Resultatdiskussion

Ur resultatet framkom det att personer med MS uppfattade psykisk ohälsa på grund av sjukdomens fysiska funktionsnedsättningar, manifesterat av depression och ångest.

Upplevelsen av bristande självförmåga, copingstrategier, socialt deltagande och sysselsättningsstatus till följd av fysisk funktionsnedsättning var tydligt beskrivet som en orsak till depression och ångest. Ett mönster som tolkades av resultatet var huruvida orsakerna till psykisk ohälsa hos personer med MS var primära eller sekundära. Primära orsaker till depression och ångest var graden av funktionsnedsättning, vilken typ av MS personen hade samt en viss fördelning mellan kön. Sekundära orsaker ansågs vara bristande självförmåga, coping och socialt deltagande samt sysselsättningsstatus. Vid nämnda områden hade funktionsnedsättningen uppfattats negativt för den psykiska hälsan, vilket orsakade depression och ångest.

Depression och ångest

Funktionsnedsättning orsakade vanligtvis depression hos personer med MS. Gay et al. (2010) förklarar att depression var betydligt mer vanligt hos personer med MS än hos friska personer och en förklaring till detta var förlusten av autonomi som sjukdomsutvecklingen och dess funktionsnedsättningar orsakar. Kern (2009) och Klevan (2014) bekräftar också att depression var signifikant mer uttalad hos personer med MS jämfört med friska personer. Kern (2009) förklarar att det beror på belastningen av symtom personer med MS bär på som inte friska personer gör. Garfield et al. (2012) styrker närvaro av både depression och ångest hos personer med MS och hög funktionsnedsättning men redogör istället för hur ångest förekom i högre grad

23 än depression. Cameron (2007) förklarar att ångest och depression hos den somatiskt friska befolkningen ofta förekommer i samspel och att ångest kan grunda en depression. Vidare förklaras att ångest hos en person står för något typ av hot medan depression står för förlust.

För att spegla resultatet av litteraturstudien är hotet möjligtvis utvecklingen av MS och förlust av tidigare funktionsförmåga och autonomitet. Utöver depression fanns ångest och oro, ilska, spänning och sömnbesvär närvarande hos personer med MS och funktionsnedsättning. Fried et al. (2016) beskriver hur symtom på depression kan vara sömnbesvär, ångest och oro, spänning och humörsvängningar. Symtomen förklaras som några av de mest framträdande vid depression, vilket tyder på att de symtom som visats i litteraturstudiens artiklar utöver huvudtemat även kan tyda på depression. Enligt Askey-Jones et al. (2012) är depression och ångest ett område som kräver ökad utbildning för sjuksköterskor som vårdar MS- patienter. Ett närmre samarbete mellan dessa sjuksköterskor och psykiatrin kan öka förståelsen kring stöd vid hantering av depression och ångest hos MS-patienter. Vid identifiering av den enskildes depression och ångest kan bedömningsinstrumenten Becks Depression Inventory [BDI] och Hospital Anxiety and Depression Scale [HADS] vara lämplig. Utifrån bedömningsinstrumentets resultat kan vidare val av lämpliga interventioner som medicinering och terapi bidra till förbättrad psykiskt status hos patienterna.

Primära orsaker

Svårighetsgrad av funktionsnedsättning

I litteraturstudiens resultat framgick att allvarlighetsgrad av funktionsnedsättningen uppfattades negativt för psykisk hälsa hos personer med MS, vilket även Gay et al. (2010) påvisar. Poäng på EDSS- skalan påverkade den psykiska hälsan negativt både när poängen var höga och låga vilket Klevan (2013) och Druvolic et al. (2006) bekräftar. Högre EDSS- poäng var även associerat med sämre livskvalitet påverkat av depression och ångest (Klevan 2013) och personer med EDSS- poäng på sex eller lägre hade betydligt bättre livskvalitet och mindre depression (Druvolic et al. 2006). Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) förklarar livskvalitet som ett mått på personens egen värdering av sitt fysiska, psykiska och sociala välbefinnande samt livssituation. Livskvalitet är en subjektiv upplevelse som kan påverkas av förändringar i livet och varierar med tiden (SBU 2012). Kern (2009) förklarar att depression och ångest orsakade försämrad livskvalitet hos både personer med höga och låga

24 EDSS- poäng. D’Alisa (2009) bekräftar detta och förklarar att den allmänna hälsan försämras även hos personer med mild funktionsnedsättning, oftast på grund av depression. Depression hindrade personernas förmåga att acceptera sjukdomen och utveckla copingstrategier vilket påverkade livskvaliteten. Kirchner (2011) redogör däremot för att det endast fanns koppling depression och vad funktionsnedsättning indirekt orsakar, exempelvis brist på socialt deltagande. Enligt Socialstyrelsen (2016c) har personer med funktionsnedsättning generellt sämre möjligheter att delta i samhällslivet än den övriga befolkningen. Förskrivning av hjälpmedel kan därför bidra till en bättre livskvalitet för dessa personer (Socialstyrelsen 2019).

