T EORETISKT PERSPEKTIV

Studien grundar sig på det sociokulturella perspektivet för att tydliggöra hur kommunikation mellan förskollärare och barn i olika sociala sammanhang har betydelse för undervisningen i förskolan. Begrepp som mediering, interaktion och den proximala utvecklingszonen är viktiga för förskollärarens förståelse av barns lärande och utveckling.

Mediering handlar om att fysiska och intellektuella artefakter används när människor förmedlar saker (Säljö 2015). Det kan vara material, som leksaker eller naturmaterial, som kan användas i undervisningen. Förskollärare ska kommunicera med barnen och använda material för att stödja barns lärande i undervisning. Kommunikation och språkanvändning ses som en länk mellan barnet och omgivningen. Språk ses som ett flexibelt teckensystem eller ett semiotiskt system av tecken som kan användas för att beskriva, tolka och analysera världen på olika sätt. Säljö (2015) beskriver även att en människa är en biologisk, social, kulturell och historisk varelse och att det är viktigt att förstå hur lärande och utveckling påverkas av dessa aspekter, samt hur de samverkar. Därmed behöver förskollärare ta hänsyn till barns olika förutsättningar när de undervisar. En barngrupp kan bestå av barn med olika kulturell bakgrund, utvecklingsnivå, intresse och erfarenhet som en förskollärare måste förhålla sig till i sin planering.

Vygotskij (1978) förklarar den proximala utvecklingszonen genom att lärandet i undervisning bygger på den stöttning som kommer från den vuxne till barnen. Detta leder till att barn tar till sig de kunskaper som kommer från den vuxne och omvandlar det till sina egna. Barnet skapar förståelse genom att interagera med andra som har mer erfarenheter i förskolan och kan därefter utföra saker och ting på egen hand. Eftersom barnet omringas av vuxna som har mer erfarenhet lär sig barnet att hantera olika saker i förskolan. Detta leder till att barnet utvecklas genom samspel och förståelse.

Interaktion handlar om hur olika människor interagerar med varandra i undervisningen i förskolan. Det går inte att interagera på samma sätt med alla barn, utan förskolläraren måste bemöta barnen på olika sätt. Det gäller att den vuxna gör det på deras nivå (Säljö, 2015).

Vidare tydliggörs det att vuxnas stöttning bidrar till att barnens lärande stimuleras och att barnen klarar av att göra saker på egen hand allteftersom. Förskollärare måste tänka på att barns lärande äger rum genom interaktioner, eftersom aktiviteter kan gynna samspel mellan

barn samt barn och vuxna. Språket är en nyckelfaktor för individens lärande med tanke att det används hela tiden och utvecklas ständigt. Vygotskij (1995) hävdade att relationer mellan vuxna och barn enskilt och i grupp är centralt för barnets utveckling och lärande både i förskolan och hemmet. Vygotskij synliggjorde även att miljön, relationerna och språket i ens omgivning är centrala för att utveckling och lärande ska kunna ske.

3. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att bidra med kunskap om undervisning i förskolan. Mer specifikt intresserar vi oss för hur förskollärare arbetar med undervisning för att främja barns lärande och utveckling. Följande frågeställningar har bearbetats:

● Hur beskriver förskollärare sitt förhållningssätt till undervisning?

● Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder i undervisning för att främja barns utveckling och lärande?

4. Metod

Kapitlet redogör för val av metod och urval av respondenterna, följt av genomförande, databearbetning och analys. Avslutningsvis presenteras studiens tillförlitlighet och etiska ställningstaganden.

4.1 Metodval

Ahrne och Svensson (2015) beskriver intervju som en form av datainsamlingsmetod inom den kvalitativa forskningen. Studiens val av metod utgick från studiens syfte och

frågeställningar. Författarna beskriver att genom intervjumetoden kan forskaren få

information om hur respondenter utför arbetet och vilka rutiner de använder sig av. Metoden kan vara effektiv för att få nya insikter och kunskaper gällande människors upplevelser och erfarenheter. Ahrne och Svensson (2015) menar att en användning av kvalitativ forskning med semistrukturerade intervjuer bidrar till en datamängd och tydligare variation, eftersom respondenterna har olika erfarenheter och kunskaper. Forskning med kvalitativ ansats leder till att forskaren utvecklar kontakten med deltagarna när de befinner sig i olika miljöer där forskningen utspelar sig.

