Resultatanalys

I detta avsnitt kommer studiens resultat att analyseras utifrån normaliseringsprocessen, coercive control och tidigare forskning.

5.5.1 Relationens början

Elisabeth och Charlotte beskriver i sina narrativ att relationerna inleddes passionerat och snabbt började präglas av starka känslor. Båda kvinnorna beskriver att de träffat mannen i sitt liv då de inte tidigare upplevt den intensiva uppvaktningen männen gav dem. De beskriver att känslorna i denna relation var något utöver det vanliga. Detta stämmer överens med det som kvinnorna i Woods (2001) studie beskriver som den “sagolika” kärleken. Kvinnorna i Woods (2001) studie beskriver att de aldrig tidigare känt sig så speciella och uppvaktade som när de träffade de män som senare blev våldsamma (ibid). Lundgren (2012) framhåller att våldet sällan kommer i början av relationen utan menar att normaliseringsprocessen inleds gradvis med gränsförskjutningar. Ett exempel på detta är när männen börja sätta gränser för kvinnornas sociala umgänge med avsikt att isolera dem. Charlottes och Elisabeths narrativ liknar varandra, medan Sandras narrativ skiljer sig något från de övriga. Sandra beskriver hur hon redan från början ser två sidor av Fabian och hon beskriver att han växlar mellan att bete sig som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Ett exempel på detta är när Sandra beskriver hur Fabian antingen kunde ge en kall blick eller ett stort leende när de slutfört ett arbete på gården. Växlandet mellan Dr. Jekyll och Mr. Hyde framgår i Enanders (2011) studie. Där berättade flera av kvinnorna att relationen inleddes med att mannen var Jekyll, den goda och omtänksamma och att endast glimtar av Hyde, den obehagliga och elake skymtades (ibid). Utifrån Sandras berättelse går det att tolka Fabians beteende som att han utanför jobbet är Jekyll men på jobbet, iklädd sin chefsroll, blir han Hyde. Trots att Sandra sett båda sidorna av Fabian kan hon inte släppa honom eller känslan han ger henne. Detta kan tolkas utifrån Lundgrens (2012) definition av värme och våld. Sandra

38

vill ha den varma omtänksamma mannen och tänker att det endast är i chefsrollen Fabian blir elak. Hon väljer således att se Fabians goda sidor som hans riktiga personlighet.

5.5.2 Hur våldet inträder i relationen

Det som framkommer i narrativen är att det psykiska våldet relativt snabbt inträder i relationen. Isdal (2001) menar att syftet med det psykiska våldet är att kontrollera och dominera en annan person. Detta kan ske genom exempelvis förolämpningar (ibid). Detta framgår i narrativen när männen kommenterar kvinnornas klädsel och beteende. Sandra beskriver hur hon konstant försöker ändra sig för att passa in i Fabians mall och göra honom nöjd. Sandras anpassning går att koppla till normaliseringsprocessen då hon ändrar sitt beteende och sin klädsel för att undvika elaka kommentarer. Lundgren (2012) beskriver hur kvinnan i början av normaliseringsprocessen börjar förskjuta sina gränser för att anpassa sig efter mannen för att undvika att våld (ibid). I Sandras narrativ framgår det att hon vägrar ställa upp på att vara Fabians betjänt dygnet runt. Detta benämner Hydén (2001) som ett synligt motstånd mot mannens våld. I Sandras narrativ framgår även ett exempel på latent våld, då hon berättar att det kändes som om hon gick runt på äggskal när hon var i närheten av Fabian. Detta går att koppla till Starks (2007) tekniker skada och skrämma då även en antydan till våld är skrämmande då kvinnan vet att mannen är kapabel till att utöva våld. Isdal (2001) beskriver att det latenta våldet fungerar bara genom att det finns hot om våld. McMahon och Armstrong (2012) redogör för att våldet kan börja eller eskalera i samband med att kvinnan blir gravid. I Sofias narrativ framgår det att graviditeten blev startskottet för det fysiska våldet. Lundgren (2012) menar utifrån normaliseringsprocessen att våldet inledningsvis är psykiskt för att sedan eskalera till att bli fysiskt, vilket sker i Sofias narrativ. Lundgren (2012) menar att våldet inträder i relationen genom att mannen utövar kontroll i form av svartsjuka. I Elisabeths narrativ framkommer det att Olles svartsjuka resulterar i att hon slutar hälsa på manliga bekanta hon möter och istället går med blicken sänkt. Detta går utifrån Starks (2007) teori att tolka som en teknik männen använder sig av för att övervaka kvinnorna och således få kontroll över dem. Dessa tre kvinnor beskriver att de blir isolerade från vänner och familj, vilket Stark (2007) också menar är ett uttryck för kontroll från männens sida (ibid). Denna isolering är även något som Lundgren (2012) belyser i normaliseringsprocessen.