Ett individuellt anpassat hjälpmedel fungerar som ett stöd i vardagslivet och skapar möjligheter för dessa personer att vara aktiva och delta i samhällslivet (Socialstyrelsen 2016c). Som sjuksköterska är det viktigt att bedöma huruvida en person är i behov av hjälpmedel samt vilken typ för att främja dess livskvalitet.

Skovvis och progressiv MS

Depression kunde påverkas av sjukdomens duration och påtagligt framskriden funktionsnedsättning. Druvolic et al. (2006) förklarar att personer med den progressiva formen av MS och sjukdomslängd över elva år hade betydligt försämrad livskvalitet än de med skovvis förlöpande MS och sjukdomslängd under elva år. Funktionsnedsättningen varierade vid både progressiv och skovvis förlöpande MS men närvaro av depression och ångest påvisades vid båda typerna. Kirchner (2011) förklarar att typ av diagnos (skovvis förlöpande eller progressiv) inte var enskilt relaterat till depression. Personer med skovvis förlöpande MS upplevde att osäkerheten inför nästkommande skov var mycket oroande, i andra fall kunde symtomen vid den progressiva formen upplevas oroande. Det förklarades att depression hos personer med MS istället berodde på osäkerheten att leva med en oförutsägbar sjukdom. Knowles (2020) förklarar att variant på MS inte bidrog till depression utan riskfaktorerna var yngre ålder, större funktionshinder och större problem med att tala och svälja. Enligt Bužgová (2019) är kommunikation om försämrat hälsotillstånd med patient eller närstående problematiskt för sjuksköterskor, exempelvis vid förvärrade skov och dess orsak. Problematiken låg i sjuksköterskans vetskap om vilken typ av information patienten ville få och vilket hindrade öppen kommunikation. Socialstyrelsen (2021) förklarar att en viktig förutsättning för god omvårdnad är en förstående kommunikation mellan sjuksköterska och patient.

Kommunikationen ska ske på patientens villkor och gynna möjlighet att förmedla subjektiv sjukdomsbild, hälsoproblem samt livssituation. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd och

25 förebygga utebliven eller missförstådd information, då det kan ge allvarliga konsekvenser. En välfungerande kommunikation kan bidra till ett förtroende för sjuksköterskan (Socialstyrelsen (2021). Det är alltså viktigt att sjuksköterskan trots tunga besked vågar kommunicera ärligt med MS- patienter.

Kön

En viss skillnad mellan könen redovisades där kvinnor mer än män upplevde ångest och depression kopplat till deras funktionsnedsättning. Dock påvisade vissa artiklar att ingen skillnad mellan kön i upplevelse av depression och ångest existerar, vilket Druvolic et al. (2006) och D’Alisa et al. (2009) bekräftar. Théaudin et al. (2016) poängterar däremot att ångest som enskilt symtom samt depression och ångest i samspel var betydligt vanligare hos kvinnor än män. Även Garfield et al. (2012) redovisar att kvinnor upplever mer ångest till följd av diagnosen jämfört med män. Att majoriteten av urvalet i litteraturstudiens artiklar var kvinnor samt faktumet att fler kvinnor än män drabbas av MS världen över (Ahlgren et al. 2011) kan påverka resultatet.

Sekundära orsaker

Bristande självförmåga och copingstrategier

Funktionsnedsättning hade en påverkan på personer självförmåga gällande ADL. Självförmåga har i andra studier visat sig vara kopplad till fysisk funktion och ADL (Garfield et al. 2012;

Schmitt et al. 2014). Funktionsnedsättning vid MS resulterade i en lägre grad självförmåga med depression, sämre livskvalitet (Schmitt et al. 2014) och ångestproblematik (Garfield et al. 2012) som följd. De personer som istället angav en god självförmåga hade även mindre funktionsnedsättning och mindre symtom på depression och ångest (Garfield et al. 2012;

Schmitt et al. 2014). Schmitt et al. (2014) föreslog att förstärkning av personers självförmåga bör vara en kontinuerlig pelare i behandling vid MS. Litteraturstudiens resultat påvisade att depression hade ett signifikant samband med sämre copingstrategier berörande känslomässig anpassning till MS och dess sjukdomsutveckling, vilket Schmitt et al. (2014) styrker. I en studie av Mikula et al. (2014) där kartläggning av trygghet i att hantera fysiskt och psykisk påfrestande situationer utförts, påvisades att tillämpning av copingstrategier bidrog till bättre psykisk hälsa.

