Idrott för alla?
En kvalitativ studie om medlemmars möjligheter till att utöva
fysiska aktiviteter i idrottsföreningar som vänder sig till personer
med funktionsnedsättningar
Bilal Merhi
Emilian Yas
Examensarbete i Handikapp och Malmö Universitet
rehabiliteringsvetenskap Fakulteten för hälsa och samhälle 15 hp 205 06 Malmö
Socialpedagogiskt arbete inom funktionshinderområdet Maj 2019
Sports for all?
A qualitative study about members opportunities to exercise
physical activities in sport clubs that are aimed towards people
with disabilities
Bilal Merhi
Emilian Yas
Abstract
Previous research shows that people with disabilities have less opportunities to participate and exercise in physical activities than the rest of the population. The purpose of this study has therefore been to investigate experiences of opportunities for exercising physical activities within sports associations, among members in sport clubs that are aimed towards people with disabilities. The purpose has also been to investigate how these members perceive the
importance of the physical activities in the sports association. In this study, a qualitative approach has been selected and it has been done semi-structured interviews with eight members from two different sport clubs in Southern Sweden. The analysis has been done using content analysis. The analysis of the results showed that there are various factors that affect the members' ability to exercise physical activities in sports clubs. In the analysis, it emerged that these factors could both facilitate or complicate the opportunities for
participation. For this reason, the majority of interviewees appreciated their opportunities as both good and bad. Finally, the analysis of the results showed that all interviewees felt that participation in the physical activities had positive effects on their physical and mental health, but also that it increased their social network.
Keywords: Sport clubs, members, physical activities, participation, limitation in participation, obstacles, opportunities, disability
Innehållsförteckning
1.0 Inledning/bakgrund ... 5
1.1 Fysiska aktiviteter och idrott ... 5
1.1.2 Parasport ... 6
1.2 Definition av funktionsnedsättning och funktionshinder... 7
1.3 Idrott och funktionshinder ... 7
1.3.1 Nationella och internationella styrdokument ... 8
1.3.2 Positiva effekter ... 9
1.4 Problemformulering ... 10
1.5 Syfte och frågeställningar ... 11
2.0 Tidigare forskning ... 12
2.1 Funktionstillstånd och personfaktorers betydelse för deltagande ... 12
2.2 Fysisk tillgänglighet i miljön spelar roll ... 13
2.3 Den sociala miljön och omgivningens påverkan... 13
2.4 Insatser underlättar delaktighet ... 14
2.5 Ledarens/tränarens kunskap och inställning för integrering ... 15
2.6 Stöd underlättar deltagandet i aktiviteter ... 16
2.7 Anpassning och utrustning – förutsättningar för delaktighet ... 17
2.8 Betydelsen av deltagandet i aktiviteter ... 18
2.9 Sammanfattning av tidigare forskning ... 19
3.0 Teoretiska utgångspunkter ... 20 3.1 Delaktighet ... 20 4.0 Metod ... 24 4.1 Val av metod ... 24 4.2 Intervjuguide ... 25 4.3 Urval ... 26 4.4 Genomförandet av intervjuer ... 27 4.5 Litteratursökning ... 29 4.6 Analysmetod ... 29 4.7 Etiska överväganden ... 31 5. Resultat ... 32
5.1 ’’Intressant och roligt annars är det ingen mening’’ ... 33
5.2 ’’Jag har färdtjänst, utan det hade jag inte kunnat ta mig dit’’ ... 34
5.2 ’’Tillgång till ledsagare kan spela roll’’ ... 36
5.4 ’’Tillgång till hjälpmedel spelar roll för att delta i fysiska aktiviteter’’ ... 36
5.5 ’’När miljön är anpassad har alla samma möjligheter’’ ... 38
5.7 ’’Stöd från omgivningen är mycket viktigt’’ ... 42
5.9 ’’En god relation med övriga medlemmar är viktigt’’ ... 45
5.10 ’’Deltagandet i aktiviteter betyder väldigt mycket’’ ... 46
6.0 Analys av resultat ... 47
6.1 Tema 1: Interna förutsättning för delaktighet ... 48
6.2 Tema 2: Insatser och hjälpmedlens betydelse för delaktighet ... 49
6.3 Tema 3: Omgivningens påverkan på upplevelsen av delaktighet ... 51
6.4 Tema 4: Betydelsen av att vara delaktig ... 56
7.0 Diskussion ... 57
7.1 Resultatdiskussion ... 57
7.2 Metoddiskussion ... 60
7.3 Förslag till fortsatt forskning ... 61
Referenser ... 62
Bilaga 1 - Informationsbrev ... 67
1.0 Inledning/bakgrund
1.1 Fysiska aktiviteter och idrott
Fysisk aktivitet är ett brett begrepp och inbegriper allt från fysisk belastning i arbetet till träning, idrott, lek och att ta sig till olika platser med cykel eller till fots. En definition av fysiska aktiviteter är kroppsrörelser som medför ökad energiförbrukning jämfört med vila (Faskungar & Sjöblom, 2017). I denna uppsats läggs fokus på fysiska aktiviteter som typ av idrottinriktade aktiviteter, som t.ex. basket. Enligt Ekberg och Erberth (2000) så visar rapporter och studier att fysisk aktivitet, tillsammans med bra kost, är oftast det viktigaste sättet att undvika skador och sjukdomar samt behålla hälsan.
Ekberg och Erberth (2000) menar att idrott som begrepp är svårdefinierat eftersom idrott kan ses på olika sätt. Ett exempel är att idrott kan ses som sport eller som alla de fysiska
aktiviteter som medför förbränning av energi. Riksidrottsförbundet (2009) framhäver att idrott är fysisk aktivitet som man utför för att må bra, ha roligt och kunna prestera mera i
vardagslivet. Ekberg och Erberth (2000) framhåller att idrott har förekommit i människans liv sedan tidernas begynnelse. För den forntida människan var det viktigt att vara smidig, snabb och stark vilket var anledningen till kroppsövningar. Man behövde fly från faror eller hinna upp sitt jaktbyte. Så småningom kom idrott att få betydelse i skolan, där man genom
lagsporter ville forma goda karaktärer hos eleverna och lära dem disciplin (Ekberg & Erberth, 2000). Idag engagerar sig människor i olika fysiska aktiviteter av andra anledningar. Exempel på anledningar kan vara de positiva effekterna på hälsan och sociala aspekter som idrott medför (Mulligan m.fl. 2012).
Riksidrottsförbundet (2009) framhåller att idrottsrörelsen i Sverige är baserad på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s konvention on barns rättigheter. Viktiga målsättningar är att alla i samhället ska inkluderas i idrotten och uppleva delaktighet på lika villkor. Alla som vill delta i föreningsidrott ska kunna göra det utifrån sina förutsättningar, oavsett ålder,
funktionsnedsättning, etniskt ursprung, kön, religion eller sexuell läggning. I Sverige jobbar därför idrottsrörelsen ständigt med att utveckla och förbättra idrottsverksamheter och anpassa den efter utövarnas önskemål och förutsättningar. För personer med funktionshinder handlar
arbetet om att bl.a. göra byggnader tillgängliga för alla. Det handlar även om att kunna utbilda ledare i idrottsverksamheter om olika funktionsnedsättningar, osynliga som synliga (a.a.).
Ett sätt att identifiera idrott är genom tre former, nämligen föreningsidrott, elitidrott och idrott utanför föreningar. I denna uppsats kommer föreningsidrott vara mest aktuell och som innebär att föreningar erbjuder fysiska aktiviteter på fritiden. Prestation och social samvaro är
exempel på motiv för deltagande i föreningsidrotten (Ekberg & Erberth, 2000). Ekberg och Erberth (2000) och Larsson (2017) menar att, tillskillnad från individuella idrottsaktiviteter, så sker deltagande i aktiviteter i föreningsidrotten tillsammans med andra. Detta är en styrka med föreningsidrott eftersom många finner trygghet och gemenskap som inte finns överallt i dagens samhälle. Att känna gemenskap kan i sin tur leda till att man känner tillhörighet och får en stark självkänsla och finner mening. I denna gemenskap hjälps alla åt för att man ska lyckas få vara med på lika villkor och kunna ha roligt (a.a.).
En annan skillnad mellan individuell träning och träning i förening är en tränare eller ledare finns i föreningen och kan upptäcka om något är fel eller görs fel (Larsson, 2017).