Patel och Davidson (2019) poängterar att kvalitativa intervjuer bidrar till att respondenterna får möjlighet att svara med egna ord. Christoffersen och Johannessen (2015) har liknande synsätt och diskuterar vikten av kvalitativa intervjuer som erbjuder respondenterna friheten att uttrycka sina tankar och åsikter under intervjuerna. Respondenterna kan diskutera händelser och situationer under intervjuerna. Dessutom kan intervjuaren erbjuda

respondenterna möjligheten att bestämma tid och plats vid intervjun. Ahrne och Svensson (2015) lyfter fram en möjlig nackdel med metoden vilket är att respondenterna ibland kan berätta det som gynnar dem och deras verksamhet, vilket kan leda till att intervjuerna inte utgår från det som intervjuaren har planerat.

Bryman och Bell (2017) redogör att semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren använder sig av såväl öppna och som slutna frågor. Semistrukturerade intervjuer har använts för att samla in information från respondenternas upplevelser för att vidare jämföra de olika svaren med varandra. Semistrukturerade intervjuer har även använts för att ge respondenterna frihet att uttrycka sig fritt och utforma sina svar på deras sätt, för att vi därefter ska kunna

ställa olika följdfrågor. Det innebär att respondenterna kommer att intervjuas med likvärdiga frågeformulär för att en jämförelse ska vara möjlig (Bryman & Bell, 2017). En orsak till varför vi inte valde en öppen intervju var för att vi ville utgå ifrån ett frågeformulär och specificera oss inom ett problemområde. Vi anser därför att en semistrukturerad intervju kan vara lätt att dokumentera, eftersom vi väljer ut specifika frågor till samtliga respondenter.

4.2 Urval

I studien deltog sex legitimerade förskollärare från fyra olika förskolor. Ahrne och Svensson (2015) hävdar att sex respondenter bidrar till ett nyanserat och varierat empiriskt material.

Respondenternas erfarenhet kring undervisning är viktiga för att uppnå hög tillförlighet i studien. Christoffersen och Johannessen (2015) diskuterar om bekvämlighetsurvalet som handlar om att göra det som är enklast och mest bekvämt i urvalet. Vi valde respondenter som vi tidigare hade kontakter med och som vi visste har erfarenhet kring undervisning i förskolan. Ett urvalskriterium var att samtliga respondenter skulle vara förskollärare.

Förskollärarna fick anonyma namn och tilldelades namnen Erik, Stina, Johannes, Marita, Karin och Svante. Samtliga förskollärare som deltog i studien arbetar i samma kommun. Två av förskollärarna arbetar i samma förskola men på olika avdelningar, resterande förskollärare arbetar i olika förskolor. Antal yrkesverksamma år hos förskollärarna varierar från 5 till 15 år. Tre förskollärare arbetar med barn i åldern 1–3 år och de andra förskollärarna ansvarar för barn i åldern 4–6 år.

4.3 Genomförande

I första steget kontaktades respektive rektor för varje förskola för att vi skulle få deras tillåtelse att genomföra intervjuerna. Sedan kontaktades förskollärarna via telefon för att bestämma dag och tid för att genomföra intervjuerna. Fem intervjuer genomfördes på plats medan en intervju gjordes via zoom på grund av den rådande situation kring covid-19. Varje intervju varade mellan 25–35 minuter.

Bryman (2011) uppmärksammar att intervjuer kan genomföras digitalt i syftet att säkerställa intervjuaren och respondenten trygghet och säkerhet. Nackdelar kan finnas med digitala intervjuer, exempelvis att forskaren missar respondenternas kroppsspråk i form av minspel och gester. Det finns även risk för störningar när intervjuer genomförs digitalt.

Vi planerade att genomföra sju intervjuer men på grund av att en av respondenterna inte kunde ansluta till det digitala mötet på Zoom fick intervjun ställas in, vilket resulterade i ett bortfall. Sex intervjuer genomfördes istället. För att svara på studiens syfte och

frågeställningar användes öppna frågor för att få bredare och mer detaljerad information. En annan anledning till detta var för att skapa en trygg och avslappnad miljö för respondenterna.

