I resultatet framkom olika teman utifrån respondenternas beskrivningar om hur förskollärare förhåller sig till undervisningen. Frågeställningen “Hur beskriver förskollärare sitt
förhållningssätt till undervisning?” besvaras under rubrikerna 5.1 och 5.2. Därefter behandlas frågeställningen “Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder i undervisning för att främja barns utveckling och lärande?” besvaras under rubrikerna 5.3, 5.4, 5.5 och 5.6.
Löpande görs kopplingar till begreppen interaktion, mediering och den proximala utvecklingszonen, vilka är centrala i studien.
5.1 Förskollärarnas syn på undervisning i förskolan
Utifrån förskollärares beskrivningar om undervisning i förskolan framkommer det vilken syn förskollärare har om undervisning. Det belystes av alla respondenter att undervisning alltid har funnits där men att begreppet undervisning har blivit en implementerad del i dagens förskola. Respondenterna menar att de alltid har arbetat som de gör idag men att det inte dokumenterades, analyserades och utvärderades förrän begreppet undervisning
implementerades i den nya reviderade läroplanen Skolverket (2018). Alla respondenter hade uppfattningen om att undervisning är kopplat till barnens lärande och utveckling samt att allt som görs i förskolan bygger på att stimulera barns lärande med olika undervisningsmoment.
Stina och Karin anser att det är viktigt att begreppet undervisning kom till i förskolan så att förskolan får en central roll i samhället. Anledningen är för att arbetet går ut på att fostra framtida medborgare och att barns kunskap behöver utvecklas redan från de tidigare åren.
Erik och Svante hade en annorlunda uppfattning till undervisning från de övriga respondenterna och menar istället att begreppet “undervisning” inte riktigt passar in i förskolan. Motiveringen är att det blir mer likt en formell skola och att förskolan förlorar både glädje och lycka.
Resultatet visar att samtliga respondenter förklarar att interaktion mellan de deltagare som ingår i gruppen ses som viktigt för att möjliggöra att barnen involveras i undervisningen. Det förklaras även att för att göra barnen delaktiga kan förskollärarna ställa frågor så att barnen kan fokusera samt bli mer nyfikna. Ömsesidig dialog är således något som samstämmigt lyfts fram som en viktig aspekt av undervisningen hos samtliga respondenter:
(…) Det är att barnen utifrån sett med förutsättningar lär sig och utvecklas från det behovet och intressen som barnen har, så det blir en lektion, så de kommer framåt (Marita).
I citatet ovan framgår att det är barnens intresse och behov som utgör grunden för innehållet i undervisningen. Förskolläraren agerar utifrån den proximala utvecklingszonen som omfattar hur förskolläraren ser varje undervisningsmoment som en avgörande faktor för att barnen ska ta till sig lärande och lära sig att göra saker på egen hand. Förskolläraren ska anpassa olika undervisningsmoment på ett tydligt sätt för att barnen ska förstå syftet med undervisningen.
Det handlar om att undervisa för att förbereda barnen inför förskoleklass som respondenten uttrycker, att förskolan har som mål att försöka göra barnen självständiga och göra saker på egen hand.
5.2 Barns delaktighet i undervisning
Samtliga respondenter beskriver att barn blir mer delaktiga i undervisningen när den vuxna bedriver undervisning som främjar barnens inflytande. Det handlar om att involvera barnen i undervisningen och att man som förskollärare behöver lyssna på vad barnen har att säga, både under undervisningsmoment och under den fria leken, vilket uppfattas som ett viktigt förhållningssätt som förskollärare ska förhålla sig till för att barnen ska uppleva att vi är delaktiga i undervisningen. Diskussioner lyftes även upp av alla respondenter om att uppmärksamma barn som är blyga eller har problem med språket. Här blir det viktigt att förskolläraren arbetar för att göra barnen mer delaktiga men inte pressar alltför mycket under sångsamlingar exempelvis. Det handlar om att låta barnen ta sin tid. Ibland kan arbete i smågrupper hjälpa barn som är reserverade och är blyga med att prata, betonar respondenten.