26

“När patienter tappar förmågan att kontrollera sjukdomen och måste lära sig att leva med den, kan denna typ av hantering hjälpa dem att minska den stress som MS ger och därmed förbättra deras mentala livskvalitet” (Mikula et al. 2014). Psykisk påfrestning berörde obehagliga tankar och känslor inför att leva med sin sjukdom och fysisk påfrestning handlade om hur den fysiska förmågan kan utvecklas negativt. Copingstrategier handlade om verktyg för att vända negativa tankar och söka stöd hos vänner och familj (Mikula et al. 2014). Park et al. (2008) däremot redogör för att interventioner med avseende på copingstrategier för den psykiska hälsans skull saknar betydelse, där religiös tro istället har haft stor betydelse i processen att se sig själv och sin sjukdom i ett positivt ljus. Studien är utförd på en grupp personer med hjärtsvikt, vilket likt MS är en kronisk sjukdom. Möjligtvis kan kontrasten bero på att studien med hjärtsjuka personer inte har tagit hänsyn till fysisk funktionsnedsättning. Enligt Bužgová (2019) var adekvat information om hälsotillstånd och tillämpning av copingstrategier relaterade till god livskvalitet. För att främja personens livskvalitet behövde sjuksköterskan ha en öppen kommunikation och visa emotionellt stöd. Att visa stöd vid val av effektiva copingstrategier kunde hjälpa personer med MS att anpassa sig till sin sjukdom vilket på sikt förbättrade livskvaliteten.

Bristande socialt deltagande

Funktionsnedsättning orsakade mindre socialt deltagande vilket indirekt var en bidragande faktor för depression hos personer med MS. Kirchner (2011) förklarar att själva förlusten av fysiska funktioner, brist på autonomi eller minskad självförmåga inte direkt orsakar depression.

Istället är det förlusten av sociala funktioner till följd av fysisk funktionsnedsättning, så som brist på interaktion med familj och vänner, som orsakar depression. SBU (2012) förklarar att utöver god hälsa har social interaktion med familj, vänner, arbete, fritid och samhörighet generellt med andra människor en stor betydelse för personens livskvalitet. Enligt Kratz et al.

(2016) var funktionsnedsättning signifikant associerat med svårigheter vid aktiviteter utomhus, resande och fritidsaktiviteter med andra människor. Studien inkluderade endast utomhusaktiviteter och inte inomhus eller onlineaktiviteter, vilket kan påverka resultatet. Balto et al. (2019) förklarar att det sociala hindret orsakat av funktionsnedsättning hos personer med MS bidrog till mer ensamhet än hos friska personer. Ensamheten kunde exempelvis speglas hos arbetslösa och bristen på socialt deltagande med kollegor. Ensamheten i sig bidrog till depression och försämrad livskvalitet hos dessa personer. (Balto et al. 2019) belyste vikten av

27 att förstå och uppmärksamma ensamhet hos personer med MS för att skapa förbättringar av personers upplevda symtom, exempelvis depression, snarare än upplevelsen av ensamhet.

Enligt Kirchner (2011) hade MS- typ eller tid sedan diagnos ingen påverkan på socialt deltagande. Schmitt et al. (2014) styrker detta och tillägger att högre nivåer av depression orsakar sämre kognitiv funktion (försämrad uppmärksamhet, koncentration, planering och minne) som i sin tur försvårar socialt deltagande. Även försämrad självförmåga till följd av högre fysiska funktionsnedsättningar försvårade socialt deltagande och bidrog till mer depression. Dessa fysiska, kognitiva och sociala problem i relation till depression kan påverka personers livskvalitet negativt, vilket tyder på att effektiv behandling av depression hos personer med MS kan ha långsiktig förbättring på den totala funktionen i MS. Enligt Bužgová (2019) betraktades socialt stöd och inkludering i samhället som effektiv hantering av sjukdomen. Socialt deltagande med familj och vänner hindrade uppfattningen om en progressiv försämring av sjukdomen. Enligt Conradsson (2019) finns ett behov att tillhandahållla lämpliga interventioner för att hantera bristande socialt deltagande hos personer med MS. Interventioner kan skilja sig mellan de olika patientgrupperna, exempelvis kan en persons ADL-förmåga drabbas olika allvarligt beroende på skovvis eller progressiv MS. Som sjuksköterska är det därför viktigt att identifiera individuella svårigheter för att i ett tidigt skede erbjuda stöd för att upprätthålla aktivitet och socialt deltagande.