5.1 Resultat
5.1.3 Resultat av intervjuer på språkavdelning
De intervjuade är två förskollärare, en specialpedagog med inriktning mot tal och språk samt vår chef för förskoleverksamheten, förskoleklass och årskurs 1. Pedagogerna har mångårig erfarenhet i yrket. Vi kallar dem för Lillemor, Olga, Elisabeth och Ingrid.
Vad betyder inkludering för dig?
Lillemor använde begreppet integrering istället för inkludering. För henne betyder det att man jobbar inkluderat med barn som har svårigheter och inte handikapp som hon betonar. Man integrerar barnen i den vanliga verksamheten så att de har samma förutsättningar som andra barn. Inkludering är viktig, barnen ska vara en del av vardagen de ska inte skiljas åt, och ha en specialavdelning. Det blir en lugnare miljö för språkbarnen. De kan få hjälp av dragarbarn att lära sig tolka leksignaler. Pedagogen kan inte ge allt, barn lär av varandra så det behövs en integrerad verksamhet. ”Så klart tycker man att ens verksamhet
är bäst” men det finns olika barn, vissa som är blyga som inte pratar med pedagogerna
men gör det med sina kompisar. Olga skrattar när hon hör frågan och svarar. ”Nu, när jag
vet vad det betyder så svarar jag att det betyder att man integrerar barn med speciella behov med barn som officiellt inte har sådana behov, alltså barn från den vanliga kön. Man jobbar med dem tillsammans i en grupp” Elisabeth anser att inkludering är när man
skapar en miljö som kan möta barn med funktionshinder så att funktionshindret inte blir till ett handikapp. ”Barnens förmåga att kunna vara socialt aktiv är viktigare än att ha
det perfekta språket. Språket kan man ta igen men du kan inte ta igen den sociala kompetens som grundläggs i de tidiga åren”. Det är viktigt med språklig träning men
Elisabeth tycker ändå att barnen ska ha möjlighet att prova på. Barnen möter andra barn i leken och där vidgas deras språk, själva träningen med pedagoger ger inte lika mycket som samspel på riktigt. Ingrid menar att inkludering är när man kan fungera tillsammans. Det är sällan eller nästan aldrig barnen har problem med bara språket. Det handlar om att få barn att fungera socialt tillsammans. De barn som inte har den typen av svårigheter får inte bli lidande pga. att det finns barn i deras grupp som har problem.
Det optimala är att båda har nytta av varandra. Ingrid konstaterar att det är betydligt fler barn som skulle behöva denna typ av verksamhet.
Upplever du att ni arbetar inkluderat? Varför?
Lillemor säger att hon tycker att de jobbar inkluderat, därför att deras verksamhet är anpassat till de barn som har språksvårigheter, så att de har samma möjligheter som de andra.” De kan göra sig förstådda, vi pedagoger förstår dem och vi har dem i mindre
grupper för att de ska få samma möjligheter”. Olga säger att deras sätt att arbeta visar att
de jobbar inkluderat. De har en barngrupp med sju till åtta barn från vanlig kö och sex barn med språkstörning och de alla barnen jobbar man tillsammans med. Sedan delar man barnen i små grupper och jobbar individuellt. Man gör det speciellt för språkbarn, men
alla är med. Elisabeth tycker att man gör det. Det finns en språklig medvetenhet hos pedagoger och då menar hon inte att man jobbar med rim och ramsor, utan att man vet hur man stöttar de barn som inte har kommit så långt som förväntas i sin språkutveckling. Vuxna hjälper barnen att överbrygga sina språkliga bekymmer. Det blir då inga problem att deras språk är bristfälligt. Ingrid tycker att man arbetar inkluderat men ser vissa bekymmer som den verksamheten innebär. Det finns många barn som kommer först i 5-6 års ålder eller t.o.m. de som skulle ha börjat förskoleklass. Då har pedagogerna små möjligheter att öka deras chanser till bättre kommunikation. Det finns också de som diagnostiseras för sent. Ingrid tycker att pedagogerna är duktiga och gör ett jobb där stor vikt läggs på social utveckling.
