Sandra

Med ett brinnande intresse för djur åkte jag ganska direkt efter gymnasiet till ett varmare land och sökte jobb på gårdar där jag kunde få jobba med mitt stora intresse. På den första arbetsplatsen blev jag under intervjun helt betagen av chefen, en kille som inte bara vara det vackraste jag sett utan också otroligt charmig och vältalig. [...] Redan dagen efter anställningsintervjun flyttade jag in på hans gård för att börja jobba. Vi gick ut tillsammans redan första kvällen. Jag upplevde genast en känsla av samhörighet med Fabian som var olikt allt annat jag känt. Då, i början, intalade jag mig att vi hade ett gemensamt mål och en dröm. Det blev så att vi inledde ett på- och avförhållande under några veckor. Men i jobbet kunde han visa en annan sida, han var en riktig slavdrivare. Tunga och tråkiga uppgifter, som att skura väggar med en tandborste, kunde belönas med en kall blick, eller ett stort leende. Man visste aldrig. Jag lärde aldrig känna personen bakom masken. Jag såg bara en otrolig charmig och snygg kille som sedan blev en kall och känslolös chef. En person som växlade mellan Dr Jekyll och Mr Hyde[...] Till slut tog pengarna slut och jag tvingades återvända till Sverige. Jag träffade en annan kille på hemmaplan. Vi flyttade ihop efter två år, men fortfarande var allt jag kunde tänka på den man jag träffat tidigare, trots att vi haft noll kontakt under de här åren. Jag beslutade att åka tillbaka på vinst eller förlust under två semesterveckor för att träffa

25

honom igen, jag kunde helt enkelt inte släppa tankarna på honom, som jag upplevt som min själsfrände. Visserligen var han en riktig slavdrivare till chef, och en närmast schizofren person, men samtidigt var han det vackraste jag sett i mitt liv och kunde som ingen annan få mig att känna mig som om jag flöt på rosa moln [...] Vi höll ihop dygnet runt under semestern, och jag var helt euforisk av passion och kärlek. Han gav mig 300 procent av sig själv. [...] Tre veckor senare kom han till Sverige för att hjälpa mig att flytta ned med hela min packning. Jag flyttade in hos honom och hans föräldrar i den nya gård han köpt under tiden. Någon vecka efter jag kommit ner, så åkte vi på semester och han friade. Jag blev väldigt rörd och sa: “Ja”, till vad jag trodde skulle vara mitt livs bästa beslut. Ack, så fel jag hade! (Eklund 2020, s. 78–80).

Narrativet inleds med att Sandra beskriver hur hennes intresse för djur gör att hon åker ner till ett varmare land för att söka jobb på gårdar. Där träffar hon Fabian (orientering). Sandra flyttar in på gården dagen efter intervjun för att börja arbeta. Första kvällen går Sandra och Fabian ut tillsammans och Sandra beskriver det som att hon och Fabian hade ett gemensamt mål och en dröm. Efter utekvällen inleder Sandra och Fabian ett på- och avförhållande under ett par veckors tid. Till sist får Sandra återvända till Sverige eftersom hennes pengar tar slut. I Sverige inleder hon ett samboförhållande med en annan man som pågår i två år. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till gården där hon tidigare arbetat på vinst eller förlust under två semesterveckor för att träffa Fabian igen, då hon inte kan glömma honom. När Sandra återvänder till Fabian tar han emot henne med öppna armar och han följer med henne tillbaka till Sverige för att hjälpa henne packa då hon ska flytta ner till honom (händelseförlopp). Narrativet avslutas med att paret åker på semester där Fabian friar till Sandra. Sandra blir rörd och tackar ja till frieriet (resultat). Sandra beskriver beslutet att säga ja till frieriet, vilket hon trodde var hennes livs bästa beslut, med orden “Ack, så fel jag hade!” (slutkläm).

Sandra utvärderar mötet med Fabian genom att beskriva honom som det vackraste hon sett, samt som otroligt charmig och vältalig. Hon beskriver hur hon upplever en samhörighet med Fabian som hon aldrig tidigare känt med någon annan man. Hon kan inte sluta tänka på Fabian efter det att hon återvänt till Sverige, trots att hon är sambo med en annan man under två år. Detta går att tolka som att Sandra blir förblindad av Fabian och inte kan gå vidare i livet utan att träffa honom igen då hon upplevde att han var hennes själsfrände. Sandra beskriver Fabian som den vackraste man hon sett och att han får henne att känna sig som att hon flyter på rosa

