Resultatdiskussion

Syftet med denna studie har varit att genom en enkätundersökning få kunskap om pensionärernas förståelse för och attityder till tio slangord som är vanligt förekommande bland dagens ungdomar. Som Kotsinas (2007:11) uttrycker sig tycks ungdomar aldrig ha talat så dåligt som nuförtiden oavsett när i tiden man befinner sig, och även jag gick in med den fördomen i början av arbetet. Studier som tidigare har genomförts (Bijvoet 2013, 2020, Kotsinas 2007, Gunnarsdotter Grönberg 2013, Lindfors Viklund 2001 och Wingstedt 1998) har visat att den äldre generationen ofta har en negativ inställning till ungdomsspråk, importord och ungdomars användning av svordomar och slangord. Svaren på enkätundersökningen som redovisas i kapitel 4 har visserligen varit varierande, men jag kan ändå urskilja en större förståelse av orden än jag inledningsvis anade. Däremot tycks attityderna från pensionärernas sida vara i enlighet med tidigare studier, det vill säga en mer negativ än positiv attityd till slangord.

Resultatet visar att adda, fejjan och flöde är de slangord som förstås mest och som flest har en positiv attityd till. Cringe, keff och meme är de slangord som förstås minst och som flest har

en negativ attityd till. En viktig konklusion som jag kan dra utifrån resultatet är att de slangord som förstås mest också tenderar att vara de slangord som pensionärerna har en mer positiv attityd till. De slangord som flest har en negativ attityd till är också de som förstås sämst. Som Bijvoet (2013:128–129) lyfter fram kan det vara bra att ha i åtanke att det många gånger inte är möjligt att skilja på vad som egentligen är en attityd till själva språket och vad som är en attityd till språkbrukaren eller gruppen av språkbrukare.

Den teoretiska utgångspunkten för denna studie har varit ackommoderingsteorin. I förhållande till teorin skulle det kunna vara så att pensionärerna uttrycker avstånd gentemot ungdomars språkbruk utifrån den bild de har av ungdomar. Pensionärerna anser sig skilja sig från ungdomarna och därav ackommodera sitt språk till att inte efterlikna ungdomarnas, utan snarare efterlikna det språk som de föreställer sig att en “pensionär ska tala”. En annan intressant aspekt att beakta utifrån ackommoderingsteorin är att det kan finnas bakomliggande orsaker som gör att pensionärerna tolkar andras språkbruk (i detta fall bruk av slang) utifrån sina fördomar. Sett till teorin om social identitet har varje individ en gruppidentitet och en personlig identitet (Norrby & Håkansson 2015:37). Inom gruppidentiteten agerar då ackommodering och divergens verktyg för skapandet av en språklig gruppidentitet (”pensionärer vs. ungdomar”). Här kan de negativa attityderna förklaras i form av att pensionärerna vill skilja på ett vi och ni, ”ni ungdomar” och ”vi pensionärer”. På samma sätt som att vi kan anta att det förefaller naturligt för ungdomar att använda sig av ungdomsspråk när de talar till vänner bör det förefalla naturligt för äldre att ackommodera sitt språk till att överensstämma med de normer som finns för äldre och hur de

”bör tala”. Ungdomar pratar till exempel på ett sätt för att visa att de tillhör just gruppen ungdomar, på samma sätt som att pensionärer pratar på ett sätt för att visa att de tillhör gruppen pensionärer. Språket påverkar identiteten och identiteten påverkar språket. Som Gunnarsdotter Grönberg (2013:262) framhåller kan slang ha ett flertal funktioner så som att bidra till att skapa en känsla av grupptillhörighet, markera avstånd och fungera som ”brott”

mot normer och tabun.

Keff, meme och cringe är de slangord som pensionärerna har mest negativ respektive minst positiv inställning till, och det är också dessa tre slangord som flest har svarat att de inte förstår. I förhållande till resonemanget kring likhetsattraktion kan resultatet tolkas som att pensionärerna är mer negativa till de slangord som de ej förstår för att de inte liknar det

används inte av pensionärerna och liknar ju därav inte de språkbruk de har, vilket resulterar i en negativ attityd till slangorden. När det kommer till teorin om socialt utbyte innebär den att man helt enkelt gör beräkningar av vilka vinster och förluster olika beteenden ger (Norrby &

Håkansson 2015:36). Pensionärerna ser det som mer av en förlust (något negativt) att anpassa till ungdomars språkbruk än som en vinst (något positivt), vilket också skulle kunna förklara deras negativa attityder till slang i olika former av situationer.

De slangord som förstås mest tenderar att vara de som kommer från svenskan och engelskan.

