RESULTATDISKUSSION

Den empiriska utgångspunkten för denna studie var Skolinspektionens senaste årsrapporter (2017, 2018, 2019), som pekar på brister i arbetet med det systematiska kvalitetsarbetet. Syftet med studien har varit att skapa kunskap om hur lärare, fritidspedagoger och specialpedagoger i skolan förstår det systematiska kvalitetsarbetet och hur det kan bli en tillgång i det vardagliga arbetet. Med en ny ledning och ett nytt kommunövergripande system för det systematiska kvalitetsarbetet, försvårades undersökningen på Utvecklingsskolan. Respondenterna beskriver en osäkerhet i hur det nya systemet kommer förankras och organiseras på skolan, vilket kan ha påverkat resultatet. Mina erfarenheter, som beskrivs i inledningen, kan också omedvetet ha påverkat utfallet.

Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska det systematiska kvalitetsarbetet bedrivas på samtliga nivåer inom skolväsendet. Det finns flera modeller för hur detta arbete kan se ut. Skolverkets allmänna råd (2012) beskriver en cyklisk process där de olika delarna samspelar med varandra för att skapa en helhet. På så sätt kan rätt åtgärder sättas in vilket ger goda förutsättningar för att eleverna får det de har rätt till. Genom att dokumentera de olika faserna i denna process blir det tydligt vad som behöver prioriteras och vilka utvecklingsinsatser som behöver göras. När pedagogerna planerar ett nytt arbetsområde exempelvis kristendomen, väljer de ut de nationella mål som stämmer in med detta område. Därefter arbetar de med de mål de satt upp, följer upp kontinuerligt och analyserar till sist resultatet för att sedan kunna planera utifrån analysen.

Johansson (2018) skriver att det är svårt att få en samlad bild om alla skolor och nivåer skapar sina egna system för uppföljning och utvärdering. I min inledande beskrivning till denna studie, ifrågasätter jag kommunernas frihet att själva bestämma hur det systematiska kvalitetsarbetet utformas. Resultatet visar att det är ett arbete som fortfarande skiljer sig åt på skolor, men även inom skolor. Pedagogerna har tankar om hur de skulle önska att arbetet med

SKA fungerade och respondenter från Skola 2 delar med sig av goda erfarenheter. Med införandet av ett systematiskt kvalitetsarbete 2011 och en lag (SFS 2010:800) som säger att huvudmän och rektorer är skyldiga att arbeta med planering, uppföljning, dokumentation och skolutveckling, ställer jag mig efter denna studies genomförande frågandes till varför det snart tio år senare, ser så olika ut. Hur kan pedagoger på två närliggande skolor fortfarande ha så skilda förutsättningar? Hur säkerställs en likvärdig utbildning när det systematiska kvalitetsarbetet fortfarande är en produkt, snarare än ett redskap? Det är frågor jag hoppas blir besvarade inom en snar framtid.

Resultat för denna studie visar brist på uppföljning och rektors ansvar att ge pedagogerna rätt förutsättningar för att kunna bedriva ett kontinuerligt kvalitetsarbete på fritidshemmet och i skolan, vilket Skolinspektionens rapport för fritidshemmet (2018) och för skolan (2017; 2018; 2019) bekräftar. Det leder till, som rapporten från 2019 beskriver, att de som ansvarar för verksamheten inte hinner skaffa sig den kunskap som behövs för att kunna identifiera och genomföra nödvändiga insatser, vilket i sin tur leder till brandkårsutryckningar som en av respondenterna beskriver. Öquist (2018) skriver att ur ett systemteoretiskt sätt att se på vad som gör ett ledarskap framgångsrikt framträder ledarens uppmärksamhet som den mest betydelsefulla faktorn. Genom att visa engagemang och intresse för sina medarbetare, känner de sig sedda och lyssnade på. Upplevelsen av att känna sig som en betydelsefull del i helheten påverkar hur villig man är att förändra och förbättra verksamheten, vilket överensstämmer med den beskrivning respondenterna på Skola 2 ger. På Skola 1 uttrycker respondenterna ingen kommunikation med ledningen kring arbetet med SKA. Ledningens sätt att lyssna på medarbetarna och organisera och strukturera det systematiska kvalitetsarbetet tolkar jag som grundförutsättningar för att det ska bli framgångsrikt.