För Marita är stöttning viktigt i undervisningsmomentet:
(…) En del barn behöver stöttning i undervisningsmoment och att vi som förskollärare försöker tillgodose alla barns behov oavsett situationer. Ibland får ett barn mer utrymme för att göra saker, eller fler frågor för att hålla barnet fokuserat under undervisningsmoment (Marita).
I ovanstående citat resonerar Marita hur stöttning är något som förskollärare ska arbeta med, vilket kan kopplas till den proximala utvecklingszonen. Ibland behöver barnen stöttning för att klara av undervisningen. Respondenten kan uppleva att undervisningen i vissa situationer kan vara för styrd, men att stöttning är viktigt för att undervisningen ska uppfattas som mer intressant och ge barnen möjlighet att vara mer aktiva. Genom att barnen får mer utrymme att göra saker och ting får de frihet och kan själva styra utifrån sina önskemål, vilket påverkar deras rättighet att få inflytande i undervisningens innehåll.
Stina diskuterar om barnens intresse som en viktig utgångspunkt i aktiviteterna:
(…) Barnet tycker att det är svårt att klippa, så jag ber barnet att kanske klippa eller vi klipper tillsammans och när vi har klippt tillsammans så kan barnet kanske klippa själv och alltid
bidra med positiv förstärkning i det barnet gör (Stina).
I ovanstående citat framgår vikten av att pedagogen interagerar med barnet för att på så sätt synliggöra vilka behov barnet har. Förskolläraren agerar därefter utifrån barnets proximala utvecklingszon och stöttar det i dess försök att lära sig nya saker, i det här fallet att klippa.
Förskollärarens förhållningssätt grundas i en strävan efter att lyfta barnet genom att ge en positiv förstärkning. Det som respondenten här beskriver som undervisning är enligt vår analys även kopplat till en aktivitet där barnet själv är aktivt och undervisningens fokus är att barnet ska kunna hantera en artefakt, i detta fall en sax.
Samtliga av de intervjuade respondenterna föredrar att organisera undervisningsaktiviteter i grupper med färre deltagare. Anledningen är för att främja mer plats och talutrymme för barnen, vilket i sin tur stärker barnens lärande och utveckling. Det kan bero på olika orsaker, bland annat om att barnen kan lättare fokusera samt att det underlättar som förskollärare att bedriva undervisning när det inte är så många barn på plats, menar respondenterna som är eniga kring detta.
5.3 Dokumentation
Gemensamt redogör samtliga respondenter att dokumentation är något viktigt för förskolans arbetslag. Genom dokumentation kan förskollärarna synliggöra, både individuellt och tillsammans med arbetslaget, hur arbetet med dokumentation går tillväga och vad som
behöver arbetas vidare. Dokumentation kan vara ett sätt för förskollärarna att visa barnen vad de har gjort när de har arbetat med olika teman. Samtliga respondenter är eniga om att
dokumentation är ett sätt för att uppmärksamma vad barnen säger och gör. Dokumentationen kan vara bilder, videos eller ljudinspelningar. Respondenterna Johannes och Erik förklarar att dokumentation kan uppstå när förskollärarna visar bilder för barnen när de har befunnit sig i skogen eller ateljén. Johannes förklarar betydelsen av att hänga upp bilder på det man har dokumenterat:
(…) Det är på sådant sätt man gör det synligt för barnen. Man kan även dokumentera på olika sätt så att vårdnadshavare kan ta del av detta.
Förskollärare kan uppmana vårdnadshavare om att prata med barnen hemma om detta (Johannes).
Citatet ovan kopplar vi i vår analys till interaktion genom att respondenten redogör att dokumentation syns tydligt i förskolan så att vårdnadshavare kan se vad deras barn har gjort.