5.5.3 Våldets olika former

I narrativen redovisas exempel på olika former av våld. Charlottes narrativ tar upp ett exempel på normalisering, då hon beskriver hur mannen slår sönder ett tangentbord och en stol framför hennes ögon men den enda känsla hon beskriver vid tillfället är sorg. Charlotte beskriver inte

39

att hon blir rädd för mannen eller att hon försöker stoppa hans våldsamma beteende, vilket kan tolkas som att våldet har blivit normaliserat. Lundgren (2012) menar att när våldet anses vara en del av vardagen är det normaliserat, vilket blir tydligt i Charlottes narrativ. Detta går även att koppla till Starks (2001) tekniker skada och skrämma som männen använder sig av för att utöva kontroll över kvinnorna.

Det som Sandra beskriver i sitt narrativ när Fabian säger att han ska döda henne är psykiskt våld i form av det som Isdal (2001) benämner som direkta hot. Denna händelse kan tolkas som Sandras vändpunkt då hon efter händelsen börjar frukta för sitt liv. I den tidigare forskningen framgår det att kvinnan ofta tar beslutet om att lämna när hon börjar frukta för sitt liv (Scheffer Lindgren & Renck 2008b; Hydén 2001). Hotet om våld kan även beskrivas som latent våld (Isdal 2001). I Elisabeths narrativ framgår det ekonomiska våldet i form av att Olle kontrollerar deras ekonomi och tilldelar Elisabeth matpengar på ett separat konto. Olle shoppar kläder och teknikprylar till sig själv, vilket resulterar i att de får höja lånen på huset för att finansiera Olles shoppande. Detta går utifrån Eriksson och Ulmestig (2017) att tolka som en form av ekonomiskt våld där mannen kontrollerar kvinnans ekonomiska tillgångar.

5.5.4 Normaliseringsprocessen i förhållandet

Charlotte, Elisabeth och Sandra beskriver i sina första narrativ att inledningen på deras relationer var fantastiska. I Sandras första narrativ framgår det hur betagen hon blir av Fabian och hon beskriver det som att hon mött sin själsfrände. I Sandras andra narrativ redogör hon för hur våldet inträder i relationen i form av nedvärderande kommentarer gällande Sandras beteende och klädsel. Det går att tolka Fabians beteende som att han vill förminska och bryta ned Sandra. I Elisabeths narrativ framgår det hur Olle använder sin svartsjuka för att kontrollera och sätta gränser för vilka Elisabeth får hälsa på. För att undvika att hamna i konflikt med Olle anpassar sig Elisabeth och slutar hälsa på manliga bekanta, vilket kan tolkas som anpassning utifrån normaliseringsprocessen (Lundgren 2012).

Sandra befinner sig i ett främmande land utan nätverk och när Fabian börjar baktala hennes familj och vänner resulterar det i att hon tappar kontakten med dem och därmed blir helt isolerad. Isolering är något som även framgår i Elisabeths andra narrativ. Olle isolerar Elisabeth genom att baktala hennes familj och vänner på liknande sätt som Fabian. Olle får Elisabeth att välja bort sina vänner för att istället spendera mer tid med Olle då han ger henne dåligt samvete över att de spenderar så lite tid tillsammans. Detta är exempel på hur normaliseringsprocessen inleds med att mannen börjar att förskjuta kvinnans gränser och isolera henne från hennes umgängeskrets. Isoleringen kan även tolkas som ett resultat av gränsförskjutningen då mannen

