Resultat intervjuer

Intervjuerna syftar till att främst besvara frågeställningarna angående faktorer som varit avgörande för etablering i LIS-områden och vilka förändringar i strandskyddslagen som skulle kunna främja etablering i LIS-områden. Länsstyrelsens plan och bostadshandläggare kommer i följande avsnitt att benämnas länsstyrelsen och kommunerna kommer att benämnas vid kommunnamnet.

4.2.1 Kommunernas förväntningar och det faktiska resultatet

Både Kil, Hagfors och Säffle redogör för att kommunens förväntningar på vad LIS-planen skulle resultera i var höga. Även länsstyrelsen vittnar om att kommunerna i Värmland hade stora förhoppningar om vad LIS planeringen skulle inbringa. Fler kommuner såg det som att LIS var huvudpunkten i landsbygdsutveckling och att det skulle komma tillrätta med en mängd problem. Länsstyrelsen menar att de ställde sig fundersamma till just detta, om det verkligen skulle ge det resultat som man hoppades på. Kommunerna har gjort en väldigt stor planeringsinsats för att ta fram sina LIS-planer, det har medfört utgifter i form av tid och pengar för kommunerna. Utfallet av planerna har inte riktigt stått i relation till den insats som

man gjort menar länsstyrelsen. Hagfors och Kil menar båda två att LIS-planen inte gett det resultat som kommunen från början förväntade sig. Säffle däremot har en annan ståndpunkt gällande resultatet som deras LIS-plan gett. Såhär säger de:

“Det har gett en hel del resultat tycker vi. Vi tog ju fram 35 LIS-områden, och vi har aktivitet i ett 20 tal av dom 35. Och det har byggts en del, en hel del stugor och byggnader och bostadshus och för verksamhet under den perioden förhållandevis.”

Länsstyrelsen belyser även de Säffles goda resultat och menar att det blivit mer bebyggelse i LIS-områden i Säffle än vad det blivit i någon annan kommun i Värmland.

4.2.2 De enskilda kommunernas hantering av LIS

När det kommer till hur stor påverkan de enskilda kommunernas hantering av LIS har menar Länsstyrelsen att det har en väldigt stor påverkan på vilket utfall som LIS-planen får. Säffles metod för framtagande av LIS-områden tas upp som “det goda exemplet” på hur en kommun kan påverka utfallet av planen. De har haft en annan ingång i LIS-arbetet än vad andra kommuner har haft. Länsstyrelsen beskriver vidare att Säffle i ett tidigt skede av framtagandet av planen involverade medborgarna. På så sätt fick de en bild av vart i kommunen det fanns ett intresse av att bygga, vilket sedan fick ligga som grund för utpekandet av LIS-områden. Säffle menar likaså att de anser att de har fått ett relativt bra resultat av deras LIS-plan. Detta menar de således är just på grund av att de vid framtagandet var ute i kommunen, hade samrådsmöten och informerade om vilka möjligheter som fanns.

Länsstyrelsen säger följande gällande hur andra kommuner tagit fram sin LIS-plan:

“En del kommuner de gjorde en, vad ska man säga, en infalls produkt på kommunhuset om man säger så. Man tog fram kriterier på vad man kunde tänka sig av LIS-områden, om man tycker att de tar avstånd från kommunikationsleder, vad man har för service, precis som man ska enligt regelboken då.”

Det föll sedan ut på vissa sjöar, som man tittade på och lämpliga områden för LIS sållades sedan ut. Säffle och Hagfors kan ses som motpoler menar Länsstyrelsen när det gäller tillvägagångssättet vid framtagandet av planen. Hagfors följde grundstrukturen som finns om

hur man ska göra när man tar fram en LIS-plan menar Länsstyrelsen. Hagfors menar emellertid att det inte fanns något intresse från allmänheten, och att planen då tagits fram av tjänstemän och politiker i kommunen.

4.2.3 Faktorer som bidragit till respektive motverkat att dispenser har givits

Att peka på specifika faktorer som bidragit till respektive motverkat att dispenser har givits i LIS-områden var från kommunernas sida besvärligt. Hagfors pekar på att alla de ärenden som de har fått in har godkänts. Även länsstyrelsen menar att majoriteten av de dispenser som har sökts i LIS-områden har beviljats. Fyra avslag av dispenser inom LIS-områden finns det kännedom om och samtliga av dessa är i Säffle. Slutsatsen dras därav av länsstyrelsen att i de flesta fall som LIS använts som särskilt skäl vid dispens har det beviljats. De pekar emellertid på att det i samtliga fall krävs en lämplighetsbedömning om åtgärden står i relation till strandskyddet. I några fall har man bedömt att åtgärden inte står i proportion till den skala som den orsakar på strandskyddet. Men menar sammanfattningsvis att det inte är många ärenden som man sagt nej till.

4.2.4 Strandskyddslagstiftningens begränsningar

När jag ställer frågan om vilka begränsningar som kommunerna kan se i strandskyddslagstiftningen fick jag varierande svar. Att lagstiftningen tillämpas på samma sätt i samtliga delar av landet belyser en intervjuperson skapar svårigheter. Även länsstyrelsen uppmärksammar detta. Frågan “Vad är landsbygd?” är omdiskuterad.

Länsstyrelsen beskriver det på detta vis:

“Sitter man på EU nivå då är väl hela Sverige landsbygd utom Stockholm möjligen.