26

moln. När Sandra återvänder till Fabian beskriver hon hur de “satt ihop” under några veckor som präglades av passion och kärlek. Hon beskriver att hon upplevde det som att Fabian gav henne 300 procent av sig själv. Detta går att tolka som att Sandra får sina känslor bekräftade när hon möter Fabian igen. Sandra beskriver i narrativet att hon såg en annan sida av Fabian när han var iklädd sin chefsroll. Sandra beskriver Fabian som en riktig slavdrivare till chef samt att han växlade mellan att bete sig som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Utifrån Sandras beskrivningar av Fabian går det att tolka att hon redan i början av relationen ser Fabians mörka sida men väljer att bortse från denna genom att intala sig att han endast är elak när han är i sin chefsroll. En möjlig poäng med narrativet är att Sandra ser tillbaka på relationen och anklagar sig själv för att ha varit så förblindad av kärlek att hon förbisåg Fabians mörka sidor.

Det som är gemensamt i kvinnornas beskrivningar av männen är att de framhäver männens positiva sidor och redogör för hur fantastiskt det kändes när de mötte dessa män. Det framgår även i narrativen att relationerna utvecklades snabbt. Sandras berättelse skiljer sig något från de andra kvinnornas, då hon beskriver att hon såg en annan sida av Fabian redan i början av relationen.

5.2 Hur våldet inträder i relationen

Detta tema beskriver olika händelseförlopp där våldet inträder i relationen eller byter form. I avsnittet kommer läsaren återigen få ta del av Sandras och Elisabeths erfarenheter. Läsaren kommer även att få träffa Sofia som berättar om sina erfarenheter av våld.

Narrativ 1: Sandra

Det var dagliga spydigheter och förolämpningar som gjorde att jag sakta bröts ner psykiskt. Det var fel på allt. Hur jag klädde mig: för uppklätt, för ledigt, eller för omatchat. Jag var för blyg, för tyst eller för osocial. Någon man skämdes över. Jag försökte konstant ändra på mig för att passa in. Jag visste aldrig när jag var bra eller dålig, för i stunden visade han ingenting. [...] Vi gifte oss, köpte mark och byggde hus. Vårt förhållande blev inte bättre utan tvärtom. Jag kände det som om jag gick runt på äggskal för att inte utlösa ett av hans utbrott av ren ondska. Precis allt kunde vara en trigger: jag hade inte matchade strumpor, jag klädde mig fel för att gå till mataffären för att köpa mjölk, jag ställde inte upp på att vara hans betjänt dygnet runt, vilket han krävde. [...] Jag fick mindre och mindre kontakt med min familj och mina vänner. Han hittade fel på dem alla [...] Jag blev till slut helt isolerad och

27

var bara tillsammans med honom för husfridens skull. När relationen var bra, så var den euforisk bra. När den var dålig och han fick sina temperamentsfulla utbrott, så höll jag andan och fokuserade på att överleva. Jag var rädd för att inte vakna dagen efter ett bråk. En kudde över ansiktet, gasförgiftning eller bara ett spårlöst försvinnande, som hans tidigare flickvän. Jag levde konstant med en plan för hur jag skulle kunna rädda mig och senare också mitt barn (Eklund 2020, s. 81–84).

Narrativet inleds med att Sandra beskriver att det var de dagliga spydigheterna och förolämpningarna som bröt ner henne psykiskt (sammanfattning). Sandra berättar att hon och Fabian gifte sig, köpte mark och byggde hus. Hon beskriver att Fabian ville att hon skulle vara hans betjänt dygnet runt, vilket hon vägrade att ställa upp på. Fabian baktalar Sandras familj och vänner samt hindrar henne från att umgås med dem, vilket resulterar i att hon blir isolerad (händelseförlopp). Narrativet avslutas med Sandras beskrivning av att hon hade en plan för hur hon skulle rädda sig själv och sitt barn (resultat).

Sandra utvärderar händelserna i narrativet med att beskriva hur Fabian skämdes över henne och att hon försökte ändra på sig för att göra Fabian nöjd och glad. Sandra beskriver hur Fabian förolämpar henne genom att kritisera hennes kläder och beteende. Hon beskriver att hon aldrig visste om hon var bra eller dålig i Fabian ögon. Hon beskriver att förhållandet blir allt sämre. Sandra beskriver känslan av att gå runt på äggskal för att inte trigga Fabians vredesutbrott, då hon aldrig visste vad som väckte hans ilska. Detta går att tolka som att Sandra kände en otrygghet i sitt eget hem och att hon anpassade sig efter Fabian. Sandra beskriver även att när relationen var bra så var den euforiskt bra. Detta går att tolka som att Sandra är medveten om att relationen inte var bra men att det fortfarande fanns stunder där hon kände euforiska känslor av kärlek för Fabian. Sandra uppger att hon bara var tillsammans med Fabian för husfridens skull och att hon inte längre orkade bråka om att få träffa sin familj eller sina vänner.