Om inte pengarna styrde hur skulle du då vilja utveckla språkförskola/språkavdelning? Lillemor tycker att barnantalet ska vara mindre än i vanliga grupper för att barnen ska få ut någonting av det t.ex. 12-13 barn i en inkluderad grupp med tre pedagoger. Man ska kunna ha möjlighet att köpa material som gagnar barnen. Olga tycker att kön inte skulle påverka vem som kommer in utan att man anpassar barnen så att det blir bra köns och åldersfördelning från 3 års ålder. Sex barn med språkstörning och lika många från den vanliga kön är ett bra antal. Det är viktigt att dragarbarnen har ett välutvecklat språk så att de kan hjälpa barnen med språkstörning. Utbildning till pedagogen är jätteviktig. Olga berättar att när avdelningen startade fick man pengar till det, men nu är det slut med det, så alla som har kommit efter fick lära sig av sina kolleger, som är väldigt duktiga. Hon utgår från integrerad verksamhet för att det ger så mycket social kompetens. Barnen lär sig tolerans och att se olikheter. ”Själva atmosfären mellan barnen är mer tillåtande och det blir mindre rädslor när de blir äldre inför olikheter”. Den sociala biten är otroligt viktig. Elisabeth säger att hon skulle se till att barnantalet blir sex barn med språkstörning och sex med typiskt språkutveckling. Som det är nu åldersbegränsat från 3 år. Det borde finnas tre förskollärare, specialpedagogtimmar och logopedtimmar. ”Inkluderad
verksamhet såklart”. Ingrid säger att man inte ska ha fler barn med språkstörning än i dag
på förskolan. Hon förespråkar integrerad verksamhet, den vill hon inte förändra och påpekar vikten av social kompetens. Det man kan göra är då att starta flera ställen med integrerad verksamhet. I vår stad finns det två stycken. Ingrid pratar mycket om hur man kunde bygga ut verksamhet så att äldre barn som av olika anledningar diagnostiseras sent och har svårigheter skulle få samma möjligheter i grundskolan. Hennes önskan är då att skapa integrerade skolklasser för barn med språkstörning. Det kan inte vara på det sättet
att förskolan får 6-åringar, för att det inte finns bättre alternativ. De barnen har inte stora chanser att hinna ikapp sina kompisar, samtidigt som de ”tar” plats från de som är mindre och skulle kunna ha utnyttjat språkavdelningen på ett optimalt sätt. Ingrid påpekar att det är viktigt att barn utan språkstörning och har en god språkutveckling. I vår stadsdel är detta ett stort problem. Hon säger också att föräldrar i många fall inte vill ha en förskoleplats långt ifrån hemmet.
Hur upplever du att den sociala samvaron fungerar?
Lillemor tycker att det är vuxna som styr lite. Hon tror inte att barn med språkstörning känner sig utanför eller tvärtom. När de är ”nya” på avdelningen förekommer konflikter, men inte sedan. Det är vuxna som får hjälpa till så att det blir gruppsamhörighet. Lillemor har sällan upplevt att barn har beklagat sig eller reagerat på något sätt. ”Barnen förstår
barn med språkstörning bättre än vi gör. De lär sig av varandra”. Olga tycker att det
fungerar bra. Olga påpekar att det beror på hur tydliga de vuxna är i barnens omgivning. Hon säger att vuxna får hjälpa till. ”Vi ser var problemet ligger”. Olga pratar om medvetenhet hos dem som arbetar på avdelningen och deras samtal kring barnen. Om det finns någon som är för dominant eller utanför försöker vuxna styra, men barnen måste få en chans att klara sig själv och träna sina färdigheter. Konflikter förekommer oftast i början. Om språkbarnen har den dåliga erfarenheten att de inte blir hjälpta om man har svårt att uttrycka sig, kanske man tar till händerna. Elisabeth tycker att det fungerar bra. Hon träffar barn som varit på andra förskolor som inte kunde leka men har här utvecklats till lekande barn. Kunskap att tolka leksignaler är lika viktig som att kunna verb och substantiv. I början kan det bli större konflikter. Barnen känner sig språkligt svaga, de kan inte redogöra vad som har hänt. De är vana vid att klara sig på egen hand och går ifrån konflikten för att de antingen inte kan vinna den eller slåss och då är det de språkligt starka som vinner. Att leka blir viktigt genom att pedagogerna hjälper till med språket och då kan barnen utveckla sin förmåga att leka. Ingrid tycker att det handlar om att vara tydlig i sin roll som pedagog. Pedagogerna tar till sig de svaga barn som de fastnar för och då finns risken att man tappar sin professionalism. Hon pratar mest om social samvaro mellan pedagogerna och föräldrar som är väldigt krävande. Man önskar sig snabba resultat, men ibland tar det tid innan föräldrar ser någon förbättring. Då har pedagogen en svår uppgift att bemöta detta. Mellan barnen tycker Ingrid att det fungerar som på vilken annan förskola som helst. Barnen idag är väldigt aktiva, man ska vara på sin vakt. ”De är överallt, man ska verkligen vara med”.
Finns det någon speciell pedagogik på språkförskolan?
Lillemor säger att de har specialpedagog knuten till avdelningen men att de arbetar enligt förskolemetodiken. Hon var osäker på hur man skulle svara på den frågan. Lillemor berättar att de aldrig har pratat i de termerna. Man använder punktinsatser på språkbarnen och då kan man kalla det för specialpedagogik. Ingrid säger att det finns en specialpedagog knuten till verksamheten som har fokus på alla barn samt handleder pedagogerna. De har också logopedtimmar. Olga har svarat nej på den frågan. Elisabeth säger att specialpedagogen finns med sin kompetens, mest till handledning och föräldrakontakt. Själva pedagogiken skiljer sig inte så mycket. För henne är det viktigare att specialpedagogen är där som förstärkning i gruppen så att man kan göra det lilla extra med barnen som att bada och ge barnen nya erfarenheter än att utnyttja specialpedagogiken till sitt yttersta.