Tema 2 Synen på svensk armékultur

Det övergripande temat synen på svensk armékultur innefattar subtema uppgiften framför allt,

lojalitet, subkulturens påverkan och normativ kultur. Respondenterna har en mer homogen och

specifik syn på svensk armékultur än på militär kultur generellt. Sju av elva beskriver att vinnarinstinkt, pliktkänsla och uppgiftsfokus utgör en helhet och centrala värden i svensk armékultur. Det tydliga fokus på uppgiftens lösande underbyggs både av vinnartänkande och en stark plikt- och lojalitetskänsla till kamrater och chefen. Här återkommer det centrala värdet om individens underordnande av kollektivet. Det finns en utbredd uppfattning om armén som system och om uppgiften inte löses kan det ge allvarliga systemeffekter. Centralt hos respondenterna är också synen på armékulturen som normativ och starkt påverkad av

Sida 36 av 62 manöverförbandens subkultur. Detta indikerar att armékulturen är starkare än den gemensamma militära kulturen.

4.3.1 Tema 2a - Uppgiften framför allt

Det mest centrala hos samtliga respondenter när de beskriver svensk armékultur är vikten av uppgiftens lösande: ”Uppgiftsfokus är centralt i armén…” (Respondent A) eller: ”Viljan att lösa uppgiften” (Respondent E) samt: ”Lösa uppgiften i alla lägen…” (Respondent H).

Respondenterna delar till stor del en känsla av att vikten av lösandet av uppgift är starkare i armén än i övriga försvarsgrenar. Vissa respondenter likställer lösandet av uppgift med ett annat centralt värde för svensk armékultur som lyfts fram, pliktkänsla. Man uppfattar att pliktkänsla, vikten av ansvarstagande, är närmast synonymt med en svensk arméofficer. Också här är uppfattningen att pliktkänslan är mer utvecklad i armén än i övriga Försvarsmakten: ”Det är lite mer avslappnat i flygvapnet och marinen, inte att man inte tar det på allvar men den är starkare i armén” (Respondent C). Det finns också en tydlig koppling mellan uppgiftsfokus och vinnarinstinkt: ”Vinnarinstinkt, det finns inte utrymme för en andraplats… uppgiften måste lösas…” (Respondent B).

4.3.2 Tema 2b - Lojalitet

Åtta av elva respondenter lyfter fram lojalitet, vilket framställs som ytterligare ett centralt värde i svensk armékultur. Lojaliteten mot förbandet, uppgiften och kamraterna samt en vilja att underkasta sig umbäranden för ett högre syfte. Tillsammans med uppgiftens lösande utgör lojalitet det mest återkommande begreppet hos respondenterna: ”Lojalitet, uppgiftsfokus och sammanhållning… det är armén” (Respondent E) och: ”Lojalitet och plikttrogenhet skulle jag säga är armékultur” (Respondent G). Lojalitet blir en central del i identiteten och hänger väl samman med pliktkänsla och vinnartänkande, nödvändiga värden för att utstå umbäranden i krig. Samtidigt kan en stark lojalitet skapa en normativ kultur där ifrågasättande eller avvikande från normen kan innebära konsekvenser för den enskildes karriär, vilket fyra av elva respondenter lyfter fram.

4.3.3 Tema 2c - Subkulturens påverkan

Tio av elva respondenter anser att det finns en subkultur, en kultur inom kulturen, härrörande ur manöverförbanden som präglar svensk armékultur i sin helhet. Delar av detta fenomen beskrivs också av samtliga respondenter tillhörande manöverförbanden. Subkulturen anses

