Resultatdiskussion

Syftet med denna studie har varit att undersöka nyanlända högstadieelevers skolsituation i Malmö och utifrån detta syfte har vi valt att studera hur de nyanlända elevernas skolsituation är, vad de nyanlända eleverna har för valmöjligheter vid skolval och studier och vad de nyanlända eleverna anser om sin situation.

Utifrån det resultat, som vi erhållit via intervjuer, och den analys vi har gjort har vi kommit fram till att nyanlända elever i denna åldersgrupp har två möjligheter vid det första valet av skola. Att gå i förberedelseklass eller att gå på mottagningsskolan. I vårt resultat har det framkommit att en övervägande majoritet av eleverna väljer mottagningsskolan. De elever som vi har intervjuat har berättat att de inte förstått att de haft något annat val än mottagningsskolan. Detta tror vi har att göra med att det finns ett glapp mellan den information som ges till eleverna och den information som eleverna kan tillgodogöra sig. Detta glapp tror vi kan bero på att eleverna och dess föräldrar/förmyndare skickas runt till en hel del instanser och att det är väldigt mycket information som man ska ta till sig, när man kommer till ett nytt land. Vi tror även att det kan bero på sättet som modersmålsenheten och mottagningsskolan delger informationen. Detta för att dessa instanser säger till de nyanlända eleverna att de måste söka upp mottagningsskolan för kartläggning, vilket vi tror lätt kan missuppfattas av eleverna som att de måste gå där den första tiden i skolan.

Det som vi har funnit är att de nyanlända eleverna i huvudsak har ansett att mottagningsskolan varit bra och att det varit ett bra sätt för dem att börja skolan i ett nytt land. En av eleverna har dock haft en avvikande åsikt och ansett att det är bättre att börja i en ordinarie skola direkt. Detta för att man då blir tvungen att lära sig det svenska språket, vilket hon menar att hon inte gjorde på mottagningsskolan. Elevernas

43

olika åsikter tror vi beror på att de har olika habitus och handlingshorisonter. Alla elever kommer från olika platser och har därför olika erfarenheter, olika sociala och kulturella kapital, samt blir påverkade av olika personer.

När eleverna har slutat på mottagningsskolan och börjat i ordinarie skola har de blivit hänvisade till skolan i deras upptagningsområde. Detta för att det är där som de är garanterade en plats. Studie- och yrkesvägledaren berättar att nyanlända elever har rätt att välja ordinarie skola, men att skolorna utanför upptagningsområdet har rätt att neka dem plats, vilket tre av våra intervjuade elever har råkat ut för. Detta i sin tur, enligt oss, innebär att valet egentligen inte ligger hos eleverna, utan hos rektorerna på skolorna. Eleverna anser att de inte fått information om sina valmöjligheter från mottagningsskolan, utan istället fått informationen från andra personer som de varit i kontakt med. Detta har lett till ytterligare en brytpunkt för våra intervjuade elever, då de börjat på skolan i sitt upptagningsområde först, innan de fått kunskap om att de kunde välja en annan skola.

Den forskning som ligger till grund för vår uppsats, som tittar på de nyanlända elevernas skolsituation är skriven innan mottagningsskolan öppnade. Denna forskning tar upp negativa aspekter med de nyanländas skolsituation som man i och med öppnandet av mottagningsskolan försökt åtgärda. Till exempel nämner Bunar (2010) i sin avhandling att lärarna i skolorna inte har tillräcklig kompetens och att skolorna inte har resurser att hantera de nyanländas olika behov. Genom våra informanter har det framkommit att mottagningsskolan öppnades 2012 och har samlat kompetensen på ett ställe för att lättare se till de nyanlända elevernas behov. Detta görs bland annat genom att placera ut eleverna enligt deras nivå, vilket fastställts under deras individuella kartläggningssamtal.

Williams och Butler (2003) pratar om behovet av stöd som vissa nyanlända har, då de kan behöva hjälp med att bearbeta händelser som de varit med om. Vi fick reda på, av studie- och yrkesvägledaren, att mottagningsskolan har kompetensen i form av psykolog och kurator för att hjälpa eleverna att bearbeta traumatiska händelser, vilket även en av eleverna berättade. Bunar (2012) tar upp att ett problem som de nyanlända eleverna stöter på är att det fokuseras för mycket på svenskan, vilket gör att de andra ämnena kommer i skymundan, vilket hämmar eleverna i sin skolutveckling. Enligt våra informanter så läser eleverna på mottagningsskolan samma ämnen som de hade gjort i en ordinarie skola. Bunars (2010, 2012) starkaste argument emot förberedelseklass och mottagningsskola är att eleverna blir segregerade, men enligt studie- och

44

yrkesvägledaren och handläggaren, så hade de nyanlända eleverna blivit segregerade ändå. De flesta av eleverna bor i invandrartäta områden och om inte mottagningsskolan hade funnits hade de gått på en skola i samma område. Den bild som vi fått är att det inte är skolsystemet som är segregerande, utan segregationsproblematiken i Malmö ligger på samhällsnivån.

Bunars (2010) forskning ligger till grund för den del av Malmökommissionens slutrapport som talar om de nyanlända. Rapporten pekar på flera brister på mottagningsskolan och föreslår som en åtgärd att mottagningsskolan ska stängas ner. Detta anser vi vara konstigt, då åtgärdsförslaget grundar sig på forskning som utförts innan mottagningsskolan ens öppnat.