I denna studie har vi funnit att tillgängligheten i den fysiska miljön är en viktig faktor som kan underlätta, försvåra eller hindra utövandet av fysiska aktiviteter i idrottsföreningar. En anpassad anläggning där personer med olika funktionsnedsättningar kan vistas innebär att man känner sig delaktig på lika villkor som resten av medborgarna. Detta understryks även av tidigare studier av Grandisson m.fl. (2012), Kavaliauskas och Vaitkevicius (2013), Saebu och Sørensen (2011) samt Riksidrottsförbundet (2003), där man visade att personer med
funktionsnedsättningars möjligheter till att utöva aktiviteter kan påverkas starkt av en tillgänglig eller otillgänglig fysisk miljö. Vidare har resultat i denna studie visat att medlemmarnas erfarenheter av otillgänglig fysisk miljö väger mer än erfarenheter av
tillgängliga miljöer eftersom en otillgänglig miljö kan försvara eller hindra en från att delta i och utöva fysiska aktiviteter. Detta är i likhet med svenska och internationella studier som har gjorts av bl.a. Grandisson m.fl. (2012), Kavaliauskas och Vaitkevicius (2013),
Riksidrottsförbundet (2003) samt Saebu och Sørensen (2011). Våra resultat och tidigare studier visar att det oftast handlar om att personer med rullstol inte kommer in till lokalen genom ingången eftersom det kan finnas trappor som hindrar. Ytterligare en likhet med
tidigare forskning är att även våra resultat indikerar på att anpassade toaletter oftast inte är tillgängliga eftersom de har använts som förråd. Tillskillnad från nämnda tidigare studier så visar denna studiens resultat på att bristande tillgänglighet även kan handla om inte tillräckligt stort utrymme i lokalen för stora och breda rullstolar.
Resultat i denna studie pekar även på att de medlemmar som har mindre behov av hjälpmedel och insatser för att delta i idrottsföreningen har bättre erfarenheter av en tillgänglig miljö. Andra medlemmar som har mer omfattande funktionsnedsättningar och därför behöver mer hjälpmedel och insatser har sämre erfarenheter av tillgänglig miljö. Sambandet är att de personer som har bättre erfarenheter av en tillgänglig miljö upplever mer delaktighet än de som har sämre erfarenhet av en tillgänglig miljö.
Med hänvisning till delaktighetsperspektivet (Molin & Gustavsson, 2011; Molin, 2004), är en tillgänglig idrottsanläggning en viktig förutsättning för delaktighet. För att medlemmar ska kunna känna inkludering och kunna medverka i de aktiviteter som utövas i idrottsföreningen behöver den fysiska miljön vara tillgänglig för alla medlemmar. Medlemmar kan bli
funktionshindrade när de kommer till en otillgänglig fysisk miljö vilket innebär att man upplever delaktighetsinskränkning. En medlem som är rullstolsburen kan uppleva
delaktighetsinskränkning om man t.ex. inte kommer in i lokalen där aktiviteterna utövas p.g.a. höga trappor vid ingången. Samma medlem kan även uppleva delaktighet om lokalens ingång är anpassad för rullstol. En tillgänglig lokal kan på detta vis vara avgörande ibland om
medlemmar kan utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningen eller inte. På samma sätt blir tillgängligheten inne i lokalen även en viktig faktor som antigen kan medföra upplevelse av delaktighet eller delaktighetsinskränkning. Utifrån Molin (2004) diskussioner om delaktighet, kan vi konstatera att medlemmar kan uppleva åtminstone intrapersonell delaktighet, vilket är den minimala delaktigheten och avser en tillgänglig miljö där medlemmar kan utöva fysiska aktiviteter. Vidare kan våra resultat, utifrån Molins (2004) diskussioner om delaktighet, analyseras på både mikronivå och makronivå. På mikronivå kan medlemmarna uppleva delaktighet eller delaktighetsinkränkningar p.g.a. tillgängligheten i den fysiska miljön. På makronivå handlar det om att politiker måste påverka och jobba för ett mer tillgängligt samhälle.