Riksidrottsförbundet (2009) framhäver att nästan alla barn och ungdomar i Sverige är under någon period av sitt liv med i idrotten. Detta innebär att idrottsledarna har, efter familj och skola, största möjligheterna att fostra och påverka ungdomarna. Att vara ledare innebär inte att bara visa hur olika övningar görs utan ledaren har även ett ansvar att även förmedla
idrottens grundläggande värderingar, som t.ex. delaktighet, gemenskap och demokrati. Ekberg och Erberth (2000) skriver att en god ledare kännetecknas av att kunna ha ett pedagogiskt förhållningsätt, att kunna motivera, stödja och hjälpa utövarna i idrottsverksamheten. Det handlar i sin tur om att kunna skapa en positiv atmosfär, som möjliggör att deltagarna kan utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.
1.1.2 Parasport
Parasport, tidigare handikappidrott, är idrott som utövas av individer med olika
funktionsnedsättningar. En av orsakerna till bildningen av parasport var att personer med funktionsnedsättningar inte kunde tävla med personer utan funktionsnedsättningar på lika villkor, d.v.s. det rådde inte jämlikhet. Inom parasport finns det Paralympics som är de största tävlingarna för personer med funktionsnedsättningar och som motsvarar OS (Lindell m.fl. 2019). I Sverige ansvarar Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté
för parasporten i landet. Det finns en stor kompetens och unik kunskap inom förbundet för att säkerställa målgruppens behov. Förbundet har även jobbat väldigt mycket med att flytta fokus från funktionsnedsättning till idrott, för att idrotten ska anpassas och vara inkluderande
(Svenska handikappidrottsförbundet, 2015).
Även om parasport har funnits i över hundra år, tog utvecklingen av parasport fart efter andra världskriget. Det var Ludvig Guttman, en läkare i England, som började använda idrott som en del av rehabiliteringen för de personer som hade skadats i kriget. Strax därefter startade han Stoke Mandeville Games, som idag motsvarar Paralympics. Parasport spred sig till andra länder, bl.a. Italien, Tyskland och Ryssland. I Sverige var det bl.a. försäkringsbolaget
Folksam som engagerade sig i idrott för personer med funktionsnedsättningar. Detta efter att ha sett hur idrott spelade en stor roll för rehabiliteringen för krigsskadade i Tyskland. Vid 50-talets senare hälft startades träningsverksamhet i Göteborg och Malmö med bordtennis, simning och bågskytte som basidrotter (Söderberg, 2009).
1.2 Definition av funktionsnedsättning och funktionshinder
Eftersom begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder är aktuella för denna uppsats känns det av stor vikt att definiera dessa begrepp. Wickman (2011) och Riksidrottsförbundet (2018) framhäver att Socialstyrelsens definition av funktionshinder är numera den
begränsning som en funktionsnedsättning medför en person i relation till omgivningen. Som exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själva i vardagliga livet och bristande delaktighet i ex. fritidsaktiviteter, arbetslivet och i sociala relationer. Funktionshinder är inte en individuell egenskap hos en person, utan hindret uppstår på grund av miljön, t.ex. när en person möter bristande tillgänglighet i fysiska miljön. Exempelvis kan det handla om avsaknaden av blindskrift eller avsaknaden av en hiss. Riksidrottsförbundet (2018) och Wickman (2011) framhåller att funktionsnedsättning definieras, enligt Socialstyrelsen, som nedsättning av psykisk, fysisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan exempelvis uppstå p.g.a. en förvärvad eller medfödd skada och dessa kan vara av bestående eller övergående natur.
Fysiska aktiviteter är viktiga för alla människor, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte. Trots detta har det visat att personer med funktionsnedsättningar är mindre aktiva inom fysiska aktiviteter i jämförelse med övriga befolkningen (Bergström m.fl. 2010). Tidigare studier visar att personer med funktionsnedsättningar har sämre möjlighet att delta i fysiska aktiviteter jämfört med personer utan funktionsnedsättning (Bergström m.fl. 2010; Riksidrottsförbundet, 2003). Vidare lyfter Bergström m.fl. (2010), Grandisson m.fl. (2012), Mulligan m.fl. (2012) och fram att personliga faktorer och miljöfaktorer kan främja eller hindra delaktighet i fysiska aktiviteter för personer med funktionsnedsättningar. Ytterligare en faktor som kan underlätta eller hindra delaktighet i fysiska aktiviteter är tillgång till ledsagare och personliga assistenter som nämns i rapporten av Riksidrottsförbundet (2003).
Tillgång till färdtjänst, lämpliga hjälpmedel på fritiden eller ledsagare kan vara förutsättningar som möjliggör deltagande i idrottsinriktade aktiviteter hos individer med
funktionsnedsättningar (Riksidrottsförbundet, 2003). Personer med funktionsnedsättningar som har stora svårigheter att, på egen hand, förflytta sig eller resa kollektivt kan beviljas färdtjänst. Utifrån färdetjänstelagen (1997:736) beslutar kommunen om man ska få färdtjänst eller inte (Socialstyrelsen, 2016). En definition av hjälpmedel är, enligt Socialstyrelsens termbank, en produkt som är individuellt anpassad och ges i syfte för att öka eller vidmakthålla aktiviteter, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en
funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2017). Ledsagning är en insats som ges med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), (SoL), eller lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (1993:387), (LSS). Syftet med ledsagning är att bryta isolering och öka möjligheten till aktiviteter utanför hemmet. Insatsen har karaktären av personligt stöd och är individuellt utformad (Socialstyrelsen, 2016).
Emellertid är tillgång till hjälpmedel för fritidsaktiviteter idag inte en rättighet vilket medför att olika kommuner och landsting kan tolka behovet av hjälpmedel till individer på olika sätt vilket medför att det ser olika ut i landet. Vidare finns det även en problematik kring
ledsagare där tillgången till ledsagare även varierar mellan landets olika delar. En annan problematik är att få tag på en ledsagare som vill göra de aktiviteter som individen är intresserade av (Engström, 2009; Riksidrottsförbundet, 2003)
I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s standardregler nämns rätten till idrott för personer med funktionsnedsättningar. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar nämns det t.ex. att staterna är ansvariga för att olika verksamheter som t.ex. idrottsverksamheter är
välkommande för människor med funktionsnedsättning samt att dem här verksamheterna ska få stöd för att underlätta för personer med funktionsnedsättning (Arvidsson, 1998). Vidare finner man artikel 30 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som handlar om rätten för individer med funktionsnedsättning att delta i fritidsverksamhet, idrott, kulturliv och rekreation på samma villkor som andra. Det innebär bl.a. att säkerställa att människor med funktionsnedsättning har tillgång till ex. idrottsanläggningar (Ds 2008:23).
Personer med funktionsnedsättningar har lika rättigheter och skyldigheter som alla andra medborgare. I detta ingår även rätten till att kunna delta i aktiviteter som alla andra. För att detta ska bli möjligt behöver alla delar i samhället vara tillgängliga. Detta understryks bl.a. av FN:s standardregler som syftar till att tillförsäkra personer med funktionsnedsättningar
delaktighet och jämlikhet. Regel nio i standardreglerna nämns rekreation och idrott som huvudområden för delaktighet på lika villkor. Det handlar då om att staterna måste se till att t.ex. idrottsplatser och stränder är anpassade för människor med funktionsnedsättning. Staterna ska även säkerställa att idrottsföreningar underlättar deltagande genom full tillgänglighet (Ds 2008:23).
1.3.2 Positiva effekter
Deltagande i fysiska aktiviteter kan medföra positiva effekter hos personer med
funktionsnedsättningar, både fysiskt och psykiskt. Dessa goda effekter kan vara minskad risk för sjukdomar som t.ex. kärl- och hjärtsjukdomar, motverkning av fetma, påverkan på
immunförsvaret på ett bra sätt, minskad risk för social isolering och därmed depression samt minska den negativa stressen. Positiva effekter av deltagande i fysiska aktiviteter kan vidare vara att man upplever att man har roligt, man får vänner, ingår i gemenskap och känner samhörighet (Malm & Isaksson, 2017; Mulligan m.fl. 2012; Wagnsson, 2017).
Cederlund och Berglund (2017) framhäver att man kan känna mening i själva aktiviteterna som utförs. Att uppleva meningsfullhet kan medföra att personen lär sig att umgås med nya människor vilket förutsätter möjlighet till att skapa meningsfulla relationer och finner
intressen som leder till lyckligare liv. Cederlund och Berglund (2017), Fundberg (2017) och Larsson (2017) framhäver att aktiviteter i form av lagidrott kan även betona vikten av gemenskap och samspel, där man i ett lag eller en gemenskap är alla viktiga för att man ska lyckas. Vidare kan deltagande i aktiviteter medföra en möjlighet till att bli inkluderade och delaktiga i nya gemenskaper, särskilt när aktiviteterna är i form av lagidrott som t.ex. basket. I dessa lag och gemenskaper utför människor saker tillsammans och kan på så sätt se mening i det som händer. Människor får i dessa föreningar en trygg social gemenskap samtidigt som barn och ungdomar lär sig att umgås med och respektera andra människor. Vidare kan denna gemenskap motverka social isolering (a.a.).
