Resultat Möte 3 ”4-hörnsövning”

Även detta möte inledde jag med att återknyta till förra mötet och hur eleverna hade upplevt det. På detta sätt fick jag möjlighet att återberätta övningen för den pojke som var frånvarande från Klass 1 vid förra tillfället. De fem frågeställningarna som jag valde att använda mig av under mitt pass var:

• Vad tror du mest påverkar vår syn på manligt och kvinnligt? 1. Föräldrar

2. Kompisar och vänner

3. Media (TV, Radio, Tidningar) 4. Eget val

• I ett jämlikt förhållande:

1. delar mannen och kvinnan lika på allt hushållsarbete 2. delar mannen och kvinnan exakt på ansvaret för barnen 3. älskar mannen och kvinnan varandra lika mycket 4. Eget val

• En jämlik skola är:

1. när pojkar och flickor får prata lika mycket 2. när läraren behandlar alla med respekt 3. när alla barnen får vara med och leka 4. Eget val

• För att få en mer jämlik skola måste:

1. vi se till att det blir lika många flickor som pojkar i varje klass 2. skolorna arbetar mer kring att informera och diskutera om jämlikhet 3. flickor och pojkar behandlas med samma respekt

4. Eget val

• Vem har skyldigheten till att vi får en jämlik skola? 1. Politikerna

2. Lärarna 3. Eleverna 4. Eget val

6.3.1 Analys av videofilm

Klass 1

Under detta möte var det pojkarna som dominerade i samtalen. Jag försökte att locka in fler flickor att vara delaktiga i diskussionen, men det var mestadels pojkar som hade något de ville säga offentligt. Större delen av klassen ansåg att det var media som mest påverkade vår syn på manligt och kvinnligt. Några av eleverna ansåg att det var både kompisar och vänner och mode som påverkade mest. Som en pojke formulerade det:

Mats: - Först är det media och tidningar som kommer ut med modet i affärerna och sen köper någon det och sen ska kompisarna också ha det.

I den större gruppen som valde alternativet att det är media som påverkar oss,

sammankopplade detta till det eleverna diskuterade vid förra mötet. Då jag ställde frågan om hur ett jämlikt förhållande är blev fördelningen mer utspridd. De två svarsalternativ som fick flest anhängare var ansvar om barnen och eget val. Per som ställt sig vid svarsalternativet när mannen och kvinnan älskar varandra lika mycket sade så här:

Per: - Om en av dem arbetar jättehårt på jobbet och arbetar mycket, då är det väl inte mer än rätt om den andre är t ex arbetslös, så kan ju dom sköta hushållsarbetet och ta ansvaret för barnen, så att han eller hon som arbetar jättehårt inte ska behöva arbeta ihjäl sig med hushållsarbetet också.

Marcus: - Om de kan olika saker, inom data, tv och sånt om det skulle gå sönder, så kan ju män eller kvinnor, någon av dom kan kanske bättre. Så är det ju lättare om någon av dem gör det och så gör de andra de som de är bättre på.

I den grupp som stod vid eget val var man överens om att alla faktorer spelar roll för ett jämlikt förhållande. Karl sade:

sa, om någon jobbar jättemycket så kan den andra ju ta hand om barnen. Men sen är det jätteviktigt att man gillar varandra.

Per: - Och sen kan ju han eller hon som jobbar jättemycket, så på helgerna så kanske han som arbetar jättemycket, när han är ledig kanske han kan sköta lite hushållsarbete och passa barnen.

Jag vände en öppen fråga mot de övriga i klassen kring att man ofta säger att det är en han som arbetar mycket och att det kunde väl lika väl vara hon som arbetar och han som var hemma. Per kommenterade snabbt:

Per: - Jamen, det är ju sånt som man får från media också, att det är hon som är arbetslös och mannen som arbetar jättemycket.

Klara: Ja, när någon kanske jobbar jättemycket och så får en vara hemma, så kanske den också vill jobba. Det blir ju ganska orättvist för henne också.

Kring påståendet hur vi ska arbeta för att få en mer jämlik skola blev klassen även här utspridda. Nils som valde alternativet att läraren ska bemöta alla med respekt sade:

Nils: - Ja, det är ju inte så bra om vi säger t ex någon typ gullar jättemycket och fjäskar och sånt för lärarna och så får den MVG hela tiden och så någon som gör sitt jobb, men har samma betyg egentligen, bara får G.

Marie ville säga något, men ”glömmer bort det” hela tiden. Jag såg att hon skulle vilja säga något och försökte hjälpa henne att få fram det. Efter ett tag lyckades jag och hon sade:

Marie: - Om det är något som någon annan får göra, som ingen annan får göra så är det orättvist. Men det ska vara lika, så att alla får göra den saken i så fall.

Karl som var en av dem som ställt sig vid eget val sade:

Karl: - Lärare ska ju visa respekt så att man inte kan bara genom att fjäska få bra betyg, och på de flesta lekarna kan man ju vara väldigt många och då ska ju alla få vara med. Och som tjej och kille ska man ha ungefär lika mycket.

