Tidigare forskning

I följande avsnitt presenteras tidigare forskning som gjorts inom närliggande områden. Det finns ont om tidigare forskning inom just området hur den äldre generationen, i detta fall pensionärer, förstår och känner inför ungdomars bruk av slangord. Efter ett gediget sökande har jag fortfarande inte lyckats finna någon studie med liknande syfte som denna. Däremot återfinns en hel del andra studier som är av relevans för denna studie, vilka presenteras nedan.

Anna Gunnarsdotter Grönberg (2013:236 –239) berör i sin avhandling generationsskillnader inom språkbruk. Enligt henne handlar klassificeringen av vem som räknas som ungdom eller ej om mer än bara ålder och vikten av sociala konstruktioner framförs. Vuxenspråket betraktas ofta som standardspråk och äldrespråksforskning är enligt Gunnarsdotter Grönberg (2013:240) inte särskilt vanligt. Gunnarsdotter Grönberg (2013:262) presenterar det för denna studie högaktuella begreppet slang: ”Med slang menas ofta slangord som används inom grupper där deras viktigaste funktioner är att vara gruppmarkörer”. Slang är under ständig förändring och när ett slanguttryck blivit allmänt spritt tappar det sin slangprägel och ersätts enligt Gunnarsdotter Grönberg (2013:263) förmodligen med ett nytt ord inom den grupp som först hade det som en gruppmarkör. Ett flertal funktioner som slang kan ha presenteras: de

kan bidra till att skapa en känsla av grupptillhörighet, de kan markera avstånd och de kan fungera som ”brott” mot normer och tabun (Gunnarsdotter Grönberg 2013:262).

Gemensamma ord skapar en känsla av grupptillhörighet och kan fungera som avstånd mot de som inte använder dem eller inte förstår dem. Slang kan också användas för att chockera och provocera föräldrar (Gunnarsdotter Grönberg 2013:262). Ofta förknippas slang med ungdomar men Gunnarsdotter Grönberg belyser att slang förekommer i blandade ålderskategorier och grupper.

Ulla-Britt Kotsinas har bedrivit många studier om ungdomsspråk i Sverige. Hon har speciellt inriktat sig på invandrarsvenska och språkliga skillnader mellan olika sociala grupper. Enligt Kotsinas (2007:11) kan vuxnas klagomål på ungdomars språk urskiljas långt tillbaka i tiden.

Det finns en föreställning om att äldre är de som främst har en negativ inställning till ungdomars språk, vilket ofta förknippas med slangord, svordomar och småord (Kotsinas 2007:11). Enligt Kotsinas (2003:7) finns det inom alla språk ord som inte alltid accepteras i skrift och som inte ingår i vad vi anser vara vårdat språk, och det är sådana ord som vi kallar för slang, vilka ofta betraktas som fula eller onödiga. Vidare menar Kotsinas (2003:106) att vad som betraktas som fint eller fult i språket inte enbart är beroende av ordets betydelse eller hur det är bildat utan på vem avsändaren är och i vilket socialt sammanhang det används.

Kotsinas framhåller att när ungdomar använder slangord i samtal till varandra markerar de att de hör till den grupp som är den unga tuffa generationen; de som vågar bryta mot ”det vanliga och konventionella” (Kotsinas 2003:25).

Maja Lindfors Viklund undersöker i sin avhandling från år 2001 slang ur ett historiskt perspektiv och påpekar liksom bland andra Kotsinas och Gunnarsdotter Grönberg att språket är under konstant förändring och att dagens slang (som då var år 2001) skiljer sig mycket från tidigare generationer, vilket också motiverar syftet för denna studie. Enligt Lindfors Viklund (2001:26,37) är slang en typ av gruppspråk. Historiskt sett har slang ofta associerats med de lägre samhällsklasserna, som exempelvis kriminella och narkomaner. Lindfors Viklund (2001:8) framhåller vidare att engelskan har haft ett stort inflytande på slanganvändningen och utbudet av slangord i Sverige sedan 1950-talet.

Enligt Lindfors Viklund (2001:26) uttrycker ofta slang en grupps attityd gentemot andra gruppers värderingar. Vidare belyser hon hur slangen ses som ett sofistikerat instrument som

uttrycker något om det som benämns med slangordet, något om den som använder ordet och slutligen något om den sociala matris genom vilket ordet passerar och uppfattas.

