Studiens resultat visar att tillgång till transport till och från idrottsföreningen är en faktor som medför goda möjligheter hos medlemmar i idrottsföreningar för att kunna utöva fysiska aktiviteter. Detta framkommer även av en rapport som har gjorts i Sverige
(Riksidrottsförbundet, 2003). Man kan se att färdtjänst möjliggör deltagande i fysiska
aktiviteter, vilket innebär att man upplever delaktighet. En viktig förutsättning för delaktighet är att man har tillgång till behövda resurser (Molin & Gustavsson, 2011). För medlemmar som har behov av färdtjänst, är denna insats en behövd resurs för upplevelse av delaktighet i aktiviteterna som utövas i idrottsförening.
I studiens resultat har vi även funnit att färdtjänst sällan håller tiderna, vilket upplevs som problematisk av medlemmar som behöver färdtjänst. Detta problem framkommer även av Riksidrottsförbundet (2003). Studiens resultat visar även, i likhet med rapporten (a.a.), att det krävs planering i god tid i förväg när man ska åka färdtjänst. Tillskillnad från rapporten, indikerar våra resultat på att dessa problem kan medföra att man tappar viljan att åka till idrottsföreningen. Med utgångspunkt i delaktighetsbegreppet (Björck-Åkesson & Granlund, 2004), kan dessa problem medföra upplevelse av delaktighetsinskränkning hos medlemmar. En person kan uppleva delaktighetsinskränkning om han eller hon tappar viljan att åka till idrottsföreningen i väntan på färdtjänsten. Utifrån studiens resultat, och som även stöds av Riksidrottsförbundet (2003), kan medlemmar undvika delaktighetsinskränkning genom att man bokar färdtjänst i god tid i förväg. Detta skulle kunna resultera att man anländer alldeles för tidigt men innebär även att man kommer att känna delaktighet eftersom att man kommer att delta i och utöva idrottsaktiviteterna. Vidare pekar vårt resultat på att medlemmar som använder färdtjänst anser att fördelarna överväger nackdelarna eftersom man upplever mer delaktighet än delaktighetsinskränkning.
Resultaten i denna studie pekar på att personer med mer omfattande funktionsnedsättningar kan behöva ledsagare mer än personer med mindre omfattande funktionsnedsättningar. Utifrån delaktighetsperspektivet (Tiderman, 2004) kan vi konstatera att vissa medlemmar behöver ledsagning för att känna delaktighet i idrottsföreningar, alltså att man utövar aktiviteter. Detta beror på att vissa medlemmar kan behöva mer stöd än andra för att nå samma nivå av känsla av delaktighet som övriga medborgare. På samma sätt kan vi, utifrån begreppet delaktighetsinskränkning (Björck-Åkesson & Granlund, 2004), konstatera att medlemmar som behöver en ledsagare kan uppleva problem i delaktighet i de fysiska aktiviteterna utan ledsagning.
I denna studie har ledsagning inneburit att hjälpa till för att man ska delta i aktiviteterna men att det är fortfarande personen med funktionshinder som bestämmer vilka aktiviteter han eller hon vill utföra och känna sig aktiva i de. Även här gäller delaktighetsbegreppet på mikronivå (Molin, 2004), eftersom individen måste själv ta ansvar för att känna delaktighet. Björck- Åkesson och Granlund (2004) skriver att delaktighet innefattar att vara självständig, även om man inte kan utföra olika aktiviteter själv. Medlemmarna behöver alltså vara självständiga genom att uppleva att han eller hon kan bestämma vilka aktiviteter hen vill utföra, och ledsagare ska hjälpa till, inte bestämma.
Tidigare studier från Sverige visar att personer med funktionsnedsättningar kan uppleva att det svårighet att hitta en ledsagare som ville utföra de aktiviteter man var intresserad av (Riksidrottsförbundet, 2003). Andra internationella studier visar att det finns brist på ledsagning vilket försvårar deltagandet för de personer som kan vara i behov av ledsagning (Grandisson m.fl. 2012; Hawkins & Look, 2006). Resultat i denna studie kan däremot inte stödja detta eftersom dessa problem inte har framkommit i våra resultat.
Resultat i denna studie visar att tillgång till lämpliga hjälpmedel är en viktig faktor för deltagande och utövandet av aktiviteterna i idrottsföreningen. Avsaknaden av lämpliga
hjälpmedel kan göra det svårt om inte omöjligt för medlemmarna att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningen. Det framkom även, i denna studie och tidigare studier av Grandisson m.fl. (2012) och Riksidrottsförbundet (2003), att hjälpmedel behöver anpassas för vissa aktiviteter. Man behöver t.ex. ha en stor och bredd rullstol som dessutom har skydd runtom rullstolen för att det är lätt att man krockar med varandra i t.ex. rullstolsbasket. Detta understryks även av
att brist på anpassade hjälpmedel kan medföra att många personer med funktionsnedsättningar inte deltar i fysiska aktiviteter.
Med utgångspunkt i Molin och Gustavsson (2011) samt Molin (2004) diskussioner om delaktighetsperspektivet är tillgång till hjälpmedel behövda resurser och är en viktig
förutsättning för att medlemmar ska känna delaktighet. Hjälpmedel kan vara en nödvändighet för att medlemmar ska kunna ta sig till idrottsföreningar och för att kunna delta och utöva idrottsaktiviteterna i föreningen. Av denna anledning kan avsaknaden av hjälpmedel innebär att medlemmar känner delaktighetsinskränkning. Vidare visar ICF:s modell om delaktighet att en persons funktionsnedsättning delaktighet kan medföra delatighetsinskränkning (Björck- Åkesson & Granlund, 2004). Tillgång till hjälpmedel kan på så sätt innebära att medlemmar inte behöver uppleva delaktighetsinskränkning p.g.a. sin funktionsnedsättning. Till exempel kan en person med hörselnedsättning lyssna på instruktören genom att använda hörapparater. Utifrån Nordenfelt (2004) diskussioner om delaktighet kan vi konstatera att hjälpmedel kan skapa kompenserade omständigheter för medlemmar för att deras funktionsnedsättning inte ska komma i vägen för upplevelse av delaktighet.