40

sätter gränser för kvinnans umgänge (Lundgren 2012). Lundgren (2012) menar att svartsjuka tidigt i relationen är ett verktyg som männen använder sig av för att kontrollera kvinnorna. Svartsjukan bäddas in i ömhetsbetygelser vilket gör att kvinnorna inte alltid tolkar männens beteende som kontrollerande. Lundgren (2012) menar att männen börjar använda fysiskt våld när de mister kontrollen över kvinnan och för att återfå kontrollen använder de sig av våld (ibid). Det kan spekuleras i att det är vad som har hänt i Charlottes andra narrativ när hon beskriver det fysiska våldet. Mannen i Charlottes narrativ kanske tyckte att hon gick över en gräns när hon ville prata om hennes känslor gällande hans agerande vid missfallet. Genom att utöva materiellt våld vill han skrämma Charlotte till tystnad. I Sofias andra narrativ framgår det att mannen börjar utöva fysiskt våld i samband med att Sofia blir gravid. En anledning till detta kan vara att mannen anser sig tappat kontrollen över hennes kropp. Sandra beskriver i sitt tredje narrativ hur Fabian i samband med graviditeten blir ett monster. Även Charlotte beskriver att våldet ökar senare i relationen. Utifrån kvinnornas beskrivningar framgår det att våldet har eskalerat från att vara nedvärderande kommentarer till att bli fysiskt. Ingen av kvinnorna försöker lämna sina män vid denna tidpunkt, vilket kan tolkas som att våldet har blivit normaliserat och kvinnorna fortfarande har hopp om att männen ska förändra sig. Sandra ger ett exempel på hur våld och värme kan se ut. När relationen är dålig fokuserar Sandra på att överleva och hon var ständigt rädd för att Fabian skulle döda henne (se s.27). Utifrån normaliseringsprocessen grundar sig hoppet om förändring hos kvinnorna genom att männen växlar mellan värme och våld. Genom att växla mellan värme och våld förstärks det känslomässiga bandet mellan parterna och kvinnorna blir förvirrade (Lundgren 2012). Det är svårt att tolka när normaliseringsprocessen avslutas och kvinnan inser att hon har blivit utsatt för våld. Det går att tolka som att normaliseringsprocessen avslutas när kvinnan lämnar mannen och i efterhand förstår att hon har levt i en våldsam relation, vilket går att förstå som att det är först då hon tar tillbaka kontrollen över hennes liv.

5.5.5 Uppbrott och eftervåld

Det som Charlotte beskriver i sitt uppbrottsnarrativ är ett tydligt exempel på det som Isdal (2001) definierar som fysiskt våld. Det fysiska våldet ingår i Starks (2007) tekniker skada och skrämma. Charlotte bestämmer sig efter den grova misshandeln som redovisas i narrativet att lämna mannen. Hydén (2001) menar att en kvinnas uppbrott från en våldsam man föregås av hon byggt upp ett motstånd mot mannen under relation. Detta blir sedan grunden för att kvinnan lämnar mannen, vilket kan ses som det ultimata motståndet. Det kan utifrån Holmberg och Enander (2004) tolkas som att misshandeln blev Charlottes vändpunkt. Scheffer Lindgren och

41

Renck (2008a) menar att en kvinna behöver komma till en vändpunkt för att fysiskt kunna bryta upp från den våldsamma relationen (ibid). Charlottes uppbrott från mannen kan även grunda sig i att hon i samband med den grova misshandeln insåg att hon inte längre kan kontrollera eller stoppa våldet (Wood 2001).

Sofia beskriver att hon och mannen hade flera uppbrott och försoningar som pågick under åtta år innan hon slutligen bestämde sig för att lämna relationen. Detta kan utifrån Holmberg och Enander (2004) tolkas som att Sofia befinner sig i frigörelseprocessen och därför har ambivalenta känslor inför mannen. Sofia beskriver att hon en dag fick nog och påbörjade den fysiska separationen från mannen. Detta kan tolkas som att Sofia nådde en vändpunkt (Holmberg & Enander 2004). Sofias beskriver uppbrottet som starten på ett nytt helvete då mannen påbörjar flera rättsliga tvister bland annat gällande huset och barnen. Detta lyfter Ekbrand (2006) i sin studie där han menar att våldet kan eskalera vid en separation. Detta blir tydligt i Sofias narrativ då hon beskriver att mannen blev galen när hon berättade att hon skulle lämna honom. I hennes narrativ framgår det att mannen använder sig av barnen för att behålla kontrollen över henne. Crossman m.fl. (2016) menar att barnen bli ett redskap för männen att behålla kontrollen över kvinnorna. Det går att tolka Sofias uppbrott från mannen som ett fysiskt motstånd (Hydén 2001). Hydén (2001) menar att en kvinnas uppbrottsprocess från mannen har föregåtts av en period av motstånd som skett inuti kvinnan. När hon sedan väljer att lämna relationen är det utifrån det motstånd hon byggt upp inom sig.

42