Resultat Möte 2 ”Värderingsövning Han & Hon”

Detta möte inledde jag med att kort gå igenom vad vi gjorde vid förra mötet och hur eleverna hade uppfattat detta. Jag valde att göra detta, dels för att eleverna ska få reflektera kring övningarna samt få en naturlig koppling mellan de olika mötena, dels för att få möjligheten att återberätta övningen för den pojke som var frånvarande från Klass 2 vid det första mötet.

Klass 1 tyckte att det hade varit lärorikt och att övningarna gjort att man fick lov att tänka till själv. I Klass 1 har man inte i någon större utsträckning arbetat med jämlikhet och övningarna var inte bekanta för barnen. Svaret som jag fick i Klass 2 var att man tidigare arbetat mycket med jämlikhet, genom övningar och diskussion. Eleverna tyckte att detta var bra, men kände att ämnet började upplevas en aning uttjatat. På skolan har man tidigare arbetat med ett större projekt, ett projekt där man arbetat med bl a jämlikhet.

Trots att båda grupperna tidigare arbetat med värderingsövningar så upplevde jag att värderingsövningen Han & Hon (se punkt 5) ändå kunde bli en god möjlighet för att skapa en diskussion kring manligt och kvinnligt. Jag trodde mig även kunna skapa en intressant debatt med hjälp av vändningen i slutet. De ord som jag valde att använda mig av under min Han & Hon-övning var häst, tävla, läsa, bråka, smink, smal, rosa, blå, lego, pärlor, makt, prata, hjälpa fröken, fängelse, stark, svag, bestämma.

6.2.1 Analys av videofilm

Klass 1

Eleverna i Klass 1 var mycket fokuserade under dagens övning. Barnen var redan från början ivriga med att argumentera för sina tankar och diskussionerna som kom upp hade ett

intressant innehåll. Både pojkar och flickor var involverad i diskussionen och under dagens möte försökte jag i så stor utsträckning som möjligt även bjuda in de elever som inte sagt något vid det förra mötet, vilket jag kände att jag lyckades med. Detta möte var förlagt på en måndag, och barnen var till en början pigga och koncentrerade.

När alla orden hade placerats ut, såg fördelningen ut på följande sätt:

Han Hon Egen

Lego Häst Blå

Fotboll Smink Läsa

Makt Rosa Bråka

Fängelse Pärlor Smal

Stark Hjälpa fröken Tävla

Bestämma Svag Prata

Samtliga elever i klassen tyckte att orden under Han passade in som en beskrivning på en pojke och orden under Hon passade som en beskrivning på en flicka. Då jag bytte plats på

Han och Hon, fick jag den reaktion och diskussion kring hur flickor och pojkar ska vara som jag hade hoppats på. Oskar kommenterade direkt att orden som nu stod under Hon även skulle passa som en beskrivning på en flicka men att orden som nu stod under Han inte skulle passa som en beskrivning på en pojke. Detta var något som fler i klassen höll med om.

Rikard: - Om det skulle passa skulle det vara en ganska speciell kille.

Mats: - Alltså, man kanske gör någonting av dem här, men alla de här sakerna är inte så vanligt.

Nils: - Det är inte så vanligt att, liksom det här med makt och stark och bestämma och sånt, det är mer sånt som killar sysslar med. Och tjejer sysslar mer med smink och hjälpa fröken och pärlor.

Då jag försökte leda diskussionen vidare om varför vi inte anser att orden under Hon även skulle passa under Han fick jag följande kommentar av Nils:

Nils: - Det bara är så.

Jag: - Det bara är så, men varför kan man inte ändra på det då? Nils: - För det är redan så, det har liksom fastnat där.

Jag: - Men tror du att det är något man är intresserad av att ändra på eller man är nöjd som det är?

Nils: - Jag tycker att det fungerar bra. (Funderar ett tag och lägger sedan till) -Men inte det här med lönediskriminering, det är inte bra.

Jag upplevde att barnen började bli en aning trötta och okoncentrerade, vilket kan bero på att det var måndag morgon och jag valde därför att runda av mötet.