idrottsföreningar. Detta är även i likhet med tidigare studier som har gjort i olika delar av världen (Comella m.fl. 2018; Grandisson m.fl. 2012; Mulligan m.fl. 2012; Shields & Synnot, 2016; Siperstein m.fl. 2003). I likhet med Grandisson m.fl. (2012) och Shields och Synnot (2016) visar denna studiens resultat att god bemötande och acceptans från omgivningen kan medföra ökade möjligheter för att delta i fysiska aktiviteter. Vidare visar denna studien att när man får bra bemötande, känner sig accepterad och välkommen ökar det personens motivation att komma tillbaka till föreningen. Däremot visar denna studie att det är vanligt att
medlemmar upplever negativ bemötande. Detta kan medföra att medlemmar känner att de inte är välkomna och inte accepterade. Detta är i likhet med studier som har gjorts i olika delar av världen (Comella m.fl. 2018; Grandisson m.fl. 2012; Mulligan m.fl. 2012; Shields & Synnot, 2016; Siperstein m.fl. 2003). Ytterligare pekar studiens resultat på att det negativa bemötandet utgår ifrån fördomar och falska stereotyper om människor med funktionsnedsättningar. Även detta understryks av Grandisson m.fl. (2012) som visar att omgivningen utgår ifrån fördomar där man målar upp individer med funktionsnedsättningar som mindre kapabla att utöva fysiska aktiviteter i jämförelse med övriga i samhället. Denna studiens resultat antyder på att dessa fördomar och falska stereotyper kan vara resultat av bristande kunskap och kan medföra problematik för medlemmarnas möjligheter att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningar.
Utifrån delaktighetsbegreppet (Björck-Åkesson & Granlund, 2004), kan en tillgänglig social miljö avse att man blir bra bemött. Detta blir en förutsättning för att medlemmar ska känna delaktighet, eftersom bra bemötande kan medföra att man blir motiverad att komma tillbaka. Detta ökar alltså medlemmarnas interna förutsättning, vilket är en av de viktigaste faktorerna för delaktighet. Ett bra bemötande innebär även att medlemmarna upplever delaktighet genom att de känner sig accepterade av ledaren och övriga medlemmar. Utifrån Molin och
Gustavsson (2011) samt Molins (2004) diskussioner om delaktighet, kan ett bra bemötande även innebära att medlemmarna upplever delaktighet genom att de känner att de ingår i den sociala gemenskapen som finns i idrottsföreningen och känner tillhörighet. Medlemmar kan således känna den informella formen av tillhörighet och innebär att man upplever att man tillhör ett sammanhang. Medlemmar som bemötts på ett bra sätt kan även uppleva
interpersonell delaktighet, vilket enligt Molin är den maximala delaktigheten och avser samspel mellan personen och sin omgivning. När medlemmar kommer till en tillgänglig fysisk miljö och dessutom har ett samspel med ledare och övriga medlemmar i
idrottsföreningen som kännetecknas av accepterande, ömsesidighet och tillhörighet kan medlemmar känna interpersonell delaktighet.
Detta kan analyseras närmare med hjälp av Björck-Åkesson och Granlund (2004), Molin och Gustavsson (2011) samt Molin (2004) diskussioner om begreppet delaktighet. Att bli negativt bemöt kan medföra att medlemmarna i idrottsföreningar upplever delaktighetsinskränkning istället för delaktighet. Detta innebär att istället för att uppleva inkludering upplever man utanförskap och hindrar en från att ingå i en social gemenskap. Detta kan då hindra en från att delta i aktiviteterna om man ex. väljer att inte komma tillbaka till föreningen eftersom att man känner att man inte är välkommen eller accepterad. Slutligen nämns det även av FN:s
dokument om personer med funktionsnedsättningar att delaktighet innebär att omgivningen blir tillgänglig för alla (Molin & Gustavsson, 2011; Molin, 2004). Ett bra bemötande från omgivningen blir på detta sätt en av förutsättningarna för delaktighet.
Något som har framkommit i studien är att de flesta medlemmar anser att stöd från
omgivningen är en viktig förutsättning som underlättar deltagandet i idrottsföreningen. Detta understryks även av svenska och internationella studier (Grandisson m.fl. 2012; Kristén m.fl. 2003; Shields & Synnot, 2016). Resultat i denna studie och i Kristén m.fl. (2003) studie visar att stöd kan komma från vänner och familj och det upplevs som något positivt eftersom det kan uppmuntra en till att börja i idrottsföreningar. Tillskillnad från denna studie visar Geidne och Jerlinder (2016) att stöd från andra medlemmar i idrottsföreningen spelar en stor roll för att man ska delta i fysiska aktiviteter inom idrottsföreningar. Dessutom kan detta analyseras utifrån delaktighetsbegreppet eftersom stöd från vänner och familj kan medföra att man börjar delta i någon idrottsförening. Detta innebär att stöd från omgivningen kan göra så att man börjar delta i aktiviteterna och känna inkludering och tillhörighet, vilket enligt Molin och Gustavsson (2011) och Molin (2004), är en definition på delaktighet. Dessutom kan
upplevelse av uppmuntran leda till att de interna förutsättningarna hos individen ökar vilket är viktigt för att man ska känna delaktighet.