Respondenterna intervjuades på sina arbetsplatser, vilket Hultman och Ribaeus (2021) betonar är viktigt i strävan av att genomföra en lyckad intervju. Respondenterna fick bestämma plats för att de skulle känna sig bekväma och få möjlighet att prata fritt.

4.4 Databearbetning och analysmetod

Löfgren (2014) belyser vikten av en tematisk analys vilket innebär att undersöka flera individers berättelser för att kunna skapa en uppfattning kring deras beskrivningar gällande ett studieområde. Därmed användes tematisk analys som syftar till att söka efter

samtalsområden och teman i respondenternas berättelser. För att analysera det empiriska materialet användes de tre grundläggande arbetssätten sortera, reducera och argumentera (Ahrne & Svensson, 2015). Författarna redogör att sortera handlar om att skapa ordning och hur forskaren blir förtrogen med det insamlade materialet genom att kunna skapa ordning för sin analys. Reducera bygger på ett representationsproblem som handlar om att välja ut rätt material och bekanta sig med det för att representera nödvändiga val utifrån forskning och teori. Argumentera är den sista delen av analysprocessen och det innebär att forskaren ska göra sig hörd i studien och argumentera sina tolkningar utifrån det empiriska materialet.

Transkribering gjordes inom 48 timmar. Det är av vikt att transkribera materialet snabbt med tanke på att intrycken från intervjun är färska. Redigering av olika ljud och ord som “mmm”

och “eeh” gjordes under transkribering eftersom de inte var nödvändiga eller relevanta i studien. När intervjuerna hade transkriberats delade vi dokumentet med varandra och sedan började arbetet med sammanställning, tolkning och analys av det empiriska materialet utifrån studiens frågeställningar. Tillsammans lästes det som hade transkriberats med syfte att vi skulle bekanta oss med materialet.

Begreppen som är av vikt i ett teoretiskt perspektiv är interaktion, mediering och proximala utvecklingszonen. Ahrne och Svensson (2015) tar upp hur teoretiska begrepp kan vara ett stöd för forskaren att kunna kategorisera sinnesförnimmelser för att kunna ge svar till studien.

Vidare menar författarna att forskaren kan använda sig av olika begrepp som är relevanta för analysen och i forskningen. De teoretiska begreppen blev ett stöd när transkriberingarna och anteckningarna lästes. Analysen genomfördes genom att hitta olika teman utifrån

förskollärares beskrivningar. Samtalsområden som framkommer i studien var förskollärarnas förhållningssätt till undervisning och strategier som förskollärare använder sig av för att främja barns lärande och utveckling.

4.5 Trovärdighet

Trovärdigheten består av fyra delkriterier vilka Bryman (2011) nämner som tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering. I studien har trovärdigheten uppnåtts genom att dels transkribera korrekt och ordagrant för att få med rätt information från respondenterna och dels för att studera hur trovärdigt resultatet från respondenterna är. Olika följdfrågor kan även förtydliga resultatet och tillförlitligheten under intervjuerna. Genom att ställa ett par följdfrågor till respondenterna kan man säkerställa att inga missuppfattningar görs. Pålitlighet innebär att forskaren redogör alla steg av forskningsprocessen som val av metod, urval av respondenterna och analys av insamlade data (Bryman, 2011). Studien har strävat efter en fullständig redogörelse för alla steg i genomförandet.

Konfirmering betyder att forskaren inte får påverka studiens resultat och utförande. Under studiens gång har vi inte påverkat studiens genomförande och resultat med våra egna värderingar. Det insamlade materialet granskades objektivt och samtidigt har vi hållit våra egna värderingar utanför studiens analys och resultat (Bryman, 2011). Överförbarhet innebär att forskarens beskrivningar av forskningsval gällande metod och resultat ska vara detaljerad.

Bryman (2011) beskriver vikten av en fyllig redogörelse av studiens genomförande för att bedöma om resultaten kan överföras till olika miljöer och kontexter. Studien har strävat efter att beskriva på ett tydligt sätt hur respondenterna arbetar med undervisning för att främja barns lärande och utveckling. Det innebär att överförbarhet möjliggörs på individer med samma yrkesprofession och erfarenheter till en annan miljö och kontext.

4.6 Etiska ställningstaganden

Genomförandet av studien förhöll sig till de fyra etiska grundläggande principerna som är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Löfdahl, 2014). Informationskravet handlar om att informera respondenterna om studiens syfte.