Adda, gitta, keff, flöde, mainstream och spamma är sedan tidigare etablerade i svenska ordlistor. Av dessa förstås adda, gitta, flöde och spamma av mer än hälften av pensionärerna, vilket indikerar att det skulle kunna tolkas så att de förstås mer för att de sedan tidigare är etablerade i svenska ordlistor. Samtidigt strider resultatet för förståelsen av keff och mainstream emot denna tolkning. Ur Bijvoets forskningsöversikt som presenterades i kapitel 2 framgick bland annat att svenska och engelska ses som språk som har hög status och att dessa sedan efterföljs av andra stora europeiska språk. Vidare visar de tidigare forskningsresultaten att vi överlag är positivt inställda till importord från engelskan och att vi är mer tveksamma till nyare importord från andra språk (Bijvoet 2020:51). I en studie som genomfördes av Wingstedt 1998 framkom att etablerade ord var mer accepterade än nyare lånord. Detta kan vi se överensstämmer med det resultat som framkommit i denna studie, där exempelvis keff ses som mer negativt än mainstream. Lindfors Viklund (2001:8) framhåller hur engelskan präglade det svenska slangspråket redan under 1950-talet. Möjligtvis skulle detta kunna förklara den högre graden av förståelsen för, samt de mer positiva attityderna till de slangord som kommer från engelskan.

I denna studie utmärker sig ett slangord lite extra, nämligen keff. Keff är det slangord som pensionärerna tycks förstå minst och är också det slangord som de tycks vara mest negativt inställda till. I Bijvoets forskningsöversikt framgick att det hösten 2005 blev officiellt att ordet keff fanns med bland nytillskotten i den planerade trettonde utgåvan av SAOL och att många negativa reaktioner följde. Detta kan ses som ett intressant samband med det resultat som framkommit i denna studie. Ordet keff ingår som Bijvoet (2020:34) skriver i den informella slangpräglade ungdomsstilen. I kontrast till keff utmärker sig adda som det slangord som förstås av flest och också som det slangord som flest har en positiv attityd till överlag. Att förståelsen för adda är så hög kan bero på att majoriteten av de som besvarade enkäten fick tillgång till den via Facebook, där adda ett vanligt förekommande slangord. Det

är ett ord som ofta används och därför kanske det också ses som mer positivt värderat. Som Gunnarsdotter Grönberg (2013:263) framhåller är slang något som är under ständig förändring och när ett slanguttryck blivit allmänt spritt tappar det sin slangprägel och ersätts förmodligen med ett nytt ord inom den grupp som först hade det som en gruppmarkör.

Kanske kan det vara så att adda har tappat sin slangprägel?

Enligt Lindfors Viklund (2001:26,37) är slang en typ av gruppspråk och har historiskt sett associerats till de lägre samhällsklasserna, som exempelvis kriminella och narkomaner.

Skulle detta kanske kunna förklara varför en negativ inställning till slang existerar? Slangord kan också användas för att, som Gunnarsdotter Grönberg (2013:262) skriver, exempelvis chockera och provocera föräldrar. När då ”äldre etablerade slangord” så som adda inte längre provocerar, utan till och med förstås och accepteras av äldre, så behövs det nya slangord för ungdomar att använda sig av. Nya slangord tas då in, så som cringe, för att ungdomar ska kunna fortsätta att markera sitt avstånd till vuxna och vuxnas språkbruk. Förmodligen är det just ”chockerande slangord/slangord som utmärker sig” som ungdomarna börjar använda, vilket leder till att pensionärerna tycker illa om det här nya slangordet. Detta skulle kunna förklara varför nyare slangord inte accepteras till samma grad som äldre slangord.

Utifrån resultatet som har framkommit vid situationsbundna attityder skulle jag kunna anta att attityder till slangord beror på den kontext som de används i. Utifrån resultatet ses att slangord är okej att använda i vardagliga samtal och delvis okej i vardaglig skrift men inte i formella skrift- och samtalssituationer. Att acceptansen för studiens slangord beror på den kontext de används i verkar till viss del spela roll, men överlag verkar det som att slangord oberoende av kontext inte ses som okej. Utifrån resultatet av denna studie tycks problemet ligga i slangorden i sig eller alternativt en kombination av slangorden i sig samt kontexten de brukas i. Att det generellt ses som okej att använda sig av studiens slangord i vardagliga samtalssituationer skulle kunna bero på att man ackommoderar språket efter den man talar med och således många gånger är bekväm i samtalet och språkbruket. I formella situationer, både i skrift och i samtal råder andra åsikter; här visar resultatet på att pensionärerna anser att man bör avstå från slanganvändning. Resultatet från fritextsvaren går väl i linje med det övriga resultat som framkommit i förståelse och attityd-avsnitten. En av pensionärerna uttrycker att svenska språket har bra egna ord och att vi inte behöver ta till så många engelska ord och en annan av pensionärerna uttrycker att det är många engelska ord och att det är

framhåller bero på en allmän rädsla att saker och ting håller på att förändras till det sämre.

Det skulle kunna vara så att pensionärerna ser det som att slangorden förändrar språket till något sämre eller att det finns en rädsla för att inte förstå språket som används. Den låga förståelsen för exempelvis keff skulle kunna ha att göra med att det bildas en negativ attityd för att man är rädd för att inte förstå. Det kanske finns en rädsla för att inte hänga med i språket och att språket håller på att förändras till något man anser sämre (så som ett ovårdat språk (som många gånger kopplas till ungdomsspråk) exempelvis.