Resultatdiskussion

Eleverna ser positivt på att använda blogg i undervisningen. Den nackdel jag ser är att det är svårt att som lärare hinna vägleda eleverna i bloggandet på lektionstid. Därför behövs en form där eleverna får tid till bloggande med vuxenstöd, antingen genom föräldrar eller genom användandet av grupplektioner. Å andra sidan är bloggande på lektionstid ett sätt att försäkra sig om att eleven faktiskt använder bloggen, och även något som eleverna lyfter fram som positivt när det gäller variation i undervisningen och för sitt lärande. Om eleverna själva helt ska ta ansvar för detta kan de nackdelar som eleverna tagit upp bli framträdande: att vissa inte bloggar på grund av tidsbrist

34

då de har läxor och andra aktiviteter att göra på sin fritid. När eleverna inte har lärarstöd vid bloggandet uppstår också lättare tekniska bekymmer vilket eleverna exemplifierat genom att de glömt lösenordet eller inte förstått hur det skulle logga in. När eleverna bloggar tillsammans med sin lärare blir alltså tekniska problem och tidsbrist inte ett problem. Då eleverna blivit mer vana vid arbetssättet med blogg är det möjligt att de kan arbeta mer på egen hand.

Jag reagerade på elevernas sätt att se på publicering av inlägg. Kerstetter (2010) menar att arbetet med att publicera inlägg är i sig en lärprocess eftersom eleverna får tillfälle att reflektera över saker de lärt sig genom att formulera det på bloggen. Jag delar Kerstetters syn och förvånades därför över elevernas syn där de menar att de inte lär sig någonting på att publicera inlägg för innehållet i inlägget består av deras tidigare kunskap med undantag för när de lägger ut bilder. I elevernas synvinkel har de alltså ett färdigt resultat när de publicerar sina inlägg. Frågan är om det bidrar till ökad prestationsångest för att publicera? Skulle tröskeln till att publicera inlägg bli lägre om eleverna såg publicering som ett steg i en lärprocess? Jag tror att det skulle kunna hjälpa vissa elever att se webbpubliceringen som en del i processen för lärande och att jag som lärare kan hjälpa eleverna att bredda deras syn för att de ska kunna komma över tröskeln till att börja blogga. Elevernas motivation att blogga bygger på att skapa en god lärmiljö, en kultur där de känner att de har värdefull kunskap och att denna kan vara till nytta för andra (Dysthe, 2003). Detta kan ta tid att bygga upp. Jag skulle tro att det är lättare att få igång elever och få dem att bli självständiga i en obligatorisk skolform. Elever som kommer till kulturskolan kommer för det första bara en eller ett par gånger i veckan vilket gör att de inte är lika hemmastadda i miljön. Den mesta av undervisningen för de elever som deltagit i studien sker enskilt vilket gör det svårare att bygga upp en lärmiljö runt bloggen. Det tar förstås tid från de övriga momenten i undervisningen att jobba med blogg och om bloggande bara skulle ske på lektionerna skulle det resultera i ett relativt litet antal inlägg. Min bild av ett lyckat arbete med blogg som verktyg för lärande är att alla elever tillsammans behöver skriva en tillräcklig mängd inlägg. I min studie har relativt få elever deltagit och om det istället är många elever som lägger ut inlägg blir det mycket information som eleverna kan ta del av. På så sätt behöver varje elev inte skriva en stor mängd inlägg.

För att kunna stödja elever krävs det att lärare som ska arbeta med blogg som verktyg för lärande har viss datorkunskap. Min bild innan detta projekt var att elever är duktiga på datorer och att de

35

klarar att skriva texter och vet hur de ska göra för att manövrera på internet. Det visade sig att jag hade lite för höga förväntningar på eleverna. Flera av dem upplevde problem med sitt bloggande och behövde stöd från mig för att klara av det. För att kunna genomföra denna typ av undervisningsmoment behövs också tillgång till utrustning i form av datorer eller surfplattor och fungerande internet. Tekniken bör fungera väl för att lärare och elever inte ska begränsas av dessa faktorer. Ett exempel på en sådan brist på en skola där jag arbetat var att det tog fem minuter att klicka fram ett youtubeklipp.

Annan problematik som kan uppstå är att kommunikation utan kroppsspråk kan leda till missförstånd. Det kan till exempel vara svårt att se om någon är ironisk utan att se ansiktsuttryck eller att höra tonfall. Finns personerna i samma rum går det att se om de höjer ögonbrynen, ler, är allvarlig eller någonting annat. Om en lärare förklarar någonting via skriftspråk på dator går läraren miste om det visuella momenten i undervisningen, det vill säga möjligheten att på det sättet uppfatta om eleven förstått eller inte. Vissa elever kan uppleva osäkerhet vid publicering och det är därför viktigt att i användandet av blogg som verktyg för lärande att tänka på nätsäkerhet (Larsson, 2004). Eleverna i denna undersökning delar denna syn till viss del. De har inte upplevt kommunikationsproblem men vissa har valt att inte lägga ut inlägg på grund av osäkerhet och eleverna är medvetna om att de bör tänka på vad de skriver på bloggen. Varför eleverna inte har upplevt dessa kommunikationsproblem tror jag beror på sättet eleverna kommunicerade på. Eleverna lade upp inlägg och läste andras inlägg men de har inte haft direkt kommunikation med varandra på ett sätt där det underlättar att kunna använda tonfall, mimik och kroppsspråk. När jag intervjuade eleverna upptäckte jag att några inte visste hur de skulle göra för att skriva kommentarer. Detta är en förklaring till varför eleverna inte skrivit fram och tillbaka med varandra.