Sida 37 av 62 forma synen på hur arméofficeren ska vara och agera. Det finns en förståelse för att fenomenet uppstår då manöverförbanden under lång tid utgjort den största förbandsmassan i armén med en avgörande betydelse för slagkraften: ”Det är väldigt format av pansarförbanden…” (Respondent C) samt: ”Manöverförbanden dominerar kulturen för där har du numerären…” (Respondent J). Förhållandet förstärks genom att funktionsförbandens främsta uppgift är att stödja manöverförbanden. Många högre chefer är sprungna ur manöverförbanden, vilket anses ha stark inverkan på kulturen: ”Det är påtagligt hur starkt färgade högre chefer är av sin förbandskultur” (Respondent B) och: ”Flera höga chefer i armén är sprungna ur pansarförbanden och de har såklart tagit med sig det…” (Respondent F). Manöverförbandskulturen uppfattas av alla respondenter utom en, fostra ett kollektivt tänkande där vissa egenskaper premieras, vilket formar hur officeren löser problem. Fem av elva menar att detta är en effekt av liknande uppgifter och gemensam utbildning samt att man genomför övningar tillsammans. Samma respondenter menar att subkulturen skapar förväntningar på arméofficersrollen och avvikare från normen betraktas med viss skepsis. Officerare ur funktionsförbanden förväntas under utbildning leva upp till ”manövernormen”: ”När man kommer till en skola, då förväntas man som arméofficer kunna manöverstrid” (Respondent J).

4.3.4 Tema 2d - Normativ kultur

Nio av elva respondenter menar att subkulturen formar ett vedertaget handlingsmönster, en normativ kultur om ett offensivt tänkande som förordar anfall. Det skapar ett linjärt synsätt på uppgiftens lösande och en norm att agera snabbt och kraftfullt. Detta präglar armékulturen och synen på arméofficeren: ”Helt ologiskt var folk helt inställda på offensiv trots att allt talade emot… ett solklart fall där kulturen tog över” (Respondent I). Det anses försvårande för individen att gå utanför rådande normer: ”Vill man gå utanför boxen, då är det inte särskilt mottagligt…” (Respondent C).

Respondenter menar att normen hindrar alternativa lösningar då de anser att arméofficeren inte prövas mot hur uppgiften löses utan hur väl man följer reglementen och planer: ”Men när man ifrågasätter rådande norm blir det in i helvete svårt, då väger den kulturella ryggsäcken tyngre än öppenhet för vad vi de facto vad ska göra.” (Respondent A). Officeren förväntas leva upp till den icke definierade mallen av hur man ska vara och agera: ”Man har skapat en mall om hur arméofficeren ska vara och vi blir värderade utifrån den mallen” (Respondent E). Sex av elva respondenter uttrycker att det är bättre att följa mallen än att gå utanför, oavsett resultat:

Sida 38 av 62 ”De som testar annorlunda lösningar blir ofta ifrågasatta för att de inte använt de normala principerna… medan de som har, premieras” (Respondent D). Det finns en bred konsensus om att detta är kulturellt betingat. Fem av elva respondenter anser att det finns en tydlig prestige i armén som kommer av hierarki och karriärorientering. Att gå emot rådande norm kan påverka karriären negativt: ”Om jag misslyckas och jag löst det på ett annat sätt än vad man brukar göra kan det ses som ett ännu större misslyckande… vi är ju väldigt karriärorienterade” (Respondent H). Ju högre upp i hierarkin personen tjänstgör desto större upplevs prestigen och mindre utrymmet att göra fel: ”Prestigeförlusten för en överste att göra fel inför generaler…” (Respondent J).

Vissa respondenter resonerar att arvet från Kalla kriget där pansarbrigaderna skulle fälla avgörandet formar vårt beteende idag. Det var viktigt med en offensiv inställning med snabbt beslutsfattande för att mota fienden. Andra förklaringsfaktorer är tysk manöverkrigföring under andra världskriget som anses utgöra signumet för manöverförbandes taktiska uppträdande: ”Vi sneglar på Tyskland, det är Rommel och manöverkrig och uppdragstaktik och pansar, det är liksom dit vi vill…” (Respondent I). Efterföljande studier av Israels snabba segrar 1973 sprungna ur offensiva pansaroperationer bidrar också till normen om hur en manöverofficer ska vara: ”Vi hade möjlighet att ta till oss teorier från Tyskland och sen Israel och det är mer kopplat till pansartrupperna än något annat truppslag…” (Respondent F).

Sex av elva respondenter påpekar risken att kulturen skapar ett förutsägbart beteende och att detta måste förändras. Sju av elva respondenter anser att den normerande bilden av hur en arméofficer förväntas vara och agera kan ge negativa konsekvenser för flexibiliteten.