Resultatdiskussion

Studiens problemområde berör elever som saknar behörighet till ett nationellt gymnasieprogram och därmed riskerar att hamna i utanförskap. Skolmisslyckanden kan leda till kostsamma konsekvenser både för den enskilde eleven och samhället i stort (Karlberg et al. 2020, 13; SOU 2016:77, 287).

Faktorer som främjar och hämmar IMY-elevers motivation är därför fördelaktigt att känna till då det kan bidra till fullföljd skolgång och därmed förhindra skolavhopp. Att även få reda på hur eleverna ser på sin studiesituation är av vikt då resultatet kan bidra till en djupare förståelse för elever som befinner sig i kontexten. Det är dock viktigt att poängtera att denna studie fokuserat på elevernas upplevelser, vi kan således endast ta deras perspektiv i beaktande.

Samtliga elever i studien beskriver läraren som en viktig motivationsfaktor. Läraren har således ett stort ansvar för att eleven ska känna sig trygg, sedd, inspirerad och intresserad samt som en del av en gemenskap. Även tidigare forskning (Andersson 2013, 104–106; Åkerman 2001, 53) beskriver att relationen mellan elev och lärare kan ha en avgörande roll för elevens självkänsla samt den upplevda känslan av delaktighet. Det styrker vår studies resultat som visar att lärarna bidrar till känslan av samhörighet och därmed även stärker elevens självkänsla.

Ottosen, Bjørnskov Goll och Sørlies (2016, 354–356) beskriver att relationen mellan elev och lärare har betydelse för att förhindra skolavhopp. Det krävs dock tid och ansträngning för att skapa trygga relationer till eleverna. Szabòs (2019, 74–75) menar att läraren behöver ges förutsättningar för att de ska kunna tillgodose elevernas behov. Det

handlar både om ekonomiska och strukturella faktorer som skolledningen behöver ta hänsyn till för att läraren ska ges chansen att lyckas i sitt arbete. I studiens problemområde lyfts både direkta och indirekta kostnader för individer som riskerar att hamna i utanförskap till följd av skolmisslyckande (Sveriges Kommuner och Landsting 2012, 4647). Vi menar därför att om ekonomiska och strukturella resurser prioriteras under skolgången kommer det på lång sikt främja den enskilde individen och samhället i stort. De samhälleliga kostnaderna för elever som saknar utbildning borde ställas i relation till kostnaderna att ge förutsättningar till lärare och övrig personal att arbeta proaktivt med att förhindra skolavhopp. Ryan och Deci (2017, 373–374) ser ett hinder med att skolan blivit alltmer centralt styrd där lärares arbetsformer kontrolleras och där målstyrning lett till fler prov och kontrollerande åtgärder. Ovan nämnda beskrivning är motsatsen till ett autonomistödjande arbetssätt och vi menar att konsekvenserna leder till minskade möjligheter att arbeta utifrån SDT.

Möllås (2009, 81) har undersökt hur kommunikation och samspel skapas i den dagliga skolkontexten. Två faktorer ses som utmärkande i resultatet, delaktighet i en kompisgemenskap samt deltagande i sin egen lärprocess. Det visar sig även i vår studie att relationen till klasskamrater och att känna sig som en del av en gemenskap är viktiga faktorer för en lyckad skolgång. Att även förstå och se en mening med kunskapen som ska befästas lyfter eleverna under intervjun. Det går i linje med Hugos (2007, 164) avhandling där resultatet visar att grunden för motivationsskapande är att eleverna ser ett syfte med kunskapen. De elever i vår studie som beskriver sin motivation som lägre saknar antingen ett genuint intresse eller har svårt att förstå varför en viss kunskap behövs. Det skulle kunna förklara varför de upplevs ha en lägre motivation.

Skolinspektionens granskning av IMY (2013, 6) visar stora skillnader i utbildningskvalitet och struktur vilket går i linje med resultatet i vår studie. Att det skiljer mycket i utbildningens upplägg kan skapa en känsla av att inte ha kontroll.

