Resultatdiskussion

Syftet med studien är att synliggöra och undersöka kommunikation och interaktion under de dagliga mötena med föräldrar, pedagoger och barn vid lämning och hämtning på förskolan. Detta undersöktes genom frågeställningarna: Vad karakteriserar de dagliga samtalen i hallen utifrån

struktur och form? Vilket innehåll har de dagliga samtalen? samt Hur utformas (gestaltas) det sociala samspelet mellan förälder, pedagog och barn? Enligt Öhlander (2017) är det inte den

enskilde som ger situationen betydelse, utan det sker i en gemensam process, där flera personer kommunicerar och interagerar med varandra, i en meningsskapande social interaktion som sker i vardagen. I denna studie ser jag det dagliga samtalet i hallen som social praktik i vardagen och det är i denna kontext, som aktörerna i studien kommunicerar och interagerar med varandra på olika sätt.

Förskolans hall, där studiens empiri observerades, kan också förstås som den arena Markström (2007a) talar om i sin studie, en plats mellan det privata och det offentliga, en plats där barn lämnas och hämtas, en plats där informationsutbyte sker och som den dominerande platsen för avsked och möten. Här nedan kommer jag att diskutera studiens resultat i förhållande till tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter. Som rubriker används en omformulering av frågeställningarna.

Resultatet i studien visar att de dagliga samtalen till sin struktur och form följer de samtalsregler, som Nilsson (1993) benämner samtalets arkitektur och även utifrån den grammatiska och fonologiska samspelsnivån som Nilsson och Waldemarsson (2016) nämner. Hälsningsfraserna i empirin bestod främst av standardfraser, både vid lämning och hämtning av barnen. Det mest iögonfallande resultatet var att olika sorters hälsningsfraser användes i förhållande till vem man tilltalade. Till barn var det en mer personlig kommunikationsstil, som användes, främst från pedagogerna när de välkomnade barnet till förskolan. Detta kan förstås genom hur Maltén (1998) beskriver att mellanmänsklig kommunikation är en symbolisk aktivitet, inkluderande verbala och symboliska signaler i form av till exempel olika hälsningsritualer eller genom som Dimbleby och Burton (1997) talar om att hälsningsfraserna sker med olika val av uttryck som speglar relationen. Ett tydligt mönster som kunde urskiljas var att samtalens längd vid lämning tenderade bli kortare än vid hämtning. Detta kan jämföras med Perlman och Fletchers (2012) studie där samtalen var ytterst korta. Även Markström (2007b) beskriver samtalen som korta i sin studie.

6.1.2 Samtalens innehåll

Resultatet gällande samtalens innehåll i studien visar att det föräldrarna mest efterfrågar är informationsutbyte kring det egna barnet. Detta stämmer överens med Jonsdottir och Nybergs (2013) bild av hur det dagliga mötet på förskolan sällan når upp till idealbilden om hur kommunikation mellan föräldrar och pedagoger bör vara, utan ofta stannar vid just praktisk information om barnet. Även Markström (2007b) påvisar hur samtalen oftast handlar om praktisk information. Detta kan ses i jämförelse med det Tallberg Broman (2013) tar upp kring ökad insyn och delaktighet, större ömsesidighet och delat ansvar över barnens vardag och som stöd i deras utveckling och lärande. Att man som förskollärare måste räkna in nya kommunikativa och interaktiva praktiker, då föräldrar numera har större inflytande och delaktighet.

Det mest oväntade resultatet var upptäckten av hur frekvent ordet ”bra” användes i empirin. Detta skulle kunna förstås utifrån hur Säljö (2014) talar om hur vi som individer hanterar olika situationer och att språket då blir som ett medierande redskap, en kraftfull, individuell sociokulturell resurs i samspel och kommunikation med andra. Detta tycks finnas en ömsesidig

förståelse bland de vuxna, i första hand, kring ordet bra betyder och att det inte behöver ifrågasättas. I denna studie framkommer även så kallade ”small-talks” mellan de vuxna, likt Perlman och Fletchers (2012) resultat och att dessa samtal mest berör de vuxna och inte barnen.

6.1.3 Det sociala samspelet

Ett övergripande resultat och återkommande mönster i empirin är att de vuxna överlag styr över hur samtalet, och därmed även hur interaktionen, utformas. Då barn inte vill gå hem, kan de vuxna agera utifrån antingen en socialpsykologisk nivå eller en strategisk samspelsnivå, som Nilsson och Waldermarsson (2016) beskriver i samband med makt och styrningsstrategier ifrån de vuxna. Det förekommer även sekvenser som gestaltar hur de vuxna talar till eller om barnet; ett kommunikationsmönster som positionerar barnet utanför samtalet i förhållande till den vuxne. Ofta är det föräldrar som efterfrågar olika fysiska samspelsuttryck. Ett framträdande resultat, i samband med fysiska samspel är hur det i denna studie synliggörs att föräldrar och barn använder sig av olika slags ritualer, upprepade hälsnings-och avskedsrutiner, som upplevdes vara viktiga

vid övergången mellan hem och förskola. Markström (2007a) menaratt barnet transformeras från

att vara ett familjens barn till ett förskolebarn och tvärtom, då barnet överlämnas mellan hem och förskola. I Endsleys och Minishs (1991) studie framkom också tankar kring hur ansvaret överläts mellan förälder och pedagog, främst vid lämning och att pedagogerna återkommande tog sig mer tid för samtal utifrån att ansvaret överlämnades.

Ett resultat som studien också synliggjorde var, att pedagogerna ofta först fokuserade barnet i sina repliker, som för att bjuda in till samtal. Detta beskriver även Perlman och Fletcher (2012) i sin studie, att pedagogernas initiativ riktades mot barnet i först hand.

Ett sätt att resonera kring studiens resultat är att fråga sig; om jag hade genomfört studien på ett annat sätt, hade resultatet ändrats? Om jag hade haft ett annat underlag eller ett större urval av förskolor, kanske resultatet hade blivit ett annat. Sammanfattningsvis kan sägas, att denna studies resultat har utmynnat i en bredare förståelse och kunskap kring kommunikationens och interaktionens betydelse i den egna yrkesutövningen, som pedagog i förskolan. Denna studie påvisar att reflektion kring hur man som lärare agerar och kommunicerar, verbalt eller

icke-verbalt, kan med fördel användas kontinuerligt. Min ambition är att föreliggande studie med tolkning av kommunikation och interaktion under de dagliga mötena ska bidra till, kanske inte generell, men ny förståelse och insikt i vad som sker under de dagliga samtalen.