1.4 Problemformulering
Motivet för denna studie är att belysa ett väldigt viktigt problem som fortfarande finns idag. Det nämns ovan olika nationella och internationella handlingar som syftar till att tillförsäkra alla medborgare delaktighet i idrott på lika villkor, oavsett funktionsnedsättning eller inte. Enligt handlingarna ska detta ske bland annat genom att staterna ska ansvara för att samhället blir tillgänglig för alla, till exempel genom att anpassa olika lokaler där idrott utövas för att funktionshinder inte ska uppstå. Trots detta visar två olika rapporter av Bergström m.fl. (2010) och Socialstyrelsen (2017) att personer utan funktionsnedsättning har bättre förutsättningar för att delta i fysiska aktiviteter jämfört med individer med
funktionsnedsättningar. I sin tur kan detta leda till att människor med funktionsnedsättningar inte kan ta del av de positiva effekterna som har nämnts tidigare stycken, vilket är ett stort problem i sig.
Både svenska och internationella tidigare studier har belyst flera faktorer som medför att personer med funktionsnedsättningar inte har samma goda möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter som övriga befolkningen (Bergström m.fl. 2010; Mulligan m.fl. 2012;
Riksidrottsförbundet, 2003). Några exempel på faktorer som återkommer väldigt mycket i dessa studier är den bristande tillgängligheten i den fysiska och sociala miljön. Detta kan bland annat innebära att idrottsanläggningar som inte är anpassade för alla kan medföra att personer med funktionsnedsättningar inte kan vistas i lokalen. Det kan även handla om negativ attityd från omgivningen som kan försvåra deltagandet i fysiska aktiviteter hos personer med funktionsnedsättningar (a.a.). Det finns således ett intresse hos författarna i
intervjupersoner med det som nämns i tidigare studier, för att sedan analysera problemet mer ingående.
1.5 Syfte och frågeställningar
Syftet är att undersöka erfarenheter av möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter inom föreningsidrott, bland medlemmar i idrottsföreningar som vänder sig till personer med funktionsnedsättningar. Vidare är syftet att förstå hur medlemmarna upplever betydelsen av fysiska aktiviteter inom föreningsidrotten.
Frågeställning:
• Hur beskriver medlemmarna sina erfarenheter av möjligheter att utöva fysisk aktivitet inom idrottsförening som vänder sig till personer med funktionsnedsättningar? • Hur beskriver medlemmarna i idrottsförening de fysiska aktiviteterna betydelse?
2.0 Tidigare forskning
Detta avsnitt kommer att beröra tidigare forskning som finns inom detta ämne. Först kommer det som tidigare har forskats kring personer med funktionsnedsättningars möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter inom idrottsföreningar att presenteras och sedan om aktiviteternas betydelse.
2.1 Funktionstillstånd och personfaktorers betydelse för deltagande
En individs funktionsnedsättning kan hindra deltagandet i fysiska aktiviteter, enligt resultat från rapporten av Riksidrottsförbundet (2003) där man undersökte funktionshindrades möjligheter till fysiska aktiviteter i Sverige och från studien av Grandisson m.fl. (2012) där man undersökte personer med intellektuella funktionsnedsättningars möjligheter till
inkludering i sport i Kanada. Både studier visar att nedsatta sociala och kommunikativa förmågor kan hindra deltagandet i gruppträning som t.ex. gympa. Detta beror på att gruppträning kräver kommunikation med instruktören, vilket kan hindras av
funktionsnedsättningen. Det kan även handla om kognitiva nedsättningar vilket kan hindra förståelsen av spelstrategier och instruktioner (a.a.). Vidare har en annan studie av
Kavaliauskas och Vaitkevicius (2013) där man undersökte deltagande av personer med funktionsnedsättningar i fysiska aktiviteter inom idrottsföreningar i Litauen visat att funktionsnedsättningen styr variationen av idrott man kan välja. En mildare
funktionsnedsättning gör det möjligt för personen att välja mellan flera olika typer av idrott medan en grav funktionsnedsättning begränsar valet.
Personliga faktorer berörs av en norsk studie av Saebu och Sørensen (2011) där man undersökte faktorer kopplade till deltagande i fysiska aktiviteter bland unga vuxna med funktionsnedsättningar. I studien handlade personliga faktorer om motivationen och viljan att delta i fysiska aktiviteter, vilket lyftes fram som en av de avgörande faktorerna för att delta i
aktiviteter. Resultat visar att den fysiska och den sociala omgivningen kan vara tillgänglig men ändå inte tillräckligt för att en person med funktionsnedsättning ska delta i de fysiska aktiviteterna. Resultat visar att de personliga faktorerna är avgörande, om personen inte har viljan och motivationen att delta i de fysiska aktiviteterna så spelar det inte roll om miljön är tillgänglig eller inte (a.a.).
2.2 Fysisk tillgänglighet i miljön spelar roll
God tillgänglighet eller bristande tillgänglighet där de fysiska aktiviteterna utövas kan vara avgörande för att kunna delta i fysiska aktiviteter eller inte. Detta framkommer i studier som har gjorts från olika länder (Grandisson m.fl. 2012; Kavaliauskas & Vaitkevicius, 2013; Riksidrottsförbundet, 2003; Saebu & Sørensen; 2011). Lokaler där aktiviteterna utövas kan t.ex. vara otillgängliga för rullstolsburna om det finns trappor vid ingången och om det saknas ramp, vilket i sin tur hindrar deltagandet i fysiska aktiviteter (a.a.). Liknande resultat
uppkommer i en studie gjord i Nya Zeeland av Mulligan m.fl. (2012) där man undersökte faktorer som påverkar deltaganden i fritidsaktiviteter för personer med neurologiska funktionsnedsättningar. En intervjuperson i studien menade t.ex. att han gick över från en offentlig simbassäng till en simbassäng som användes för rehabilitering eftersom den var mer anpassad och tillgänglig. Vidare framhåller Riksidrottsförbundet (2003) att det är oftast problem gällande toaletterna i lokaler där idrott utövas. Detta beror på att det är vanligt att toaletten för funktionshindrade blir använd som förråd vilket gör att personer med
funktionsnedsättning inte har tillgång till toalett i lokalen. Andra intervjuade med lindriga utvecklingsstörning menar att det kan vara svårt att hitta i idrottshallar och ibland är de beroende av att hitta någon man kan fråga i lokalen för att kunna komma fram till platsen där idrott utövas (a.a).
2.3 Den sociala miljön och omgivningens påverkan
Omgivningens attityder har stor påverkan på möjligheterna att kunna delta i fysiska
aktiviteter, enligt Studier som har gjorts i Kanada, Nya Zeeland, USA och Australien och som handlar om personer med funktionsnedsättningars möjligheter till deltagande i idrottsriktade aktiviteter. Resultat från dessa studier visar att omgivningens attityder utgör ett stort hinder för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna utöva fysiska aktiviteter i ex.
om att personer med funktionsnedsättningar väljer att inte delta i aktiviteterna för att inte få dömande blickar eller bemötas på ett dåligt sätt (Comella m.fl. 2018; Grandisson m.fl. 2012; Mulligan m.fl. 2012; Shields & Synnot, 2016; Siperstein m.fl. 2003). Deltagarna i Grandisson m.fl. (2012) studie betonade att många i samhället har en negativ attityd och inställning gentemot att personer med intellektuella funktionsnedsättningar bör integreras i sportinriktade aktiviteter. Detta har att göra med stereotypa antaganden där man målar upp personer med funktionsnedsättningar som mindre kapabla att delta i fysiska aktiviteter än andra medborgare i samhället (a.a).
Resultatet från Siperstein m.fl. (2003) visade även att omgivningen anser att personer med funktionsnedsättningar kan delta i sport, men inte tillsammans med individer utan
funktionsnedsättningar. Resultatet från denna studie visar att det bl.a. kan bero på mediers negativa bild av personer med intellektuella funktionsnedsättningar och medians påverkan på omgivningen (a.a). Några av deltagarna i Mulligan m.fl. (2012) studie, som har neurologisk funktionsnedsättning, framhävde att omgivningens negativa attityder medförde att man kände sig stigmatiserad vilket gjort att de inte har vågat träna i en miljö bland personer utan
funktionsnedsättningar utan valt istället att träna med andra personer med
funktionsnedsättning. Även i rapporten av Riksidrottsförbundet (2003) berörs detta, där deltagarna som intervjuades menade att man kunde bli dåligt bemött av ledaren inom
gruppträning. En deltagare menade t.ex. att ledaren ibland kan säga att om man inte klarar det som det är, får man hämta med sig en ledsagare, detta för att ledaren inte ska anstränga sig lite extra för att få alla inkluderade.