Studiens resultat visar även att ledaren har en viktig roll och kan ha stark påverkan på medlemmarnas möjligheter till att utöva fysiska aktiviteter i idrottsföreningen. Detta är i överensstämmelse med resultat som har framkommit i tidigare studier av Grandisson m.fl. (2012) och Riksidrottsförbundet (2003). Resultaten i dessa studier och i denna studie visar att en bra ledare är en förutsättning för att medlemmarna ska känna sig accepterade och
välkomna vilket underlättar deras deltagande i föreningen. Vidare indikerar denna studiens resultat på att avsaknad av en bra ledare kan medföra att medlemmar tappar intresse för
aktiviteterna och slutar delta. En upplevd dålig ledare av medlemmarna kan även medföra att man blir mindre aktiv om de inte blir uppmuntrade och motiverade av ledaren.
Utifrån delaktighetsperspektivet (Gustavsson, 2004; Molin & Gustavsson, 2011), kan vi konstatera att en bra ledare är en förutsättning för att medlemmarna ska känna delaktighet, vilket innefattar här att känna sig inkluderad, accepterad och på så sätt även utövar
idrottsaktiviteterna. Detta kan innebära att en bra ledare kan få medlemmar att uppleva att man tillhör gemenskapen i idrottsföreningen vilket är den informella tillhörigheten. Våra resultat kan också tolkas som att medlemmar upplever interpersonell delaktighet i
idrottsföreningar med bra ledare. Detta beror på att den sociala miljön kommer att vara tillgänglig och positiv, samtidigt som det ökar medlemmarnas vilja och motivation vilket, enligt vår analys, är den viktigaste förutsättningen för delaktighet. Vidare kan vi även, utifrån Molin och Gustavsson (2011) och Molin (2004) diskussioner om delaktighet, konstatera att en dålig ledare kan medföra att medlemmar upplever problem i delaktighet. Avsaknaden av en bra ledare kan medföra att medlemmar tappar intresse och därmed även de interna
förutsättningarna. Detta kan medföra delaktighetsinskränkning om medlemmarna väljer att sluta utöva aktiviteter i idrottsföreningen. Även om medlemmarna skulle välja att fortsätta delta i aktiviteter men saknar de interna förutsättningarna skulle det innebära att man upplever intrapersonell delaktighet. I detta fall kan det bero på att det inte finns bra samspel mellan ledaren och medlemmarna vilket minimerar delaktigheten.
Vidare finner vi i studiens resultat att kunskap hos ledaren om olika funktionsnedsättningar är en viktig förutsättning för att integrera medlemmarna i idrottsföreningen. Detta beror på att personer är unika och ledaren behöver därför anpassa sig utifrån medlemmarna situation och förutsättningar. Detta understryks även av tidigare studier (Geidne & Jerlinder, 2016;
Grandisson m.fl. 2012). När ledaren inte har tillräckligt med kunskap kan det bli svårt att veta hur man ska förhålla sig till medlemmarna så att alla känner sig inkluderade. Med
utgångspunkt i delaktighetsperspektivet (Björck-Åckesson & Granlund, 2004), innebär detta att kunskap hos ledaren är en viktig faktor för att veta hur personer med
funktionsnedsättningar ska uppleva delaktighet. Brist på kunskap hos ledaren kan försvåra ledarens arbetssätt och på så sätt även påverka medlemmarnas delaktighet.
Ytterligare ett resultat som framkommer i studien är att en god relation mellan medlemmar i idrottsförening underlättar deltagandet. Detta är i likhet med resultat i Shields och Synnot
(2016) studie som visade att möjligheter för att utöva aktiviteter i föreningen ökar när man känner sig accepterad av andra medlemmar. Denna studiens resultat visar en anledning till varför en god relation med övriga medlemmar underlättar deltagandet beror på att man bl.a. undviker interna konflikter. Vidare kommer medlemmar även att känna sig inkluderade i den sociala gemenskapen som råder i idrottsföreningen. Med hänvisning till delaktighetsbegreppet (Molin & Gustavsson, 2011; Molin, 2004), innebär det att medlemmar känner delaktighet. Att personer känner informella tillhörigheten i sociala gemenskaper är en definition av
delaktighet. Vidare innebär detta att medlemmar känner sig inkluderade och accepterade och kan utöva aktiviteter i idrottsföreningen. En dålig relation med övriga medlemmar hade kunnat medföra att man slutar delta i idrottsföreningen vilket innebär
delaktighetsinskränkning.