Kapitlet presenterar resultat och slutsatser utgående från diskussionen av studiens empiriska resultat samt svar på studiens forskningsfrågor om hur svenska arméofficerare förstår militär kultur, militär flexibilitet och kulturens acceptans för flexibilitet samt hur dessa påverkar förändring i avsaknad av extern chock.
Sida 51 av 62 6.1 Studiens resultat
Resultatet av studiens diskussion presenteras som svar på forskningsfrågorna och visar sammantaget att förmågan till förändring påverkas negativt av arméofficerens syn på militär kultur och flexibilitet.
Svenska arméofficerare och militär kultur
Svenska arméofficerare tillmäter den militära kulturen och svensk armékultur ett antal centrala värden där lojalitet, uppgiftsfokus och en hög grad av pliktkänsla definierar armékulturen i relation till andra försvarsgrenar. Den gemensamma kulturen inom Försvarsmakten betraktas som svag med diffusa värden, medan armékulturen är betydligt starkare. Svensk armékultur, som uppfattas tydligare och mer homogen än militär kultur i allmänhet, domineras till stor del av värden sprungna ur manöverförbanden där initiativ och handlingskraft i kombination med en offensiv bias utgör normen. Dessa normer blir begränsande för nya idéer och värderingar. Armékulturen förstås också som delvis prestigefull och med ett karriärfokus som bidrar till befästande av ovan normer. Studien visar att svensk armékultur i vissa avseenden uppfattas som normativ och icke tillåtande för nya idéer, vilket är allvarliga hinder för att flexibilitet ska kunna existera som de fyra stratumen i en militär organisation. Resonemanget visar att om konceptuell flexibilitet i form av en tillåtande kultur som uppmuntrar nya idéer och kritiskt granskande saknas, eller inte är manifesterad i balanserade doktriner, kan övriga stratum inte utvecklas (Finkel 2011, 55–72). Därmed behåller organisationen befintlig kultur.
Svenska arméofficerare och militär flexibilitet
Svenska arméofficerare förstår i hög grad militär flexibilitet som officerens kognitiva förmåga, att tänka utanför gällande regler och normer samt kunna omsätta det i handling. Här finns alltså ett starkt fokus på interna faktorer, medan externa drivkrafter inte tillmäts någon större betydelse. Kognitiv flexibilitet skapas genom erfarenhet och att lära av andra, något som kräver mod att avvika från planen eller att ompröva sin egen uppfattning. Respondenterna menar att bristande erfarenhet hos yngre officerare försvårar omsättandet av flexibilitet i organisationen. Man tolkar också produktionsrationalitet och förbandsproduktion som delvis ett motsatsförhållande till flexibilitet, en uppfattning som dock minskar desto längre erfarenhet och desto högre upp i organisationen respondenten tjänstgör.
Sida 52 av 62
Armékulturens acceptans för flexibilitet
Svenska arméofficerare uppfattar att den rådande armékulturen inte skapar acceptans för flexibilitet och adaption. Främst pga. det man förstår som en normerande officersmall och kultur, sprungen ur manöverförbanden, för hur man ska och bör agera i olika situationer. Att avvika från denna mall kan påverka den enskildes anseende och karriär och att avvika från mallen och misslyckas uppfattas utmäta en högre kostnad än att agera i enlighet med normer och misslyckas. Av dessa skäl tenderar man att välja normen. Kulturen anses därigenom icke tillåtande för nya idéer och erfarenheter som krockar med den rådande normen. Studien konstaterar också att flexibilitet endast kan växa ur en tillåtande kultur.