Genom att synliggöra undervisningen för vårdnadshavare kan det bidra till att det
uppmärksammas mer i hemmet och barnen kan återupprepa det som de varit med om genom att titta på dokumentationen. Utöver detta kan dokumentationen även användas av arbetslaget för att identifiera barns intresse samt hur de har förstått innehållet i den undervisning som dokumenterats. Interaktion i detta sammanhang är viktigt eftersom förskollärare får information om vad de ska arbeta vidare med tillsammans med barnen.
Resterande respondenter delade andra tankar såsom strategier om dokumentation kopplat till undervisning. Det kunde vara att utmana barnen för att se deras framsteg för att främja deras lärande och utveckling genom att ställa öppna frågor i undervisningen, för att sedan
dokumentera deras lärande och eventuellt följa upp. En annan strategi som bidrar till att utveckla dokumentationen är att dokumentera med sina kollegor för att skapa en uppfattning om vad barnen har lärt sig och hur de ska arbeta vidare.
5.4 Växlingen mellan planerade och spontana moment
Det som är samstämmigt är att en strategi kan vara en växling mellan planerade och spontana undervisningsmoment i förskolan. Ett gemensamt tänk av respondenterna är att både
spontana och planerade undervisningsmoment handlar om att lyssna in barnens vilja och kunskap men även att de får vara inkluderade att tycka till och förändra. Det inkluderande perspektivet är viktigt enligt samtliga respondenter. Ett exempel ges av Stina som förklarar hur ett spontant undervisningsmoment kan uppstå. Det kan vara när hon läser en bok som barnen fäster sin uppmärksamhet på, för att sedan arbeta utifrån från vad boken handlar om eller skriva ut bilder på huvudkaraktären så att barnen får måla. Stina förklarar att en växling kan uppstå när ett planerat undervisningsmoment sker varje vecka, och att hon försöker hålla sig till planerade moment eller lärandemoment som exempelvis siffror.
Samtliga respondenter lyfter upp att växlingen mellan spontana och planerade
undervisningsmoment är två strategier som är lika viktiga för förskolan. Det kan handla om att förskollärare uppmärksammar något som barnen anammar som tillslut blir ett
samtalsämne för förskolläraren. Det lyfts upp hur den spontana undervisningen är lika viktig som den planerade undervisningen eftersom barnen sätter fokus på något som förskolläraren kan ta tillfälle i akt och undervisa om. De konsekvenser som Erik och Marita redogör är att den spontana undervisningen inte alltid går som planerat eller att barnen inte känner ett intresse kring det. Då handlar det om att göra något annat för att försöka fånga deras verksamhet och försöka göra dem aktiva på ett annat sätt:
(...) För allt vi gör i förskolan och när ni undervisar handlar om att stärka barnens lärande såsom spontan och planerad undervisning (Stina).
I citatet framhävs interaktion eftersom förskollärare integrerar med barnen, och
undervisningen planeras utifrån barns erfarenheter både till den spontana och planerade undervisningen. Analysen utgår ifrån att förskollärare ska beakta att barns lärande sker på olika sätt och där samspelet mellan barn och vuxna är avgörande för hur förskollärare kan anpassa undervisningen. Detta blir avgörande eftersom relationer mellan barn och vuxna är centralt för barns lärande och utveckling. Det handlar om ömsesidiga relationer som
förskollärare bygger upp med barnen som är viktigt för barnens trivsel och lärande i förskolan.
Vidare lyfter samtliga respondenter upp konsekvenser som kan uppstå med planerade undervisningsmoment som strategi. Det handlar om att fortsätta bygga på det med och försöka involvera sig i barnens intresse och uppmärksamma vilka frågor barnen ställer som man kan arbeta vidare med i det planerade undervisningsmomentet. När förskollärarna endast arbetar med det de har tänkt sig kan det påverka barnens kunnande menar alla respondenter, för då uppmärksammas inte barnens intresse och behov. Det kan slutligen leda till att innehållet blir endast planerat för vad förskollärarna anser vara bra, men inte för hur det kan gynna barnen.