Grandisson m.fl. (2012) hänvisar däremot till andra studier som har visat att personer utan funktionsnedsättningar har haft positiv inställning till att utöva idrott tillsammans med personer med funktionsnedsättningar. Intervjupersonerna i Shields och Synnot (2016) framhävde att om man känner sig accepterad av de andra medlemmarna i idrottsföreningen ökar det möjligheterna för att delta i de fysiska aktiviteterna. Omgivningens attityd kan på detta sätt fungera som hindrande eller underlättande faktorer för att personer med
funktionsnedsättningar ska kunna delta i idrott tillsammans med personer utan funktionsnedsättningar (a.a.).
Tillgång till ledsagare och personliga assistenter kan vara avgörande faktor för att personer med funktionsnedsättningar ska delta i fysiska aktiviteter, men även här kan det uppstå
problem. Några intervjupersoner i rapporten av Riksidrottsförbundet (2003) framhävde att det kan vara svårt att få tag i ledsagare som vill motionera. De upplevde att många ledsagare istället vill göra kulturella aktiviteter som att t.ex. gå på teater. Detta kunde bli en anledning som försvårade möjligheterna att delta i aktiviteter man är intresserad av. Vidare har även personliga assistenter och deras engagemang stor betydelse för möjligheterna att delta i fysiska aktiviteter (a.a). Andra internationella studier, som t.ex. studien av Grandisson m.fl. (2012) och studien av Hawkins och Look (2006) där man undersökte möjligheter till fysisk aktivet hos personer med inlärningssvårigheter i England, nämner istället att det är brist på tjänster och insatser som ges till personer med funktionsnedsättningar. Studierna nämner att det är brist på personalstöd, en insats som liknar ledsagning, och som erbjuds till personer med funktionsnedsättningar för att säkerställa att det finns goda möjligheter för att delta i fysiska aktiviteter. Detta medför att man inte har lika möjligheter som andra att delta i fysiska aktiviteter (a.a.).
Riksidrottsförbundet (2003) framhäver att personer med funktionsnedsättningar kan även behöva transport till och från idrottsföreningen. Att beviljas färdtjänst kan därför vara en viktig faktor för möjligheterna att utöva fysiska aktiviteter, särskilt för personer med synnedsättningar. Vidare har intervjupersonerna i rapporten betonat problematiken kring färdtjänst. För de som har behov av färdtjänst framhäver att man nästan alltid kommer försent till träningen och tävlingarna p.g.a. färdtjänsten. De menar att detta gör att det blir omöjligt att träna flera dagar i veckan (a.a.). Riksidrottsförbundet (2003) framhållet att förseningen kan bero på samåkningen i färdtjänsten. En berättar t.ex. att en gång så tog det två timmar att ta sig hem eftersom färdtjänsten skulle släppa av människor på vägen och åkte därför fram och tillbaka. En lösning som har framkommit är att man har köpt egen fordon. Vidare
framkommer det i rapporten att man inte kan åka inom kort varsel utan det krävs planering, särskilt om man har med sin rullstol (a.a.).
2.5 Ledarens/tränarens kunskap och inställning för integrering
Kunskap om funktionsnedsättningar hos tränarna har en viktig betydelse för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna integreras i sport. Detta framkommer i resultat
i Grandisson m.fl. (2012) studie och en annan studie av Geidne och Jerlinder (2016) där man undersökte hur idrottsföreningar i Sverige inkluderar personer med funktionsnedsättningar i fysiska aktiviteter. Genom att erhålla kunskap kan det medföra att tränarna blir mer villiga att ha personer med funktionsnedsättningar i laget (a.a.). I studien av Grandisson m.fl. (2012) framhävde en förälder till barn med intellektuell funktionsnedsättning att tränare som inte har kunskap om funktionsnedsättningar kommer även inte förstå de eller kunna associera sig med dem. Detta försvårar inkluderingen för personer med funktionsnedsättningar i fysiska
aktiviteter inom idrottsföreningar (a.a.).
Vidare visar Grandisson m.fl. (2012) och rapporten av Riksidrottsförbundet (2003) att
tränaren har en viktig roll för möjligheterna för att personer med olika funktionsnedsättningar ska kunna delta i olika former av idrottsinriktade aktiviteter. Deltagarna i Grandisson m.fl. (2012) studie menade att personal i olika sportföreningar och idrottare utan
funktionsnedsättning har en viktig roll när det gäller integrering av människor med
funktionedsättning i sport. De menade t.ex. att tränare och andra i laget måste verkligen ha en positiv inställning och acceptans genom att behandla alla i laget på samma sätt, oavsett funktionsnedsättning. Riksidrottsförbundet (2003) menar att för personer med synnedsättning är det avgörande att tränaren ska kunna förklara verbalt i detalj vad man ska göra. Vidare är det även viktigt att tränaren är vänd mot de som har hörselnedsättning och visar med kroppen hur man ska göra. Några deltagare i rapporten av Riksidrottsförbundet (2003) menade t.ex. att ledaren inom gruppträning har haft en bra bemötande för personer som behöver extra stöd för att vara med i aktiviteterna. Vissa ledare har t.ex. varit extra tydliga med vad man ska göra och ställt sig närmare för att kunna hjälpa till om det behövs.
2.6 Stöd underlättar deltagandet i aktiviteter
Resultat från studier av Grandisson m.fl. (2012), Kristén m.fl. (2003) och av Shields och Synnot (2016) visar att stöd är en viktig faktor för att underlätta möjligheten av deltagande i fysiska aktiviteter för personer med olika funktionsnedsättningar. I Kristén m.fl. (2003) studie har man undersökt föräldrars inflytande på möjligheterna för att deras barn med fysiska funktionsnedsättningar ska delta i sport i Sverige. Det framkom i studien att stöd från föräldrarna utgör en viktig länk i kedjan som underlättar deltagande i fysiska aktiviteter för personer med fysiska funktionsnedsättningar. Vidare framkommer det i Shields och Synnot (2016) studie att uppmuntran och stöd från instruktören eller ledaren ökade och underlättade
personer med funktionsnedsättningars möjligheter till deltagande i fysiska aktiviteter. Att känna att man får stöd och blir uppmuntrad leder till att sin egen vilja och motivation växer vilket underlättar möjligheterna att delta i aktiviteter.
Personal och föräldrar som intervjuades i Grandisson m.fl. (2012) studie menar att
stödpersoner är ett exempel på stöd som kan underlätta möjligheten av deltagande i sport för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Deltagarna i studien påpekade även att det är viktigt att andra idrottare som inte har en funktionsnedsättning ger stöd till personer med funktionsnedsättningar (a.a). I en annan studie nämner en deltagare med ryggmärgsskada att stöd och uppmuntran från vårdpersonal medförde att han fick mod för att prova på
rullstolsbasket (Mulligan m.fl. 2011). Detta framkommer även i studien av Geidne och Jerlinder (2016) som visade att stöd från andra medlemmar i idrottsföreningen eller från föräldrar spelar en stor roll för att personer med funktionsnedsättningar ska delta i fysiska aktiviteter inom idrottsföreningar.
2.7 Anpassning och utrustning – förutsättningar för delaktighet
Grandisson m.fl. (2012) och Riksidrottsförbundet (2003) visar att det kan behövas anpassning i lokaler och själva aktiviteterna samt att det kan behövas specialutrustning. För synskadade kan det handla om att ha punktskrift i lokalen och ta bort föremål i vägen som kan göra att personen snubblar. För personer med rörelsehinder kan det handla om att anpassa lokalen så att man kan vistas där med rullstol. Det kan handla om att ta bort trösklar, anpassa så att lokalen får större utrymme och anpassa ingången så att det inte finns trappor. Vidare kan speciellt utrustade rullstolar vara exempel på utrustning som kan behövas för att rullstolsburna ska delta i fysiska aktiviteter som t.ex. rullstolsbasket (a.a.). Vidare framhävde intervjuperson i Grandisson m.fl. (2012) studie att hon behövde hämta med sig sin egen bowlingboll som var anpassad för just henne vilket underlättade greppet.