6.2 Slutsatser
Studiens centrala forskningsfråga är att besvara hur förändring, i avsaknad av extern chock, påverkas av officerens syn på militär kultur och flexibilitet. Förändringsbenägenheten påverkas negativt av arméofficerens syn på kultur då förändring inte sällan upplevs utmana rådande kultur, normer och värderingar. Förändringar som direkt krockar med kulturella värden förstås som extra svåra att genomföra. Armékulturen med dess centrala värden uppfattas som hårt förankrad i organisationen. Värdena har potential att både motverka och underlätta förändring, bl.a. genom stark lojalitetskänsla och uppgiftsfokus. Förändring försvåras av arméofficerens syn på flexibilitet då förändring hittills ofta varit ogynnsam för officerens utvecklingsmöjligheter avseende erfarenhetsinhämtning och därmed kognitiv förmåga. Officerarna associerar primärt förändring med organisationsförändring och nedskärningar, vilket sannolikt delvis avviker från vad militära organisationer med krigserfarenhet associerar ordet med. En utmaning är att ett fredstida fokus på produktionsrationalitet inte balanseras av extern påverkan från skarpa insatser, vilket ökar risken för att rådande kultur cementeras. Studien indikerar också att möjligheten att skapa en tillåtande kultur genom interna åtgärder inte är tillräckligt för att påkalla större förändring. Det pekar indirekt på relevansen av tidigare forskning om att endast extern chock kan skapa stora förändringar snabbt. Även om internationella insatser anses skapa flexibilitet har de inte medfört en tillräcklig extern påverkan för att generera större förändring. För att förändring ska kunna genomföras varaktigt krävs konceptuell, doktrinär och kognitiv flexibilitet. Saknas detta riskerar förändringen att utebli och istället sker en återgång till rådande normer, värderingar och metoder. Studiens resultat tolkas som att förändring är svår att skapa i armén, annat än i rent organisatoriska hänseenden som exempelvis omorganisation. Ett system (bild 4), som den svenska armén som inte utsatts för
Sida 53 av 62 extern chock tenderar att bli ett slutet och konserverande system där normer och värden befästs genom rådande kultur, jmf. Finlan (2013), vilket utgående från respondenternas förståelse påverkar både flexibilitet och förändring negativt. Förbandsproduktion är en fundamental verksamhet men måste kompletteras och balanseras med skarpa insatser för att främja flexibilitet och innovation.
Figur 4: utvisande hur kulturella värden konserveras utan extern påverkan (författaren).
Studien visar att normer och värderingar är förankrade i försvarsgrensspecifik kultur, framför generell militär kultur, och avgör förutsättningarna för flexibilitet och förändring. Detta bedöms relativt outvecklat i forskningen och förekomsten av subkulturer (försvarsgrenar, truppslag, förband) kan utgöra viktiga förklaringar till varför extern påverkan inte alltid får genomslag i organisationen. Om en begränsad del av kulturen utsätts för extern påverkan är det långt ifrån säkert att erfarenheterna anammas av andra delar av kulturen, i synnerhet om de står i konflikt med där rådande normer.
Normerna sprungna ur manöverförbanden inverkar negativt på den militära flexibiliteten och har resulterat i en ”mall” som officeren måste förhålla sig till, innebärande bland annat en bias för offensivt agerande. Det är intressant att de internationella erfarenheter som anses ha präglat manöverförbanden (i synnerhet Israel och Tyskland) kännetecknas just av flexibilitet, men att
Rekrytering Utbildning Förbands- produktion Tjänstgöring i skarp insats Kultur Obalans
Sida 54 av 62 denna del inte anammats i den svenska armékulturen. Eftersom manöverförbandens kultur inte har prövats skarpt har kulturen inte fått fullt genomslag utan möts med misstänksamhet hos andra truppslag. Hade den prövats hade den antingen kunnat få högre acceptans eller, vid ett misslyckande, leda till en förändring av normer och beteenden.
I avsaknad av extern chock tenderar den militära kulturen att befästa sig själv då interna chocker inte anses tillräckligt för att påtvinga förändring. Detta illustreras i figur 4 och visar hur ett fokus på (kostnads-)effektiv förbandsproduktion kan leda till stereotyper i utbildning som förstärker befintlig kultur utan att extern påverkan och skarpa insatser kan vidga perspektiven och berika erfarenheterna. Det borde vara möjligt att kombinera effektiv fredstida förbandsproduktion och kostnadseffektiv flexibilitet genom metoder som selektiv rekrytering/urval eller övningsverksamhet.
Studien visar att samtliga respondenter anser sig besitta nödvändig kognitiv förmåga. Samtidigt vittnar officerare i studien om att yngre befäl inte bara brister i förmåga utan även demonstrerar en förväntan om centralstyrning uppifrån. Det står i stark kontrast till idealbilden av svensk försvarsmakt som decentraliserad och initiativrik på alla nivåer. Detta kan ses som en indikation på att svenska armén behöver granska och ifrågasätta nuvarande normer.
Studiens viktigaste resultat är att svensk armékultur anses hämma flexibilitet och initiativ utanför rådande ram. Det upplevs negativt att gå utanför standardmässiga lösningar, trots att detta borde kunna prövas i stor omfattning i fredstida övningsverksamhet. Det är ett slags kontraproduktiv paradox att inte nyttja övningstillfällen till att uppmuntra och pröva alternativa lösningar och därigenom öka officerens kognitiva förmåga som i förlängningen ökar organisationens flexibilitet. Om denna bild stämmer förefaller svenska armén dåligt rustad för den moderna, komplexa operationsmiljön.
Sida 55 av 62