vuxna barn till missbrukare. När vi gjorde huvudtolkningen och tillämpade det teoretiska ramverket kom vi till insikt att barn till missbrukare många gånger tar ett stort ansvar, vilket följer med ända upp i vuxen ålder. Detta pekar på det känslomässiga och praktiska ansvaret som är i ständig cirkulation kring barnet men också det vuxna barnet. Vi har genom tolkningen fått en större insikt i att ansvaret varit en central och genomgående del av intervjupersonernas liv.
Vi har kunnat se en relativt tydlig koppling mellan studiens teoridel och resultatet. Den tydligaste kopplingen har funnits till sociala band, skam och skuld. Vi har genom dessa begrepp kunnat förklara hur intervjupersonerna upplevt sin barndom. Stolthet har varit det begrepp som inte varit lika relevant för vår studie, vilket kan bero på att stolthet varit ett mer positivt laddat begrepp och att barnens känslor snarare varit relaterade till skam och skuld.
I början hade vi problem med att relatera stämplingsteorin till studiens resultat, då vi hade svårt att koppla avvikelsen till barnet. Till en början fastnade vi i det att vi endast såg den missbrukande föräldern som avvikande men genom att vi verkligen bearbetat och diskuterat materialet fick vi insikt i att stämplingsteorin ger förståelse för barnets roll i det hela.
6.3.1 Sociala band: emotionerna skuld, skam och stolthet
Genom teorin om sociala band har vi kunnat se hur barn till missbrukare ständigt försöker upprätthålla det sociala bandet till sin förälder. Scheff förklarar att sociala band är viktigt för individen för att känna trygghet, stabilitet och att bli positivt värderade av andra. Barnet försöker ständigt upprätthålla de sociala banden för att inte förlora tillhörighet och trygghet till sin förälder. Men också för att inte känna skam i att inte ha tillhörighet till sin förälder då samhörighet med sin förälder är något som förväntas i samhället. Att ha en missbrukande
förälder skapar på många sätt hot mot det sociala bandet i form av exempelvis våld av olika slag. Detta på grund av att resultatet visade att våld förekom i stor utsträckning. Detta gör det svårt för barnet att utvecklas då barnet på grund av det försvagade sociala bandet, saknar trygghet och stabilitet. Det kan även skapa en ilska hos barnet då det är vanligt att uttrycka ilska istället för skam. Om förhållningssättet varit öppet eller slutet kring missbruket har berott mycket på ifall det funnits ett nykter och stabil andra förälder. Ifall barnet haft en nykter och stabil förälder har förhållningssättet varit mer öppet och det sociala bandet varit starkare till den nyktra föräldern och barnet känner därmed en tillhörighet.
Vi har även upptäckt att det finns en rädsla hos barnen att förlora det sociala bandet. Scheff menar att självet därmed kan hotas, vilket också kan kopplas till att barnets känslomässiga utveckling riskerats att försämras. Det har visat sig att barnet inte söker stöd på grund av rädslan att det sociala bandet till sin förälder ska försvagas genom att bli fråntagen sin förälder. Det har framkommit att barnen har sökt stöd hos de personer som redan står familjen eller barnet nära, exempelvis mor- och farföräldrar. Barnet har ständigt försökt bygga upp det sociala bandet till sin förälder men blivit svikna och därmed försökt finna trygghet i en annan part. På grund av ständig besvikelse och försvagade sociala band till sin förälder har barnet utvecklat en bristande tillit till andra. Detta syns på så vis att de i vuxen ålder kan berätta om känslan att än idag inte lita på andra fullt ut.
Begreppet skam har framförallt blivit synligt när intervjupersonerna talat om känslor och hanteringen av missbruket. Scheff förklarar skam som en negativt laddad känsla som ofta handlar om hotade och brutna sociala band. Även om intervjupersonerna inte berättat om skamkänslor har vi kunnat tyda att skam varit en bakomliggande orsak till många av känslorna som uppkommit under barndomen. Det vill säga att de har uttryckt exempelvis ilska, rädsla och hat, istället för att visa sin skamkänsla. Dessa känslor har uppvisats då barnet många gånger känt sig otillräcklig men också i det att inte ha en förälder som lever upp till den normativa föräldern. Det har visat sig att ilska var en av de främsta känslorna gällande sin missbrukande förälder och dess tillvaro. Ilskan har uppstått då barnet inte känt sig värdesatt av föräldern vilket är en skam i sig att inte bli värdesatt av just sin förälder. Eftersom det är skamligt att känna skam och därmed inte erkänna skamkänslan, så bearbetas den inte heller. Detta har gjort att barnet uttryckt ilska för att skydda sig själv.