Hanteringen av informationskravet genomfördes genom att deltagarna informerades om sin roll i undervisningen, där vi som studenter hade en skyldighet att informera att deras

deltagande var frivilligt och deras rättighet att avbryta sitt deltagande.

Hultman och Ribaeus (2021) lyfter fram att det är viktigt att i god tid informera

intervjupersonerna om syftet med studien. Samtyckeskravet betyder att respondenterna informeras om sina rättigheter kopplat till medverkan i studien (Löfdahl, 2014).

Respondenterna informerades tydligt om samtyckeskravet och sina rättigheter att avbryta intervjun när de ville och att deras medverkan är frivillig, vilket även Bryman och Bell (2017) tar upp. Konfidentialitetskravet handlar om att respondenternas personuppgifter och arbetsplatser avidentifieras. Detta för att skydda deras identitet och informationen som lyftes upp under intervjuerna. Nyttjandekravet innebär att respondenterna informerades om att insamlad data enbart kommer att användas för studiens ändamål och att det senare kommer att raderas efter godkänt examensarbete (Bryman & Bell, 2017).

5. Resultat

I resultatet framkom olika teman utifrån respondenternas beskrivningar om hur förskollärare förhåller sig till undervisningen. Frågeställningen “Hur beskriver förskollärare sitt

förhållningssätt till undervisning?” besvaras under rubrikerna 5.1 och 5.2. Därefter behandlas frågeställningen “Vilka strategier beskriver förskollärare att de använder i undervisning för att främja barns utveckling och lärande?” besvaras under rubrikerna 5.3, 5.4, 5.5 och 5.6.

Löpande görs kopplingar till begreppen interaktion, mediering och den proximala utvecklingszonen, vilka är centrala i studien.

5.1 Förskollärarnas syn på undervisning i förskolan

Utifrån förskollärares beskrivningar om undervisning i förskolan framkommer det vilken syn förskollärare har om undervisning. Det belystes av alla respondenter att undervisning alltid har funnits där men att begreppet undervisning har blivit en implementerad del i dagens förskola. Respondenterna menar att de alltid har arbetat som de gör idag men att det inte dokumenterades, analyserades och utvärderades förrän begreppet undervisning

implementerades i den nya reviderade läroplanen Skolverket (2018). Alla respondenter hade uppfattningen om att undervisning är kopplat till barnens lärande och utveckling samt att allt som görs i förskolan bygger på att stimulera barns lärande med olika undervisningsmoment.

Stina och Karin anser att det är viktigt att begreppet undervisning kom till i förskolan så att förskolan får en central roll i samhället. Anledningen är för att arbetet går ut på att fostra framtida medborgare och att barns kunskap behöver utvecklas redan från de tidigare åren.

Erik och Svante hade en annorlunda uppfattning till undervisning från de övriga respondenterna och menar istället att begreppet “undervisning” inte riktigt passar in i förskolan. Motiveringen är att det blir mer likt en formell skola och att förskolan förlorar både glädje och lycka.

Resultatet visar att samtliga respondenter förklarar att interaktion mellan de deltagare som ingår i gruppen ses som viktigt för att möjliggöra att barnen involveras i undervisningen. Det förklaras även att för att göra barnen delaktiga kan förskollärarna ställa frågor så att barnen kan fokusera samt bli mer nyfikna. Ömsesidig dialog är således något som samstämmigt lyfts fram som en viktig aspekt av undervisningen hos samtliga respondenter:

(…) Det är att barnen utifrån sett med förutsättningar lär sig och utvecklas från det behovet och intressen som barnen har, så det blir en lektion, så de kommer framåt (Marita).

I citatet ovan framgår att det är barnens intresse och behov som utgör grunden för innehållet i undervisningen. Förskolläraren agerar utifrån den proximala utvecklingszonen som omfattar hur förskolläraren ser varje undervisningsmoment som en avgörande faktor för att barnen ska ta till sig lärande och lära sig att göra saker på egen hand. Förskolläraren ska anpassa olika undervisningsmoment på ett tydligt sätt för att barnen ska förstå syftet med undervisningen.

Det handlar om att undervisa för att förbereda barnen inför förskoleklass som respondenten uttrycker, att förskolan har som mål att försöka göra barnen självständiga och göra saker på egen hand.