5.5 Temaarbete
Utifrån alla respondenternas beskrivningar gäller det att vara observant när det kommer till temaarbete. Alla respondenter som intervjuades var tydliga med att undervisning är starkt kopplat till temaarbete. En förklaring var att tema är själva drivkraften i undervisningen.
Samtliga respondenter belyser betydelsen av undervisning i tema och menar att allt som inträffar under undervisningsmomenten kan gynna barnens fortsatta intresse kring det temaarbete som förskolan arbetar med. När barnen pratar om det de har gjort och lärt sig under temaarbete bedriver de undervisning för oss som förskollärare, redogör
respondenterna:
(...) Genom att vi har olika temaarbete försöker vi uppmärksamma att alla barn involveras och kommer till tals på olika sätt. Barnen tycker att det är väldigt roligt med olika teman och
vill fortsätta med det (Erik).
I citatet framkommer begreppet mediering som något viktigt i förskolans undervisning.
Språket blir en viktig utgångspunkt för förskollärare, och kommunikationen mellan barn och vuxna blir ett sätt att förstå varandra när det kommer till att arbeta med temaarbete.
Förskollärare ska ta hänsyn till barns olika förutsättningar oavsett om barnen behärskar det svenska språket eller inte. Det ska finnas kommunikation mellan barn och vuxna för att kunna planera temaarbete utifrån barnens intressen och erfarenheter.
Erik och Johannes har sett olika följder och utveckling när det gäller temaarbete. Saker som de har upplyst är hur barnen involverar sig mer i förskolan och frågar om temat som de arbetar med och när de ska få göra om det. Detta har i sin tur skapat ett engagemang hos barnen kring uppgifterna samt att de tar till sig lärandet. Det gäller att inte endast bli förblindad av det man har planerat i sitt tema utan det handlar om att vara flexibel, men det blir bättre när man har planerat något som barnen kan uppskatta. Erik och Marita uttrycker att det under vissa omständigheter inte är lätt att starta igång ett tema när det är ont om personal.
Orsakerna kan vara att barngruppen består av många barn och det kan det leda till att alla barn inte uppmärksammas. Resterande respondenter upplevde inte några problem med temaarbete eftersom de hade tillgång till fler förskollärare och kunde därmed dela in barnen i mindre grupper där varje respektive förskollärare hade ansvar för sin egen barngrupp.
5.6 Att utgå från barns olika förutsättningar
Samtliga respondenter diskuterar att de tar hänsyn till barns olika förutsättningar. Alla
respondenter lyfter fram att barn har olika förutsättningar, med tanke på att de har olika åldrar och är skickliga på olika saker. I nedanstående citat är det Johannes som beskriver sin syn på förskollärarens yrkeskompetens:
(…) Det är viktigt som förskollärare att ha bra kunskaper och tålamod i arbetet då detta är en process som tar sin tid
och att det inte behöver vara perfekt utan man förbättrar processen med tiden helt enkelt (Johannes).
Analysen av ovanstående citat är att utgångspunkten för den undervisning som bedrivs i hög grad är kopplat till barnets ålder och tidigare kunskaper. Det framgår även i resultatet att förskollärarens kompetens och kunskap är viktigt. Yrkeskompetens består dels av en förmåga att anpassa undervisningen till barnens tidigare erfarenheter, men även att förskolläraren bör ha tillräckliga ämneskunskaper för att kunna göra undervisningen spännande och intressant för barnen. Undervisningen bör således ha sin grund i att förskolläraren möter barnet i dess proximala utvecklingszon. Utifrån insamlade data menar respondenten att förskolläraren ska ha goda kunskaper eftersom barn lär sig från vuxna med mycket kunskaper, samt att
undervisningen inte behöver vara perfekt och att den förbättras med tiden.
Respondenterna lyfter fram vikten av att skapa förutsättningar för barnen när det kommer till att planera och genomföra undervisning och det är viktigt att förstå vad som kan hindra vissa barn från att delta i undervisningsmomenten. Det handlar om att planera så att alla barn ska kunna delta.