Klass 2

Även i Klass 2 var det mycket intressant att ta del av elevernas kommentarer och

argumentationer. Vid detta andra tillfälle kände jag att fler vågade ta ordet, vilket jag även själv försökte bidra till genom att fördela ordet. Detta mötestillfälle skedde på en fredag och det märktes att eleverna var en aning trötta och att tankarna var på annat håll. Men på videofilmen såg jag ändå att ju längre övningen pågick, desto fler blev involverade i

ord skulle hamna under Han eller Hon skedde redan vid detta stadium, istället för att bli en egen del av övningen. Jag kände att det ändå fungerade och lät därför eleverna fortsätta diskutera kring varje nytt ord. Min första uppfattning av mötestillfället var att även de som inte sade något vid förra tillfället tog till orda under diskussionen, vilket även

videoupptagningen bevisar. Diskussionen fångade upp allt fler och många i gruppen var med i diskussionen. Det fanns dock några som ännu inte sagt något. Könsfördelningen i

diskussionen var jämn och både flickor och pojkar var delaktiga. När alla orden placerats ut blev fördelningen följande:

Han Hon Egen

Fotboll Häst Tävla

Makt Läsa Rosa

Bestämma Bråka Blå

Smink Lego

Smal Prata

Pärlor Stark

Hjälpa fröken Svag

Fängelse

Sanna kommenterade att även om orden under egen eller rubrikerna Han eller Hon funnits med, så hade man redan genom orden kunnat koppla till vilket kön de beskrev. Jag kände med denna kommentar att det var lämpligt att introducera den avslutande delen av övningen. När jag avslutningsvis bytte plats på Han och Hon och ställde frågan om orden under fortfarande passar in, svarade större delen av klassen bestämt ”- Nej”. Sanna sade följande:

Sanna: - På hon skulle det passa, men inte på han.

Jag fortsatte diskussionen och frågade om tjejerna i klassen skulle känna igen sig i de ord som nu stod under Hon på tavlan. Samtliga flickor svarade ”- Ja”. Men då jag frågade pojkarna i klassen om de skulle kunna känna igen sig i de ord som nu stod under Han svarade samtliga ”- Nej”. Viktor kommenterade:

Petra: - Ja, när det står han ovanpå alla dem, så får jag en bild av en gay.”

Då jag fortsatte diskutera kring varför samhället inte är så pass jämlikt, att orden vi använt även skulle kunna passa en beskrivning av det motsatta könet sade Caroline:

Caroline: - Det är så här att tjejer kan göra mycket killgrejer, men killar kan tyvärr inte göra tjejgrejer. Det är bara så här att, jag tycker inte att killar ska ha smink och pärlor. Jag: - För att?

Caroline: - Det är inget fel, men det är bara något som jag tycker, alltså jag tycker inte att det är fel så, men jag tycker att smink är tjejer och jag kan inte hjälpa det. Jag tycker att det är hemsk att jag tycker så. Men jag tycker att det är mycket lättare att tjejer kan spela fotboll och makt kan de också ha. Jag bara tycker så, det bara är så.

Sanna: Jag håller med i det som Caroline säger, att en tjej mycket väl skulle kunna vara så, men jag tror mycket att det är media som har med det att göra, för de är ju de som har framställt bilderna av hur en tjej och en kille ska vara. Man har ju media runt omkring sig hela tiden.

6.2.2 Sammanfattande analys

Fördelningen av orden blev mer lika i klasserna än vad jag trodde att de skulle bli. Tydligen var orden som jag använde mig av mer könstypiska än vad jag först trott, eller så betyder detta att vi är så hårt präglade av samhällets syn på de båda könen. Även vid det andra tillfället var fördelningen av taltid någorlunda jämt mellan flickor och pojkar. I Klass 2 var det fler flickorna som tog till orda än vid förra tillfället och i Klass 1 var det flera av de elever som inte tidigare sagt något, som nu vågade tala. Jag kände att eleverna var medvetna om den uppdelningen mellan pojkar och flickor som faktiskt finns i samhället och som skolan är en del av. Det var intressant att se barnens reaktion när jag omplacerade rubriken Han och Hon. Den ”nya” beskrivningen av en pojke och en flicka skapade en intressant diskussion, bl a om att beskrivningen för Han mer liknade en beskrivning av en gay än en pojke. Det var

intressant att se hur övningen synliggjorde för barnen hur samhället påverkar vårt sätt att se på hur män och kvinnor ska vara och dagens övning hjälpte eleverna att själva rannsaka sitt eget tänkande.