Sammanfattning

Studiens syfte: att synliggöra och undersöka kommunikation och interaktion under de dagliga mötena mellan föräldrar, pedagoger och barn vid lämning och hämtning på förskolan, undersöktes genom frågeställningarna: Vad karakteriserar de dagliga samtalen i hallen utifrån

struktur och form? Vilket innehåll har de dagliga samtalen? samt Hur utformas (gestaltas) det sociala samspelet mellan pedagog, förälder och barn vid lämning och hämtning? Jag valde att

utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv, med interaktionistisk ansats, som baserar sig på grundtesen att människors interaktion, möten med varandra, är betydelsefullt för hur kommunikationen, samspelet och relationen, mellan pedagog, förälder och barnet, kan utspela sig. De teoretiska utgångspunkterna och begreppen, som jag ansåg vara centrala och betydelsefulla för studien, valdes och användes vid analys av studiens empiri.

Här nedan presenteras en beskrivning av analysens resultat utifrån studiens första två

vad som karakteriserar samtalens struktur, deras ”arkitektur”, samt samtalens innehåll.

Sekvenserna i empirin följde överlag de samtalsregler, som finns kring vilka beståndsdelar som ett samtal ska bestå av; till exempel att hälsningsfraser inleder och avslutar samtal, att frågor bör följas av svar, att replikskiften oftast kommer omgående och avlöser varandra i realtid.

Språket, både det verbala och det icke-verbala, blev det gemensamma verktyget utifrån parternas

förmåga i kommunikation och interaktion med varandra. Den som ville inleda ett samtal fångade den andres uppmärksamhet genom att verbalt använda olika hälsningsfraser eller genom att ta ögonkontakt. Hälsningsfraser, som inledde och avslutade samtalen, bestod övervägande av standardfraserna ”Hej” och ”Hej då”, både vid lämning och vid hämtning av barnen. Iögonfallande var att olika sorters hälsningsfraser användes gentemot barn respektive vuxna, likt en personlig kommunikationsstil. Utifrån materialet kunde även konstateras att en person talade i taget och inte samtidigt och att samtalandet/interaktionerna oftast övergick smidigt från en person till nästa med hjälp av olika verbala och icke-verbala signaler.

Samtalsämnen i dialogerna kretsade kring livet på förskolan, men också livet utanför förskolan.

Utmärkande för både lämnings- och hämtningssamtalen, var att de oftast innehöll någon slags informationsöverföring av exempelvis barnens hälsa, mat-och sovvanor, ändrade närvarotider, vad som hänt under dagen kring det enskilda barnet och vilka aktiviteter som förekommit under dagen på avdelningen. Överlag var det lämningarna som kännetecknades av snabba avslut, stress och högre tempo, och som därmed per automatik blev kortare. Hämtningarna var i stället längst om man ser till antalet repliker och dessa sekvenser innehöll därmed också mer; till exempel ”small-talks” mellan de vuxna, utdragna samtal mellan vuxna och barn som inte ville gå hem, informationsutbyten kring det enskilda barnet, aktiviteter på förskolan eller barnets/familjens aktiviteter.

Olika formuleringar innehållandet ordet bra, liknande ”Haft det bra idag?”, användes upprepade

gånger av de vuxna. Frågan besvarades ofta kort med ”Ja”, men i hälften av samtalen kom en kommentar som svar till vad som varit bra från pedagogerna. Barn använde också ordet ibland och då i samtal tillsammans med antingen föräldern eller pedagogen. Utifrån sekvenserna föreföll det vara viktigt inom förskolan och mellan föräldrar, att ”ha det bra”. Det verkade finnas

konsensus, en ömsesidig förståelse, kring vad bra har för innebörd och betydelse. Iögonfallande var kvantiteten av ”bra”, som knappt överstegs av hälsningsfrasen ”hej då!” till antalet.

Här följer en beskrivning av analysens resultat utifrån studiens tredje frågeställning, som handlar om hur det sociala samspelet mellan förälder, pedagog och barn utformas (gestaltas) vid

lämning och hämtning.

Via materialet kunde ett antal aspekter och delar, utifrån samspel och kommunikation i interaktionerna identifieras: Samspelet och samtalen med varierande dialoger fördes och drevs på olika sätt mellan förälder, pedagog och barn utifrån situation och sammanhang. Vanligt förekommande i samtalen mellan förälder och barn var olika verbala formuleringar och fysiska samspelsuttryck, såsom vinkningar, pussar och kramar. Pedagogers tilltal till barnen med olika beskrivande ord, likt personliga kommunikations- och samspelsstilar, förekom upprepade gånger. Även förfrågningar i stil med ”Får jag en kram idag?”, likt föräldrarnas frågor och uppmaningar, förekom från pedagogernas sida.

Ännu ett vanligt förekommande samspelsmönster i samtalen var att en av de vuxna talade till barnet medan den andre talade om barnet. Direkta tilltal av barnet verkar för att bjuda in barnet till samtal och genom att till exempel föräldern svarade direkt eller pratade om barnet i tredje person, då positionerades barnet utanför både samspel och samtal. Oftast var det de vuxna som

styrde över samtalens inledningar och avslutningar, vad som skulle hända och över

samtalsinnehållet med olika signaler, övertalningsförsök och uppmaningar. Kännetecknande för interaktionerna vid lämningarna var ett högt tempo, brådskande samtal och snabba avslut mellan de inblandade, även om det förekom undantag.

Maktpositioner och rollfördelningar fördelades, intogs och utövades genom kommunikation, interaktion och styrningstekniker. Ibland tog barnen kontrollen, eller försökte, med hjälp av verbala uttryck och icke-verbala beteenden. Vuxna, men även barn, tycktes ha en viss känslighet och sensibilitet inför olika signaler och agerade då i samklang med situationen.

Olika hälsnings- och avskedsrutiner förekom genom hela empirin och härigenom kan dessa liknas vid ritualer då de upplevdes vara viktiga, upprepade och meningsskapande handlingar för de som medverkade i interaktionen. De vuxna använde olika strategier och tillvägagångssätt för

att överlämna barnet mellan hemmet och förskolan, och det var ibland också andra barn som hjälpte till under dessa rutiner/ritualer. Vid lämningen transformeras barnet från att vara ett familjens barn till ett förskolebarn, genom att barnet möter förskolan och dess verksamhet, blir överlämnat till förskolan/pedagogen av föräldern genom ett avsked, som Markström (2007a) talar om. Det som sedan återtransformerar barnet är när föräldrarna kommer tillbaka till förskolan för att hämta hem sina barn; när det återigen sker ett möte, en återförening av barn och föräldrar. Hallen är den plats som dessa möten och avsked oftast sker på.