Syftet med denna studie var att undersöka erfarenheter av möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter inom föreningsidrott, bland medlemmar i idrottsföreningar som vänder sig till personer med funktionsnedsättningar. Vidare var syftet att förstå hur medlemmarna upplever betydelsen av fysiska aktiviteter inom föreningsidrotten. Av det som har framkommit av analysresultaten kan det konstateras att medlemmarna upplever deras möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter inom föreningsidrotten som goda. Emellertid kan det bli mycket bättre eftersom majoriteten hade erfarenheter av situationer där deras möjligheter kunde bli väldigt dåliga. De teman som har arbetats fram och som presenteras i analysdelen är de faktorer som vi i denna studie har identifierat som kan påverka möjligheterna för medlemmarna att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningar. Det vi har funnit är att de olika faktorerna måste vara ’’positivt laddade’’ för att möjligheterna ska vara goda, t.ex. att den fysiska miljön ska vara tillgänglig och att en bra ledare finns. Detta leder även till att medlemmarna upplever delaktighet. Däremot blir möjligheterna sämre när dessa kategorier är ’’negativt laddade’’, t.ex. att den fysiska miljön är otillgänglig. I sin tur medför detta att medlemmarna upplever
delaktighetsinskränkning. Av denna anledning har vi funnit att dessa faktorer är ’’två sidor av samma mynt’’, eftersom de kan både underlätta eller försvåra medlemmarnas möjligheter till utövandet av aktiviteter i idrottsföreningen. Slutligen har syftet som handlar om aktiviteternas betydelse för medlemmarna täckts genom att studien har funnit att aktiviteterna medför positiva effekter. De positiva effekterna kan handla om förbättrad fysisk hälsa, bättre psykisk hälsa och ökad socialt nätverk.
De faktorer som majoriteten av intervjupersonerna menade kunde underlätta utövandet av aktiviteter i idrottsföreningen var de interna förutsättningarna, färdtjänst, hjälpmedel, tillgänglighet i fysiska och sociala miljön, stöd, en bra ledare och god relation med övriga medlemmar. Vissa medlemmar behövde även ledsagning. I analysresultaten har vi funnit att de interna förutsättningarna är den viktigaste faktorn för medlemmarnas möjlighet till att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningen. Detta beror på att vilja och motivation behövs för att individen ska ta ansvar och delta i aktiviteterna, utan vilja och motivation kommer man inte vilja delta överhuvudtaget. Dessutom är detta i motsvarighet med tidigare forskning, både svensk och internationell (Comella m.fl. 2018; Grandisson m.fl. 2012; Kavaliauskas &
Vaitkevicius, 2013; Kristén m.fl. 2003; Mulligan m.fl. 2012; Riksidrottsförbundet, 2003; Saebu & Sørensen, 2011; Shields & Synnot, 2016; Siperstein m.fl. 2003). I analysresultaten har vi även funnit att faktorer som medför goda möjligheter att utöva och delta i de fysiska aktiviteterna även innebär att man kan känna de positiva effekterna som aktiviteterna medför. Detta understryks även av tidigare studier (Eime m.fl. 2013; Grandisson m.fl. 2012; Hawkins & Look, 2006; Kristén m.fl. 2003; Mulligan m.fl. 2012; Shields & Synnot, 2016).
Begreppet om delaktighet som diskuteras av Björck-Åkesson och Granlund (2004),
Gustavsson (2004), Molin (2004), Molin och Gustavsson (2011) samt Nordenfelt (2004), har använts i analysen för att få bättre förståelse av empirin, d.v.s. hur olika faktorer påverkar medlemmarnas möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter. Medlemmarnas möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter har en koppling med upplevelse av delaktighet eller
delaktighetsinskränkning. Till exempel innebär goda möjligheter till att utöva
idrottsaktiviteter i idrottsföreningen även att man känner delaktighet, och tvärtom. Ytterligare har upplevelse av delaktighet eller delaktighetsinskränkning även koppling till om
medlemmar upplever positiva effekter av utövandet av aktiviteterna. Att känna delaktighet innebär att man utövar aktiviteter och därmed kan ta del av de positiva effekter som
delaktighetsperspektivet på både mikronivå och makronivå. Vidare har diskussionen om medlemmarnas upplevelse av delaktighet kunnat delas in i två kategorier, interpersonell delaktighet som är den maximala delaktigheten och intrapersonell delaktighet som är den minimala delaktigheten. Slutligen har vi även erhållit att intervjupersonerna upplevde delaktighet p.g.a. den informella och formella tillhörigheten i idrottsföreningen.