Studiens resultat genomsyras av ledningens betydelse för hur väl det systematiska kvalitetsarbetet blir implementerat i verksamheten. Även om inte respondenterna på Skola 1 direkt nämner rektor som ansvarig för hur de ska arbeta med SKA, har de ändå en förhoppning om att det ska bli både tydligare och mer användarvänligt med en ny ledning och ett nytt system. Hur väl insatta pedagogerna är i de olika nivåernas ansvar för det systematiska kvalitetsarbetet hade varit intressant att belysa för att få ett vidare perspektiv på deras förståelse för de olika nivåernas skyldigheter. Respondenterna på Skola 2 ger en bild av att nuvarande rektor är engagerad i arbetet med SKA och ger pedagogerna de förutsättningar som krävs för att det ska bli ett integrerat arbete. På fritidshemmet är dock det systematiska arbetet inte fullt ut implementerat. Ändå beskriver såväl skollagen (SFS 2010:800) som Läroplanen (Lgr11) tydligt huvudmännens och rektorernas ansvar för att det systematiska kvalitetsarbetet

skolorna kan arbeta med det. Studiens resultat visar att de undersökta skolorna inte har lyckats skapa förståelse för att det är ett arbete som ska ske under medverkan av samtliga aktörer, som skollagen beskriver (SFS 2010:800). På Skola 2 handlar det om att göra elever och vårdnadshavare delaktiga, medan det på Skola 1 även handlar om pedagogernas delaktighet. Det skulle även kunna handla om rektors förståelse och förutsättningar för att kunna bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete.

Resultatet visar att samtliga respondenter har förståelse för syftet med systematiskt kvalitetsarbete, däremot skiljer deras förståelse för hur det ska bli en del av deras dagliga arbete, som Skolverkets allmänna råd (2012) betonar. På Skola 2 har ledningen lyckats organisera och strukturera så att framförallt pedagogerna i skolan upplever att arbetet med SKA är integrerat. Skolverket (2012) anser också precis som Johansson (2018) att det är positivt att spegla sin egen verksamhet mot andra, vilket även denna studie framhåller. För att det systematiska kvalitetsarbetet på Skola 1 ska bli framgångsrikt skulle den nya ledningen kunna ta del av denna studie och av det arbete som varit framgångsrikt på Skola 2. Skola 1 skulle kunna ses som en skola under utveckling och Skola 2 som en modellskola där de i stor utsträckning arbetar utifrån de riktlinjer som förespråkas i Skolverkets allmänna råd (a.a).

Respondenterna belyser kontinuitet och tid som avgörande för hur väl det systematiska kvalitetsarbetet kommer bli implementerat i skolan. Det stöds av den tidigare forskning som min undersökning bygger på. För att kunna identifiera brister i skolans verksamhet och för att kunna främja elevers måluppfyllelse krävs det som Ehrlin och Jepson Wigg (2018) skriver, tid för reflektion. Sandberg och Targama (2013) menar att en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår förståelse för något, är att vi får reflektera över vårt eget sätt att förstå vårt arbete. Tid för reflektion och analys genom kollegialt lärande ger framförallt respondenterna på Skola 2 uttryck för. Öquist (2018) menar att en ledare måste skapa dessa förutsättningar för att ”den utforskande och prövande processen ska komma igång på allvar” (s. 93). För att utbildningen, som skollagen (SFS 2010:800, 5 §) skriver, ska kunna ”vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, behöver pedagoger tid för att reflektera, analysera och dokumentera sina erfarenheter tillsammans med sina kollegor. Här har Skola 2 till viss del lyckats, medan Skola 1 ännu inte har gjort det. Även här handlar det om vilka förutsättningar pedagogerna får.

Skolinspektionens rapport från 2019 visar en stor andel skolor som lyckas väl med sitt systematiska kvalitetsarbete. På dessa skolor arbetar de långsiktigt och medvetet. Rektorn och det systematiska kvalitetsarbetet har en central roll, där huvudmannen tar ansvar för och ger skolorna förutsättningar för att lyckas genom att skapa en helhetssyn. Skolans och

fridshemmens personal har en samsyn och en strukturerad undervisning. Skola 2 visar flera av dessa kvaliteter och pedagogerna verkar i stort sett vara nöjda med arbetet med SKA.

En slutsats som jag drar av denna studie är att det finns modeller och goda exempel för hur det systematiska kvalitetsarbetet bör bedrivas för att det ska bli integrerat i pedagogernas dagliga arbete. Ett kontinuerligt kollegialt arbete där det finns tid för reflektion, analys, uppföljning och dokumentation beskriver respondenterna som viktiga faktorer. Det är huvudmännens och rektorernas förståelse för arbetet med SKA som kommer påverka hur pedagoger, elever och vårdnadshavare kommer kunna ta sig an det. I Skolverkets senaste lägesbedömning (2020) betonas att regeringen bör arbeta för att staten tar ett större ansvar även på regional nivå för att effektivare kunna stödja varje enskild kommun och skola. Det innebär isåfall att decentraliseringen av skolan till viss del kan ses som ett misslyckande. Genom en statlig närvaro och ett riktat nationellt stöd finns det dock hopp om att huvudmännen och rektorerna ska kunna ge bästa möjliga förutsättningar att utveckla verksamheten långsiktigt och motverka dagens regionala skillnader. Hur väl de lyckas med det i verkligheten blir spännande att följa när det nu är dags för mig att kliva ut i arbetslivet igen.