En annan aspekt som kan ifrågasättas är om eleverna genom undervisningen ska uppmuntras att publicera sitt resultat och sina funderingar på internet. Är det bra att elever så tidigt delar personliga saker offentligt så att vem som helst kan ta del av det? Det finns förstås pedagogiska fördelar med detta men bloggandet har sina baksidor och det är en aspekt jag tycker att en lärare bör ha med sig i tanken och vara medveten om, inte enbart då elever uttrycker en osäkerhet inför att publicera saker så att vem som helst kan ta del av det. Elever kan känna osäkerhet inför vad andra ska tycka om deras prestation och vara rädda för att göra bort sig utan att detta uttrycks inför läraren. Som jag tolkar detta är det en osäkerhet på som fungerar på samma sätt om eleven skulle spela upp någonting för några andra i samma rum. Det är inte främst att lägga ut någonting på internet som

36

skapar osäkerhet utan det handlar om en rädsla för att spela upp för andra vare sig det är i ett fysiskt rum eller på internet. Bloggen som verktyg i sig skapar alltså inte nödvändigtvis denna osäkerhet, men det finns en skillnad i att lägga ut saker på internet där det inte går att ta bort det som en gång lagts ut och hela världen kan se det. Här är det återigen upp till läraren att ta ansvar för vad hen tillåter och uppmanar elever att lägga ut.

En studie som denna kan hjälpa instrumentallärare att förstå hur elever upplever sin undervisning och hur de lär sig. För mig i min yrkesroll som instrumentallärare är det väldigt värdefullt att förstå hur elever ser på sitt eget lärande. På så sätt blir det lättare att veta hur undervisningen kan läggas upp. Men det är inte bara elevernas syn på arbetet som är viktig, lärarens syn är också väldigt betydelsefull. Hur läraren väljer att arbeta med en metod har stor inverkan på hur arbetet kommer att bli, exempelvis hur jämlik elev-/lärarrollen blir (Kjällander, 2014). Det arbetssätt jag och mina elever använde byggde på att vi tillsammans hjälptes åt att formulera inlägg. Lärarrollen jag tog handlade om att undervisa i själva tekniken och att komma med idéer för att få igång elevernas kreativitet. När eleverna jobbat med blogg en period hoppas jag att de kan bli mer självständiga så att jag inte behöver styra utan att eleverna får tänka själva, hitta på saker och använda mig som ett bollplank. Det är en balansgång att hitta hur pass aktiv läraren kan vara för att inte ta över helt men ändå få igång eleverna. Detta har jag erfarit under tidigare projekt då jag försökt skapa kommunikation mellan klarinettelever på internet. Många gånger är eleverna försiktiga och tar inte riktigt för sig. På ett sätt är det enklare att som lärare själv skriva inlägg och låta eleverna läsa och kommentera dessa. Jag tror dock att detta kan bidra till att minska elevernas motivation, och inflytande, och därmed att deras lärande förlorar på det. Av den anledningen tror jag att det är viktigt att ta tid i anspråk för att jobba med att få igång eleverna så att de faktiskt blir aktiva i bloggandet - detta även om elevformulerade blogginlägg med fördel kan kombineras med lärarformulerade inlägg.

Jag valde att skapa en blogg där eleverna själva skulle kunna publicera inlägg. Sedan tidigare har jag en blogg där jag själv publicerar inlägg om klarinett och i det här projektet har eleverna därför haft två bloggar att hålla koll på. Några elever efterfrågade fler inlägg från lärare och några ville att det skulle finnas mer fakta om klarinett på bloggen. Detta finns på lärarbloggen, men eleverna har inte kommit i kontakt med den lika mycket som elevbloggen då jag som lärare inte introducerat den i samma utsträckning som elevbloggen. Det är förstås en nackdel att ha två ställen att hålla koll på men jag ville heller inte dela ut lösenord till min egen blogg till eleverna. Det jag i framtiden

37

skulle kunna göra är att reblogga10 inlägg jag skriver på min blogg för att eleverna ska kunna läsa dessa på elevbloggen.

En intressant fråga att ställa men som kanske inte är lika lätt att besvara är vad det är som gör att vissa väljer att blogga och andra inte. Det jag har sett är att elever som tar för sig i undervisningen och själva är drivande och har egna tankar och idéer gärna bloggar medan de som är lite mer försiktiga också är det vad gäller bloggande. Under intervjuerna framkom att två av tjejerna hade bloggat förut, men att samma personer har valt att inte lägga upp inlägg på klarinettbloggen. Det hade varit rimligt att tro att de personer som är vana med verktyget skulle nappa på idén. Att dessa elever både är tjejer får mig att undra om det kan vara så att tjejer över lag skulle vara mer avvaktande till arbetssättet. Den här studien innehåller för få informanter för att kunna kartlägga detta men det är inte omöjligt att det skulle skilja sig då killar och tjejers internetanvändande ser olika ut (Statens medieråd, 2013).

Resultatet visar att arbetssättet med blogg som verktyg för lärande kan fungera bra, och därför vill jag gärna sprida detta till verksamma lärare som därmed kan få ta del av en metod som främjar lärande och motivation vilket enligt mig är det viktigaste målet med instrumentalundervisning.