I detta narrativ blir det tydligt hur våldet gradvis inträder i relationen. Sandra beskriver att det handlar om förolämpningar och nedvärderande kommentarer som resulterar i att hon sakta bryts ner psykiskt. Sandra beskriver att hon försöker anpassa sig efter Fabians krav, men att relationen blir allt sämre. Detta kan tolkas som att Fabians missnöje med Sandra ökar trots att hon gör allt för att anpassa sig efter honom. Det går att tolka en frustration hos Sandra; oavsett vad hon gör blir Fabian aldrig nöjd. Sandra beskriver även en rädsla för att Fabian skulle döda henne, då hans tidigare flickvän försvunnit spårlöst, Denna rädsla beskriver Sandra var konstant. En möjlig poäng med narrativet är att Sandra vill framhäva att Fabians våld började med

28

förolämpande kommentarer som sedan eskalerade till att hon började frukta för sitt och sitt barns liv. En annan möjlig poäng är att hon anpassade sig efter Fabians krav för att hon älskade honom och återigen vill uppleva de euforiska känslor som hon beskriver i början av relationen. En möjlig tolkning till varför Sandra anpassar sig är att hon gett upp allt för att vara med Fabian, då det i Sandras förra narrativ framgår att hon flyttade från Sverige för att vara tillsammans med honom.

Narrativ 2: Elisabeth

Ganska snart visade Olle sin otroliga svartsjuka. När vi gick på stan och jag hejade på någon gammal bekant (manlig) blev jag utfrågad och misstänkliggjord. Det slutade med att jag gick med nedsänkt blick och inte vågade heja på gamla bekanta. [...]Tiden gick, och jag blev mer och mer isolerad. Han tyckte att det bara skulle vara han och jag. När hans killkompisar började skaffa flickvänner dög inte de heller. Han gjorde klart för mig att parmiddagar var det värsta han visste. Det var alltid något fel på kompisarnas flickvänner, de var jobbiga eller dumma i huvudet. Olle kunde åka iväg på killhelger med sina kompisar. Det var självklart. Men jag fick inte gå ut och roa mig med mina tjejkompisar. Han tyckte att mina kompisar var korkade och hade dåligt inflytande på mig. Jag gav upp mina vänner: Det var ju han och jag! Min släkt och familj var det också fel på, han fick mig att ta avstånd även från dem. [...] Olle ville ju alltid ha egentid med mig. Jag fick alltid höra hur lite tid han fick med mig, och hur lite sex vi hade (Eklund 2020, s. 288–289).

Elisabeth presenterar narrativets handling genom att berätta att det kommer att handla om Olles svartsjuka (sammanfattning). Därefter följer händelseförloppet, där det framkommer att Elisabeth blev utfrågad om hon hälsade på manliga bekanta, vilket resulterar i att hon slutar med detta. Elisabeth slutar även umgås med sina vänner, då Olle ansåg att de var korkade och hade dåligt inflytande på henne. Han ville att det bara ska vara hon och han. Att Olle umgås med sina vänner och åker iväg på killhelger är en självklarhet. Elisabeth berättar att Olle tyckte det var fel på hennes släkt och familj, vilket gjorde att hon tog avstånd från dem (händelseförlopp). Narrativet avslutas med att Elisabeth berättar hur Olle beklagade sig över att hon aldrig hade tid med honom och att de hade för lite sex (resultat).

Elisabeth beskriver att Olle tyckte att det är fel på hennes familj och vänner samt att han ville att det bara skulle vara de två och inga andra. Olles kommentarer om hennes familj och vänner gjorde att hon blev alltmer isolerad. Det Elisabeth beskriver går att tolka som att det var Olle

29

som styrde över hennes sociala liv. Utifrån att Elisabeth beskriver att hon slutade hälsa på manliga bekanta på stan, går det att tolka som att hon anpassade sig efter Olles kommentarer. En möjlig poäng med narrativet är att Elisabeth under tiden relationen pågick inte var medveten om att Olle isolerade henne utan att hon i efterhand har förstått detta. En annan poäng med narrativet kan vara att Elisabeth vill beskriva att hon försökte göra som Olle ville men att han ändå aldrig blev nöjd, trots att hon slutar umgås med familj och vänner så beklagar han sig över hur lite tid de spenderar tillsammans. I Elisabeths förra narrativ beskriver hon endast Olles positiva sidor men i detta narrativ framgår inget som är positivt med honom. Detta går att tolka som Elisabeth inte såg Olles svartsjuka i början av relationen men att den under relationens gång blev alltmer framträdande. Det går att tolka som att Elisabeth anpassar sig efter Olle för att hon vill ha tillbaka den fantastiska man han var i början av relationen.