Som vi ovan nämnt uppstår skam när en individ känner sig otillräcklig och när barnet förstått att de inte lyckats med att förändra sin missbrukande förälder har skamkänsla uppstått. Barn förstår inte att det är en svår uppgift att förändra en missbrukande förälder och därför förstår de inte heller varför de känner just dessa känslor som oro, stress, besvikelse och ilska. Detta på grund av att de ständigt velat ta fullständigt ansvar samt hantera situationen men sedan ”misslyckats” med det barnet ville åstadkomma. Det primära ansvaret som framkommit har varit känslomässigt ansvar vilket handlat om ett kontrollbehov och en ständig oro. Genom att barnet tagit ett känslomässigt ansvar kan vi se det som att barnet försökt rädda upp det sociala bandet till sin förälder. Detta går även att kopplas till skuld och skam och det Scheff och Retzinger förklarar genom att dessa ofta uppstår samtidigt. Detta har vi sett då barnet skyddat sin förälder genom att vara känslomässigt engagerad i sin förälders beteende och handlingar. Genom att barnet inte utfört eller har utfört en handling så kan det uppstå en skuld hos barnet. Detta för att oavsett om barnet skulle skydda eller inte skydda föräldern skulle skuld uppstå då det egentligen inte finns något rätt sätt att agera på. Man kan se det som att ”rätt” sätt att agera på är att följa sina värderingar och även det som är normativt rätt, men eftersom det handlar om ens förälder har vi sett att barnet gått emot sina värderingar och samhällets normer. Det har visat sig vara vanligt att i första hand se till sin förälders behov och dess ansvar som föreligger
och då har det krävts att barnet handlar bortom sina värderingar. Även om det känslomässiga ansvaret varit påfrestande för barnet så har det även varit en väldigt viktig del för att hantera situationen. Dessa handlingar i form av att ta känslomässigt ansvar har lett till en känsla av stolthet inom barnet som gjort att hen kompenserat skuld och skamkänslorna med beteenden som lett till stolthet. Vi har konstaterat att stoltheten inte uppvisats mot omgivningen utan endast inom barnet och detta för att hantera situationen utan att andra vet om det och för att barnet själv skulle känna sig duktig och behövd. Detta har följt med upp till vuxen ålder i det att de alltid vill vara andra till lags och skulle detta upphöra skulle skuldkänslor uppstå. Detta har att göra med förväntningar från omgivningen och att det blivit en del av individens identitet. Även om omgivningen inte alltid vetat om det ansvar barnet tagit för sin missbrukande förälder så har det framkommit att intervjupersonen både som barn och i vuxen ålder tagit ansvar för mycket utanför familjen. Det kan exempelvis vara att ställa upp samt att vara andra till lags. 6.3.2 Stämplingsteorin
De flesta av intervjupersonerna har talat om en slutenhet kring missbruket, vilket vi i resultatet kopplade till Beckers stämplingsteori. Familjen och barnet har haft en slutenhet angående missbruket då rädslan funnits att bli stämplad. Detta på grund av att missbruk överlag är ett väldigt tabubelagt fenomen i samhället och risken blir därmed större att bli stämplad. Att vara barn till en missbrukande förälder kan föra med sig risken att bli stämplad som avvikare och sedd som annorlunda. Detta handlar inte om att barnet är den avvikande, utan att barnet ingår i en grupp som Becker menar inkluderar avvikande aktiviteter, exempelvis missbruk. När barnet ingår i en grupp där avvikande aktiviteter förekommer så finns det risk att omgivningen ser på barnet eller andra familjemedlemmar som avvikande. Det har därför visat sig att det varit vanligare att upprätthålla en fasad om att allt är ”normalt”, både mot omgivningen och inom familjen. Genom att undvika att prata om missbruket i familjen så har det skapats en normalisering angående missbruket vilket beror på att de själva inte vill acceptera att familjeförhållandena är avvikande. Detta har att göra med det Becker benämner som omgivningens sanktioner och den stigma som förekommer kring missbruk. Då ansvar var ett genomgående fenomen kan vi konstatera att barnet tog ansvar, både på grund av att hen ville skydda sin förälder men också sig själv. Dock visade det sig att ansvar i form av praktiskt ansvar inte var lika genomgående som det känslomässiga ansvaret. Men genom att vissa av barnen ”städade upp” och därmed tog ett praktiskt ansvar för sin missbrukande förälder minskade risken att omgivningen skulle bli medveten om situationen. Detta för att barnet annars, precis som Becker förklarar, riskerar att ses som avvikande eller annorlunda. Barnet försökte, genom det praktiska ansvaret, att ta avstånd från det stigma som finns kring missbruk i samhället. Då barnet skyddade sin förälder så skyddade även barnet sig själv, som vi ovan skrev att förekommer det avvikande aktiviteter hos en förälder är det lätt att barnet också stämplas som avvikare vilket barnet ville undvika. Vi kom även fram till att det praktiska ansvaret handlade om ett sätt att minska risken för att från omgivningen få negativa sanktioner.
Det har framkommit att några av intervjupersonerna själva blivit missbrukare. Detta kan vi koppla till Beckers stämplingsteori i det att barnets uppväxt präglats av missbruk och därmed har barnet tillhört en avvikande grupp. Trots att det funnits en slutenhet har det framkommit att omgivningen på ett eller annat sätt varit medvetna om missbruket. Detta har gjort att barnet börjat handla efter andras förväntningar utifrån stämplingen att deras förälder är missbrukare. Barnet har då skapat en självbild utefter andras förväntningar och börjat handla därefter, vilket kan ses som en självuppfyllande profetia. Detta har skapat en problematik och därmed ett missbruk i ung ålder. Det syns att de barn som blivit missbrukare har växt upp i de mest destruktiva familjeförhållandena och har heller inte haft stabila förebilder att se upp till. Det har
gjort att barnen inte har lika mycket att förlora, exempelvis en familj att svika eller bevara, vilket gör att de har svårare att stå emot impulsen att börja med droger. Det kan också ha att göra med Beckers tankar kring att det är svårt att vända en avvikelsecykel på så sätt att omgivningen ofta fortsätter se en person eller grupp som avvikare trots att individen eller gruppen inte längre ägnar sig åt avvikande handlingar.