Sitter du i Stockholm, ja då är väl nästan hela Sverige utom möjligen våra residents orter landsbygd. Sitter du här i Karlstad så tror jag inte att du ser våra kommun centran som landsbygd. Utan då är det mer rent, ja de glesbefolkade delen som vi betraktar som landsbygd.“

Att vad som är landsbygd tolkas på så skilda sätt försvårar det hela, den som skriver lagarna behöver eventuellt inte ha samma bild av vad landsbygd är som den person som

ska tillämpa lagen. Vidare beskriver länsstyrelsen strandskyddslagstiftningens avsaknad av flexibilitet. LIS-områden ska pekas ut genom översiktsplanen, vilket är en tung process som man inte gör om bara sådär. Det kan ta upp till ett och ett halvt år till två år. I detta sammanhang redogör länsstyrelsen för ett exempel på hur detta kan åskådliggöras som rör Säffle kommun. I och med att kommunen pekat ut LIS-områden beroende av vart i kommunen som intresset att bygga fanns uppstod svårigheter när det efter planens antagande visade sig finnas intresse i andra delar av kommunen. I och med att platsen inte var utpekad som ett LIS-område gick det inte att bygga där. Problemet är alltså, menar länsstyrelsen, att det inte på ett enkelt sätt går att komplettera med nya LIS-områden. Man gör inte om hela processen med framtagandet av en ny plan om det är en enskild markägare som inte får dispens från strandskyddet av den anledningen att det inte är något LIS-område utpekat på platsen, det är det inte värt.

Utöver detta pekar en intervjuperson på problematiken kring att det i landet finns inaktuella riksintressen, som vid utpekande av LIS-områden kan ställa till det. En annan intervjuperson menar på att det vore fördelaktigt om länsstyrelsen inte kunde upphäva de beslut om strandskyddsdispens som kommunerna tar. I och med att de är närvarande i hela processen med framtagningen av planen, så borde det vara okej att bygga om området är utpekat för LIS.

4.2.5 Begränsningar bortanför lagstiftningen

Både Kil och Hagfors menar att en faktor som bidragit till att inte fler dispenser har givits i kommunens LIS-områden beror på att det inte har funnits något intresse från invånarna att etablera sig på landsbygden i strandnära lägen. Länsstyrelsen menar följaktligen att ett stort problem gällande utveckling i strandnära lägen på landsbygden är ekonomi. Dilemmat är att om du bygger på landsbygden får du inte tillbaka pengarna, förutsatt att det inte är en väldigt tätortsnära landsbygd. Ett hus som kostar tre miljoner att tillverka är i slutändan inte värd mer än kanske en och en halv miljon menar Länsstyrelsen. LIS understödjer detta problem genom att andrahandsvärdet ökar något i och med det strandnära läget, skillnaden mellan produktionskostnad och andrahandsvärde minskar med andra ord. Det raderar emellertid inte ut problemet, i mycket perifera lägen så hjälper det inte alls. Många trodde att LIS skulle radera ut det här problemet, men så har inte fallet varit. Utöver intresse och

ekonomi pekar länsstyrelsen på ytterligare en svårighet gällande LIS som går bortom lagstiftningen, nämligen markägoförhållanden. Är mycket av marken i kommunen privatägd är det mera troligt att det kommer att finnas intresse för att bygga och etablera sig på marken. Om man tittar på östra Värmland så är stora sammanhängande arealer av marken bolagsskog. Pekar man ut ett LIS-område vid en sjö där ett stort bolag äger marken så är sannolikheten mycket liten att det sedan kommer att byggas där i och med att de förmodligen inte har något intresse av detta. Hagfors pekar på samma dilemma. Bergvik skog är ett exempel på bolag som äger stora arealer av mark i Hagfors, och som inte finner ett intresse i att genom strandskyddsdispens etablera sig på marken. Då vill man istället att en detaljplan ska tas fram för hela områden.

4.2.6 Alternativ till LIS

Länsstyrelsen redogör för att de träffat utredningen som regeringen har tillsatt för att granska strandskyddslagen. Ett flertal alternativ på hur man möjligtvis skulle kunna effektivisera och underlätta tillämpningen av lagstiftningen gällande LIS berättar länsstyrelsen har figurerat hos dem. På följande vis beskriver de:

“Vi funderade på när vi tänkt liksom högt här, kan man försöka hitta fler dispensgrunder? Och sen kan man också fundera på om man kan, det kan vara så att vissa dispensgrunder gäller på landsbygden men inte i tätortsnära områden. Att man alltså differentierar landet i olika zoner, och att i vissa zoner så har du fler särskilda skäl.”

Deras tankegång har följaktligen gått vidare till att ställa frågan “Behövs verkligen LIS?”, och de har resonerat kring om det möjligtvis skulle kunna gå att bygga ett system kring dispenser istället. På så sätt skulle man inte behöva peka ut LIS, utan ha det integrerat i dispensgrunderna som kan gälla på landsbygden. Därigenom skulle man kunna undgå dilemmat med att intresse visas i ett område som man missat att peka ut i sin LIS-plan och därför inte kan bebyggas. Eftersom träffbilden är mycket svår för kommunerna att förutse vilka områden i kommunen som kommer att vara aktuella för intresse så pass långt in i framtiden, hade detta motverkat lagstiftningens stelbenthet menar Länsstyrelsen.