Resultat från Comella m.fl. (2018) och från Kavaliauskas och Vaitkevicius (2013) studie visar att brist på utrustning medför att många personer med funktionsnedsättningar inte deltar i fysiska aktiviteter. En rullstolsburen person kan t.ex. inte använda sin vanliga rullstol i ex. rullstolsbasket eftersom där krävs det speciella rullstolar. Studier av Geidne och Jerlinder (2016), Grandisson m.fl. (2012) samt Shields och Synnot (2016) visar att anpassning av de fysiska aktiviteterna är en annan viktig faktor för personer med funktionsnedsättningar som
underlättar inkludering och delaktighet i fysiska aktiviteter inom idrottsföreningar. Detta beror på att funktionsnedsättningen kan försvåra deltagande i aktiviteter som inte är anpassad efter individens behov. För en person med intellektuell funktionsnedsättning kan det innebära att man anpassar instruktionerna så att individen förstår (a.a.)
2.8 Betydelsen av deltagandet i aktiviteter
Tidigare studier har visat att deltagande i fysiska aktiviteter kan, för personer med
funktionsnedsättningar, innebära att man utökar sitt sociala nätverk. Något som många studier är eniga om är att deltagande i idrottsföreningar kan medföra att man får träffa nya människor, skaffa nya vänner och uppleva gemenskap. För många medlemmar i idrottsföreningar är detta ett skäl till varför man deltar. I sin tur kan detta innebära att man även börjar umgås i fritiden, utanför idrottsföreningen. Detta innebär att social isolering och dess negativa effekter som t.ex. depression och känsla av hopplöshet och motverkas vilket medför ökad livskvalitet. Det kan även leda till att man blir mer nöjd med sin kropp, känna glädje istället för sorg och få energi för att göra andra saker i andra arenor i livet (Eime m.fl. 2013; Grandisson m.fl. 2012; Kristén m.fl. 2003; Larsson, 2017; Shields & Synnot, 2016).
Studier från olika delar av världen få visar att deltagande i fysiska aktiviteter kan medföra ökad självkänsla, bättre sociala färdigheter, känna mindre social ångest och få mer positiv kroppsbild (Comella m.fl. 2018; Eime m.fl. 2013; Grandisson m.fl. 2012; Kavaliauskas & Vaitkevicius, 2013; Malm & Isaksson, 2017; Shields & Synnot, 2016). Deltagarna i
Grandisson m.fl. (2012) samt Shields och Synnot (2016) studie menade dessutom att något som var betydelsefullt med att delta i fysiska aktiviteter var chansen att ha roligt. En annan deltagare i Grandisson m.fl. (2012) framhävde att det har medfört att hen har kunnat bekämpa depression som resultat av funktionsnedsättningen. Vidare har deltagarna menat att
deltagande i fysiska aktiviteter har medfört känslor av meningsfullhet och egenmakt, alltså en känsla av att man har makt över sin situation. Hawkins och Look (2006) visar att personer med inlärningssvårigheter deltagande i fysiska aktiviteter medför positiva effekter på deras fysiska och psykiska välbefinnande. Exempel på dessa positiva effekter är bättre humör, ökat självförtroende, minskning av ångest och depression, mindre social isolering, bättre
För hälsan kan deltagande i fysiska aktiviteter innebära att man bl.a. minskar risken för fetma, för diabetes och för hjärt- och kärlsjukdomar (Comella m.fl. 2018; Geidne & Jerlinder, 2016). Vidare kan deltagande i fysiska aktiviteter hjälpa personer med funktionsnedsättningar att hantera ilska och stress genom att lära sig att hantera förluster. Detta medför även till minskning av förekomst av skadebeteende (Hawkins & Look, 2006).
Deltagarna i Mulligan m.fl. (2012) studie hade alla en neurologisk funktionsnedsättning och deltog i fysiska aktiviteter på fritiden. Alla deltagare framhävde att de upplevde fördelarna med att vara fysiskt aktiva. De menade bl.a. att de fysiska aktiviteterna ledde till möjligheter att bli starkare, få mer energi, vara mer flexibel och en mer positiv syn på sitt liv. En deltagare framhävde att det har gett henne styrka i hennes armar vilket har gjort att hon bl.a. kan själv dammsuga hemma och tvätta. I studien av Kristén m.fl. (2003) framhävde föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättningar att deltagande i fysiska aktiviteter har gjort att de har tränat sina motoriska förmågor som t.ex. balans. Föräldrarna menade även att aktiviteterna krävde att man behövde tänka till och koncentrera sig vilket är något positivt för hjärnan.
2.9 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning, både från Sverige och i andra delar av världen, visar att hindrande faktorer för personer med funktionsnedsättningar möjligheter att delta och utöva fysiska aktiviteter är större än faktorer som underlättar deltagandet. Detta kan vara en anledning till varför tidigare studier har mer fokus på hindrande än underlättande faktorer. Vidare visade vår analys av den tidigare forskningen om möjligheter att utöva fysiska aktiviteter att den kan tematiseras i sju områden. Från genomgången av tidigare forskning kunde vi även konstatera att visa av dessa teman är kan både underlätta eller hindra deltagande i fysiska aktiviteter. Omgivningens attityder är ett exempel, om bemötandet är positivt leder det till goda möjligheter och om bemötandet är negativt leder det till sämre möjligheter.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att tidigare studier från Sverige och från andra delar av världen visar att deltagande i fysiska aktiviteter kan medför positiva effekter hos personer med funktionsnedsättningar. De positiva effekterna som nämns i tidigare forskning handlar om aspekter som rör det sociala, t.ex. upplevelse av gemenskap och meningsfullhet som i sin tur har positiva effekter på den psykiska hälsan. Det handlar även om aspekter som rör kroppens välmående och hälsan, t.ex. att det kan minska risker för allvarliga sjukdomar.
3.0 Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt presenteras begreppet delaktighet som vald teori och som sedan kommer att användas vid analys och tolkning av resultat. Delaktighetsperspektivet kan användas för att första hur olika faktorer kan påverka medlemmarnas delaktighet och därmed även ha en påverkan på deras möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningar.
3.1 Delaktighet
Begreppet delaktighet har länge varit central i den nationella handlingsplanen för
funktionshinderspolitiken i Sverige. I dessa handlingsplan förekommer det att samhället bör anpassas så att personer med funktionsnedsättningar blir fullt delaktiga i samhället, oavsett ålder. Funktionshinderspolitiken måste därför arbeta för att hitta och undanröja faktorer som hindrar personer med funktionsnedsättningar att vara fullt delaktiga i samhällslivet. Vidare ges begreppet delaktighet mer framskjuten plats i internationella styrdokument som t.ex. FN:s standardregler som handlar om att personer med funktionsnedsättningar tillförsäkras
olika samhällsarenor och omgivningen blir tillgänglig för alla, synnerligen personer med funktionsnedsättningar. Här är tillgängligt samhälle en viktig faktor för delaktighet, utan tillgänglighet är det svårt för att delaktighet råder. I denna bemärkelse talar FN-dokumentet om förutsättningar för delaktighet (Molin & Gustavsson, 2011; Molin, 2004).
Gustavsson (2004) menar att begreppet delaktighet är ganska nytt ord. Tidigare talade man t.ex. om integrering istället för delaktighet när personer med funktionshinder brottades med sociala utanförskap. Molin (2004) har, utifrån Svenska Akademins ordlista från 1998, definierat delaktighet som att ta del i något. Det kan handla om en social gemenskap eller en aktivitet, t.ex. en aktivitet som utförs i en skolklass. Detta medför en känsla av tillhörighet som kan vara en viktig aspekt av delaktigheten. En annan definitions om Molin tar upp är aktiv medverkan, att någon medverkar i något. Tiderman (2004) framhåller att en definition av delaktighet är en fråga om likvärdiga levnadsvillkor för personer med och utan
funktionshinder. För att detta ska uppnås behöver personer med olika funktionsnedsättningar oftast mer stöd än andra för att nå samma nivå av upplevelse av delaktighet som den
genomsnittliga medborgaren. Av denna anledning behöver fördelning av resurser byggas på ett erkännande av medborgarnas grundläggande jämlikhet och delaktighet i betydelsen likvärdiga levnadsvillkor (a.a.).
Vidare har begreppet delaktighet fått en framträdande position i Världshälsoorganisationens (WHO) arbete kring klassifikationssystemet International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). I ICF definieras delaktighet som en människas engagemang på olika livsområden och delaktighet mäts som personens faktiskt utförda aktivitet på dessa områden. Engagemang i denna bemärkelse innefattar här; att delta, vara inkluderad, vara accepterad eller ha tillgång till behövda resurser (Molin & Gustavsson, 2011; Gustavsson, 2004). En skillnad mellan definitionen av delaktighet i FN-dokumentet och ICF är att delaktighet beskriv i ICF på mikronivå i termer av individens engagemang och ansvar. I FN-dokumentet beskriv begreppet i makronivå i termer av demokrati, jämlikhet och påverkan (Molin, 2004).