Ellen Bijvoet studerar språkbruket bland ungdomar i mångkulturella storstadsmiljöer och attityder till olika språkvarieteter. I rapporten Attityder till spår av andra språk i svenskan – en forskningsöversikt (Bijvoet 2020) behandlas bland annat låneord och attityder gentemot dessa, och trots att Bijvoets rapport inte inriktar sig på slangord så kan dessa studier vara av intresse eftersom många slangord är just lånord och ord som kommer från andra språk. I rapporten presenteras en forskningsöversikt av en mängd studier. Ur forskningsresultaten sammanfattas bland annat att svenska och engelska ses som språk som har hög status och att dessa sedan efterföljs av andra stora europeiska språk. Vidare visar forskningsresultaten att vi överlag är positivt inställda till importord från engelskan och att vi är mer tveksamma till nyare importord från andra språk än engelskan (Bijvoet 2020:51). Hösten 2005 blev det officiellt att bland annat ordet keff (vilket finns med i denna studie) fanns med bland nytillskotten i den planerade trettonde utgåvan av SAOL, och många negativa reaktioner följde. Ordet keff ingår, som Bijvoet (2020:34) skriver, i den informella slangpräglade ungdomsstilen. Enligt Bijvoet (2020:31) har Hammermo (2006) i sin studie kommit fram till att äldre deltagare, lågutbildade, folk utan datorvana och landsortsbor är betydligt mer negativt inställda till importord än yngre deltagare, högutbildade, storstadsbor och folk med datorvana (Hammermo 2006 se Bijvoet 2020:31).

I Maria Wingstedts (1998) avhandling Language ideologies and minority language policies in Sweden – historical and contemporary perspectives har det primära syftet varit att undersöka och korrelera språkattityder för att i sin tur kunna undersöka strukturer för olika språkideologier. Studien genomfördes som en survey-undersökning via att mäta ett urval svenskars attityder till faktorer inom det svenska språket, bland annat utifrån den för denna studie aktuella faktorn ungdomsspråk, ovårdat språk (så som svordomar) och även attityder till utländska låneord (Wingstedt 1998:160–162). Wingstedt (1998:188) berör attityder gentemot svordomar/fula ord, vilket skulle kunna relateras till slangord eftersom det sedan tidigare framgår att slangord kan ses som just ovårdade precis som svordomar kan. Enligt Wingstedt (1998:187–188) betraktas svordomar utifrån tre olika typer av ståndpunkter;

antingen är de inte accepterade, accepterade eller så är de accepterade i informella situationer men inte i formella. Den vanligaste synen är enligt Wingstedt (1998:188) att svordomar är accepterade i vissa typer av situationer men inte andra, där åsikter om acceptabla situationer

och typer av ord skiftar. Hon framhåller även att hon har inkluderat just denna aspekt i studien eftersom attityder mot svordomar kan vara kopplade till andra språkideologier (Wingstedt 1998:188).

Wingstedt (1998:190) framhåller som föregående forskare hur ungdomars språk i alla tider har fått motta klagomål och negativa attityder. När det gäller språkets ideologier kan en negativ attityd gentemot ungdomsspråket kopplas till andra aspekter av ”andra relaterade språk”. Vidare kan negativa attityder som Wingstedt (1998:193) framhåller bero på en allmän rädsla att saker och ting håller på att förändras till det sämre. Ur studiens resultat framkommer att den äldsta målgruppen (59–71 år) var något mer benägna att svara att unga människor i dagens (då år 1998) samhälle har ett sämre språk samt att de äldre ansåg det svårt att förstå ungdomars språk (Wingstedt 1998: 245–247). Ett av studiens ord som presenteras är

”speedad” och ur resultatet framkommer att majoriteten av respondenterna inte gillar ordet (Wingstedt 1998:25). Wingstedt (1998:25) framhåller att detta kan bero på att speedad hör till just slangord och från början användes av drogmissbrukare, vilket även Lindfors Viklund (2001: 26,37) är inne på i sin studie.

För att sammanfatta forskningsgenomgången kan sägas att Gunnarsdotter Grönberg (2013), Wingstedt (1998) och Kotsinas (2007) framför att det finns och alltid har funnits negativa attityder till ungdomars sätt att tala, och att denna negativitet ofta kommer från den äldre generationen. Bijvoet, Gunnarsdotter Grönberg, Kotsinas och Lindfors Viklund belyser samtliga hur ungdomsspråk och slang innehar en funktion som gruppspråk.

Ungdomsspråksforskning och forskning om slang är områden som är under konstant förändring. Wingstedts är den äldsta av studierna som framförs med fokus på attityder gentemot låneord, svordomar och ungdomsspråk. Lindfors Viklund belyser slang ur ett historiskt perspektiv medan Kotsinas och Gunnarsdotter Grönbergs studier belyser ett mer nutida perspektiv, där Kotsinas i sin studie är något mer inriktad på invandrarsvenska och där Gunnarsdotter Grönberg står för den nyaste studien som belyser slang och ungdomsspråk lite mer i allmänhet.