5.2 Barns delaktighet i undervisning

Samtliga respondenter beskriver att barn blir mer delaktiga i undervisningen när den vuxna bedriver undervisning som främjar barnens inflytande. Det handlar om att involvera barnen i undervisningen och att man som förskollärare behöver lyssna på vad barnen har att säga, både under undervisningsmoment och under den fria leken, vilket uppfattas som ett viktigt förhållningssätt som förskollärare ska förhålla sig till för att barnen ska uppleva att vi är delaktiga i undervisningen. Diskussioner lyftes även upp av alla respondenter om att uppmärksamma barn som är blyga eller har problem med språket. Här blir det viktigt att förskolläraren arbetar för att göra barnen mer delaktiga men inte pressar alltför mycket under sångsamlingar exempelvis. Det handlar om att låta barnen ta sin tid. Ibland kan arbete i smågrupper hjälpa barn som är reserverade och är blyga med att prata, betonar respondenten.

För Marita är stöttning viktigt i undervisningsmomentet:

(…) En del barn behöver stöttning i undervisningsmoment och att vi som förskollärare försöker tillgodose alla barns behov oavsett situationer. Ibland får ett barn mer utrymme för att göra saker, eller fler frågor för att hålla barnet fokuserat under undervisningsmoment (Marita).

I ovanstående citat resonerar Marita hur stöttning är något som förskollärare ska arbeta med, vilket kan kopplas till den proximala utvecklingszonen. Ibland behöver barnen stöttning för att klara av undervisningen. Respondenten kan uppleva att undervisningen i vissa situationer kan vara för styrd, men att stöttning är viktigt för att undervisningen ska uppfattas som mer intressant och ge barnen möjlighet att vara mer aktiva. Genom att barnen får mer utrymme att göra saker och ting får de frihet och kan själva styra utifrån sina önskemål, vilket påverkar deras rättighet att få inflytande i undervisningens innehåll.

Stina diskuterar om barnens intresse som en viktig utgångspunkt i aktiviteterna:

(…) Barnet tycker att det är svårt att klippa, så jag ber barnet att kanske klippa eller vi klipper tillsammans och när vi har klippt tillsammans så kan barnet kanske klippa själv och alltid

bidra med positiv förstärkning i det barnet gör (Stina).

I ovanstående citat framgår vikten av att pedagogen interagerar med barnet för att på så sätt synliggöra vilka behov barnet har. Förskolläraren agerar därefter utifrån barnets proximala utvecklingszon och stöttar det i dess försök att lära sig nya saker, i det här fallet att klippa.

Förskollärarens förhållningssätt grundas i en strävan efter att lyfta barnet genom att ge en positiv förstärkning. Det som respondenten här beskriver som undervisning är enligt vår analys även kopplat till en aktivitet där barnet själv är aktivt och undervisningens fokus är att barnet ska kunna hantera en artefakt, i detta fall en sax.

Samtliga av de intervjuade respondenterna föredrar att organisera undervisningsaktiviteter i grupper med färre deltagare. Anledningen är för att främja mer plats och talutrymme för barnen, vilket i sin tur stärker barnens lärande och utveckling. Det kan bero på olika orsaker, bland annat om att barnen kan lättare fokusera samt att det underlättar som förskollärare att bedriva undervisning när det inte är så många barn på plats, menar respondenterna som är eniga kring detta.

5.3 Dokumentation

Gemensamt redogör samtliga respondenter att dokumentation är något viktigt för förskolans arbetslag. Genom dokumentation kan förskollärarna synliggöra, både individuellt och tillsammans med arbetslaget, hur arbetet med dokumentation går tillväga och vad som

behöver arbetas vidare. Dokumentation kan vara ett sätt för förskollärarna att visa barnen vad de har gjort när de har arbetat med olika teman. Samtliga respondenter är eniga om att

dokumentation är ett sätt för att uppmärksamma vad barnen säger och gör. Dokumentationen kan vara bilder, videos eller ljudinspelningar. Respondenterna Johannes och Erik förklarar att dokumentation kan uppstå när förskollärarna visar bilder för barnen när de har befunnit sig i skogen eller ateljén. Johannes förklarar betydelsen av att hänga upp bilder på det man har dokumenterat:

(…) Det är på sådant sätt man gör det synligt för barnen. Man kan även

(…) Det är på sådant sätt man gör det synligt för barnen. Man kan även