ICF har utvecklat en modell som visar att en persons delaktighet påverkas av personens kroppsfunktioner och kroppsstrukturer, t.ex. om man har eller inte har en
funktionsnedsättning, personliga faktorer som bl.a. innefattar personens egen vilja och motivation, samt av omgivningsfaktorer som innefattar den fysiska, sociala och
delaktighetsinskränkning kan förklaras av att personen har funktionsnedsättning och/eller hindrande personliga faktorer och omgivningsfaktorer. Enligt ICFs definitioner används begreppet delaktighetsinskränkning för att beskriva hinder för delaktighet och ses som funktionshinder för personen. Däremot kan andra tillämpningar av modellen visa att en person som har en funktionsnedsättning inte behöver uppleva delaktighetsinskänkningar, t.ex. en person med hörselnedsättning i en teckenspråksmiljö där personen även kan teckenspråk (Björck-Åkesson & Granlund, 2004).
Björck-Åkesson och Granlund (2004) framhäver att delaktighet alltid uppstår genom samspel mellan individs aktivitet och miljö. Delaktighet innefattar att vara självständig och bestämma över sitt eget liv, även om det är inte möjligt att utföra olika aktiviteter på egen hand. Detta innebär att upplevelse av delaktighet är bl.a. beroende av motivationen och den egna viljan. Delaktighet kan därför inte enbart mätas utifrån individens kapacitet och omgivningens utformning. Upplevelse av delaktighet är därför individuellt och olika personer i samma situation kan på så sätt agera på olika sätt. av denna anledning är det viktigt att personen själv bedömer sin delaktighet (a.a.).
Molin (2004) har utifrån olika diskussioner om ICF definition av delaktighetbegreppet
formulerat två olika beskrivningar av delaktighet. Den första är intrapersonell delaktighet och är den minimala delaktigheten som avser en tillgänglig miljö där personer med
funktionshinder kan delta. Den andra är interpersonell delaktighet och är den maximala delaktigheten som avser samspel mellan individen och omgivningen. Ett samspel som kännetecknas av ömsesidighet, accepterande och tillhörighet. Vidare menar Molin och Gustavsson (2011) att formell tillhörighet är den mest basala formen av delaktighet och som innebär att man antigen tillhör ett sammanhang som t.ex. idrottsförening, eller inte. Den andra formen är den informella tillhörigheten och som innebär att man upplever att man tillhör ett sammanhang. Dessutom menar de att det finns externa och interna förutsättningar för delaktighet. Med externa avses rutiner, normer och regler som möjliggör deltagande. Med interna avses det egna intresset, viljan och förmågan att vara delaktig. Emellertid handlar det även om tillgängligheten i den fysiska och sociala miljön, d.v.s. att möjlighet till delaktighet erbjuds (a.a.).
Ytterligare skriver Nordenfelt (2004) om kompensationsmöjligheter för personer med
under några omständigheter kan uppleva delaktighet. Man kan skapa kompenserade
omständigheter i form av hjälpmedel för den som t.ex. inte kan gå i trappor eller åstadkomma tal.
Björck-Åckesson och Granlund (2004) menar att de professionellas kunskap har en viktig funktion för att personer med funktionshinder ska känna delaktighet. De framhäver att professionellas kunskap handlar om att känna personens agerande i olika situationer, levnadsätt och vanor. Detta medför att de professionella kan kartlägga hur personer med funktionshinder ska uppleva delaktighet (a.a.).
Eftersom begreppet förekommer och används i många olika tankeinnehåll får delaktighet olika språk i olika sammanhang. En del menar att delaktighet är samma sak som att göra samhället tillgängligt. Andra framhäver att delaktighet är ungefär detsamma som integrering. Ytterligare andra kan mena att delaktighet handlar om individens engagemang i olika
livsområden. Delaktighet som begrepp, oavsett hur den används, talas oftast i positiv klang, t.ex. när man talar om full delaktighet i samhällslivet (Molin & Gustavsson, 2011). På mikronivå handlar delaktighet i termer av personers engagemang och ansvar. På makronivå beskrivs delaktighet i termer om jämlikhet, påverkan och demokrati (Molin, 2004).
På en övergripande plan har teorin om delaktighet varit en viktig del av denna studie eftersom den har varit av relevans för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Genom att använda teorin om delaktighet kunde vår förståelse av det som framkommit av
intervjupersonerna fördjupas och vidgas. Genom teorin kunde vi med nya ’’glasögon’’ söka en förståelse i analysen som sägs på ett nytt och annorlunda sätt. Vi märkte även att det som hade sagt av intervjupersonerna kunde väldigt lätt beskrivas ur det valda teoretiska
perspektivet, vilket formulerades till teman. Ett ex. var att bristande tillgänglighet som
medförde att personer med rullstol inte kunde vistas i lokalen kunde kopplas till och beskrivas utifrån begreppet delaktighetsinskränkning. Medan en tillgänglig miljö kunde analyseras utifrån begreppet delaktighet.
4.0 Metod
I metodavsnittet beskriver vi hur vi har gått tillväga för att besvara vårt syfte. Metodavsnittet börjar med att vi motiverar varför den valda metoden har använts. Sedan presenteras hur vi har gått tillväga för att samla in data. Slutligen kommer vi att presentera hur vi har gjort analysen och hur vi har förhållit oss till olika etiska principer.
4.1 Val av metod
Avsikten med utformningen av vårt syfte och våra frågeställningar var att vi ville få fram en djupare förståelse kring personer med funktionsnedsättningar möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningar och vad för betydelse deltagandet i dessa aktiviteter har. Detta vill vi besvara genom att intervjua medlemmar i idrottsföreningar för att sedan få djupa och fylliga svar som vi kan analysera. Med intervjuerna vill vi, genom öppna frågor, nå
medlemmarnas upplevelser, kunskaper och erfarenheter kring ämnet. Detta har varit motiveringen bakom vårt beslut att använda den kvalitativa metoden. Holme och Solvang (1991) framhäver att med kvalitativ metod vill forskaren se det man studerar inifrån. Detta innebär att man försöker sätta sig in i intervjupersonens situation och se världen från hens perspektiv. Från detta försöker man sedan få en djupare förståelse av det man studerar. Av denna anledning har vi även kunnat konstatera att vi inte kan använda kvantitativ ansats eftersom det inte passar med denna studiens syfte och frågeställningar. Bryman (2011) framhäver att val av kvantitativ metod görs om forskaren är mer intresserad av siffror än ord. Man har även slutna frågor och är inte heller intresserad av djupa och fylliga svar från intervjupersonerna.
Vi har valt att utgå ifrån kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att samla in data. Lantz (2013) menar att ställa frågor är det lättaste sättet att få information om hur en person känner eller tolkar en fråga som man är intresserad för. Dessutom framhåller Bryman (2011) samt Kvale och Brinkmann (2009) att kvalitativ intervju liknar samtal och med samtal kan man få kunskap om andras känslor, attityder och erfarenheter. Med hjälp av semistrukturerade
intervjuer kan vi alltså få fram deltagarnas erfarenheter, synsätt och upplevelser som är av stor vikt för att kunna besvara vårt syfte. Under intervjuerna kommer vi även kunna använda en intervjuguide för att hjälpa oss att beröra alla frågor som är av relevans för undersökningens syfte. Detta är alltså i enighet om det Bryman (2011), Kvale och Brinkmann (2009) samt Trost (2005) framhäver om kvalitativa intervjuer.
4.2 Intervjuguide
Något som vi tänkte på, och som Bryman (2011) samt Kvale och Brinkmann (2009) betonar, är att frågorna som ställs utifrån intervjuguiden ska inrymma flexibilitet, alltså att man inte blint följer intervjuguiden till punkt och att frågorna måste möjliggöra att forskarna får information om hur intervjupersonerna upplever sin värld. Vi ville att våra frågeställningar inte ska vara specifika för undersökningen eftersom att det inte ska förhindra olika tankesätt eller idéer. Bryman (2011) betonar att intervjufrågorna kan besvaras på olika sätt och det handlar även om att den som blir intervjuad kan besvara frågorna med egna upplevelser vilket kan leda till att individens svar är flexibla och följsamma efter de hållet som intervjupersonen svar lutar sig åt.