Det framkommer att eleverna i vår studie inte är delaktiga i utformningen av studieplanen vilket visar att Skolverkets riktlinjer inte efterföljs. Det kan leda till att eleverna inte vet vad som väntar och vad som förväntas av dem, vilket kan ses som en hämmande faktor. Enligt skollagen (2010:800) ska eleven vara delaktig i utformandet av studieplanen. Det är därför av vikt att eleven är med och planerar den samt att kontinuerlig uppföljning sker förslagsvis under läsårets utvecklingssamtal. Därmed skulle oklarheter och frågor som dyker upp kring studieplanen kunna redas ut direkt och möjliggöra att

eleven känner kontroll över sin situation. Det är även fördelaktigt att planen anpassas så att den blir förståelig för eleven.

Att det saknas en gemensam struktur för IMY-utbildningarna, likt de nationella programmen, kan ses som en nedslående faktor. Att varje huvudman gör sitt eget upplägg kan enligt oss bidra till förvirring både för eleven, lärare, föräldrar samt övrig skolpersonal. Ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv medför avsaknaden av en övergripande utbildningsplan svårigheter att vägleda till ett program som motsvarar elevens individuella behov och förväntningar. Vi upplever att eleverna i studien har svårt att beskriva vad för slags utbildning de går vilket tyder på att en informativ struktur saknas. Utifrån studiens resultat skulle en tydligare utbildningsplan gynna både eleven samt studie- och yrkesvägledarprofessionen.

De praktiska delarna av IMY-utbildningen lyfter samtliga elever som viktiga inslag som både motiverar och engagerar. Resultatet stödjer Skolverkets rapport (2015, 17–20) som undersökt elever på IMY och deras väg ut i arbetslivet. Rapporten visar att ungdomarna upplever praktiken som värdefull, dels för att inte sitta i en skolbänk hela dagarna, dels för att kunskapen får en djupare innebörd, vilket även vårt resultat visar.

Både i Skolverkets rapport och vårt resultat belyser eleverna nyttan med att varva det praktiska och teoretiska inslagen för att kunskapen ska befästas. Det visar sig även att praktiken genererat i extrajobb för några elever vilket går i linje med Skolverkets resultat. De praktiska inslagen stärker därmed känslan av autonomi, kompetens och samhörighet vilket stödjer resonemanget att praktiska inslag bidrar till ökad motivation. Cederberg och Hartsmar (2013, 378) har i sin studie kommit fram till liknande resultat som visar att praktiska moment kan leda till minskade skolavhopp.

Skolverket (2017 11, 13, 22) beskriver att studie- och yrkesvägledning ska prioriteras, då skolan är ansvariga för att tillgodose IMY-eleverna med information och verktyg för att kunna göra välgrundade framtidsval. Vi kan dock se en saknad av studie- och yrkesvägledning för de elever som intervjuats i vår studie. Flertalet av eleverna svarar att de inte haft någon kontakt, vilket vi ser som en hämmande faktor för att förhindra skolavhopp. Resultatet är viktigt för professionens utveckling då vi anser att vägledning är extra betydelsefull för elever på IMY då deras framtidsutsikter oftast inte är givna. Den neutrala roll studie- och yrkesvägledare besitter ser vi även som en stor fördel då eleven möter en vuxen som inte värderar eller betygsätter. En rimlig förklaring till ovan nämnda resultat kan vara att studie- och yrkesvägledaren oftast blir inkopplad först då eleven anses vara i riskzon för avhopp och att eleverna i vår studie inte upplevs tillhöra kategorin.

Då en autonomistödjande lärare beskrivs vara nyfiken, uppmuntra till egna initiativ och ta elevens tankar och åsikter på allvar, drar vi paralleller till vår egen profession och tycker att framställningen av en autonomistödjande lärare även är applicerbar för en studie- och yrkesvägledare. Att vägleda eleven utefter dennes perspektiv och att stödja skapandet av egna mål anses vara autonomistödjande. Precis som lärare har därmed studie- och yrkesvägledare en viktig roll i det autonomistödjande arbetet. Då målet även kan bringa hopp och förståelse för den kunskapsinhämtning som är nödvändig stärker det även elevens känsla av kompetens. Den neutrala position som studie- och yrkesvägledaren besitter kan bidra till en relation baserad på kravlöshet vilket därmed kan leda till känslan av samhörighet (Ryan och Deci 2017, 368).