I analysresultaten framkommer det att intervjupersonerna har lagt stor vikt på att belysa den bristande tillgängligheten i miljön, eftersom det kunde hindra medlemmarna från att utöva fysiska aktiviteter i anläggningen. Att tillgängligheten i miljön har en stor påverkan på
medlemmarnas möjligheter att utöva fysiska aktiviteter understryks även av tidigare forskning (Comella m.fl. 2018; Mulligan m.fl. 2012; Riksidrottsförbundet, 2003; Shields & Synnot, 2016; Siperstein m.fl. 2003). Detta kan även sättas och diskuteras i bredare sammanhang. På makronivå handlar det om att politiker måste påverka och jobba mer för ett mer tillgängligt samhälle. Tiderman (2004) menar att delaktighet kan även vara en fråga om likvärdiga levnadsvillkor för personer med och utan funktionshinder. I detta sammanhang kan det innebära att personer med funktionsnedsättningar tillförsäkras att komma till tillgängliga miljöer, oavsett om det är idrottsföreningar eller annat (a.a.) Detta kan kopplas till nationella och internationella styrdokument som handlar om att tillförsäkra personer med
funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet. Som det har nämnts tidigare berör FN:s konvention och FN:s standardregler personer med funktionsnedsättningars rätt till att delta i idrott och liknande. Där nämns det att personer med funktionsnedsättningar behöver känna delaktighet genom att göra samhället tillgänglig. Ytterligare behöver även den sociala miljön vara tillgänglig för att personer med funktionsnedsättningar ska känna sig välkomna (DS 2008:23). Utifrån denna studiens analys av resultat innebär detta att en tillgänglig miljö är en förutsättning för delaktighet. Trots detta antyder vårt analysresultat på att Sverige har
fortfarande en lång väg att gå eftersom medlemmar fortfarande kan uppleva
delaktighetsinskränkningar p.g.a. bristande tillgänglighet i miljön. Inte minst handlar det om att kunna anpassa gamla lokaler där fysiska aktiviteter utövas.
Våra analysresultat kan även leda till en viktig diskussion som kan användas i praktisk tillämpning. I vår studie framkommer det att brist på kunskap i omgivningen gör det svårt för personer med funktionsnedsättningar att leva i samhället på lika villkor som övriga
medborgare. Bemötandet kan präglas av fördomar och falska stereotyper om personer med funktionsnedsättningar. Detta är även i likhet med tidigare forskning där Geidne och Jerlinder
(2016) samt Grandisson m.fl. (2012) visar att bristande kunskap hos ledare i idrottsföreningen försvårar integreringsprocessen i föreningen för personer med funktionsnedsättningar. Denna studie visar att ledaren behöver ha kunskaper om olika funktionsnedsättningar för att kunna förhålla sig till individen i sitt arbetssätt. Även Björck-Åckesson och Granlund (2004) som diskuterar delaktighetsperspektivet framhäver att kunskap hos professionella är viktigt för att veta hur personer med funktionsnedsättningar ska uppleva delaktighet. Utifrån detta kan det konstateras att det behövs mer kunskap hos omgivningen. Ett sätt är att göra det obligatorisk för tränare och ledare runt om landet att ta en kort utbildning om olika funktionsnedsättningar för att de ska veta hur de ska underlätta för personer med funktionsnedsättningar att delta i idrottsföreningar och utöva aktiviteter. Det krävs även mer kunskap hos andra i samhället för att bekämpa de fördomar och falska stereotyper som kan medföra stigmatisering.
7.2 Metoddiskussion
Som det har nämnts tidigare har det använts semistrukturerade intervjuer för att samla in data. Om vi däremot hade t.ex. valt kvalitativ deltagande observationer hade det varit svårt för oss att få svar på våra frågeställningar genom att bara observera medlemmarna i idrottsföreningar eftersom, enligt Bryman (2011), är deltagande observation mer lämplig för frågeställningar som är riktade på det människor gör, alltså människors handlingar. Möjligtvis skulle enkäter kunna vara ett möjligt sätt att samla in data men eftersom syftet med enkäter inte är att komma fram till djupa och fylliga svar så anser vi att det inte är lämpligt för våra frågeställningar som kräver djupa, beskrivande och fylliga svar från intervjupersonerna utifrån deras erfarenheter och upplevelser (a.a).
I stort sett är vi nöjda med hur intervjuerna gick till då vi kunde utföra intervjuerna som vi hade tänkt oss. Det kändes som att intervjupersonerna var bekväma i samtal med oss vilket gjorde att de kunde öppna upp sig vilket medförde att vi kunde få bra och djupa svar på våra intervjufrågor. Något som vi tyckte var lite svårt ibland var att få intervjupersonen att ge längre och mer fylliga svar på våra intervjufrågor. Ibland kunde intervjupersonerna svara väldigt kort på frågor som vi hade tänkt skulle ge långa och utvecklade svar. Vidare upplevde vi att det kunde bli svårt ibland med att veta hur mycket man kunde snacka under intervjun. Ibland kände vi att intervjun blev för informell vilket gjorde att samtalet började sväva utanför det aktuella ämnet. Vi fick då snabbt återgå till ämnet genom att ställa en fråga som är av relevans för intervjun. Av denna anledning tycker vi det vore bra om vi hade kunnat testa