Vi planerade dessutom att upplägget av våra frågeställningar är det som kommer att vara grunden för intervjuguiden. Det var planerat att intervjuguiden ska börja med att vi ska få bakgrundsfakta om intervjupersonen som t.ex. namn och ålder. Det var även tänkt att intervjuguiden ska innehålla sonderingsfrågor vilket innebär att man följer upp och ber
intervjupersonen att utveckla sitt svar på en fråga om svaret är kort. Även tolkande frågor, där om vi inte skulle få svaret på frågan så kan vi försöka tolka det och fråga intervjupersonen om det är så hen menade (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann, 2009).
Målet med intervjufrågorna som vi har tänkt att ställa är att de ska täcka de områden vi är intresserade av men från en punkt där det handlar om intervjupersonens upplevelser och erfarenheter. Vi tänkte att vår intervjuguide kommer att hjälpa oss att skapa ordning i våra frågor så att frågorna som ställs följer varandra på ett effektivt sätt, samt att intervjupersonen har lättare att hänga med. Vi tänkte även att vi kanske kommer behöva ändra ordningen på frågorna under intervjun om vi skulle märka att intervjupersonen lutar sig mer åt en annan fråga just då. Detta är alltså i enighet om det Bryman (2011) framhäver om kvalitativa intervjuer.
4.3 Urval
Vår population är medlemmar i idrottsföreningar som vänder sig till personer med funktionsnedsättningar. Vi har utgått ifrån två inkluderingskriterier vid rekrytering av
intervjupersoner. Det första kriteriet är att intervjupersonerna ska ha varit aktiva medlemmar inom idrottsförening i minst ett år. Det andra kriteriet är att de ska ha fyllt 18 år. Anledningen till varför vi har valt att intervjua medlemmar och inte ex. personal i idrottsföreningar beror på att vi anser att vi hade fått andra svar om vi hade intervjuat personalen. Eftersom vi vill få fram medlemmarnas upplevelser och erfarenheter känns det att vi inte kan intervjua personal då personalen inte kan uttala sig om hur medlemmarna exakt känner och vilka erfarenheter de har. Det mest optimala alternativet är därför att intervjua medlemmarna direkt eftersom de har direkt koppling till vårt syfte, och vi vill få djupare förståelse kring hur personerna själva känner och tänker kring de frågor vi ställer till dem. Vidare beror det andra kriteriet på etiska överväganden. Eftersom vår undersökning är gjort i utbildningssammanhang hade vi inte möjlighet att göra en studie där barn ingår, enligt Malmö universitets etiska riktlinjer.
urvalsmetoder innebär att man väljer urvalet strategiskt och inte slumpmässigt. Målinriktade urval innebär att man väljer ut intervjupersoner som har en direkt hänvisning till det syfte man har formulerat. Vidare innebär det att intervjupersoner väljs ut efter kriterier som gör det möjligt för forskaren att besvara sina forskningsfrågor. I vårt fall handlar det alltså om medlemmarna i idrottsföreningar som är över 18 år och som har varit aktiva inom idrottsföreningen i minst ett år. Vidare innebär bekvämlighetsurval att man väljer ut intervjupersoner som är lätta att få tag på (a.a). I vårt fall har vi kontaktat olika
idrottsföreningar och sedan valt de som var lättast och snabbast att komma i kontakt med.
Att välja icke-slumpmässiga, strategiska urval, är att man väljer ut de intervjupersoner som har direkt koppling till frågeställningarna och som är lättillgängliga som nämnts av Bryman (2011), har i vårt fall varit en fördel. Detta har medfört att vi har kunnat spara tid genom att direkt kontakta två idrottsföreningar och fråga om vi hade kunnat intervjua medlemmar. Det har även lett till att vi har kunnat få fram erfarenheter, tankar och upplevelser som är viktiga och relevanta för våra frågeställningar. På detta sätt har vi fått en djupare förståelse snarare än en bredd vilket även enligt Bryman (2011) är centralt vid vad av den kvalitativa ansatsen. En vanlig kritik mot icke-slumpmässiga urval, enligt Bryman, är att det inte är möjligt att generalisera resultatet till andra miljöer och situationer. Detta beror på att urvalet inte görs slumpmässigt, dvs. att alla i populationen har inte lika stor chans att komma med i urvalet. Eftersom examensarbete är inte så omfattande kan man inte ha hur stort urval som helst eftersom man måste tänka på tiden och på antal ord. Av denna anledning har vi inte haft ett intresse av att kunna generalisera våra resultat, utan att få en djupare förståelse av våra forskningsfrågor samt forskningsprocessen.
4.4 Genomförandet av intervjuer
Vi har genomfört sammanlagt åtta intervjuer med medlemmar från två olika idrottsföreningar i Södra Sverige för att samla in data och besvara vårt syfte. Kontakten skedde först genom telefon där det gavs lite information om författarna, alltså att man läser programmet socialpedagogiskt arbete inom funktionshinderområdet och skriver ett examensarbete. Det förmedlades även att författarna var intresserade av att intervjua medlemmar som var aktiva i fysiska aktiviteter inom idrottsföreningenoch syftet med undersökningen berättades.
Kontaktpersonerna från idrottsföreningarnaville att vi först och främst skulle skicka ut informationsbrev genom mejl och nästa steg var att de skulle kolla med medlemmarna om de var intresserade. Vid nästa kontakt berättade kontaktpersonerna i idrottsföreningarna att det
fanns ett intresse hos medlemmarna att bli intervjuade. Vi fick då fem telefonnummer till medlemmar i den ena idrottsföreningen som vi skulle kontakta. Den andra idrottsföreningen ville berättade att de skulle återkomma, alltså fick vi inte kontaktuppgifter av den andra idrottsföreningen. Vi ringde då till medlemmarna berättat om undersökningens syfte och proceduren. Vidare därifrån har vi skickat ut informationsbrev och samtyckesbrev så att medlemmarna kan få en bättre uppfattning om själva undersökningen. Därefter bokades en tid med samtliga medlemmar som passade dem.
Innan själva började vi med att introducera oss själva och vår uppsats samt gick igenom informationsbrevet. Detta gjorde att stämningen blev positiv eftersom intervjupersonerna kunde få en uppfattning om oss. Vi frågade sedan om de hade några frågor till oss och när de sedan hade valt att ge samtycke kunde vi börja med intervjun. Det gjordes sammanlagt åtta semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna skedde i den plats och tidpunkt som passade intervjupersonerna. Detta gjordes för att intervjupersonerna skulle vara avslappnade och bekväma vilket enligt Bryman (2011) och Trost (2005) medför att de kan vara mer öppna med sina svar. Intervjuerna ägde rum i ostörda miljöer för att bl.a. inte påverka inspelningen. En intervju skedde hemma hos intervjupersonen, en annan i en av universitetets lokaler, tre ägde rum i deras idrottsförening och resten skedde genom telefon. Intervjuerna varade ungefär mellan 20 och 30 minuter. Intervjuerna spelades in i en mobiltelefon som var frånkopplad från internet tills transkriberingen blev klar, då kunde vi radera inspelningarna i
mobiltelefonen. Intervjuerna avslutades med att vi berättade att vi inte hade fler frågor och frågade om intervjupersonen hade några frågor till oss, t.ex. angående hur materialet kommer att användas. Ibland kunde de t.ex. fråga var uppsatsen kommer att publiceras och om de kunde få tillgång till den.
Under intervjuerna lyckades vi använda intervjuguiden på samma sätt som vi hade tänkt och planerat. Vi hade alltså med oss intervjufrågorna som vi hade skrivit ner på papper som skulle täcka våra forskningsfrågor. Vi ordnade frågorna i ordning vilket gjorde att det blev lättare för oss och för intervjupersonerna att hänga med. Det kunde hända ibland att vi fick ändra
ordningen på frågorna under intervjun beroende på hur intervjupersonerna valde att lyfta fram i sina svar, detta gjorde att samtalet kunde flyta på. På detta sätt var vi flexibla och kunde snabbt anpassa intervjuguiden till personen som intervjuas. På samma sätt som vi hade planerat så hade vi i början av intervjuguiden frågor som gav oss bakgrundsfakta som ex. namn och ålder. Under intervjun kunde vi även använda sonderingsfrågor för att få djupare
och fylligare svar av intervjupersonen om vi upplevde att svaret var kort och därmed kunde utvecklas. Vidare har vi använts oss ganska mycket av tolkande frågor i syfte att bekräfta att det som har sagts av intervjupersoner uppfattas rätt av oss författare. Vi tog även hänsyn till språket och fackspråk som vi lärt oss under utbildningen utan använde ett mer vardagligt språk.