Även vid nästa frågeställning, hur vi ska arbeta för en mer jämlik skola blev valen av svarsalternativ jämt fördelade mellan eleverna. Några pojkar valde att ställa sig vid

alternativet där mer information och arbete kring jämlikhet skulle vara effektivast. Oskar var en av dem. Han sade:

Oskar: - Om man vill att det ska vara jämlikt så är det ju bästa om man tar reda på och gör sådana här övningar och sånt om det.

Då jag kom till svarsalternativet att flickor och pojkar ska behandlas med samma respekt sade Nils som var en av dem:

Nils: - Alltså, jag tycker, dem där (pekar på de två tidigare svarsalternativen) tror jag inte gör så mycket med jämlikhet, för vi har ju jobbat med det där HJERTA, eller vad det heter. Men jag tycker inte att det har förändrats så mycket, alltså på skolan. Jag: - Hur tänker du då?

Nils: - Jo, alltså vi har jobbat massor med det, men ingenting har ändrats sig liksom. Vi har pratat massor om hur jämlikhet är och sånt, men fortfarande…

Per: - Jag håller med dig!

Nils: - … även om vi har pratat om det så är det inte liksom jämlikare eller vad man ska säga.

Jag försökte leda diskussionen vidare mot att förändringarna inte sker över en natt och att detta är ett någonting man måste arbeta med under en längre tid för att man ska märka en förändring. Jag frågade eleverna om de trodde att mitt arbete under dessa fyra tillfällen påverkar jämlikheten i klassen och fick till svar att man genom övningarna fått veta mer om jämlikhet, att man fått tänka till, vilket bidrar till att man tänker mer på hur man beter sig. Min sista frågeställning var vem det är som ska se till att vi får en mer jämlik skola. Många av eleverna ställde sig mellan alternativen elever och lärare. Klara sade:

Klara: - Alla har en skyldighet, men jag vet inte hur jag ska förklara det.

argument:

Nils: - Även om en politiker eller lärarna säger att ”- Ja, nu ska ni behandla eleverna lika och du får inte göra ditten och datten”, så liksom eleverna kan ju liksom skita i det. Det är ju eleverna som liksom får anstränga sig för att behandla alla lika.

Per: - Alltså politikerna och lärarna kan ju bestämma en massa saker, men det är upp till eleverna att följa dem.

Rikard som ställt sig vid eget val kommenterar:

Rikard: - Jag tycker nog att det är alla, för om eleverna behandlar alla jämlikt och sen kommer in till lektionen där lärarna behandlar helt olika, de håller på jättemycket med vissa och sånt, så blir det ju inte jämlikt ändå fastän eleverna försöker behandla varandra lika.

Mats: - Jag tycker lite som Rikard. Det är politikerna som bestämmer i verkligheten. Och lärarna ska ha bra koll på det och så håller de reda på barnen och sen om barnen inte följer det så funkar det inte, men om de följer det så funkar det. Så alltså är det alla. Marie: - Jo, alltså jag tycker att det är föräldrarna, rektorn och barnen. För föräldrarna kan ju ta upp hos rektorn att man ska ha mer jämlikt. Så kan de säga till läraren att de ska arbeta med det och sen kan de prata med barnen, typ.

Klass 2

Även i Klass 2 ansåg större delen av klassen att det är media som påverkar oss mest i vår syn på män och kvinnor. Viktor sade:

Viktor: - Media har fått oss helt knäppa. Jag: - På vad sätt har de gjort oss knäppa?

Viktor: - Dom säger att de är så och så tror alla på det, fat de ändå inte är sant.

Några av eleverna bytte över till eget val då jag omformulerade om frågan för en elev som inte riktigt förstod den. Kattis som ställt sig vid eget val sade:

Då jag analyserade videofilmen upptäckte jag att Minna, Robert och Viktor som placerade sig vid eget val vid frågan vad ett eget förhållande egentligen är, var helt fokuserade på kameran istället för att vara delaktig i diskussionen. På videofilmen hörde jag Minna, som ställt sig vid eget val säga till en av kamraterna i gruppen att hon inte fattar. Videokameran som stod placerad på katedern alldeles bredvid dem blev därför mer intressant än att vara delaktig i debatten. Även Robert och Viktor som också ställt sig vid eget val började leka med kameran. Själv var jag omedveten om vad som pågick och det gick nästan 2 min innan jag upptäckte och avstyrde deras lek med kameran och eleverna återtog fokus på övningen. Sanna fortsatte debatten:

Sanna: - Jag tycker att man ska dela upp både det här med att hålla koll på barnen och hushållsarbetet. Liksom i ett jämlikt förhållande hjälps man ju åt att, även om man inte gör samma saker, man kanske gör olika saker men man delar ändå på ansvaret.

Lisa: - Man är ju liksom bra på olika saker, man behöver ju inte dela upp så ”- Nu ska du diska så tar jag och plockar av”. Man är ju bra på olika saker ju, den ena kan ju vara ute och fixa så kan den andra vara inne.