4.5 Litteratursökning
Intervjufrågorna utformades efter en orientering av tidigare forskning. Detta gjorde att vi fick en större inblick i området och kunde sedan lättare formulera intervjufrågor. Vi tog hjälp av vårt syfte och våra två frågeställningar som vi sedan kunde bryta ner till frågor som vi ansåg kunde täcka det vi vill ta reda på. Vi letade tidigare forskning genom att använda databasen Libsearch. Några exempel på sökningarna vi gjorde var Sport Club* AND Disability*, Inclusion in sport AND Disability* och opportunities for participation in sport AND
Disability*. * användes eftersom det medför böjelser av orden i sökningen, t.ex. disabilities.
4.6 Analysmetod
Det vanligaste sättet att samla material vid intervjuer är genom att spela in, vilket medför att intervjuaren har frihet att koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun. Att spela in gör det möjligt för intervjuaren att vid analys av data gång på gång gå tillbaka och lyssna. Vidare är det viktigt att man sitter i en ostörd miljö för att det inte ska förekomma bakgrundsljud i inspelningen vilket kan göra att inspelningen inte blir hörbart (Bryman, 2011; Kvale & Brinkmann, 2009). Vi har spelat in intervjuerna på en mobil telefon som var frånkopplad från internet fram till att vi hade överfört informationen till en dator som endast vi har tillgång till och detta är för att säkerställa att ingen annan får tillgång till materialet. Efter avslutad studie kommer all insamlat material att borttas. Det kommer inte heller framkomma namn, åldrar, adresser eller något annat privat information som kan kopplas till deltagarna.
Nästa steg för att kunna analysera materialet är att transkribera inspelningarna. Med
transkribering innebär att man transformerar, man ändrar en form till en annan som t.ex. från ljud till skrift. Att skriva ut kvalitativa intervjuer kan ta lång tid vilket beror på deras
omfattning (Bryman, 2011; Trost, 2005). Av denna anledning har vi transkriberat efter varje intervju och inte väntat tills vi har gjort klart alla intervjuer.
Analysen vi har gjort har skett genom en växling mellan insamling av data och analys av data, vi har alltså inte väntat med att samla in all data och sedan börjat analysera. Detta har vi gjort för att göra det lättare för oss genom att inte samla allt på en gång eftersom det hade känts för tungt att analysera allt samtidigt. Vi använde oss av innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) för att analysera det insamlade materialet. Vi började med att läsa igenom materialet vi ska analysera för att få en snabb inblick om innehållet. Sedan, med teorin om delaktighet i bakgrunden, började vi läsa noggrant materialet och letade efter koder och kategorier i materialet. Vi började då markera, t.ex. här pratas det om tillgänglighet, här pratas det om hjälpmedel och så vidare och dessa blev då till koder. De koder som kunde kopplas samman blev sedan till kategorier. Sedan började vi, i analysen, fundera över vilka teman som kan användas för de kategorier vi hade formulerat. Teman utvecklades då med hjälp av vald teori som användes som en ram. Teorin valdes ut genom att vi gick igenom olika teorier som vi har läst under utbildningens gång och har sedan valt den teori vi ansåg vara av mest relevans för undersökningen.
Vid analys av insamlat material använde vi oss av programmet Excel för att underlätta analysen och kunde använda artikeln av Graneheim och Lundman (2004) som hjälp. Vi använde artikeln som underlag när vi skulle analysera materialet med hjälp av en matris i Excel. I matrisen hade vi fyra rutor: meningsbärande enheter, koder, kategorier och teman. Under meningsenhet hade vi meningar från det intervjupersonerna hade sagt och som var viktiga för analysen. Under koder hade vi nyckelord som sammanfattade de meningsbärande enheterna. I rutan om kategorier hade vi begrepp som kunde sammanfatta koderna. Slutligen under teman hade vi begrepp som kunde sammanfatta koderna och kategorierna men som var teorinära.
Meningsbärande enheter Koder kategorier Tema
’’En gammal hall som inte är ombyggd gör det svårt för
funktionshindrade att komma in, t.ex. personer i rullstol, det krävs då att kommunen ska bygga om och ändra till de nya EU-reglerna, så att lokalen blir tillgänglig för alla, t.ex. bygga ramp m.m.’’ Svårt att delta i miljöer som inte är tillgänglig för alla. Krävs anpassning. ’’När miljön är anpassad har alla samma möjligheter’’ Omgivningens påverkan på upplevelsen av delaktighet.
Graneheim och Lundman (2004) menar att en meningsenhet kan vara en mening som tagits ut från det insamlade materialet och som har betydelse för nästa steg i analysprocessen. På denna meningsenhet kan man sedan använda en etikett som kallas för en kod. Enligt Bryman (2011) är koder nyckelbegrepp på det intervjupersonerna säger, man sätter namn eller etikett på de delar i materialet som kan vara av teoretisk vikt eller av praktisk betydelse för de personer som studeras. Vidare framhåller Graneheim och Lundman (2004) att skapandet av kategorier är centralt i kvalitativ analys. Kategorier kan kännetecknas som tråd som länkar koderna samman. Enligt Bryman (2011) är kategorier ett begrepp som har bearbetats i en utsträckning att det kan representera en företeelse i verkligheten. En kategori kan inrymma två eller fler koder och har därför en högre abstraktionsnivå än kod. Slutligen menar Graneheim och Lundman (2004) att tema är som tråd som länkar meningsenheter, koder och kategorier samman. En kod eller en kategori kan även passa in i mer än ett tema. Bryman (2011) framhåller att tema är mer teorinära än koder.
4.7 Etiska överväganden
De etiska övervägandena har vi gjort genom att förhålla oss till de olika etiska principer som varje forskare bör följa. Forsman (1997) och Vetenskapsrådet (2017) framhåller att dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet handlar om att man informerar undersökningspersonerna om studiens syfte, deras roll i studien samt att deras deltagande är frivilligt och kan när som helst avbryta deltagandet. Samtyckeskravet innebär att undersökningspersonerna har rätten att bestämma om de vill vara med eller inte. Konfidentialitetskravet är att undersökningspersoner ska ges optimal konfidentialitet och deras personuppgifter ska bevaras så att ingen obehörig får tillgång till de. Nyttjandekravet innebär att de insamlade uppgifterna om
undersökningspersonerna endast får användas för forskningsändamål.
Vi har följt informationskravet genom att först informera personerna om studiens syfte och att de har valts eftersom de passade in i våra inkluderingskriterier. Vid nästa kontakt skickade vi iväg informationsbrev till de personer som tänkte sig vara med i studien. I informationsbrevet fick de tillräckligt med information för att bestämma sig om de vill vara med. Där kunde de bl.a. läsa att deras deltagande är frivilligt och att de kan när som helst avbryta. Personerna fick dessutom minst två dagar på sig att gå igenom informationsbrevet, detta för att de ska fundera ordentligt. Vidare har vi kunnat förhålla oss till samtyckeskravet genom att försäkra oss att
personerna vill vara med i studien. Detta har vi gjort genom att vi först har fått ett muntligt samtycke genom telefon och sedan en skriftlig på plats.
Konfidentialitetskravet har följts genom att inspelningarna av intervjuerna har gjort på en mobiltelefon som var frånkopplad från internet. Vidare krävs det ett lösenord för att komma in till telefonen som endast författarna har. Inspelningarna har dessutom raderats efter transkriberingen och ingen, förutom författarna har tillgång till datorerna. All material kommer att raderas efter godkänt uppsats. Vidare har deltagarna getts konfidentialitet genom avidentifiering i uppsatsen. Varken riktiga namn, ålder, adress eller föreningsidrott har nämnts i uppsatsen. Slutligen har vi följt nyttjandekravet genom att berätta för intervjupersonerna hur insamlat data kommer att användas i uppsatsen. Vi har även förmedlat att all material kommer att raderas efter godkänt uppsats och kan därför inte användas för något annat.
Ytterligare etiska överväganden som vi har gjort under studiens gång var när vi skulle bestämma våra inkluderingskriterier. Anledningen till varför vi valde medlemmar i idrottsföreningar var för att inte behöva peka ut någon specifik p.g.a. han eller hennes funktionsnedsättning. Vi ville inte t.ex. inte peka på en person som är rullstolsburen och säga att hen passar in i våra kriterier för att intervjuas. Den andra kriteriet var att personen ska vara över 18 år och detta gjordes för att vi inte ska intervjua barn.
5. Resultat
Det här avsnittet kommer att presentera våra empirinära resultat utifrån de kategorier som har framträtt i innehållsanalysen. Först kommer de kategorier som berör första
frågeställning i uppsatsen att presenteras (5.1-5.9) och som handlar om möjligheter till att utföra fysiska aktiviteter i idrottsföreningar. Sedan kommer de kategorier som berör andra