Kring frågeställningen vad en jämlik skola är sade Petra som ställt sig vid eget val:

Petra: - Jo men jag tycker, en jämlik skola det är när alla alltid får vara med, lärarna ska ha respekt för barnen och barnen ska ha respekt för lärarna. Det funkar inte om bara lärarna har respekt för eleverna för då är det ju eleverna som bestämmer på skolan. Caroline: - Jag tycker också det att allt ska ingå. Det går ju inte som Petra säger att läraren håller på för de andra, alla måste ju ha respekt för varandra. Det går aldrig att ha en jämlik skola.

Jag: - Det går inte att få en jämlik skola? Caroline: - Impossible

Jag: - Varför är det omöjligt att få en jämlik skola.

Caroline: - T ex det är vad man är duktig på också, som avgör rätt mycket. T ex hon är skitduktig på sport och jag är skitduktig på matte, då får jag kanske till och med gå i en annan skola, ähh, det går inte! Samtidigt är det kompisarna också. Vissa kanske är bråkigare än andra och läraren kanske säger så till den andra ”- Ja, nu ska du få ha Klara

och hon är jätteduktig” och så säger hon ”- Men du kan inte ha henne för hon bråkar, hon kan inte vara i ditt klassrum”, då får de kanske en annan syn på det.

Då jag försökte leda in debatten mot om det går att få en jämlik skola, med tanke på att skolan kan anpassa målen så att eleverna kan uppnå dem sade Sanna:

Sanna: - Jamen, det är som på idrotten och sånt. Då ska killarna hoppa längre, kasta längre och hoppa högre och sånt. Det är ju samtidigt orättvist att de måste vara bättre, men samtidigt är det orättvist om man hade samma mål för killar är mer byggda för idrott och hoppa högre och sånt. Så det blir orättvist hur man än gör.

Kring frågan vad som är avgörande för att vi ska få en mer jämlik skola valde alla killar att placera sig vid alternativet att flickor och pojkar ska behandlas med samma respekt. Magnus sade:

Magnus: - Alla killar sitter ju här, det måste ju bevisa att lärarna är lite sådär. Jag: - Favoriserar läraren tjejerna?

Magnus: - Ja, tjejerna snor lärarna. Det är lite orättvist. Viktor: - Det måste ju vara rättvist.

Magnus: - Och det är det inte i detta läget

Jag: - Och det får man genom att man behandlar alla med lika respekt?

Viktor: - Ja, i alla fall försöka att få precis likadant, inte precis likadant men nästan.

Alla flickorna, utom Lisa placerade sig vid alternativet eget val. Sanna tog upp ett exempel på en närliggande skola där man bara varit två flickor och att detta inte var särskilt jämlikt:

Sanna: - Sen måste man ju behandla alla med samma respekt, det är många saker som man måste, det går ju inte att ha lika många killar och tjejer i en klass, fast att man favoriserar tjejerna jättemycket.

Kring vem det är som har skyldigheten till att vi får en jämlik skola sade Petra, som satt sig i eget val följande:

Petra: - Politikerna sitter och bestämmer allting, men de kan inte bestämma hur det ska vara på skolorna, tycker jag. Det ska vi själva göra, inte bara eleverna inte bara lärarna utan de som är på skolan, rektorn, lärarna alla skolpedagoger och skolsystrar och alla vad grejer det finns ska hjälpa till för att få en bra och jämlik skola.

6.3.2 Sammanfattande analys

Jag anser själv att detta möte skapade en intressant debatt kring ämnet jämlikhet i skolan. Samtidigt känner jag att eleverna är mycket insatta i ämnet och att mycket av det som barnen säger är saker som de ”snappat upp” på vägen. Jag får även en bild av att många av eleverna i de båda klasserna uppfattar arbetet med jämlikhet som något man inte kommer någonstans med. Ämnet jämlikhet diskuteras ofta, men det sker ingen förändring. Detta kan bl a bero på att eleverna har fått uppfattningen om att man i skolan inte får lov att säga vad man tycker utan man förväntas säga det som läraren vill att man ska säga. Detta bidrar till att skolkoden säger en sak men man gör en annan, dvs man berörs inte. Detta är något som är viktigt att ta upp till diskussion om vi någonsin ska komma vidare med jämställdhetsarbetet. Samtidigt upplever jag atteleverna ändå anser att vi ska fortsätta med arbetet och informationen om jämlikhet, då vi på detta sätt får eleverna att själva tänka till och tillsammans med lärare och rektorer kan arbeta för en mer jämlik skola. Detta kan även vara ett tecken på ”Goodwill”, dvs något som eleverna säger för att det är vad de tror att jag som ledare vill höra. Detta gör Nils diskussion kring att det inte sker någon förändring ännu mera intressant, då detta är hans egna tankar.

Under dagens möte blev kameran något som fångade några elevers uppmärksamhet. Jag anser så här i efterhand att detta inte störde mer än att jag under ett par minuter tappade dessa barns koncentration. Då jag upptäckte att barnen hade fokus på något annat och

kommenterade detta, återtog de genast sin roll i gruppen. Att kameran skulle kunna störa elevernas fokusering, var något som jag redan inledningsvis var medveten om men som jag inte fann som något som skulle kunna störa min undersökning.